roocmans hushållsbok i två volymer är det mest omfat- tande av de svenska exemplen på denna litteraturform. I detta bokverk skildrar Reinerus Reineri Broocman (1677–
1738) allt vad man bör veta som ägare till en större gård – hur man praktiskt skulle bedriva jordbruk, trädgårdsodling, boskapsskötsel, skogsbruk, fiske, jakt, gruvdrift och mycket, mycket annat. Detta är en kommenterad nyutgivning av hans två hushållsläror som utkom 1736 respektive 1739. De utgör inte bara det mest omfattande svenska exemplet på denna typ av böcker, utan markerade även slutet på eran. Den första volymen innehåller ett nytryck av Broocmans En ful- ständig swensk hus-hålds-bok om swenska land-hushållningen i gemen och synnerhet
… , utgiven 1736. Den andra volymen utgörs av en nyutgivning av Then swenska hus-håls-bokens andre del …, utgiven postumt första gången 1739. Boken innehål- ler även ett antal nyskrivna artiklar om Broocman och hans förlagsverksamhet, liksom även om hushållsböcker som typiska fenomen av sin tid. Dessutom finns fördjupningar i ämnen som nyttjandet av gårdens naturresurser, humanmedicin, veterinärmedicin och kokkonst.
Reinerus Reineri Broocman föddes i en prästfamilj i den då svenska provinsen Livland, men tvingas under krigsåren att fly över Östersjön. I Sverige kom han att bli kyrkoherde i Norrköping och som sådan såg han som sin uppgift att kunna delge sin församling uppbygglig litteratur från det tyska språkområdet. Men då förlagen i Stockholm inte var tillräckligt raska med utgivningen, beslöt han sig för att starta ett eget boktryckeri med förlagsverksamhet. Han förvärvade även ett större jordbruk, startade ett brännvinsbränneri och öppnade en krog – något som med dagens ögon kan synas märkligt för en präst. Men med tanke på hans bakgrund var det nog ett naturligt drag att sprida riskerna. Han hade tidigare sett lyckan vända i ett ögonblick och sin gamla hembygds byar brännas i kriget, och även i Norrköping fick han bevittna hur hans kyrka och församling brändes av ryska trupper 1719.
Av Broocmans hushållsläror får man alltså lära sig att den är säker som har en diversifierad utkomst, är sparsam och nogsamt ser om sitt hus! Det diversifierade naturbruket han pläderade för var en försäkring för framtiden – något som inte heller har förlorat sin aktualitet idag.
r edA K TÖR h å k a n t u nón
k u ngl. skogs- och l a n t bru k s a k a de m i en
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden 73 Supplement till kungl. skogs- och lantbruksakademiens tidskrift
cen t ru m för biol ogisk m å ngfa l d
CBM:s skriftserie 103
B E N F U L S TÄ N DIG
S W E NSK H US-H Å L DS-BOK
af
Reinerus Reineri Broocman
❧ Voly m 1
En Fulständig
Swensk Hus-Hå lds-Bok
af
R einerus R einer i Broocm a n
En handbok i gårds- och hushållsskötsel i vid mening från 1700-talets första hälft
Broocmans värld och hushållsbok belyst i samt
åtta artiklar av nutida forskare
Volym 1
En Fulständig
Swensk Hus-Hålds-Bok
af
R einerus R einer i Broocm a n
En handbok i gårds- och hushållsskiötsel i vid mening från 1700-talets första hälft
samt
Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare
Volym 1
Redaktör Håkan Tunón
k u ngl. skogs- och l a ntbruk sa k a demien skogs- och l a ntbruk shistor isk a meddel a nden 73
su ppl e m e n t t i l l k u ngl . sko g s- o c h l a n t bru k s a k a de m i e ns t i dsk r i f t
c e n t ru m för biol ogisk m å ngfa l d c bm:s sk r i f tse r i e 103
En Fulständig
Swensk Hus-Hålds-Bok
af
R einerus R einer i Broocm a n
En handbok i gårds- och hushållsskiötsel i vid mening från 1700-talets första hälft
samt
Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare
Volym 1
Redaktör Håkan Tunón
M ICH A E L ISGI L L E T
Boken citeras:
Håkan Tunón (red.) 2016. En fulständig swensk hus-hålds-bok af Reinerus Reineri Broocman.
