(L.S.) [s. 20.]
Beträffande stören eller stafrarna, äro ock af goda hushållare bepröfwat och godt funnit, at om man sweder och bränner the hwässade ändarna på stafrarna, så longt up eller litet öfwer then mon the stå i jorden, så blifwa the ännu durablare och stå thesto längre emot rötan; skulle man ock wilja kiära them på samma ställe, tror jag, the skulle blifwe ännu mera waracktige. En laggild gärdesgård bör wara stängd så hög, at en lagom wäxter man kan med en alns mått i sin hand räckia neder til marken, på andra sidan om gärdesgården. Förswarlige gärdesgårdar stängias med 3.
hankar på hwart stör-paret 1½ aln emellan hwart stör-par, och wid hwart 4. par stör, en stödstafwer, hwilken bör sättias ett fiät longt ifrån sielfwa gärdes-gården, så at ej swin eller får fastna emellan.
§. 3. Thet andra maneret, huru i stället för the wanlige gärdesgårdar kan och bör stängias antingen med jordwallar eller sten-gårdar, wisar och lärer oss följande Kongl. Maj:tts förordning här om, af den 1 Decemb. 1730, så ord ifrån ord lydande
Friedrich med Guds Nåde Sweriges Giöthes
och Wändes konung, etc. etc. etc.
Landgrefwe til Hässen, etc. etc. etc.
W
år ynnest och nådiga Benägenhet med Gud allsmäcktig Tro Man och Landshöfdinge. Oss hafwer then förordnade Oeconomie Commissionen i underdånighet förestält, huru nödigt thet är, at Skogarne, hwilka skola wara mycket uthuggne och medtagne, måge såsom en ibland Rikets dyrbareste för-moner, ännu medan tid är besparas, til hwilket ändamåls ärnående bemelte Com-mission ibland annat funnit tiänligast, at i stället för gärdesgårdar af trä, hwartil årligen en otrolig myckenhet unga trän i theras bästa wäxt til stör och gärdzle måste fällas [s. 21.] kunde här i Riket giöras Stengårdar, eller wallar af jordtorf med graf-war på sidan, hwilka Stengårdar således kunde anläggas, at ther som fast grund är, gräfwes en half, men ther kiärr eller lös grund är, en aln diupt i jorden, hwaruppå stenarne sedan läggas och sammanfogas thet bästa sig giöra låter, dock så, at stengår-den ofwan til giöres spitzigare och med then upkastade mullen fästes, samt ofwan uppå med torfwen eller och med planterade törnebuskar, och annat öfwerlägges, hwaraf förutan Skogarnes Besparande, jemwäl then nytta förmodas, at åkrarne i skogsbygden och then öfriga marken ifrån Sten upränsas: men hwarest antingen Brist på Sten är, eller grunden til Stengårdar aldeles skulle wara obeqwäm, kunna jordwallar giöras på thet sättet, at i then förra gårdesgårdens ställe twenne parallele diken gräfwas 1½ aln diupt och äfwen så bredt, hwaraf torfwen och mullen sedan på then Distancen, som emellan förbemälte 2ne diken är och äfwen wäl böra wara 1½ aln bred, thet jemnaste som sig giöra låter upläggas och sedan stadigt wäl underhål-las med några torfs tilökande eller täpperis påsättiande och änteligen med åtskilligaBuskars planterande til befästande af förbemelte jordwal; Och emedan wi til thetta Commissionens gifne förslag, såsom nyttigt welat gifwa wårt Bifall, warandes wår wilja, at hwarken Crono- Frälse eller Skattehemman i Skogsbygd eller på Slättlan-det, måga undandraga sig, at årligen lägga några famnar Stengiärd, ehuru ringa til antahlet the i början kunna blifwa, hwarmed en begynnelse wid stora Byar kan ske, hwilka merendels äro så belägne, at mycken sten ther omkring befinnes, och således theras små täppor med stengårdar inhägnas och stängas böra; förthenskul är härmed til Eder wår nådige Befalning, thet I igenom tiänlige föreställningar, söken at förmå Invånarne uti thet Eder anförtrodde Län, til at på sätt som förberört är anläggia Stengårdar, börandes jemwäl Städerne i anseende til theras åkrar och ängar härunder begripas; Och [s. 22.] Wi befalle Eder Gud Alsmäcktig nådeligen.
