Samarbete

Samarbete är någonting som tas upp i båda tolkningarna av socialt kapital och har i denna studie sorterats ut som ett centralt element av det teoretiska perspektivet. I regeringens 34-punktsprogram går det vid ett flertal punkter se att samarbete är viktigt i förhindrandet av gängkriminalitet. I programmet står det inte explicit att samarbete är viktigt för att bygga upp det sociala kapitalet, eftersom de inte nämner någonting om socialt kapital, men det har tolkats som viktigt för att skapa socialt kapital enligt den teoretiska analysramen.

Det finns ett stort behov av ytterligare insatser de närmaste åren för att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Problem med kriminalitet och otrygghet är hela samhällets ansvar, där en lång rad aktörer utanför rättsväsendet behöver medverka. De åtgärder som vidtas måste också präglas av långsiktighet och vara baserade på kunskap om vilka metoder som fungerar och är samhällsekonomiskt effektiva mot brott. (Regeringskansliet 2020a, andra stycket inom länken döpt till, Pressmeddelande: Regeringen tillsätter en

parlamentarisk trygghetsberedning, under punkt 27 i programmet).

I ovanliggande citat redogör regeringen för att det inte bara är rättsväsendet som är ansvariga vid bekämpningen av gängkriminaliteten. Det är en mängd aktörer utanför rättsväsendet som också borde medverka eftersom kriminalitet är hela samhällets ansvar. Här går det att utläsa

23 att samarbete är någonting som är centralt för att bekämpa gängkriminaliteten. Enligt

forskarnas tolkningar av det teoretiska perspektivet går det att se hur ett ökat samarbete mellan människor är önskvärt för ett samhälle. Putnam menar att den tillit som byggs mellan individer genom interaktioner i olika grupper och föreningar gör att det blir lättare att

samarbeta. När tilliten är hög kan olika individer och/eller grupper lättare samarbeta, eftersom det går att lita på att alla kommer ställa upp och göra sitt bästa och därmed är det också lättare att uppnå gemensamma mål. Ett sådant gemensamt mål skulle kunna vara att förhindra

gängkriminalitet (Putnam 1995, s.3).

I en tidigare studie utförd av Erik Herber visar han hur det i Japan efter en tsunamikatastrof uppstod grupper som genom samarbete motverkade kriminalitet och gjorde att nivån av kriminalitet sjönk. Initiativet kom delvis från polisen som varnade om ökad kriminalitet till följd av att människor tvingats lämna sina bostäder, men det sågs också som hedervärt att delta i förebyggandet av kriminalitet (Herber 2014, s. 11–12).

Based on statistics, media reports, and interviews with (former) inhabitants of the struck Tōhoku area as well as members of NGO’s, it will furthermore show that crime prevention activities, that up until now have received hardly any scholarly attention, were purposely employed to strengthen community ties, as well as to bring about ties between members of communities torn apart by the disasters. Focusing on crime and crime prevention activities after March 11, 2011 in Miyagi prefecture and specifically the town of Ishinomaki, this article will show that amidst overwhelming loss and uncertainty crime constituted and constitutes an opportunity for the (re-)building of social capital. (Herber 2014, s.1).

Citatet från Herbers artikel visar att samarbete är ett effektivt verktyg för att motverka kriminalitet.

Med utgångspunkt i Rothstein och Kumlins tolkning av socialt kapital går samarbete mycket enklare om det finns hög tillit bland individer i samhället och tilliten beror på hur starka och stabila de politiska institutionerna är. Regeringens 34-punktsprogram tar upp förslag på att låta flera olika politiska institutioner samarbeta i syfte att förhindra gängkriminaliteten, exempelvis genom att Kriminalvården, Polismyndigheten, Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse ska utforma ett myndighetsgemensamt nationellt avhopparprogram för gängkriminella. Det kommer enligt denna tolkning av det teoretiska perspektivet göra att tilliten ökar och därmed till att samarbete, i detta fall mot gängkriminalitet, blir lättare att åstadkomma (Rothstein & Kumlin 2001, s.7–8; Regeringskansliet 2022).