En handbok i gårds- och hushållsskiötsel i vid mening från 1700-talets första hälft samt Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare.
Centrum för biologisk mångfald, Uppsala &
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm.
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden nr 73
& CBM:s skriftserie 103.
Utgiven av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Centrum för biologisk mångfald (CBM) och Michaelisgillet.
Redaktör för SOLMED-serien: Per Thunström Boken utgiven med ekonomiskt stöd av:
Stiftelsen A.W. Bergstens donation, C. F. Lundströms stiftelse, Centrum för biologisk mångfald, Föreningen Gamla Norrköping,
Kungl. Patriotiska Sällskapet, Letterstedtska föreningen, Norrköpings tidningars Media AB, Stiftelsen Konung Gustaf
VI Adolfs fond för svensk folkkultur, Stiftelsen Längmanska kulturfonden & Åke Wibergs stiftelse.
Framsidans omslag:
Johan Fredrik Martin, Hellekis, c:a 1780. Uppsala universitetsbibliotek.
För- och eftersida: kapitelvinjetter ur Hushållsböckerna. Foto: Jean-Baptiste Béranger.
Beställning av boken kan göras från:
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens bibliotek (kslab) Box 6806, 113 86 Stockholm
Besöksadress: Drottninggatan 95 B Tel: 08-54 54 77 20 E-post: kslab@ksla.se
© 2016 Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien &
Centrum för biologisk mångfald Grafisk form: Håkan Tunón Tryck: Livonia Print, Riga, Lettland 2016
ISSN 1402-0386 (SOLMED) &
1403-6568 (CBM:s skriftserie) ISBN 978-91-86573-76-8
In neh å l l
Vol y m 1
Herdesång över Magn. Reinerus Broocman av Nicolaus Reinerus Broocman 8
ST IG STRÖMHOL M
R. R. Broocman, kyrkoherden som skrev Sveriges största och sista hushållsbok – ett företal 11
H Å K A N T u nón
Redaktörens förord 17
En Ful stä ndig sw E nsk Hus-Hå l ds-Bok, För sta dEl af
R EINERo broocm a n
Tryckt i Norkiöping år 1736.
23Separat innehållsförteckning till Hushållsbokens första del s. 30ff.
Slutnoter över personer omnämnda i volym 1
Vol y m 2
tHE n sw E nsk a Hus-Hå l ds-Bok E ns, a ndr E dEl af
R EINERus r einer i broocm a n
Tryckt i Norkiöping år 1739.
23Separat innehållsförteckning till Hushållsbokens första del s. 40ff.
Slutnoter över personer omnämnda i volym 2
Ett brytningstidens verk – hushållsbokens uppbyggnad av Linnea Bring Larsson 795 Förteckning över litteratur i hushållsboken av Linnea Bring Larsson 800 Förklaring av äldre svenska ord, främst med agrar anknytning av Linnea Bring Larsson 811 Termer, citat och fraser samt andra texter i översättning från latin av Linnea Bring Larsson 816 Tre medicinska recept – översatta och förklarade 825
Mått- och myntsystem av Linnea Bring Larsson 827
Växtförklaringar och växtregister av Håkan Tunón 832
Djurbenämningar och växtregister av Håkan Tunón 859
Boken citeras:
Håkan Tunón (red.) 2016. En fulständig swensk hus-hålds-bok af Reinerus Reineri Broocman.
En handbok i gårds- och hushållsskiötsel i vid mening från 1700-talets första hälft samt Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare.
Centrum för biologisk mångfald, Uppsala &
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm.
Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden nr 73
& CBM:s skriftserie 103.
Utgiven av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Centrum för biologisk mångfald (CBM) och Michaelisgillet.
