Kriterium 6: Underhåll
6. Diskussion
6.9 Det fortsatta behovet a
Säkerhetsarbete inom komplexa socio-tekniska system är som Hollnagel (2013) skriver ett kontinuerligt arbete, nya risker dyker upp i och med både verksamhets- och
samhällsförändringar. Hollnagel menar att variationen i ett komplext sociotekniskt system är en inneboende egenskap och kan därför inte reduceras bort helt utan kommer endast att förändras med de förändringar som görs på systemets eller i den miljön systemet existerar i. Även med introduktionen av mer automation (robotik och AI) och nya medicinska metoder
Ludwig Halvorsen
76 inom verksamheten kommer närvaron av människor förmodligen finnas kvar i en överskådlig framtid i något avseende, även om människors arbetsuppgifter i verksamheten förmodligen kommer att förändras35. Därför kommer behovet av simuleringsbaseradträning inom hälso- och sjukvården fortfarande vara kvar och det därför viktigt att ge dessa organisationer möjligheten att lära sig och testa sin förmåga för att hantera katastrofmedicinska händelser. Det digitala materialet tillåter att nya möjligheter för hur detta lärande och testande kan ske på och därigenom vara med att hjälpa till att skapa en mer patientsäker hälso- och sjukvård i samhället.
Det jag hoppas på att ha förmedlat i detta arbete är att visat på vilka möjligheter det finns med det digitala materialet men samtidigt också visat vilka begränsningar det finns med digitala simuleringsverktyg. Det kompletterande perspektiv av analogt och digitalt
simuleringsverktygs användning är inom denna kontext att föredra för att kunna täcka så stor mycket simulerings som möjligt.
35 Automationen inom flygindustrin om något visar indikationer på att människliga operatörer (piloter) har en
Ludwig Halvorsen
77
7. Vidare forskning
Detta arbete är som tidigare nämnt endast ett steg i utvecklingen av framtidens digitala katastrofmedicinsksjukvårdslednings simuleringsverktyg, förslagsvis är nästa steg i
utvecklingsprocessen att presentera arbetets fyra koncept för mer informanter, exempelvis facilitatorer som håller i övningar med existerande verktygen ETS och MACSIM samt medicinskpersonal med katastrofmedicinska erfarenheter. Arbetets koncepteten kan ses som ett stöd för få dessa informanter att bättre kunna utrycka sin domänkunskap och ställer inte lika högre krav på deras kunskap om det digitala materialets möjligheter. De
presenterande koncepten bör ses som tentativa hypoteser och kommer med största sannolikhet behövas revideras desto mer kunskap om designrymden erhålls.
Under designprocessen upptäcktes också andra intressanta möjligheter men som låg utanför arbetets frågeställning, dock som kan vara av intresse att utforska vidare för att på andra sätt kunna stötta hälso- och sjukvårdsorganisationers katastrofmedicinska beredskapsarbete:
(1) Individuella träningssessioner
(2) Stabsläge baserat på indata från övningar (3) ETS med interagerat DigEmergo stöd.
(4) Emergo Train Megagames och SI Command Center
Ludwig Halvorsen
78
8. Slutsats
Det är viktigt att hälso- och sjukvårdsorganisationer ha en bra katastrofmedicinsk beredskapsförmåga för att kunna upprätthålla patientsäkerheten vid inträffandet av katastrofmedicinska händelser. Dessa händelser inträffar sällan vilket ger lite tillfälle för organisationerna att träna och testa deras förmåga, simuleringsverktyg kan därför fungera som ett komplement för att bygga upp erfarenhet samt verifiera att organisationens
föreskrifter och riktlinjer är fungerande.