För att minska en av de största orsakerna till att gängkriminalitet uppstår, vilket är segregation och som presenteras vid underliggande rubrik, framgår det i regeringens 34-punktsprogram att det inte är någon enskild aktör som på egen hand kan minska segregationen. Segregation är ett

24 problem som kräver samverkan och flera olika aktörer måste samarbeta för att lyckas

motarbeta det (Delegation mot segregation 2020). I en av de tidigare studierna skriver forskarna följande […] ”the prevalence of trust on community members seems to have a significant and robust effect of reducing the incidence of violent crimes.” (Lederman, Loayza

& Menéndez 2002, s.3). Tillit är viktigt för att minska kriminalitet och det är viktigt i

skapandet av samarbeten. Enligt de två tolkningarna av socialt kapital är tillit vad som gör att människor kommer i kontakt med varandra och det underlättar samarbetet mellan olika individer och grupper i samhället. Enligt Putnam behövs bridging för att grupper ska komma i kontakt med varandra och öka sina sociala nätverk. Vilket medför att det sociala kapitalet stiger och att det blir enklare att samarbeta mot gemensamma mål. För att lyckas med några av de föreslagna åtgärderna måste regeringen därför först och främst se till att tilliten i samhället är tillräckligt bra för att en mängd olika aktörer ska våga ge sig in i ett samarbete mot segregation (Putnam 1995, s.2–3). Rothstein och Kumlins tolkning där de politiska institutionernas styrka och stabilitet avgör om det kommer finnas tillit, menar även att tilliten som skapas avgör hur samarbetet i samhället kommer se ut. Finns starka stabila institutioner vågar individer och grupper lita på varandra eftersom de vet att den andra parten kommer straffas på något sätt om de gör fel. För att regeringen ska lyckas skapa ett stort samarbete mot en minskad segregation i Sverige, men även andra problem som leder till

gängkriminalitet, behövs därför starka och stabila politiska institutioner i enlighet med denna tolkning (Rothstein & Kumlin 2001, s.5–8). Regeringen presenterar i 34-punktsprogrammet ett förslag som kan komma att öka tilliten, enligt främst Rothstein och Kumlins tolkning av socialt kapital. De vill lagstifta ett förslag där Sveriges kommuner måste arbeta med

brottsförebyggning. De nämner att det i många kommuner redan sker, men att det sker frivilligt och att det skulle behövas en lagstiftning som gör att alla kommuner arbetar brottsförebyggande. Det skulle även bidra till att förhindra gängkriminaliteten

(Regeringskansliet 2022). Om denna åtgärd tas kan det öka tilliten till det offentliga och därmed till andra delar av samhället och det skulle kunna få som effekt att samarbetet mot gängkriminalitet blir enklare. Detta eftersom transaktionskostnaderna vid samarbeten skulle sjunka när det inte behövs lika många mellanhänder (Rothstein & Kumlin 2001, s.7–8).

Oavsett vilken tolkning av det teoretiska perspektivet som används är tillit en central del i att få grupper från hela samhället att samarbeta för att lösa problem såsom gängkriminalitet.

25 4.3 Segregation

Segregation är någonting negativt för det sociala kapitalet. Enligt Putnams tolkning är det negativt eftersom det leder till att grupper av människor separeras från varandra och bygger stängda gemenskaper. Exempelvis i de bostadsområden de kommer från, om många tillhör samma socioekonomiska grupp. Att grupper separeras innebär att de inte kommer i kontakt med varandra och deltar i bridging, brobyggning på svenska, och de skapar i stället bara band med andra i gruppen genom bonding. Bonding utan bridging gör att det byggs socialt kapital, men det sprids inte till andra grupper och skapar ett positivt socialt kapital där det ökar tilliten i samhället och underlättar samarbete. I stället skapas ett negativt socialt kapital när det bara stärker och gynnar den egna gruppen och inte hela samhället (Putnam 1995, s.2–4). Rothstein och Kumlin ser också segregationen som negativt för det sociala kapitalet. De hävdar att vissa områden, ofta där det bor många med utländsk bakgrund, har lägre tillit till andra människor.

Det är ofta till följd av att individerna som bor där kommer från länder där den offentliga sektorn inte går att lita på eftersom det förekommer mycket korruption och diskriminering.

Eller för att de haft dåliga erfarenheter med svenska myndigheter såsom migrationsverket och att de därmed tappar tillit till andra människor också. Går det inte att lita på de politiska institutionerna, går det inte heller att lita på ”vanliga” människor. Därför blir vissa områden segregerade genom att de bara litar på andra i närområdet och att de stänger ute övriga samhället (Rothstein & Kumlin 2001, s.7–10). För att visa att regeringen också anser att segregation är någonting negativt som behöver motverkas kommer här ett citat som även presenterades längre upp under rubriken ”Tillit”. Citatet visar på ett tydligt sätt hur segregation kan påverka det sociala kapitalet i en negativ riktning och för att förhindra

gängkriminalitet måste segregationen i Sverige minska. Det skulle öka tilliten i samhället och därmed samarbetsförmågan, vilket skulle göra det gemensamma arbetet mot gängkriminalitet enklare och effektivare.