Redaktör för SOLMED-serien: Per Thunström Boken utgiven med ekonomiskt stöd av:
Stiftelsen A.W. Bergstens donation, C. F. Lundströms stiftelse, Centrum för biologisk mångfald, Föreningen Gamla Norrköping,
Kungl. Patriotiska Sällskapet, Letterstedtska föreningen, Norrköpings tidningars Media AB, Stiftelsen Konung Gustaf
VI Adolfs fond för svensk folkkultur, Stiftelsen Längmanska kulturfonden & Åke Wibergs stiftelse.
Framsidans omslag:
Johan Fredrik Martin, Hellekis, c:a 1780. Uppsala universitetsbibliotek.
För- och eftersida: kapitelvinjetter ur Hushållsböckerna. Foto: Jean-Baptiste Béranger.
Beställning av boken kan göras från:
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens bibliotek (kslab) Box 6806, 113 86 Stockholm
Besöksadress: Drottninggatan 95 B Tel: 08-54 54 77 20 E-post: kslab@ksla.se
© 2016 Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien &
Centrum för biologisk mångfald Grafisk form: Håkan Tunón Tryck: Livonia Print, Riga, Lettland 2016
ISSN 1402-0386 (SOLMED) &
1403-6568 (CBM:s skriftserie) ISBN 978-91-86573-76-8
Broocmans värld och hushållsbok belyst i åtta artiklar av nutida forskare R a imo R a ag
Reinerus Reineri Broocman – ett liv i nordiska krigets skugga 871
Hel ena Back m a n
Broocman som bokförläggare – en kyrkoherde som bokentreprenör 909 Bibliografi över produktionen vid Broocmans tryckeri åren 1724–55 927
Bo er ik sson
Broocman i Hushållsböckernas värld – tradition och innovation 941
L in ne a Br ing l a r sson
Kommentera, komplettera, kritisera – Broocmans användning av referenser och egna erfaren-
heter i Hushållsboken 977
Appendix 1 & 2. Verk refererade till i Broocmans Hushållsbok, första volymen 1 009
H å k a n T u nón
Etnobiologiska reflektioner rörande Broocmans hushållsbok 1 015
Chr ist ina Fjel l ström
Två kokböcker från 1700-talet. Matlagning i Reinerus Broocmans tryckta hushållsbok och i
Christina Vallerias handskrivna kokbok 1 057
dav id du nér
Att leva och överleva: Broocman om medicin, hälsa och dietetik 1 073
K er st in de v er dier & H å k a n T u nón
Veterinärmedicin i Broocman – djurläkekonst på tröskeln till Parnassen 1 109
Presentation av artikelförfattare 1 123
KSLA: Akademiens historiska verksamhet. Bibliografi 1 127
Publikationer från Centrum för biologisk mångfald 1 137
Herde-Sång, Tå
Framledne Probsten och Kyrckjoherden wid Tyska Församlingen I Norkiöping,
Den Högärewyrdige och Höglärde Herren, Nu ewinnerligen Salige
HERR
Mag. rEinErus BrooCMan,
Med hederligit följe til sitt hwilorum beledsagades, som skedde uti Norkiöpings Tyska Kyrkja den 17. Martij 1738,
Med wördnad framgifwen Af
Then Saliga Dödas Soneson niColaus rEinErus BrooCMan.
Hur herdewisor låta När ögon äro wåta Det kommer der på an, När hjertat i mig dänger Och gråten målet stänger, Jag siunger som jag kan.
Gud ware lof, min tunga Kan något litet siunga!
Det är ej ringa tröst, När Far min Adam dödde, Mitt hjerta i mig blödde, Men feck ej fram min röst.
Nu är han så wäl glömder, Den sorgen aldels glömder, Och ingen saknad qwar;
Ty lemnas ei oskrifwit, At himlen sen mig gifwit En alt för trogen Far.
Derför går jag och lallar, Bland lamben tultar, trallar Det bästa jag förmår:
Om någon sorg mig klämmer, Jag den til skogen skrämmer Så långt jag nånsin rår.