I detta arbete har undersökt och visat på vilka möjligheter det finns när simuleringsverktygen går över från att vara analoga till digitala för att stötta kollaborativt lärande och testande av katastrofmedicinskberedskap. Användningen av digitala versioner bör ses som ett
komplement och inte ersätter av dagens analoga verktyg då materialen har olika egenskaper och därför bör ta tillvara på dess olika styrkor. De nya möjligheterna det digitala materialet ges bör dock göras med eftertanke, alla möjligheter är inte eftersträvansvärda. Digitaliserings historien har visat på när möjligheterna av det digitala har gått före användarnas behov. Interaktionen med simuleringsverktygens material får inte kräva för mycket av deltagarnas uppmärksamhets då detta riskerar ta bort samarbetet mellan deltagarna, hälso- och sjukvård är en kollaborativ process och syftet med simuleringsverktygen är att återskapa. Den
Det är också viktigt att bevara den flexibilitet som återfinns i dagens analoga verktyg, variationen av katastrofmedicinska händelser är stor och därför bör det ges möjligheter att simulera så stor variation av potentiella scenario som möjligt. Flexibiliteten i deltagarnas handlingsrymd får inte begränsas även om digitala materialet tillåter det då det leder till specifik problemlösningsförmåga istället för generell.
De fyra presenterande koncepten detta arbetes designutforskning resulterade i visar på hur dessa aspekter inte bara kan bevaras utan också stärkas med hjälp av det digitala
materialet. Genom automatiserandet av upprepade enkla manuella uppgifter kan deltagarna ägna mer tid åt agera på högre kontrollnivå och mer fokus på sjukvårdsledningsnivå
uppgifter. Facilitatorsrollen kan stödjas för att kunna vara på en högre kontrollnivå genom att under övningen få tillgång till information av systemet automatiserade datainhämtning samt stödjas i utförandet av motspelet. De kan fokusera mer studera kollaborationen mellan deltagarna och deras handlande för att agera mer proaktivt utan att allt för mycket begränsa flexibiliteten i deltagarnas handlingsförmåga. Ett mer avancerat motspel möjliggör nya typer av scenarion kan skapas och att genom användningen av virtuella AI deltagare gör att deltagarna i högre utsträckning kan bli tilldelade stationer som överensstämmer med deras verkliga arbetsroll. Oron att interaktionen med materialet kommer bli mer komplicerad för deltagarna i och med övergången från analogt till digitalt material kan motverkas genom att
Ludwig Halvorsen
79 nyttja det digitala materialet komposit egenskaper genom bland annat användning av flera olika skärmtyper.
Katastrofmedicinska händelser kommer fortsatt vara ett förekommande fenomen, säkerhetsarbete är ett kontinuerligt arbete utan slut, då risker kan inte helt minimeras i komplexa sociotekniska system utan endast förändas över tid. Desto mer sällan dessa händelser inträffar desto viktigare roll har simuleringsverktygen i att bevara hälso- och sjukvårdsorganisationers kunskap och testa deras katastrofmedicinska beredskapsförmåga. Därför är vidareutveckling av katastrofmedicinska simuleringsverktyg viktigt och med det digitala materialet ges fler möjligheter att kunna besvara dessa behov och därmed stötta att bättre bevara patientsäkerheten under dessa händelser.
Ludwig Halvorsen
80
9. Referenser
Arvola, M. (2005). Shades of Use : The Dynamics of Interaction Design for Sociable Use (PhD dissertation). Institutionen för datavetenskap. Linköping University Electronic Press. Arvola, M. (2014). Interaktionsdesign och UX: om att skapa en god användarupplevelse. Studentlitteratur AB. Lund.
Benyon, D. (2012). Presence in blended spaces. Interacting with Computers, 24(4), 219-226. Benyon, D., & Mival, O. (2015). Blended spaces for collaboration. Computer Supported
Cooperative Work (CSCW), 24(2-3), 223-249.
Blackwell, T. H., & Kaufman, J. S. (2002). Response time effectiveness: comparison of response time and survival in an urban emergency medical services system. Academic
Emergency Medicine, 9(4), 288-295.
Borodzicz, E., & Van Haperen, K. (2002). Individual and group learning in crisis simulations.
Journal of contingencies and crisis management, 10(3), 139-147.
Bratteteig, T. (2010). A Matter of Digital Materiality. In Exploring Digital Design (pp. 147-169). Springer, London.
