Frågeställningar

Hur har regeringen behandlat tillit i sina föreslagna åtgärder mot att förhindra gängkriminalitet?

Hur har regeringen behandlat samarbete i sina föreslagna åtgärder mot att förhindra gängkriminalitet?

Hur har regeringen behandlat segregation i sina föreslagna åtgärder mot att förhindra gängkriminalitet?

Hur har regeringen behandlat negativt socialt kapital i sina föreslagna åtgärder mot att förhindra gängkriminalitet?

3 1.4 Tidigare forskning

Det har förekommit tidigare försök i Sverige där socialt kapital använts för att minska gängkriminalitet. Detta presenteras i en studie utförd av Leandro Schclarek Mulinari. I hans studie genomförd på Malmö stad förekommer begreppet socialt kapital inte explicit, men går att utläsa implicit mellan raderna. Studien handlar om hur samhället gemensamt genom organisering kan bekämpa den organiserade brottsligheten som finns i staden och som legat bakom flera mord (Schclarek Mulinari 2015, s.1). Malmös medborgare yrkas av polis och kommunpolitiker att enat vara mer eftertänksamma vid konsumtion och inte handla varor och tjänster som de misstänker vara del av den svarta marknaden. Detta ska minska intäkterna för den organiserade brottsligheten och göra resurserna de slåss om mindre (Schclarek Mulinari 2015, s.10). Det nämns även att föreningar som arbetar med att göra livet enklare för tidigare gängmedlemmar som väljer att hoppa av och återgå till det ”normala” samhället skapats i Malmö. Initiativ för att försöka minska utanförskapet i staden sker också, eftersom utanförskap är en grogrund för kriminalitet. Människor som hamnar utanför det ”vanliga”

samhället kommer dras till kriminaliteten när de inte kan skaffa inkomst på lagligt sätt och de inte känner sig välkomna i samhällsgemenskapen. I den kriminella världen känner de sig välkomna och väljer att gå med i gäng där de hittar en gemenskap och trygghet (Schclarek Mulinari 2015, s.14–15).

Även utländsk forskning inom området är relevant för att se om socialt kapital är effektivt när det kommer till att förhindra kriminalitet. Av tidigare forskning går att se en korrelation mellan socialt kapital och kriminalitet. I en studie utförd i Kyoto Japan, baserad på en tidigare studie i Kobe, kom forskarna fram till att socialt kapital ökade genom en större

granngemenskap. Det sociala kapitalet hade i sin tur stor inverkan på levnadsstandarden i bostadsområden och gjorde att både äldre människor och barnfamiljer kände sig tryggare och mer välkomnade (Matsukawa & Tatsuki 2018, s.7). Genom figurer presenterade i studien kan också utläsas att högre socialt kapital direkt minskar gatukriminalitet, vilket forskarna menar kan vara intressant för poliser vid bekämpandet av gatukriminalitet. Däremot sågs ingen korrelation mellan högt socialt kapital och minskade inbrott och andra brott mot hem, vilka forskarna i stället tror påverkas av socioekonomiska variabler. Forskarna nämner även att deras Kobe modell verkar vara universellt applicerbar eftersom modellen gick att återskapa i Kyoto, en stad som på flera plan skiljer sig från Kobe (Matsukawa & Tatsuki 2018, s.10).

Ytterligare en studie utförd i Japan visar hur socialt kapital och kriminalitet hänger samman.

Den kriminella aktiviteten i vissa städer i Japan sjönk efter att en tsunamikatastrof drabbat

4 dessa områden. Det beror delvis på att polisen varnade om kriminalitet och inspirerade

människor till att gå samman mot att bekämpa kriminaliteten. Men människorna såg det även som önskvärt och hedervärt att organisera sig i brottsförebyggande syfte (Herber 2014, s.11–

12). Den organiserade brottsbekämpningen gjorde även att det sociala kapitalet växte när människor som aldrig tidigare träffat varandra, men som nu bodde nära varandra i tillfälliga hem efter tsunamin, kom i kontakt med varandra via brottsbekämpningen. Att förena sig mot kriminalitet ledde därför till ökat socialt kapital och det sociala kapitalet underlättade arbetet mot att minska kriminaliteten (Herber 2014, s.15).