Om dagen jag ei sparar, At med Apollos skarar Gå uti grönan bet, Mot affton jag mig swalar I tysta lugn och dalar, Sen jag blitt trött och het.
När hjorden bara trifwes, Och ei af odjur rifwes, Ger jag mig godan ro, Så plär jag munnen slipa Och stöta på min pipa In dulci jubilo.
Ach, täcka herda-lunder, Jag mins de ljufwa stunder, (Så länge jag gått wall) Då gamla fåår mig smekte, Då lamben för mig lekte.
Är nu den glädjen all?
Då all ting för mig glittra, Och spelte som på Citra, Båd’ skogar, siöar, trä, Båd’ buskar, löf och fiäder, Båd’ watn, eld och wäder, Båd’ fågel, fisk och fä?
Då jag all glädje hade Och ej min hjärne lade För någon ting i blöt:
Då hagel, blixt och dunder Båd’ öfwer mig och under Salt för en näfwe gröt.
Då jag åtnöt den ära, At med min herde kära Få liggia under tält, Och smaka rosen-luckter Samt kosteliga fruchter Som fants på wåra fält:
Broocmans tyska kyrka eller Hedvigs kyrka som den heter idag. Den har byggts om flera gånger sedan Broocmans tid. Foto: Håkan Tunón, 31 juli 2014.
Tå Nisse med sin kulla Söng tusilulrilulla Så aspelöfwen gnall?
Men ach, nu står min luta, Och jag får lof at tjuta En sorgeliger trall!
Den rösten, som jag hörde At Coridon sig rörde Ej mera än en sten, Gör at jag ei kan såfwa, Mitt hjerta står i klåfwa:
Hur darra mina ben?
Ja märgen i mig fryser Och hjerte blodet ryser, Jag skiälfwer som ett löf.
Hwad råd skall jag nu taga?
Hur jag will skrika, klaga, Är dock min herde döf.
Si, mina getter sörja, Och stora nöten börja At hänga hufwud ner!
Min lamb och fåre-flåckar Knapt strå af marken plåckar, Ej eller bräka mer!
Ach, stackars kräk de swälta Och sig i gräset wälta Tils ullen faller af!
Hwad tro, jag då skal giöra Än hufwudstupa kiöra, Som ror-löst skepp, i qwaf?
Nej annat slut jag fattar, Hwad hjelper at jag mattar Och sörjer mig ihiäl?
Den Coridon jag gråter, Han kommer aldrig åter Ty han mår alt för wäl.
Ej kan wår lilla hytta Mer giöra honom nytta;
Han wil ej längre bo Bland boskap, fä och båckar:
Hans glädje dubbelt påckar Emot wår lumpna ro.
Han lefwer uti heder, Der ingen Sol går neder Och mörker aldrig war;
Der ingen köld man känner Ej eller heta bränner
Hwem som then sällhet har.
Der inga myggor sticka, Och inga flugor klicka På helgedommens ull, Der ingen hund kan bita.
Der ingen gitter lita På glas, på grus och gull.
Der ingen brukar liuga Der inga Iglar suga Den bästa musten bårt, Där inga falska munnar Och inga lönde-brunnar Må giöra lifwet kårt.
Ach! Coridon, jag beder Kom aldrig tå mer neder Til wåra fula Tråll:
Ty tu har hugnad, ähra!
Farwäl, min herde kära, Tu är i godt behåll!
Norkiöping, 1738.