Stockholm i Råd-Cammaren den 1. Decemb. 1730.
FRIEDRICH.
O. Cederström55
§. 4. Probsten Herr Mag. Jacob Serenius anförer åtskilliga maner uti sin wackra Tractat, Engelska Åkermanen kallad, straxt i början på boken, och som få i landsor-terna äga boken, och saken är wäl wärd at weta och försökia, hoppas och förmodar jag, ej illa tydes, at jag lånar af honom thesse Project, och hela första Capitlet här införer.56
T
hen märkeliga förbettring, som tid effter annan uti Åkerbruk skedd är, och then ringa samling, som therutaf är utgifwen, samt någras okunnoghet, men största delens inrotade tilgifwenhet til en gammal häfd och theras grannars bruk, som hindrar at almänt wedertaga samma förbettring, äro nogsamt biligande skiäl för thetta werck och företagande. Ändamålet härutaf är, at wisa, först, then almänna arten af åkerbruk, med the åtskilliga sätt af allehanda slags frös och säds inrätning, och, sedan, the nyare tiders giorde förbettring, åtskillige orters skiljach-tiga maner, Lands- och Jordmoners egenskap, samt skiäl och orsaker til besagde förbetring, som wil giöra hwar och en til skickelig domare om richtigheten af sin egen Praxis, eller nödwändigheten af en ny tilökning i konsten.Ty såsom flit och arbete förnämligast fordras til en Jordmons förbettring, så är en klok och förståndig Landtmans första sysla, at pröfwa arten och egenskapen af then jord han kostar sin tid, penningar och möda uppå, anten then är beqwäm til äng, betesmark, åker, trä- eller kryddgård, och äfwenså hwad slag af boskap och creatur är bäst ther til anordna, hwad slag af säd, trän, skalfruckter [s. 23.] eller annat är tien-ligast för hwar och en jordmon i synnerhet, och ther jemte the besynnerliga maner och sät at handtera och updrifwa jorden til bästa gagn och nytta.
Til alt thetta wil man gifwa så ren och tydelig anledning som ske kan, och förthenskul först börja med hägnande och gärdande af marck och land, hwilket i anseende til then förmodande säkerhet och roliga besittning, utaf ens med möda och omsorg förwärfwade förmoner, synes lägga grunden til ett wäl inträttat land-bruk. Man wil sig härwid icke bekymra med the skiljachtige meningar om nytta eller onytta af hägn eller almäning, emedan man håller före, at twenne följande prof giöra fyllest, utan flera skiäl, at bestyrka thet förra, nemligen, Först then myckenhet
af utmarck, som dageligen hägnas och intages, och Sedan, then tilökning af arrende, som therigenom allestädes wunnen blifwer: Therföre wil man straxt skrida til sielfwa saken, och gifwa en beskrifning, af the åtskillige arter af gärdning och häg-nor, som i England brukelige äre, och wisa så wäl nyttan af them, som sättet at handtera och fortsättia them, med kostnaden af theras upprättande; Och thet helre, än fåfängt bestå goda skiäl uppå them, som en talande sak icke kan öfwertala om theras Interesse.
Nyttan af lands intagande och hägnande finner man uti norra delen af Eng-land wara minst achtad, hwilket man håller före wara en stor försummelse, emedan thet skulle wara af större förmon för them än the uti the södrare orterne, effter the behöfwa både mera skiul och wärn emot kölden för sina land, än the som ligga under mildare och warmare himmel.
Thet brukeligaste sät af stängning är, med ett dikie och upkastad jordwall besatt med Qvick (a)1 eller rottwäxt. Uti dal [s. 24.] och lågland, ther watn nog är, brukas
1 (a) Qvick kallas på Engelska allehanda törnachtig träwäxt, som brukas at hägna med.