En studie som visar hur det finns kopplingar mellan socialt kapital och kriminalitet, där studien skett över nationsgränser, kom fram till att en ökning i kriminalitet kan leda till minskning i socialt kapital. Men att det går åt andra hållet också, där högt socialt kapital kan leda till lägre kriminalitet. Det finns med andra ord en korrelation mellan socialt kapital och kriminalitet. Det framfördes också resultat som visar att det framför allt är våldsbrott som gör att det sociala kapitalet minskar i samhället. Det beror på att de som utsätts för rån, vilket var exemplet i studien, inte kommer våga lita på människor i samma utsträckning efter händelsen (Roh & Lee 2014, s.19). Robert Putnams tanke på att en människa ska kunna lita på andra personer i sitt grannskap utan att ha haft tidigare kontakt med dem kan därför förstöras av våldsbrott. Detta då tilliten till andra kommer minska bland människor om det sker flera våldsbrott i närområdet (Roh & Lee 2014, s.3).

I studien ”Does Social Capital Reduce Crime?” visar forskarna att det finns samband mellan kriminalitet och socialt kapital. Det verkar till och med av deras studie som att täta sociala nätverk kan leda till ökad brottslighet när informationsdelning mellan individer inom olika kriminella nätverk blir större. Sociala normer som kan skapa skam eller skuldkänslor för de kriminella verkar också minska när kriminaliteten stiger. Vilket gör att kriminella inte upplever lika stor skam om det är hög kriminalitet i samhället och därför lättare begår brott (Buonanno, Montolio & Vanin 2009, s.4–6). En positiv effekt av socialt kapital som visades genom undersökningar i Italien är att graden av anmälningar av vissa brott, exempelvis stöld och rån, är högre i områden med högre socialt kapital. Vilket visar att kriminaliteten i dessa delar inte lika lätt ignoreras av dess invånare (Buonanno, Montolio & Vanin 2009, s.12).

Forskarna för också fram en annan relevant slutsats, vilket är att främjandet av medborgerliga normer om hur medborgarna ska bete sig, samt ett aktivt föreningsliv, kan ha positiva

bieffekter. En av dessa bieffekter är en lägre nivå av kriminalitet (Buonanno, Montolio &

Vanin 2009, s.23).

5 I en lite äldre studie av Daniel Lederman, Norman Loayza och Ana María Menéndez,

undersöks hur våldsbrott och socialt kapital påverkar varandra. Forskarna upptäckte i studien att det är en komplex relation mellan kriminalitet och socialt kapital, eftersom kriminaliteten även påverkar det sociala kapitalet och inte bara tvärtom. Likt tidigare studier som

presenterats visar den här studien att våldsbrott kan minska tilliten bland grannskap och i samhället och därför minska det sociala kapitalet. Men studien liknar också tidigare forskning på det sättet att den visar att gemenskapsgrupper som bekämpar brottslighet uppstår. Men om ett samhälle, eller ett specifikt område drabbas av mycket våldsrelaterad kriminalitet, kan det också göra människor rädda för att organisera sig mot kriminalitet och därmed minska det sociala kapitalet (Lederman, Loayza & Menéndez 2002, s.2). Forskningen visar även att det finns vissa utmaningar med att använda socialt kapital för att motverka kriminalitet. Det beror på att ökat socialt kapital kan minska våldet och kriminaliteten inom kriminella gäng och göra deras interna samarbete bättre. Samtidigt som det ökar gängmedlemmarnas tillit till varandra kan det också öka kriminaliteten i samhället som stort. Forskarna kommer också fram till att tillit är den viktigaste faktorn för att minska kriminalitet (Lederman, Loayza & Menéndez 2002, s.3–4). De lägger fram två tydliga argument för hur socialt kapital minskar våldsbrott.

Det första är att högt socialt kapital minskar transaktionskostnaderna i samhället. Det ökar samhällets tillit och gör det billigare eftersom båda parterna i en transaktion är beroende av den andre partens välbefinnande. Det behövs inte lika många mellanhänder eller regelverk när personer litar på varandra och vet att om någon skulle lura dem drabbas de av konsekvenser.

Det andra argumentet är att samhällen, eller grannskap med starkare gemenskap och band är mer välutrustade för att kunna organisera sig och förebygga snålåkare. Dessa snålåkare kan annars bete sig opportunistiskt och tjäna på att alla andra arbetar åt dem. I stora städer är problemet med opportunistiska snålåkare större, eftersom många endast bor där kortvarigt och inte hinner bli del av den sociala gemenskapen. Därmed kan kriminella i princip vara

osynliga. Eftersom gemenskapen är lägre i stora städer kommer de kriminella i högre grad undkomma samhällets stigmatiserande av dem och det blir då enklare att vara kriminell (Lederman, Loayza & Menéndez 2002, s.6). En sista relevant sak forskarna lägger fram är att ökat socialt kapital också kan leda till att våldsbrotten ökar. Nätverken blir större och tätare och det blir då lättare och billigare att vara kriminell. Ökat socialt kapital och stor gemenskap mellan individer kan även göra att kriminella blir sedda som idoler och som lyckade

kriminella, vilket ger större inflytande (Lederman, Loayza & Menéndez 2002, s.7).