R.R. Broocman, k yrkoherden som skr ev Sveriges största och sista
hushållsbok – ett för etal
”F
yra veckor äro gåsens hela liggetid. Vill det då gå väl, så hacka ungarna själva ut sig. Märker man att någon unge är för svag till att själv hacka sig ut, måste man i sådant nödfall långsamt öppna ägget åt den, görande sig föga hopp om att den skall bliva långlivad.” Denna (här liksom i de följande citaten språkligt lätt moderni- serade) text står att läsa i det arbete som här föreligger: Norrköpingsprästen Reinerus Reineri Broocmans En fulständig Swensk Hushålds-Bok, vars första del utkom år 1736. Uppgiften om tid och form för gässlingars debut på egen hand och om hur de svaga ibland dem kan få hjälp med sitt utträde i en värld där de sannolikt inte kom- mer att stanna länge – i denna text tycks spegla sig en paradisisk värld av ofattbar stilla trygghet och av obegränsad kärleksfull omsorg även om de minst livsdugliga.Så enkelt är det emellertid inte. Det är förvisso riktigt att det med nutida mått mätt inte rådde någon hets eller brådska i prosten Broocmans värld och att de små tingen där fick sin skäliga andel av uppmärksamhet och omsorg. Paradisisk var den världen likväl inte; det fick Reinerus Reineri Broocman erfara mer än en gång under sin sextioåriga levnad (augusti 1677–januari 1738). Han var prästson från Lais i det nuvarande Estland, som då var det svenska Livland, studerade i Wittenberg och Dorpat, efterträdde 1704 eller 1706 sin far som kyrkoherde i Lais men tvangs i sam- band med ryssarnas erövring av Östersjöprovinserna att år 1711 med sin familj fly till Stockholm, där de liksom många andra flyktingar från Balticum stod helt utblot- tade. Året därpå utnämndes emellertid Reinerus Broocman till präst i Hedvig Eleo- noras tyskspråkiga församling i Norrköping för att redan 1719 uppleva att ryssarna under sitt härjningståg längs ostkusten brände hans kyrka och plundrade staden.
Han var en driftig man och lät sig inte nedslås. Han lyckades väl både med insam- ling av medel till kyrkans återuppbyggnad och med en egen tryckeriverksamhet, som gjorde det möjligt för honom att effektivt sprida översättningar av tysk teologisk litteratur – bland annat Christian Scrivers Själaskatt, som var en av det lutherska Europas mest spridda uppbyggelseböcker. Broocman förvärvade också en herrgård utanför Norrköping, där han anlade krog och bränneri. När han år 1735 av hälsoskäl tog avsked från sin prästerliga tjänst hade han i enlighet med tidens sed sett till att pastoratet övertogs av svärsonen Johann Samuel Eckstein.
När det gällde de skrifter som Broocman lät trycka och sprida var han inte främ- mande för vad som idag kallas marknadsföring. För Scrivers Själaskatt utverkade han ett tioårigt exklusivt privilegium. Under riksdagen 1726–27 erbjöd han bonde- ståndet att till dess tjänst utge en s.k. bondepostilla och fick ståndets riksdagsmän att lova tala för varan i sina hembygder. Det handlade om den blivande hushållsbo- ken, men det skulle dröja nio år innan denna utkom av trycket. Verkets andra del skulle utges först 1739 av sonen Carl Frederic.
Beteckningen ”bondepostilla” är ett genom sin blygsamhet vilseledande namn på Broocmans ”hushållsbok”. Det är i själva verket frestande att ta till det skryt- samma latinska uttrycket omnia scibilia – ”allt vetbart”, men riktigt så omfattande var nu inte den lärde och flitige prästens ambitioner. Kanske kan man karakterisera bokens syfte och innehåll så att ett läskunnigt men okunnigt och oerfaret äkta par som etablerat sig för att driva lantbruk på en egen gård någonstans i Sverige här skall finna de kunskaper som de behöver för att klara sig, eller åtminstone det allra mesta av dessa kunskaper, koncist, konkret och oftast även klart formulerade. På några punkter går hushållsboken betydligt längre. Den innehåller ett omfattande avsnitt som närmast kan betecknas som ett fastighetsrättsligt kompendium. Även om vissa kunskaper på det området, som på Broocmans tid präglades av ett komplicerat och allt annat än konsistent nätverk av detaljregler från olika perioder, var nyttiga och till en del nödvändiga för en aktiv jordägare, bjuder hushållsboken på betydligt mer.
