Negativt socialt kapital

Begreppet negativt socialt kapital förekommer inte explicit i empirin, men det går att se att negativt socialt kapital, som inte är önskvärt, skulle kunna uppstå till följd av flera av regeringens åtgärdsförslag mot att förhindra gängkriminalitet. Men regeringen har också föreslagit åtgärder som kan få effekten av att minska det negativa sociala kapitalet också. De åtgärder som kan få effekten att minska det negativa sociala kapitalet är de som ska försöka motverka segregationen i det svenska samhället och exempel från programmet redovisas högre upp i detta kapitel. Det som saknas i 34-punktsprogrammet är tanken på att de människor som är segregerade kanske inte upplever att de vill integreras in i samhället.

Gängmedlemmarna i de kriminella gängen utvecklar en stor tillit till varandra och bygger socialt kapital inom gruppen, vilket de inte delar med övriga samhället och som blir det negativa sociala kapitalet. De kanske inte själva vill lämna gänget eftersom de bara upplever trygghet där, vilket är viktigt att ha i åtanke vid förhindrandet av gängkriminalitet, men som

28 regeringen inte har (Putnam 1995, s.2–3). Rothstein och Kumlin tolkar det sociala kapitalet på ett annat sätt än Putnam i vissa aspekter och en sådan är att de inte upplever att grupper frivilligt kommer samarbeta med alla andra grupper i samhället. De redogör för att många frivilliga nätverk, vilket kriminella gäng är, byggs på misstron mot medlemmar i andra nätverk. I detta fall kan det vara mot medlemmar i andra gäng, eller mot det offentliga. De kan till och med uppleva misstro mot allmänheten. De kriminella gängen har inte som syfte att samarbeta med samhället, utan tvärtom befinner de sig i konkurrens med samhället om resurser och makt. Detta genererar mellanmänsklig tillit inom nätverket vilket blir det negativa sociala kapitalet. De vill även distansera sig från andra samhälleliga nätverk och regeringens förslag kan därmed uppleva svårigheter med att faktiskt förhindra

gängkriminalitet via bekämpning av segregation (Rothstein & Kumlin 2001, s.5–6).

Staten har gjort flera tidigare satsningar mot segregation. Utvärderingar av dessa visar att de många gånger har haft betydelse för de individer och områden som har varit föremål för insatserna, men att de sällan lett till minskad segregation. (Delegation mot segregation 2021a. Vid rubriken, Arbete mot segregation, underrubrik, Utvärdering av tidigare insatser ger framgångsfaktorer).

Citatet här styrker idén om att gängkriminella som lever segregerade kanske inte vill

återanpassa sig till samhället även fast denna möjlighet erbjuds av staten. Visserligen visar de satsningar som gjorts mot individer och områden att de haft betydelse, men att segregationen trots det inte minskat. Kanske beror det på misstron mot samhället, eller att de inte vill delta i något samhälleligt samarbete. Eller så beror det på att den tillit de känner i gänget och de sociala nätverk de skapat sig där är så starka att de inte vill förlora dessa även om de skulle bli en del av samhället om segregationen minskade (Rothstein & Kumlin 2001, s.5–6; Putnam 1995, s.2–3).

Tillit som också är centralt inom båda tolkningarna av det teoretiska perspektivet är någonting regeringen tydligt visar att de vill använda för att förhindra gängkriminalitet. Men det saknas tankar på att det negativa sociala kapitalet också skapas av tillit, på samma sätt som det

”positiva” sociala kapitalet. Där den enda skillnaden är att det negativa sociala kapitalet blir negativt eftersom dess positiva effekter inte delas med hela samhället, utan bara inom en specifik grupp (Putnam 1995, s.2–3).

Bemanning med fältassistenter kvällar och helger bedöms av bland annat Polismyndigheten vara en både synlig och effektiv åtgärd mot gängproblem och rekrytering av unga till kriminalitet. Sociala insatsgrupper är en arbetsmetod för samverkan mellan socialtjänst, skola och polis för att hjälpa unga att sluta begå brott. Resurser till kommunerna för detta ska säkerställas. (Regeringskansliet 2022, under punkt 30).

29 Utifrån hur Rothstein och Kumlin, samt Putnam beskriver de kriminella gängens nätverk och tillit kan denna till synes harmlösa åtgärd regeringen vill införa skapa en oro bland de

gängkriminella. Fler synliga fältassistenter som försvårar rekrytering och som gör att deras verksamhet riskerar att upptäckas och inte längre vara inkognito kan upplevas som hotfullt.

Detsamma kan sägas om det nationella avhopparprogrammet. Båda dessa åtgärder är försök från regeringens håll att göra det svårare för gängen att rekrytera nya medlemmar, samtidigt som de gör det lättare för gängmedlemmar att ta sig ur gängen och komma tillbaka in i samhället. För allmänheten kan åtgärderna öka tilliten till det offentliga och därmed göra samarbetet mellan samhällets olika delar enklare. Men gängen som till stor del byggs på misstro mot och konkurrens till övriga samhället kan tolka det som hotfullt att regeringen försöker lägga sig i deras verksamheter och minska deras inflytande. Som motreaktion kan de isolera sig mer från övriga samhället och skapa större nätverk med andra kriminella gäng och därmed göra det negativa sociala kapitalet större och starkare (Putnam 1995, s.2–4; Rothstein

& Kumlin 2001, s.5–8).