6 1.5 34-punktsprogrammets framväxt

I en artikel från Göteborgsposten den 16 september 2020 med rubriken ”Krav på tuffare tag i gängdebatt” finns även underrubriken ”Hård kritik mot regeringen väntas i riksdagsdebatten om gängvåldet. Oppositionen kräver fler åtgärder” (Nyhetsbyrån TT 2020). Regeringens 34-punktsprogram har därmed lagts fram som ett svar på oppositionen och samhällets kritik till hur de behandlat problemet gängkriminalitet. Mikael Damberg, socialdemokratisk

inrikesminister tror att programmet kommer ge resultat och 2020 sa han ”vi har inte sett början på effekten av 34-punktsprogrammet. Vi är bara i uppstartsfasen” (Nyhetsbyrån TT 2020).

I artikeln ”riksdagspartier kräver nya åtgärder mot gängbrottslighet” publicerad av Sveriges radio 22 juni 2020 går att läsa att 34-punktsprogrammet, trots att det enligt Mikael Damberg är den största åtgärden mot gängkriminalitet i Sverige någonsin, inte ses som tillräckligt. Både oppositionen och regeringens samarbetspartier tycker att programmet behöver ytterligare åtgärder för att förhindra gängkriminalitet och att de som lagts fram är för svaga (Olsson 2020).

I en artikel från SVT framgår det att regeringen och oppositionspartierna inte kunde enas kring en gemensam plan för att förebygga gängkriminalitet. Inom kriminalpolitiken kunde partierna inte enas vilket gjorde att Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna lämnade samtalet om en gemensam plan för att förebygga gängkriminaliteten. Regeringen lade då fram en egen plan som fick formen av ett 34-punktsprogram. I programmet ingår delar av

oppositionens förslag som regeringen ansett vara viktiga att ta med. Regeringen ville lägga fram ett eget lösningsförslag även om förhandlingarna rann ut i sanden för att inte stå helt tomhänta när det kommer till att förhindra gängkriminaliteten (Löfvenberg 2019).

Artikeln ”oppositionen hoppas på stöd för gängåtgärder” publicerad av Svenska Dagbladet 2021, nämner att oppositionspartierna lagt fram egna förslag på hur gängkriminaliteten ska förhindras. Men regeringen hävdar att dessa förslag redan granskats inför skapandet av 34-punktsprogrammet 2019 och att de allra flesta av oppositionens förslag arbetats in i regeringens program, samt att de som inte ansågs lämpliga uteblivits. Det visar på att

programmet också vuxit fram genom kompromisser mellan de två politiska blocken och inte bara som kritik till den sittande regeringen (Wallberg & Pedersen 2021).

Av dessa artiklar framgår det att regeringens 34-punksprogram arbetats fram och presenterats som en konsekvens av den kritik regeringen fått både från svenska folket och oppositionen,

7 inom diskursen gängkriminalitet, när det kommer till att lösa problemet och förhindra denna form av kriminalitet. Det verkar även tillkommit som en konsekvens av att oppositionen drog sig ur förhandlingarna och lämnade regeringen ensamt kvar att skapa ett eget program. Men regeringen tog också till sig flera delar av oppositionens idéer för att förhindra

gängkriminaliteten, vilket visar att det är ett stort och relevant samhällsproblem.

1.6 Disposition

Innan varje kapitel i studien redogörs det kort för dess innehåll. Men här kommer innehållet från studiens resterande kapitel kortfattat presenteras för att ge en bättre bild av hur studiens disposition ser ut. Efter inledningskapitlet kommer kapitel två där studiens teoretiska