Sättet af thes plantering är thetta: at man om hösten tager bären af Hagtorn, Stärkbärsträ eller annan taggor wäxt, lägger them i mull öfwer wintren, anten wid någen dyngehög eller annorstädes, hwar the icke förfrysa, om wåren sår man them med mullen uppå något godt och fett ställe, tå the upkomma såsom andra plantor, man låter them wäxa på samma ställe til andra åhret, och så tager man them up, putzar topp och rott, och sätter them på theras ämnade rum.
diken allena. I Provincierne Cornvall (b)2 och Devonshire giöra the lika som twänne murar af flat sten, läggandes then ena uppå then andra, först [s. 25.] 2. och så en emel-lan, och alt som thet stiger til, så fylla the med jord, som drager thet tilhopa, och så fortfara the med stenwärket, fyllandes thet til hwad högd och bredd likt synes, ste-narna giöra the flata på sidorna, på thet the må ligga så mycket fastare, och hwarest flat sten står til at finna, så giöres then bästa wall på thetta sätt, som säkrast håller boskap ute. Uppå thessa jordwallar planterar the Qvick, och timberträn, som trifwas öfwermåttan wäl. I norrare orterne och annorstädes, therest flat sten nog är, resas wallar på thetta sättet, at the lägga sten uppå sten, såsom en mur, och öfwer-stenarna allena uti ler, at hållat tillsammans tå ock tyngden som ofwan til är, beskyddar undre delen. Uti sump och dal, ther brist är på häckar och buskefång, giöras diken 6. fot wida emot stora landswägar, och emot allmänningar 5. fot, men the brukeligaste diken wid hägnar äro 3. fot wida ofwan til, 1. fot i botnen och 2. fot diupa, så at båda sidorna sluta och icke stå uprätta, whilket giör så mycket betre af hälle. Utom thes, ett dike af trångare botn, om boskapen kommer theruti, hindrar thet at han intet kan wända sig at knåppa Qvicken. Men hwar thet är 4. fot widt måste thet wara 2½ fot diupt, och hwar thet är 5. fot bredt, 3. fot diupt, och så widare.
2 (b) CORNVALL är then alralängst wäster ut belägne Province i England, kringfluten på alla sidor utaf stora hafwet, förutan på östra sidan, therest strömen Tamar skiller henne ifrån Provincen Devonshire; längden ifrån öster til wester är 70. engelska mil, och största bredden 40, hwarinnom begripas 960000 acres och 26760 gårdar: hon är fördelad i 9 Härader, 161 Kyrkiosochnar och 27 Städer, af hwilka 16 sända Fullmächtige til Parla-mentet. Landet är intet serdeles fruchtbärande, utan wid hafwet, therest the giöda sin jord med ett slags siögräs, som kallas Oreweed. Wår och höst äro här temmeligen sena, så at the som bo mitt uti Provincien sällan hafwa bärgat sin säd för Michelsmässa, men wintren är åter mildare än annorstädes, ty the hafwa sällan snö eller frost, och när han kommer, warar han intet länge; the hafwa ganska litet ängsmark; men myckenhet af boskapsbete. Bönderne bruka här ett serdeles maner at handtera sin åker; ty uti Maji månad skära the up all gräswåll af theras träden med torfwen, then the resa up på en kant, at wäder och sol må torka honom, när han är genom torr, bränna the honom til aska hwilken the blanda med hafssand, och litet förr än the plöja, sprida the samma ask- och sand-blandning ut på åkren, och så brukat ned med plogen. Thetta har sin stora nytta på kallare grund, ty thet befordrar then naturliga wärman för sädesroten; Men om thet sker för tiockt, skadas både grund och wäxt ther igenom. Men fast än the så wäl sköta sin jord, kan likwäl bonden icke så sin åker mera än 4. åhr å slag, tå han the 2. förste sår hwete, och the 2. följande hafra, sedan låter han åkren ligga i 7. a. 8. åhr i träde, och plöjer på ett annat ställe. Theras dragoxar bruka the at styra utan tömar, allenast med ropandet af theras namn, som the want them at igenkänna. Theras Får, förr än landet kom i bettre bruk, woro små och grof-yllige, men sedan hafwa the kommit så långt uti sin fårskiötzel, at the intet gifwa the östra Provincierna effter, hwarken uti storlek, finhet af Ull, offta lambande, eller fetma; thesutan är theras kött sötare och friare för rötskiukan; mästa delen har inga horn, men på somliga ställen hafwa the 4. hwardera. Thet förnämsta som giör thenna Provincien märkwärdig, är thess Ten, koppar och Crystaller.
