De flesta beskrivna framgångsfaktorerna finns inom faktorn ”administrativt stöd, dokumentation, ledarskap, resurser”. En sådan kan vara att man inrättat arbetsle- dare på förste arbetsledarnivån. En annan att man inrättat en mottagningsfunktion på vuxenenheten, samtidigt som en sådan finns på enheten för barn och unga. Det underlättar ett samordnat arbetssätt när nya ärenden aktualiseras på myndigheten. En framgångsfaktor kan vara att genomföra ASI- intervjuer i alla nya ärenden, vilket innebär att man systematiskt frågar om det finns barn under 18 år i familjerna. Att ha en psykoterapeut anställd som bl.a. kan arbeta med parterapi i familjer med nå- gon vuxen som har problem med missbruk, som Tyresö kommun har, är en resurs som uppskattades av föräldrar. Parterapi med föräldrar beskrivs i forskning som framgångsrikt för barn, anhöriga och den missbrukande parten i nämnda familjer. Det är t.o.m. mer effektivt än individuell behandling för den missbrukande parten (Lindgaard 2006). Det verkar också vara framgångsrikt att kombinera parterapi med föräldraträning i grupp (Socialstyrelsen 2009).
Att testa en samordningsmodell i några pilotärenden är ett bra sätt att förbereda sig innan man implementerar i större skala. Det kan också vara ett sätt att preliminärt testa om den idé man har för samordning håller. Om det finns positiva erfarenheter av liknande förändringsarbete kan det vara en draghjälp.
Till faktorn ”planering, förberedelser och förankring” hör också, när det gäller im- plementering av ett samordnat arbetssätt, att förankra på alla nivåer i organisatio- nen samt att man har en ledning som tar aktiv del och lyssnar och lär. Att analysera vilken utbildning som behövs, planera för och genomföra den kan också vara en framgångsfaktor.
När det gäller ”den implementerande organisationen” i detta fall de lokala projekt- grupperna, är det en fördel om projektmedarbetarna är optimistiska, erfarna, kun- niga och uthålliga med tydliga mandat som leder implementering. Det är också en framgångsfaktor att få driva sitt förändringsarbete utifrån hur man i den egna kom- munen förstått projektet eller uppdraget samt att det backas upp av den nationella projektledaren, i detta fall Socialstyrelsen. Socialstyrelsens stöd och frågor till led- ningarna i kommunerna, om hur det går, har identifierats som en framgångsfaktor. Sådana påstötningar kan göra att frågan eller projektet får lite ny fart. Att utbyta
erfarenheter med andra kommuner har visat sig vara verkningsfullt. Det finns flera exempel på hur kommunerna lärt från varandra och även använt varandra i utveck- lingsarbetet.
Slutligen är det en framgångsfaktor för implementeringen av arbetssättet om det blir bra och familjer i behov av stöd upplever sig bra bemötta. Då sprids ryktet att socialtjänsten gör ett bra arbete. Barn, ungdomar och vuxna, men även grannar och andra, törs ta hjälp av socialtjänsten när de behöver. Det framgick av flera av inter- vjuerna med personer som fått hjälp i Tyresö och Sandviken.
Slutsats
Några förhållanden som beskrivits som hindrande har inte kunnat placeras in i de befintliga implementeringsteoretiska faktorerna. Dessa är:
1. Utredning och insats är inte alltid i fas med varandra på vuxenheten och enhe- ten för barn och ungdom/familj, vilket försvårar ett samordnat arbetssätt. 2. Att man har endast tio dagar på sig för att göra en förhandbedömning på ut-
redningsenheten barn och unga försvårar samordning. Det kan ta längre tid att samordna ett möte med föräldrar, barn och handläggare från både vuxen- och barn/familjeenheten.
3. Barnutredningen avslutas ibland utan insats. Det kan vara med motiveringen att barnet bor med en fungerande förälder utan problem med missbruk, medan föräldern som har problem med missbruk går i behandling. Hur ser då ett sam- ordnat familjearbete ut och vad händer med barnperspektivet?
Dessa förhållanden har att göra med flera saker. Vuxen- och barnenheterna arbe- tar som två olika organisationer och styrs av lagstiftning som ställer olika krav på handläggningen. En barnutredning kan inte vänta in en vuxenutredning, eftersom barnutredningen har en lagstadgad begränsad utredningstid (11 kap 1 § SOL). En vuxenutredning kan få vänta, hur länge beror troligen på den vuxnes situation. När kan och bör ett övervägande om eventuellt familjestöd initieras här?
Att det handlar om hur socialtjänsten är organiserad är en faktor som vi inte hittar i implementeringsteorin. Det handlar om att samordna och samverka i en och samma organisation, som i detta fall är organiserad i ”stuprör” och där arbetsprocesserna följer den egna enhetens logik. Lagstiftningen försvårar samordningen eftersom den utformats utifrån specialiseringstanken. Samtidigt finns lagstiftningens skrivningar om helhetsyn. Dokumentationsbestämmelserna är inte utformade ur ett familjeper- spektiv utan utifrån specialiseringens logik.
När det gäller den tredje punkten finns en problematik som har att göra med bar- nets behov av kontakt med bägge sina föräldrar, oavsett vem man bor med. Barn och ungdomar påverkas av föräldrars missbruk även om de bor med en nykter och fungerande förälder. Ett resultat som beskrivits här är t.ex. den boendeförälder som efterfrågar hjälp från socialtjänsten för att kunna bedöma när det är lämpligt att låta barnen träffa eller vara med föräldern med missbruksproblem. I en annan studie där barn och ungdomar intervjuats framkommer att barn och ungdomar oroar sig för den missbrukande föräldern även om de inte lever ihop och att de ibland döljer för boendeföräldern hur illa det faktiskt är, av rädsla för att inte få åka tillbaka och/eller då helt tappa kontrollen över föräldern (Alexanderson & Näsman kommande 2015).
Hur ser ett samordnat familjearbete ut i en sådan familj och är det socialtjänstens uppdrag?
Vi återknyter till dessa förhållanden i slutdiskussionen.