Alla påverkas av ett samhälle som präglas av segregation, eftersom ett sådant samhälle riskerar att inte hålla samman. Det kan bland annat påverka känslan av gemenskap, trygghet och tillit. Andra samhälleliga konsekvenser kan handla om att människors potential inte tas tillvara på arbetsmarknaden och att affärsverksamheter påverkas, vilket kan leda till uteblivna skatteintäkter för samhället. Segregation kan även leda till att områden och människor stigmatiseras. (Delegation mot segregation 2021b, första stycket under rubriken, När blir segregationen en samhällsutmaning?).

Regeringen pekar ut en viktig orsak till att segregation startar, vilket har med barns utbildning att göra och presenteras i underliggande citat.

Skolsegregation uppstår när elever med olika bakgrund och egenskaper är uppdelade mellan olika skolor. Elever går ofta i en skola nära hemmet. Därför finns vanligtvis en koppling

26 mellan skolsegregation och boendesegregation. (Delegation mot segregation 2021d, vid rubriken, Vad är segregation, underrubrik, Skolsegregation).

Att elever med olika bakgrund inte kommer i kontakt med varandra går emot Putnams syn på varför socialt kapital växer fram, nämligen att människor från olika bakgrunder och grupper kommer i kontakt och skapar förbindelser och sociala nätverk. När barnen separeras i tidig ålder kommer de bara komma i kontakt med andra barn från samma område och samma sociala grupp. Det kan leda till att barn i mer utsatta områden rekryteras till kriminella gäng, vilket hade kunnat förhindras om det fanns barn från olika grupper på samma skola. Då hade de sociala nätverken kunnat driva bort barnen från kriminalitet mot att kanske satsa på skolan (Putnam 1995, s.2–4). Denna typ av diskriminering inom utbildningen, där utbildningsnivån är sämre i vissa områden kan ses som diskriminering och kan leda till att barn från en ung ålder har låg tillit till det offentliga, eftersom deras kontakt med det offentliga i form av skolan har varit negativ. Gör skolan att de får en dålig tillit till det offentliga, vilket den kan göra om de upplever att skolan svikit dem och inte gett dem tillräckligt med hjälp kommer deras tillit som helhet att minska (Rothstein & Kumlin 2001, s.7–8). Då kan de kriminella gängen ses som en tillflykt, eftersom det där finns en gemenskap och medlemmarna delar skepsis mot resten av samhället (Brottsförebyggande rådet 2016, s.54–55).

I enlighet med regeringens 34-punktsprogram med åtgärder mot gängkriminaliteten förtydligas det nu att särskilda insatser ska riktas mot riskgrupper i socialt utsatta områden.

Det kan handla om både generella insatser inom skolan och om insatser som är direkt riktade mot barn och unga som riskerar att hamna i kriminalitet. (Regeringskansliet 2020b, andra stycket inom länken döpt till, Pressmeddelande: Samordnade insatser för barn och unga i riskzon, under punkt 32 i programmet).

Här i ovanliggande citat presenteras ett exempel på vad regeringen vill göra för att minska gängkriminaliteten med hjälp av att bekämpa segregationen. Just detta citat visar att de vill göra insatser mot ungdomar som riskerar att rekryteras till gängen. Det står inte specifikt vilka åtgärder som ska tas, men enligt forskarnas olika tolkningar av det teoretiska perspektivet kan det tolkas som att det handlar om att bygga tillit till ungdomarna och ge dem nya sociala nätverk fria från kriminella. I de nya nätverken skulle de känna en trygghet och en

gemenskap, utan att behöva utföra kriminella handlingar. Det handlar om att integrera dessa människor i samhällets sociala nätverk och få dem att känna sig som en del av samhället. Det skulle utveckla det sociala kapitalet och minska gängkriminaliteten och det märks att

regeringen lägger stort fokus på att minska segregationen i syfte att förhindra gängkriminaliteten (Putnam 1995, s.2–4; Rothstein & Kumlin 2001, s.7–8).