Buchanan, R. (1992). Wicked problems in design thinking. Design issues, 8(2), 5-21. Buisine, S., Besacier, G., Aoussat, A., & Vernier, F. (2012). How do interactive tabletop systems influence collaboration?. Computers in human behavior, 28(1), 49-59.
Buxton, B. (2010). Sketching user experiences: getting the design right and the right design. Morgan Kaufmann.
Campbell, B. D., Mete, H. O., Furness, T., Weghorst, S., & Zabinsky, Z. (2008). Emergency response planning and training through interactive simulation and visualization with decision support. In 2008 IEEE Conference on Technologies for Homeland Security (pp. 176-180). IEEE.
Campbell, B. D., Schroder, K. E., & Weaver, C. E. (2010). RimSim visualization: An
interactive tool for post-event sense making of a first response effort. ISCRAM.
Cohen, D., Sevdalis, N., Taylor, D., Kerr, K., Heys, M., Willett, K., ... & Darzi, A. (2013). Emergency preparedness in the 21st century: training and preparation modules in virtual environments. Resuscitation, 84(1), 78-84.
Coyle, D. (2018). The culture code: The secrets of highly successful groups. Bantam. Dahlstrom, N., Dekker, S., Van Winsen, R., & Nyce, J. (2009). Fidelity and validity of simulator training. Theoretical Issues in Ergonomics Science, 10(4), 305-314.
Dalsgaard, P., & Halskov, K. (2012). Tangible 3D tabletops: combining tangible tabletop interaction and 3D projection. In Proceedings of the 7th Nordic Conference on Human-
Computer Interaction: Making Sense Through Design (pp. 109-118).
Dalsgaard, P., & Halskov, K. (2014). Tangible 3D tabletops. Interactions, 21(5), 42-47. Dillenbourg, P., Järvelä, S., & Fischer, F. (2009). The evolution of research on computer- supported collaborative learning. Technology-enhanced learning (pp. 3-19). Springer, Dordrecht.
Ludwig Halvorsen
81 Dourish, P. (2004). What we talk about when we talk about context. Personal and ubiquitous
computing, 8(1), 19-30.
Drews, F. A., & Bakdash, J. Z. (2013). Simulation training in health care. Reviews of Human
Factors and Ergonomics, 8(1), 191-234.
Fanning, R. M., & Gaba, D. M. (2007). The role of debriefing in simulation-based learning.
Simulation in healthcare, 2(2), 115-125.
Götzelmann, T., & Schneider, D. (2016). CapCodes: Capacitive 3D printable identification and on-screen tracking for tangible interaction. In Proceedings of the 9th Nordic Conference
on Human-Computer Interaction (pp. 1-4).
Hochmitz, I., & Yuviler-Gavish, N. (2011). Physical fidelity versus cognitive fidelity training in procedural skills acquisition. Human factors, 53(5), 489-501.
Hollnagel, E,. & Woods, D. D. (2005). Joint cognitive systems: Foundations of cognitive
systems engineering. Boca Raton: CRC Press.
Hollnagel, E. (2013). A tale of two safeties. Nuclear Safety and Simulation, 4(1), 1-9. Hollnagel, E. (2011). Simulator Studies: The Next Best Thing? In A. B. Skjerve & A. Bye (Eds.),Simulator-based Human Factors Studies Across 25 Years: The History of the Halden
Man-Machine Laboratory(pp.75–90). London: Springer.
Hornwall, J., Berggren, P., Kirstendal, E., Pettersson, J., Prytz, E. (2018). Manual version 4
Emergo Train System (ETS).
Hubloue, I., & Debacker, M. (2010). Education and research in disaster medicine and management: inextricably bound up with each other. European Journal of Emergency
Medicine, 2010,17:129–13
Ishii, H., & Ullmer, B. (1997). Tangible bits: towards seamless interfaces between people, bits and atoms. In Proceedings of the ACM SIGCHI Conference on Human factors in
computing systems (pp. 234-241).