perspektiv presenteras. I kapitel två presenteras också den teoretiska analysram som skapats för att genomföra studiens analys. Men även en motivering till skapandet av den teoretiska analysramen, samt en motivering till att kombinera två tolkningar av ett teoretiskt perspektiv för att göra ett analysinstrument. I slutet av kapitlet definieras också det centrala begreppet gängkriminalitet. I nästa kapitel, kapitel tre, presenteras den design studien bygger på, samt den metod som använts för att genomföra studien. Kapitlet inkluderar även en diskussion om reflektion och transparens och sist i kapitlet presenteras studiens materialurval. Därefter kommer kapitel fyra vilket består av ett kombinerat resultat och analyskapitel, detta eftersom de båda delarna är tätt sammanknutna. Genom att presentera resultatet och analysera det i samma ordning som de 4 centrala elementen presenterats i studiens teoretiska analysram, bibehålls studiens röda tråd. Vidare kommer kapitel fem där slutsats och diskussion av slutsatsen presenteras. Här diskuteras även alternativa tolkningar av studiens resultat och det presenteras förslag på ämnen vilka skulle kunna vara intressanta för framtida fördjupad forskning. Som avslutande kapitel i studien kommer källförteckningen.

8

2. Teori

Följande kapitel kommer först redogöra för studiens teoretiska perspektiv socialt kapital, utifrån de två olika tolkningar som använts. Efter redogörelsen för det teoretiska perspektivet kommer den teoretiska analysramen att presenteras. Sedan kommer en motivering till

skapandet av en teoretisk analysram, samt en motivering till valet att kombinera två

tolkningar av ett teoretiskt perspektiv. Därefter kommer de centrala elementen för hur socialt kapital kan påverka kriminalitet att presenteras och sist i kapitlet kommer en definition av begreppet gängkriminalitet.

2.1 Socialt kapital

Enligt Robert Putnam (1995) kan socialt kapital ses som någonting vilket skapas när

människor träffas och kommer i kontakt med varandra. Kontakten leder till att det byggs upp en tillit och därmed ett stabilare samhälle där gemensamma mål lättare uppnås. Individer och grupper kommer i kontakt med varandra genom ”bridging” och ”bonding” och där bildas socialt kapital inom de olika sociala nätverken. Socialt kapital är nätverk mellan och runtom individer inom ett samhälle som får det att fungera (Putnam 1995, s.2–3). Bristen på socialt kapital och föreningsliv kan påverka individer som upplever utanförskap och som inte känner någon tillhörighet. Det kan föra dem mot kriminella gäng där de i stället upplever att de är välkomna och hör hemma. Putnam nämner att det kan uppstå negativt socialt kapital när individer enas i grupper, i detta fall kriminella gäng, för att lättare uppnå sina mål via samarbete, bridging och bonding, likt inom det ”vanliga”, eller positiva sociala kapitalet.

Anledningen till att det sociala kapitalet blir negativt är för att de kriminella bara bygger relationer med andra inom gänget och bara bygger broar till andra kriminella. De bygger inte broar till övriga samhället och delar därför inte med sig av det sociala kapitalet de skapar, vilket blir negativt när det bara gynnar den egna gruppen. Precis som Brottsförebyggande rådet nämner i sin rapport, vilket presenterats tidigare i studien, dras de kriminella till likasinnade och där skapar de sociala nätverk och bygger negativt socialt kapital (Putnam 1995, s.3).

Bo Rothstein och Staffan Kumlin har dock kritiserat Putnams tolkning av det teoretiska perspektivet för att den inte stämmer, utan att Putnam vänt det kausala sambandet åt fel håll.

Det har visat sig att deltagande i föreningsliv och i olika frivilligorganisationer inte skapar ökad tillit till andra människor. Det är snarare så att det är människor som redan har hög tillit som i hög grad deltar i föreningsaktivitet. Föräldrarnas bild av samhället vilket de ger sina

9 barn är vad som påverkar tilliten till andra människor inte hur aktivt en person deltar i

föreningsverksamhet. De kritiserar också Putnam för att hans teori om att föreningar kommer bridga och bonda mellan varandra i många fall verkar omöjligt. Detta då det inom

organisationerna och nätverken sprids misstro mot andra grupper, vilket gör samarbete svårare. Exempelvis är det inte troligt att två supportergrupper för två olika hockeylag skulle vara glada om det föreslogs att dessa skulle samarbeta (Rothstein & Kumlin 2001, s.5–6).

Rothstein och Kumlin hävdar att det inte är människors deltagande i föreningar som skapar socialt kapital, utan snarare välfungerande politiska institutioner som gör att människor får högre tillit till varandra och att samarbete därmed blir mer lättuppnåeligt. Genom att

institutioner skapar ordning och gör att den mänskliga tilliten ökar, kommer även det sociala kapitalet öka. De menar att det först behövs stabila, välfungerande institutioner för att skapa tillit mellan människor och det är den tilliten som senare bygger upp det sociala kapitalet (Rothstein & Kumlin 2001, s.7–8 & 12).

