Genom information, diskussion, utbildning och fortbildning som beskrivits ovan försöker projektgruppen bereda marken för ökad samordning i familjer där någon vuxen har problem med missbruk. Umeå är en stor kommun och arbetet har inte gett så många mätbara effekter efter en relativt kort tid. Nedan återges en sekvens ur gruppintervjun som genomfördes sista mars 2014 med handläggare från de olika enheterna/arbetsgrupperna. Den återges för att åskådliggöra något nytt som ändå håller på att ske:
R: Men nu har vi ju börjat med dom här Våga fråga-ärendena, så vi har ju redan nu gjort så att vi… där man har inlett… när det har kommit in en ansökan eller anmälan om oro för att någon av dom vuxna missbrukar så har det ju inletts utredning på barnet, och då är det en handläggare från barn och en från vuxen.
I: I utredningen?
R: Ja, i utredningen, där vi har träffat familjen och barnet tillsammans. I: Träffar ni både så att säga den nyktra föräldern och…
R: Alltså nu har det ju… vi har alldeles nyss börjat med det så att… M: Precis.
R: Och där har vi gjort så att då träffade vi båda föräldrarna och barnet, det här var en ungdom, och har även träffat… eller det var den ena föräld- ern och barnen.
I: Enskilt eller både och?
R: Tillsammans, vi har både haft gemensam träff, och så har vi träffat dom enskilt. Vi har inte hunnit haft så många träffar (fniss).
I: Nej, men var det här så att säga lite annorlunda än vad ni har gjort? R: Mm.
I: På vilket sätt skiljer det sig då?
M: Ja, samarbetet blir ju helt annat så, med barn, tätare samarbete. R: Vi är ju varandras medhandläggare, i det att man har inlett en utred- ning på barn så går jag in som medhandläggare.
R: Så har man ju aldrig gjort innan. M: Nej.
R: Så har inte gjorts tidigare. Och sedan… blir det så att det blir… att vi inleder en utredning på den vuxne, så blir ju barnhandläggaren medhand- läggare i den, så vi ska följa den. Så det är ju helt annorlunda än hur vi har jobbat tidigare (gruppintervju Umeå sid. 3).
Umeå har redovisat att man arbetat med sju ”Våga fråga- ärenden” inom ramen för Socialstyrelsens projekt. Familjerna redovisas översiktligt nedan (tabell 16). Tabell 16. Antal familjer som definierats in som en del i projektet i Umeå kommun, vari samordningen bestått samt uppgifter om insats samt lokal uppföljning (bakgrundsdata Umeå 2014
Famil- jer
Vari har samordningen bestått Insats och Uppföljning 1. Identifierats via mottagningsen-
heten. Oklart hur. Gemensamma träffar med familjen och vuxen- och barnhandläggare under barn- avårdsutredningen. Informerat fa- miljen om det stöd som finns t.ex. enskilda samtal, gruppverksamhet för både barn och förälder.
Familjen tackat nej. Infor- merat om hur de kan ta förnyad kontakt vid behov.
2. Mamman fick kontakt med vux- enhandläggare i samband med barnavårdsutredningen. Förnekade problem.
Barnet stöd i öppenvård. Inget gällande mamman då hon inte ville ha kon- takt.
3. Mottagningen initierat samordnad handläggning utifrån anmälan. Gemensam träff med familjen och vuxen- och barnhandläggare under barnavårdsutredningen. Enskilt samtal med den nyktre föräldern på barn. Gick ej få tillstånd på vux- en för föräldern med problem.
Uppmanad ta kontakt med alkohol och drogmottag- ningen. Ingen uppföljning gällande föräldern med problem.
4. Mottagningen initierat samordnad handläggning utifrån anmälan. Gemensam träff med familjen och vuxen- och barnhandläggare under barnavårdsutredningen. Enskilt samtal med den nyktre föräldern på barn. Gick ej få tillstånd på vux- en för föräldern med problem.
Uppmanad ta kontakt med alkohol och drog-mottag- ningen. Ingen uppföljning gällande föräldern med problem Stödsamtal med skolkurator för barnet.
5. Gemensamma träffar med familjen och vuxen- och barnhandläggare under barnavårdsutredningen.
Barnutredningen avslutad utan insats
6. Gemensamma träffar med familjen och vuxen- och barnhandläggare under barnavårdsutredningen.
Barnutredningen avslutad utan insats.
7. Mottagningen initierat samordnad handläggning utifrån anmälan. Gemensamma träffar med familjen och vuxen- och barnhandläggare under barnavårdsutredningen. Enskilda samtal med barnet och barnutredare samt med vuxen- handläggare och föräldern med problem.
Den vuxne erbjuden öp- penvårdsbehandling men tackat nej. Anhörigstöd erbjöds till den nyktre föräldern och gruppverk- samhet för barnet samt fortsatta stödsamtal via skolkurator.
Sju familjer har varit aktuella för samordnat arbete i utredningen. I fyra av fem familjer har mamman varit den som haft problem med alkohol eller droger. Fyra föräldrar är separerade, ett föräldrapar lever tillsammans och för två familjer finns ingen uppgift. Fyra av de sju familjerna har två barn under 18 år och i övriga finns ett barn. Ingen av familjerna har erbjudits att medverka i projektets utvärdering. Vid gruppintervjun visar det sig att deltagarna inte känner till något närmare kring projektets utvärdering som innebär att familjemedlemmarna av handläggarna skul- le erbjudas att delta och besvara några formulär samt tillfrågas om de kunde tänka sig att bli intervjuade. ”Vi kommer nog att få information om det den 11:e, för det är vår upptaktsträff, så vi kanske är lite sena i starten här” (gruppintervju soc.sekr. barn och unga). Den 11:e avsåg april 2014.
Internt har man inte följt upp arbetet på det sätt som programteorin beskriver. Var- ken Audit eller Dudit har använts i de sju in ”Våga fråga-ärendena” och inte heller har ASI-intervju blivit aktuell då inget av de sju varit ärende på vuxenenheten. Det finns inte heller någon uppgift om huruvida man pratat med barnen, mer än vad som framgår av ovanstående tabell. Fokusgruppsintervju med handläggarna som provat det samordnade arbetet ska genomföras efter det att tio ärenden varit aktuella (Min- nesanteckningar workshops X 2014-08-27). Det kan noteras att inget ärende, ännu, har initierats från vuxenverksamheter.
Att samordningen upplevs positivt när den väl kommer till stånd framgår av citat från gruppintervjun:
… Vi var faktiskt hem då till en familj för inte så länge sedan här, tillsam- mans med barngruppen då, gjorde ett hembesök gemensamt, och det kän- des ju väldigt bra att både vuxen och barn tar ett gemensamt grepp då, familjen vart väldigt glad för det va, det blev mer tydlighet och så där, vi kunde informera barnen också då om ett familjehem då, eftersom pappan var ute i missbruk då. Och det vart bra tycker jag, det tror jag (ohörbart) (gruppintervju soc.sekr. vuxenenhet).