Janlert, L. E., & Stolterman, E. (2017). Things that keep us busy: The elements of interaction. MIT Press.
Jonson, C. O., Pettersson, J., Rybing, J., Nilsson, H., & Prytz, E. (2017). Short simulation exercises to improve emergency department nurses' self-efficacy for initial disaster management: Controlled before and after study. Nurse Education Today, 55, 20-25. Kahneman, D., & Egan, P. (2011). Thinking, fast and slow. New York: Farrar, Straus and Giroux.
Kirsh, D. (2010). Thinking with External Representations. AI and Society: Journal of
Knowledge, Culture and Communication. London: Springer. Vol 25.4
Kirsh, D. (2013). Embodied cognition and the magical future of interaction design. ACM Transactions on Computer-Human Interaction (TOCHI), 20(1), 1-30.
Kunz, W., & Rittel, H. W. (1970). Issues as elements of information systems (Vol. 131). Berkeley, California: Institute of Urban and Regional Development, University of California.
Ludwig Halvorsen
82 Klinkhammer, D., Nitsche, M., Specht, M., & Reiterer, H. (2011, November). Adaptive
personal territories for co-located tabletop interaction in a museum setting. In Proceedings of
the ACM International Conference on Interactive Tabletops and Surfaces (pp. 107-110).
Lennquist, S., & Montán, K. L. (2012). Education and training. In Medical Response to Major
Incidents and Disasters (pp. 379-398). Springer, Berlin, Heidelberg.
Lennquist, S. (Ed.). (2012). Medical response to major incidents and disasters: a practical
guide for all medical staff. Springer Science & Business Media.
Löwgren, J. (2015). Till en designstudent som ska göra examensarbete på kandidatnivå.
Unpublished manuscript. Retrieved from http://jonas.lowgren. info/Material/kand_design_kompendium.pdf.
Löwgren, J. (2016). On the significance of making in interaction design research.
Interactions, 23(3), 26-33.
Magnusson, M., Nyberg, L., & Wik, M. (2018). Information systems for disaster management training: investigating user needs with a design science research approach. Proceedings
ISCRAM2018.
Magnusson, M., Pettersson, J. S., Bellström, P., & Andersson, H. (2019). Developing Crisis Training Software for Local Governments—From User Needs to Generic Requirements. In
Advances in Information Systems Development (pp. 79-96). Springer, Cham.
Magnusson, M., Venemyr, G. O., Bellström, P., & Bakken, B. T. (2019). Digitalizing Crisis Management Training. In International Conference on Electronic Participation (pp. 102-113).
Springer, Cham.
Mogensen, P. (1992). Towards a Provotyping Approach in Systems Development.
Scandinavian Journal of Information Systems, 4(1), (pp. 31-53).
Montán, K. L., Hreckovski, B., Dobson, B., Örtenwall, P., Montan, C., Khorram-Manesh, A., & Lennquist, S. (2014). Development and evaluation of a new simulation model for interactive training of the medical response to major incidents and disasters. European journal of trauma
and emergency surgery, 40(4), 429-443.
Nilsson, H. (2013). Demand for rapid and accurate regional medical response at major
incidents. Doctoral dissertation, Linköping University Electronic Press.
Pedersen, E. W., & Hornbæk, K. (2011). Tangible bots: interaction with active tangibles in tabletop interfaces. In Proceedings of the SIGCHI Conference on Human Factors in
Computing Systems (pp. 2975-2984).
Prytz, E. G., Rybing, J., & Jonson, C. O. (2016). Workload differences across command levels and emergency response organizations during a major joint training exercise. Journal
of Emergency Management, 14(4), (pp. 289-297).
Pugh, S. (1981). Concept selection: a method that works. In Proceedings of the International
Ludwig Halvorsen
83 Rittel, H. W., & Webber, M. M. (1973). Dilemmas in a general theory of planning. Policy
sciences, 4(2), 155-169.
Rybing, J., Nilsson, H., Jonson, C. O., & Bang, M. (2016). Studying distributed cognition of simulation-based team training with DiCoT. Ergonomics, 59(3), 423-434.