2.2 Teoretisk analysram

Vid den ovanstående rubriken redovisas både Putnams och Rothstein/Kumlins olika tolkningar av det teoretiska perspektivet socialt kapital. Tolkningarna kan ses som två inriktningar av samma teoretiska perspektiv, med vissa skillnader. Även om det finns

skillnader mellan de båda tolkningarna, finns det även en del likheter. I studien analyseras inte konflikten mellan forskarnas olika tolkningar av det teoretiska perspektivet socialt kapital.

Syftet med studien är i stället att använda det teoretiska perspektivet för att analysera ett program utarbetat av regeringen. För att göra det anser jag att det inte bara går att använda en av tolkningarna, då regeringens program för att förhindra gängkriminalitet innehåller spår av båda. Därför har jag gjort ett ställningstagande och sorterat ut de allra mest centrala elementen från de båda tolkningarna för att skapa ett analysinstrument som operationaliserar bägge två.

Genom att kombinera de centrala elementen för hur socialt kapital påverkar kriminalitet från båda tolkningarna, skapas en teoretisk analysram som kommer användas vid studiens analys.

Att kombinera två olika tolkningar av det teoretiska perspektivet socialt kapital är givetvis inte oproblematiskt. Men som Putnam själv nämner i en studie finns det inte enbart en tolkning av socialt kapital som är den sanna. Utan det måste hållas i åtanke att det finns flera olika tolkningar vilka kan vara användbara i olika situationer (Putnam 2001, s.2). Därav menar jag att mitt angreppssätt, som går ut på att kombinera två tolkningar av ett teoretiskt perspektiv för att lägga fram en teoretisk analysram rättfärdigas genom Putnams uttalande.

10 2.2.1 Motivering till teoretisk analysram

Anledningen till att en teoretisk analysram utformats är för att avgränsa den empiri som ska analyseras. Genom att plocka ut centrala begrepp och precisera vilken teoretisk tolkning som används ges studien också större transparens och läsaren får en inblick i hur materialet analyserats. En teoretisk analysram är också bra då den lägger grunden för hur analysen senare kommer gå till väga. Analysramen samlar och organiserar även två olika tolkningar av det teoretiska perspektivet socialt kapital, vilket gör det mer lättförståeligt och hanterbart.

Även för de som inte är insatta på området (University of southern California 2022).

I föreliggande studie har två tolkningar av det teoretiska perspektivet socialt kapital kombinerats för att skapa ett analysinstrument som operationaliserar dem och för att

identifiera perspektivets mest centrala element. De båda tolkningarna ger varsin förklaring av socialt kapital, men när de kombineras ges analysen större bredd, där samma sak kan ses från två olika vinklar. Under genomläsningen av tolkningarna observerades likheter, trots att de förklarade uppkomsten av socialt kapital på olika sätt. Likheterna bestod av vissa centrala element som ansågs vara viktiga inom båda tolkningarna för att skapa socialt kapital och förhindra kriminalitet. Av den anledningen blev det intressant att kombinera de båda och skapa en teoretisk analysram för att ge en mer nyanserad bild av socialt kapital och dess påverkan på kriminalitet. Att kombinera tolkningarna av det teoretiska perspektivet har varit ett sätt att försöka undvika en ensidig förklaring där bara den ena tolkningen ges utrymme i analysen. Kombinationen gör även att tolkningarna används gemensamt för att besvara problemformuleringen, i stället för att ställas mot varandra i en jämförelse. När de används tillsammans blir det centrala att försöka besvara problemformuleringen. Om de jämförts med varandra hade risken varit att för stort blickfång riktats på just jämförelsen mellan

tolkningarna och att studiens syfte fått en andrahandsroll.

Valet att använda Putnams, samt Rothstein/Kumlins tolkningar av socialt kapital beror på att de båda tolkningarna skiljer sig åt en del när det kommer till hur de förklarar socialt kapital.

Olikheterna i tolkningarna har möjliggjort en kontrastering där de fyra centrala elementen som återfinns inom de bägge tolkningarna har identifierats. Detta är vad som har gjort det intressant att kombinera tolkningarna, vilket nämns i ovanliggande stycke.

Ett alternativt sätt att använda sig av de två olika tolkningarna hade varit att jämföra dem med varandra och analysera vilken tolkning som är mest framträdande inom regeringens

Ett alternativt sätt att använda sig av de två olika tolkningarna hade varit att jämföra dem med varandra och analysera vilken tolkning som är mest framträdande inom regeringens