Hwad Qvicken på jordwallen angår, så wil man begynna med hagtorn, såsom thet bästa, almännaste och wackraste, thet fördrager sig med all jord, hwar ett nytt dike och wall upkastad är, undantagandes then torraste sand eller grus, och wil ofta wäxa i then, om wåta år gifwas; Thet wäxer antingen igenom frö eller plantor, men plantor ha qwickaste wäxten och sående trögare, effter fröen ligga 2. år i jorden innan the gro, dock wäxa [s. 26.] the sedan mycket snart 2. eller 3. år thereffter: thet säges at taggarna lagde i blöt i en hårsäck öfwer winteren, och sådde uti Mart. eller April månad, komma up thet första året och wäxa betre en elliest. Hwar thet är brist på plantor, brukas thetta maneret, at året förut innan man fäller små-skogen, sås hagtorn-språng eller tagar uti wallarna, och the wilja wäxa, utan något förfång för the större buskarna, effter the kunna upryckas innan the wäxa stora. Utom thes, äro rötterna af then gamla hagtorn öfwermåttan tienlige at arbetas til dosor och kambar, och många af them äro med wackra ådrar beprydde, så at om the tilstaddes at wäxa til någon storlek, skulle the wara af ganska stor nytta och bruk för Cabinet-makare, swarfware och dylika trä-arbetare.
Näst hagtorn kommer Stärkebärs-buskan och Skogsäpleträ, hwilka bägge giöra goda häckar och bringas til wäxt på samma sätt som thet förra; Men om man sår skogs-äplen eller kärnor, måste man så them med huset, så kunna the på första året upkomma. Skogsäple-plantor, satte tätt tilsammans lika som Qvick, giöra en ganska god häck, och äfwen så somlig slags Plomträn.
Stärkebärs-trä hålles icke aldeles så godt som hagtorn, effter thet är benäget at ränna mera neder i jorden, och är icke af så säker wäxt, men buskarna äro nästan the bästa och warachtigaste för döda häckar, (c)3 och at bota hålen med: så knåppar och icke eller boskapen them så gierna som andra, thet wäxer uti samma jordmon som hagtorn, men ju rikare mullen är, ju fortare kommer thet. Then alltid grönskande Ris-Eck woro här til bättre än någon annan, woro hon icke så swår at komma til wäxt, och sedan äfwen så långsam uti wäxten, hwilken tröghet, hon doch sedan ersätter med sin tiokhet, styrka och högd, hon wäxer anten genom [s. 27.] planta eller bär, äfwen som hagtorn, och wil hafwa samma tid at ligga i jorden innan hon upkommer. Hon wil wäxa på then torraste stenör och emellan stenar och hällar, och har sin bästa trefnad uti slättaste grund.
Om hon planteras, måste wår och höst eller wätan thertil achtas; plantan måste wara en tum tiock och täckas wäl med strå och halm, och watnas til thes hon begyn-ner utspricka. Om några af plantorna synas wilja gå ut, måste the skiäras när in til marken så spricka the ut ifrån roten. Får och getter måste agas ifrån them, effter the älska at afknåppa the första sprången: rötterna måste kringgräfwas, så skyndas wäxten; men dyngia tåla the ingalunda. Thet bästa sättet af sättning är, at blanda them med hagtorn, så at hwar fierde eller fembte planta är en Ris-Ek, tå the både bäst trifwas och snabbast giöra en häck färdig. Alt effter som Ris-Eken wäxer, må man
3 (c) Döda häckar, kallas then samling af Ris och buskar, som lägges på en wall the 3.
första åren, til thes rotwäxten kan sielf giöra hägn.
ryckia up Qvicken, och om så nödigt är, förkofra henne igenom stammars ledande ifrån henne, eller qwistars nederläggande i jorden ifrån sielfwa stammen. Några mena at om man tager en wäl rotad planta af 1½ alns längt, stryker af thes qwistar och löf, och täcker them med passelig diup jord, at thet wil gifwa en otrolig mycken-het telningar, och således snart fullborda en häck. Fäldt-mössen äro benägne at skära theras rötter, och öda them i hårda wintrar.