Rybing, J., Prytz, E., Hornwall, J., Nilsson, H., Jonson, C. O., & Bang, M. (2017). Designing a digital medical management training simulator using distributed cognition theory. Simulation
& Gaming, 48(1), 131-152
Rybing, J. (2018). Studying Simulations with Distributed Cognition (PhD dissertation). Linköping University Electronic Press.
Sarter, N. B., Woods, D. D., & Billings, C. E. (1997). Automation surprises. Handbook of
human factors and ergonomics, 2, (pp 1926-1943).
Sanders, E.B.-N, & Stappers, P.J. (2012). Convivial Toolbox: Generative Research for the
Front End of Design. BIS Publishers, NL.
Schmitt, L., Buisine, S., Chaboissier, J., Aoussat, A., & Vernier, F. (2012). Dynamic tabletop interfaces for increasing creativity. Computers in Human Behavior, 28(5), 1892-1901. Schön, D. (1983). The reflective practitioner. New York, Basic Books.
Socialstyrelsen (2013). SOSFS 2013:22 (M) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om katastrofmedicinsk beredskap. Socialstyrelsen.
Sundnes, K. O., & Birnbaum, M. L. (2003). Health disaster management: Guidelines for evaluation and research in the Utstein style. Prehospital and Disaster Medicine,
17(Supplement 3).
Toerper, M. F., Kelen, G. D., Sauer, L. M., Bayram, J. D., Catlett, C., & Levin, S. (2018). Hospital surge capacity: a web-based simulation tool for emergency planners. Disaster
medicine and public health preparedness, 12(4), 513-522.
Tohidi, M., Buxton, W., Baecker, R., & Sellen, A. (2006). Getting the right design and the design right. In Proceedings of the SIGCHI conference on Human Factors in computing
systems (pp. 1243-1252). ACM.
Wang, H. H. (2014). A case study on design with conceptual blending. International Journal
of Design Creativity and Innovation, 2(2), (pp. 109-122).
Westerlund, B (2005). Design Space Conceptual Tool - Grasping the Design Process. In
Proc. of the Nordic Design Research Conference: ‘In the Making’, Copenhagen, Denmark.
Wigdor, D., Jiang, H., Forlines, C., Borkin, M., & Shen, C. (2009). WeSpace: the design development and deployment of a walk-up and share multi-surface visual collaboration system. In Proceedings of the SIGCHI Conference on Human Factors in Computing Systems (pp. 1237-1246).
Wilson, M. (2002). Six views of embodied cognition. Psychonomic bulletin & review, 9(4), 625-636. Springer
Woods, D., & Dekker, S. (2000). Anticipating the effects of technological change: a new era of dynamics for human factors. Theoretical issues in ergonomics science, 1(3), 272-282.
Ludwig Halvorsen
84 Woods, D. D. (2017). Essential characteristics of resilience. Hollnagel, E., Woods, D.D., & Leveson, N. In Resilience engineering: Concepts and Precepts (pp. 33-46). London: CRC Press.
Zimmerman, J., Stolterman, E., & Forlizzi, J. (2010). An analysis and critique of Research through Design: towards a formalization of a research approach. In proceedings of the 8th
Ludwig Halvorsen
85
10.
Bilagor
10.1
Bilaga 1
Här beskrivs tankarna om koncepten mer ingående som nämndes i vidare forskningsavsnittet.
Individuella träningssessioner
Rybing (2018) skriver att DigEmergo erbjuder möjligheten att kunna träna individuellt, dessa förslag kan ses som mer konkretare hur individuell träning kan utformas.