27

”Segregation blir ett problem när skillnaderna i livschanser är alltför stora, något som Delmos resultat indikerar.” (Delegation mot segregation 2022, Vid rubrik, Hur ser segregation ut i Sverige? Underrubrik olika förutsättningar i olika områden stycke tre). I den tidigare forskningen av Leandro Schclarek Mulinari presenterar han att Malmö stad aktivt arbetade med att minska utanförskapen och ojämlikheterna i samhället, i syfte att förhindra

gängkriminaliteten. Strategin används eftersom utanförskap och segregation är några av de orsaker som gör att individer drivs till de kriminella gängen där det finns möjlighet att få en inkomst, även om det rör sig om svarta pengar (Schclarek Mulinari 2015, s.14–15).

Segregationen i Sverige är någonting regeringen varit medvetna om vid utformandet av 34-punktsprogrammet och de vet att allt för stor segregation ger individer olika chanser i livet och kan driva de som har det sämst till att gå med i gängen för att få arbete och en gemenskap.

Tilliten till det offentliga blir så liten på grund av deras erfarenheter att de till och med har mer tillit till de kriminella gängen. Då har de politiska institutionerna misslyckats enligt Rothstein och Kumlin. När de politiska institutionerna inte ses som stabila och starka och tilliten till det offentliga är låg, är den även låg till övriga samhället enligt denna tolkning av det teoretiska perspektivet (Rothstein & Kumlin 2001, s.7). Enligt Putnam betyder det att ojämlikheterna kan växa, då olika grupper isolerar sig från samhällsgemenskapen och bara bygger socialt kapital med andra i den egna gruppen. De bidrar inte med någonting positivt till samhället eftersom de inte delar sitt sociala kapital med andra samhällsgrupper (Putnam 1995, s.3).

4.4 Negativt socialt kapital

Begreppet negativt socialt kapital förekommer inte explicit i empirin, men det går att se att negativt socialt kapital, som inte är önskvärt, skulle kunna uppstå till följd av flera av regeringens åtgärdsförslag mot att förhindra gängkriminalitet. Men regeringen har också föreslagit åtgärder som kan få effekten av att minska det negativa sociala kapitalet också. De åtgärder som kan få effekten att minska det negativa sociala kapitalet är de som ska försöka motverka segregationen i det svenska samhället och exempel från programmet redovisas högre upp i detta kapitel. Det som saknas i 34-punktsprogrammet är tanken på att de människor som är segregerade kanske inte upplever att de vill integreras in i samhället.

Gängmedlemmarna i de kriminella gängen utvecklar en stor tillit till varandra och bygger socialt kapital inom gruppen, vilket de inte delar med övriga samhället och som blir det negativa sociala kapitalet. De kanske inte själva vill lämna gänget eftersom de bara upplever trygghet där, vilket är viktigt att ha i åtanke vid förhindrandet av gängkriminalitet, men som

28 regeringen inte har (Putnam 1995, s.2–3). Rothstein och Kumlin tolkar det sociala kapitalet på ett annat sätt än Putnam i vissa aspekter och en sådan är att de inte upplever att grupper frivilligt kommer samarbeta med alla andra grupper i samhället. De redogör för att många frivilliga nätverk, vilket kriminella gäng är, byggs på misstron mot medlemmar i andra nätverk. I detta fall kan det vara mot medlemmar i andra gäng, eller mot det offentliga. De kan till och med uppleva misstro mot allmänheten. De kriminella gängen har inte som syfte att samarbeta med samhället, utan tvärtom befinner de sig i konkurrens med samhället om resurser och makt. Detta genererar mellanmänsklig tillit inom nätverket vilket blir det negativa sociala kapitalet. De vill även distansera sig från andra samhälleliga nätverk och regeringens förslag kan därmed uppleva svårigheter med att faktiskt förhindra

gängkriminalitet via bekämpning av segregation (Rothstein & Kumlin 2001, s.5–6).

Staten har gjort flera tidigare satsningar mot segregation. Utvärderingar av dessa visar att de många gånger har haft betydelse för de individer och områden som har varit föremål för insatserna, men att de sällan lett till minskad segregation. (Delegation mot segregation 2021a. Vid rubriken, Arbete mot segregation, underrubrik, Utvärdering av tidigare insatser ger framgångsfaktorer).