Att regeringen vill satsa på tillit, samarbete och att minska segregationen för att få samhället mer enat och sammankopplat kan få en annan negativ effekt. Genom att minska segregationen till de kriminella gängen och konstruera större och tätare sociala nätverk i samhället som stort, ger det gängen en ökad möjlighet att komma i kontakt med andra kriminella och det kan bli lättare att bedriva kriminella verksamheter och lättare att tillsammans genom samarbete med andra gäng uppnå gemensamma mål. Putnam hävdar i sin tolkning av det teoretiska

perspektivet att det är den ökade tilliten och den medföljande utvecklingen av större sociala nätverk som gör att gemensamma mål lättare uppnås. När flera grupper samarbetar tack vare den ökade tilliten blir gemensamma samhällsmål enklare att uppnå. Men Putnam nämner även att samma situation kan uppstå inom kriminella gäng, vilket är det exempel han använder sig av. Det betyder att en ökad tillit och större sociala nätverk gör att olika kriminella gäng och kriminella individer lättare kommer i kontakt. De växande sociala nätverken möjliggör ett större och effektivare samarbete med kriminalitet och detta utvecklar socialt kapital, men det blir negativt. Det blir negativt eftersom de kriminella bara bygger broar till andra kriminella och inte med samhället och därmed blir det sociala kapitalet som bildas bara användbart för gängkriminella (Putnam 1995, s.3). Här kommer ett citat som stärker vad som redogjorts för i stycket ovanför. Citatet visar att socialt kapital kan leda till ett effektivare samarbete mellan olika aktörer, men att slutmålet inte alltid är ett positivt sådant. Vilket är fallet med de mål kriminella gäng samarbetar för att uppnå.

30 By "social capital," I mean features of social life-networks, norms, and trust-that enable participants to act together more effectively to pursue shared objectives. Whether or not their shared goals are praiseworthy is, of course, entirely another matter. (Putnam 1995, s.2–3).

Den tidigare forskningen som presenteras längre upp i studien vittnar om att en satsning på att utveckla samhällets sociala kapital inte bara medför positiva konsekvenser när det kommer till att förebygga kriminalitet. Paolo Buonanno, Daniel Montolio och Paolo Vanin kommer i sin studie utförd i Italien fram till att täta sociala nätverk kan öka graden av kriminalitet. Det forskarna presenterar som den rimligaste orsaken till detta är att informationsdelningen mellan individer i olika kriminella nätverk också blir större när det sociala kapitalet växer, vilket gör det lättare att vara kriminell och begå brott (Buonanno, Montolio & Vanin 2009, s.4–6). I en annan tidigare studie kommer forskarna också fram till att större sammanlänkade nätverk som skapas via socialt kapital kan göra kriminalitet enklare och billigare, när kriminella gäng kommer i kontakt med varandra (Lederman, Loayza & Menéndez 2002, s.7). Som tidigare presenterats kan arbetet mot mer tillit, samarbete och mindre segregation ses som någonting negativt av de kriminella gängen som i stället utnyttjar satsningen på ett mer enat samhälle till att bygga sina kriminella nätverk större och till att bygga upp ett större negativt socialt kapital.

Detta kan i stället för att förhindra kriminella gäng, göra att de växer och att brottsligheten ökar (Putnam 1995, s.3; Rothstein & Kumlin 2001, s.5–6). I tidigare forskning på området utförd av Daniel Lederman, Norman Loayza och Ana María Menéndez kom de fram till att socialt kapital kan minska kriminalitet. Men även att en ökning i kriminalitet kan minska det sociala kapitalet. Främst var det olika våldsbrott som sänkte nivån av socialt kapital, eftersom offren inte vågade ha lika stor kontakt med andra människor efter brotten och deras tillit minskade. Högre nivåer av brottslighet och framför allt våldsam brottslighet kan göra människor rädda för att organisera sig och samarbeta mot kriminalitet, vilket också kan leda till en minskning av det sociala kapitalet (Lederman, Loayza & Menéndez 2002, s.2). Det innebär att om regeringens planer för att förhindra gängkriminaliteten leder till att de kriminella gängens sociala nätverk ökar och därmed gör det lättare att begå brott, kan det få konsekvensen av att samhällets sociala kapital minskar. Regeringen har inte detta i åtanke i 34-punktsprogrammet. Även om detta scenario kan verka föga troligt, finns det enligt båda tolkningarna av det teoretiska perspektivet och den tidigare forskning som presenterats inom området, en chans att detta kan ske i Sverige till följd av 34-punktsprogrammet. Följande citat förklarar hur socialt kapital kan öka kriminaliteten när det utvecklas inom exempelvis ett kriminellt gäng och inte sprids i hela samhället.

One way to reconcile these two antagonistic effects is to consider that social capital has the potential for inducing more crime and violence when it is specific to particular groups (such

31 as gangs, ethnic clans, and closed neighborhoods) rather than disseminated throughout society. (Lederman, Loayza & Menéndez 2002, s.2).

Citatet styrker tankarna på att ökat socialt kapital skapat genom högre tillit, samarbete och mindre segregation inte bara behöver medföra positiva effekter, utan också kan påverka gängkriminaliteten i en negativ riktning. Det som presenterats ovanför visar på ett tydligt sätt att åtgärder som ryms inom det teoretiska perspektivet socialt kapital också kan uppleva svårigheter i att bekämpa kriminella gäng.

32