Utforska hur vidare hur individuell utvärderingsstöd och uppföljning över tid kan utformas –
Det finns ett behov för att stötta deltagare i utvärderingssessionen efter individuella sessioner för att möjliggöra att deltagarna reflekterar och drar lärdom över sitt handlande. Den
individuella sessionen skiljer sig i och med endast en station och en deltagare vilket gör att utvärdering handlar om en individsprestation men att det fortfarande kan ses som ett systemnivås fel, det kan vara tecken på att mer kompetens eller otillräckliga resurser finns. Hur feedbacken förmedlas till individen är därför viktigt. Det en också bör ta hänsyn till i uppföljningen över tid är att samma scenario får inte utspelas allt för många gånger då det riskera leda till scenariospecifik inlärning sker. Därför kan indata simuleras stokastiska för att skapa en variation i sessionerna-
Asynkronisk pseudokollaborativ träning – Undersök hur data från en individuell session kan
användas i andra individuella sessioner som ingångsvärden. Exempelvis kan en data från en prehospital session användas senare för en person som tar ledningsrollen över en
akutmottagning.
Se över skärmmöjligheter med flyttningsbarvy– Behovet av större multitouch skärmar kan
spekuleras i att minska i och med individuell interaktion. Då endast en individ är i kontroll över en station kan därför möjligheten att ha en skärmvy som kan flyttas runt användas, det är problematisk att ha en flyttningsbar vy när det är fler personer som interagera med en skärm. En förflyttnings vy skulle tillåta att större spelplaner kan användas även om skärmen är mindre och fortfarande ha en större komplexitet i individuella övningar. En större yta än skärmen minskar också risken för att koncentrationen av visuella element blir för hög och upplevs störande för deltagaren vilket Rybing m.fl. skrev upplevdes av studiens deltagare var problematiskt. Att deltagaren inte kan överblicka hela stationens yta samtidigt kan ses som bättre reflektera verkliga situationer då personer måste förflytta sig runt på platsen.
Ludwig Halvorsen
86
Stabsläge: DigEmergo Stab edition
Tidigt i projektets diskuterades träning av stabsläge med studiens informanter. Träning och testning av stabsläge är också en kollaborativ process men har andra användarbehov därför behövs stabslägesteori användas i det teoretiska ramverk som används för att besvara denna typ av frågeställning. En idé är att bygga modeller36 som kan anpassa sig efter deltagarnas utförande i DigEmergo och därmed kan data till träning av stabsläge agerande mer överensstämma med deras personal och på så sätt kan övningarna inom organisationen bli mer sammanlänkad. Det behövs studeras hur mycket insamlad data som krävs för att skapa en trovärdig modell som skiljer sig från en helt stokastiskt simulerad modell.
ETS med inslag av DigEmergo stöd
Undersöka om delar av det DigEmergo kan användas i ETS övningar eller inspirera till förändringar. Exempelvis möjligheter med allt mindre sensorer (IoT) möjliggör till att kunna göra det analoga materialet får digitala inslag. Till exempel att utrusta ETS figurer med små sändare (t ex RFID eller Bluetooth sändare) för att kunna samla in data automatisk som kan användas i utvärderingssessionen.
ETS Mega Games och SI Command Center
En allt mer komplext sammanflätad värld ställer nya utmaningar. Med det digitala materialet kan det finnas möjligheter att koordinera större övningar som involverar hundratals deltagare s.k Mega Games, i och med DigEmergo automatisera många av SI uppgifter. Att
informationen mellan olika stationer sker digitala istället för att SI behöver gå mellan
stationerna gör att större övningar tillåts samt behöver inte alla ETS Mega Games deltagare närvara på samma fysiska plats. Som en idé en informant i studien gav skulle det också gå att ha två nivåer av SI i övningar. Förutom de SI roll som finns idag skulle också en övre SI ledningsfunktion s.k Command Center kunna finnas som sitter frånskilt från deltagarna men får in massa data från övningen. SI Command Center har därför möjligheten att kontrollera övningen på en högre övergripande nivå vilket tillåter att större övningar kan genomföras. Kommunikationen mellan SI nivåerna skulle kunna skötas med en de assisterande facilliteringsverktyget (nya funktioner behöver dock utforskas för att kunna stötta detta).
36 Kan undersökas om delar av Virtual Participant modellen kan användas i dessa modeller också.