Citatet här styrker idén om att gängkriminella som lever segregerade kanske inte vill

återanpassa sig till samhället även fast denna möjlighet erbjuds av staten. Visserligen visar de satsningar som gjorts mot individer och områden att de haft betydelse, men att segregationen trots det inte minskat. Kanske beror det på misstron mot samhället, eller att de inte vill delta i något samhälleligt samarbete. Eller så beror det på att den tillit de känner i gänget och de sociala nätverk de skapat sig där är så starka att de inte vill förlora dessa även om de skulle bli en del av samhället om segregationen minskade (Rothstein & Kumlin 2001, s.5–6; Putnam 1995, s.2–3).

Tillit som också är centralt inom båda tolkningarna av det teoretiska perspektivet är någonting regeringen tydligt visar att de vill använda för att förhindra gängkriminalitet. Men det saknas tankar på att det negativa sociala kapitalet också skapas av tillit, på samma sätt som det

”positiva” sociala kapitalet. Där den enda skillnaden är att det negativa sociala kapitalet blir negativt eftersom dess positiva effekter inte delas med hela samhället, utan bara inom en specifik grupp (Putnam 1995, s.2–3).

Bemanning med fältassistenter kvällar och helger bedöms av bland annat Polismyndigheten vara en både synlig och effektiv åtgärd mot gängproblem och rekrytering av unga till kriminalitet. Sociala insatsgrupper är en arbetsmetod för samverkan mellan socialtjänst, skola och polis för att hjälpa unga att sluta begå brott. Resurser till kommunerna för detta ska säkerställas. (Regeringskansliet 2022, under punkt 30).

29 Utifrån hur Rothstein och Kumlin, samt Putnam beskriver de kriminella gängens nätverk och tillit kan denna till synes harmlösa åtgärd regeringen vill införa skapa en oro bland de

gängkriminella. Fler synliga fältassistenter som försvårar rekrytering och som gör att deras verksamhet riskerar att upptäckas och inte längre vara inkognito kan upplevas som hotfullt.

Detsamma kan sägas om det nationella avhopparprogrammet. Båda dessa åtgärder är försök från regeringens håll att göra det svårare för gängen att rekrytera nya medlemmar, samtidigt som de gör det lättare för gängmedlemmar att ta sig ur gängen och komma tillbaka in i samhället. För allmänheten kan åtgärderna öka tilliten till det offentliga och därmed göra samarbetet mellan samhällets olika delar enklare. Men gängen som till stor del byggs på misstro mot och konkurrens till övriga samhället kan tolka det som hotfullt att regeringen försöker lägga sig i deras verksamheter och minska deras inflytande. Som motreaktion kan de isolera sig mer från övriga samhället och skapa större nätverk med andra kriminella gäng och därmed göra det negativa sociala kapitalet större och starkare (Putnam 1995, s.2–4; Rothstein

& Kumlin 2001, s.5–8).

Att regeringen vill satsa på tillit, samarbete och att minska segregationen för att få samhället mer enat och sammankopplat kan få en annan negativ effekt. Genom att minska segregationen till de kriminella gängen och konstruera större och tätare sociala nätverk i samhället som stort, ger det gängen en ökad möjlighet att komma i kontakt med andra kriminella och det kan bli lättare att bedriva kriminella verksamheter och lättare att tillsammans genom samarbete med andra gäng uppnå gemensamma mål. Putnam hävdar i sin tolkning av det teoretiska

perspektivet att det är den ökade tilliten och den medföljande utvecklingen av större sociala nätverk som gör att gemensamma mål lättare uppnås. När flera grupper samarbetar tack vare den ökade tilliten blir gemensamma samhällsmål enklare att uppnå. Men Putnam nämner även att samma situation kan uppstå inom kriminella gäng, vilket är det exempel han använder sig av. Det betyder att en ökad tillit och större sociala nätverk gör att olika kriminella gäng och kriminella individer lättare kommer i kontakt. De växande sociala nätverken möjliggör ett större och effektivare samarbete med kriminalitet och detta utvecklar socialt kapital, men det

perspektivet att det är den ökade tilliten och den medföljande utvecklingen av större sociala nätverk som gör att gemensamma mål lättare uppnås. När flera grupper samarbetar tack vare den ökade tilliten blir gemensamma samhällsmål enklare att uppnå. Men Putnam nämner även att samma situation kan uppstå inom kriminella gäng, vilket är det exempel han använder sig av. Det betyder att en ökad tillit och större sociala nätverk gör att olika kriminella gäng och kriminella individer lättare kommer i kontakt. De växande sociala nätverken möjliggör ett större och effektivare samarbete med kriminalitet och detta utvecklar socialt kapital, men det