Ris-Ek må ock så bringas til wäxt igenom sina bär, hwilka såsom the ligga til nästa wåren, innan the upkomma, så kan med them förfaras, som framdeles om frön af then arten skal beskrifwas; men som thetta är en styf och hård planta, så är bäst at sätta henne i samma grund, hwar man ämnar wäxten, allenast ogräset agas ifrån för och effter utsprickningen. Mr. Evelin säger at frön måste hemtas när the äro uti fallet, och thet sega limachtiga slemet afrychtas och bortsköljas, såsom mycket hindrade thes wäxt och fortkomst.57 Mr. Cook säger att hon må bringas til wäxt ige-nom qwistars nederläggande ifrån sielfwa stammen.58 Sielfwa [s. 28.] träet, om thet är stort, hafwer sitt stora wärde hos Cabinet-makare, effter thet är thet hwitaste af alt hårdt trä.
Hwar någon godhet af jordmon är, må man taga käppar af fläderträ 10. eller 12.
fot långa, och stika them slutewis ned i wallen på wardera sidan innom hwar andra, som ett rutwärk, thet wil giöra then skyndsammaste häck och bästa wärn för trägård som någonsin wara kan. Thet är ett trä af stor nytta och bruk för swarfware och Instrument-makare, trotzar then besta buxbom och i många mål öfwertreffar.
Aal giör en öfwermåttan god häck emot floder och strömar, och med thes utwäx-ande telningar ifrån nedersta roten, beskyddar jorden ifrån underlop af watn, och therföre är ganska nyttig hwar strömarna eljest utskära wallen, effter hon delar och utwidgar strömfåran.
Therest bankarne äro gamle och förtorkade, eller af en så torr sand eller knapul, at ingen ting wil wäxa, så är Furze (en buske lik enträ) ganska tienlig: Then samma blifwer sat anten genom plantor eller frö, dock thet senare thet bästa, i synnerhet thet franska, som wäxer til 15. 16. fotz högd, och ränner icke ned i jorden, eller sprider sig som thet gemena slaget: Han fullkomnar en häck i 3. års tid, om han warder wäl ränsad och hållen ifrån boskapen, i synnerhet fåren, som äro thes största frätare, in til thes han kommer til någon stadga, tå han är utan all fara: Om han warder flitigt klipt, blir han så mycket tiockare, men om han städes at wäxa stor, giör han ett rikt wärn, och jemwäl ett godt bränsle. I Devonshire (d)4 giöra the en stor nytta
4 (d) Devonshire är äfwen en utaf hafs Provincierna i England, 50. mil lång och 45. bred, innehåller 1920000. acres och 56310. gårdar, är fördelad uti 394 Soknar och 37. städer, af hwilka 9. sända fullmächtige til Parlamentet. Provincen öfwerflödar af skiöna fruchtbärande ängar och thes åkerwärck warder ganska mycket förbättrat igenom hafs-sand. Mäst är hon märckwerdig för thes Ten- och Blygrufwor, samt Ylle-Manufacturer, warendes här the bästa Sarser och Kersingar förfärdigade, hwaruti staden Exeter allena handlar för 10000. pund sterling om weckan, räknet then ena med then andra, året igenom.
medelst markens bestående [s. 29.] thermed, hwarom mera hädan effter talas skal: I Franckrike giöra the sina hägnar thermed och få honom 15. a 18. alnar tiok, som giör ett artigt stängsle för smådiurs jagt, och sker på följande sät. Först gräfwes jorden om wintren til at döda thet grofwa ogräset, åter gräfwes hon igen om wåren at giöra mullen finare, i slutet af Mars eller början af April sås frön, och när wäxten blifwit något stor, skäras plantorna, ty om en stark snö faller, tyngas the ner och oboteligen förderfwas. Thet säjes at Furze (anten Fransk eller Engelsk kan intet försäkras) wil wäxa på sand i salt watn, om så är, woro thet en stor förmon för them som hafwa jordwallar och bankar wid hafwet, at ther igenom beskydda them.
Wid planteringen af Qvick, bör man pröfwa naturen och egenskapen af jordmo-nen, anten then är ler, sand eller grus, och hwad slag af plantor wil med then samma
Wid planteringen af Qvick, bör man pröfwa naturen och egenskapen af jordmo-nen, anten then är ler, sand eller grus, och hwad slag af plantor wil med then samma