I sitt företal hänvisar Broocman till den expert han anlitat vid utarbetandet av det juridiska avsnittet. Även andra medhjälpare blir föremål för hans tack. Till dem hör den gymnasielektor som varit honom behjälplig med översättningen av hans text – ty Broocman skrev på sitt modersmål, som var tyska, även om han givetvis också behärskade svenska. I arbetets andra del, som utgavs av sonen Carl Fredrich, finns ett kapitel om ett ämne som hade stor betydelse för 1700-talets svenska samhälls- ekonomi men som den genomsnittlige jordägaren knappast torde komma i kontakt med, nämligen gruvdrift och järnverk. Även den delen är resultatet av en experts medverkan.
Till vilken läsekrets vänder sig Broocman? Frågan är intressant men inte helt lätt att besvara. I första bokens fjärde kapitel beskriver han olika ”hushållsbetjänter”
och deras plikter. Den högsta rangen i den hierarki han definierar är inspectoren, som emellertid förekommer endast på stora herrgårdar och gods. Därefter kommer
”gårdsfogden”, som hör hemma på något mindre gods och gårdar. Är det en ”käck och ärlig man”, är man ofta bättre betjänt av en sådan. Inspektorer och gårdsfogdar vill emellertid gärna ha ”stor lön och stat”, och är för kostsamma för ännu mindre lantbruk. Eftersom ”herrskapet” inte alltid har möjlighet att vistas på sin egendom, brukar man ”godsets administration anförtro och uppdraga åt en rättare, som väl förstår hushållningen, är flitig, trogen och redlig, kan man ock få en, som något kan läsa och skriva, är det så mycket bättre (min kurs.), fast man av honom ej kan fordra så exakta räkningar, som av inspektorer och gårdsfogdar, och är denne merendels en gemen bonde eller dräng, som förrättar allt vad en inspektor eller gårdsfogde på de större godsen har att beställa.”
Någonstans på rangskalan ett stycke ovan den i bästa fall skriv- och läskun- nige rättaren, kanske sannolikast på gårdsfogdens nivå, torde en grupp bland Norrköpingsprostens tilltänkta läsare vara att finna. Det är inte en slump att den ledande svenska handboken i lanthushållning, som utgavs av Eric Salander år 1727, hade titeln Gårdsfogdeinstruktion. Nu talar emellertid Broocman knap- past till, snarare om, gårdsfogden. Formellt vänder sig boken till ”herrskapet”, som äger den gård där alla dessa otaliga omsorger och sysslor hör hemma. Ett helt tämligen omfattande kapitel (första avdelningen, cap. VI) ägnar Broocman
åt ”Inspectorers och gårds-fogdars räkningar, deras arga och falska streck, som beklagligen många av dem bruka, jämte en anledning och anvisning, huru deras räkningar skola undersökas, examineras och justificeras”. Här visar han både stor misstro beträffande det högre lantbruksbefälets ärlighet mot det herrskap de tjänar och en icke obetydlig förfarenhet i de knep och konster med vilka en orättrådig gårdsfogde kunde berika sig på sin arbetsgivares bekostnad. Visserli- gen garderar han sig snabbt; han tar i samma kapitel ”alldeles undan och talar alldeles inte om alla kristliga och redliga överbetjänter, vilkas eget goda samvete dem nogsamt beskyddar och säger att de inte har att bry sig med de beskyll- ningar, som jag här kommer att andraga”.
Under 1700-talets första årtionden fanns veterligen inte någon offentlig eller mot en större grupp lärjungar riktad undervisning i lanthushållningens teori och prak- tik. Det skulle dröja till 1830-talet innan Edward Nonnens lantbruksinstitut grun- dades på Degeberg i Västergötland, och först 1849 öppnades på Ultuna kungsgård utanför Uppsala vad som med tiden skulle bli Sveriges lantbruksuniversitet. Brooc- mans försiktighet tyder emellertid på att han kan ha räknat med åtminstone några läsare bland lantbruksbefäl som arbetade på fogdenivån och som var tillräckligt ambitiösa för att ta del av hans undervisning. Hur det ”herrskap” var beskaffat och sammansatt som förefaller att vara de främsta mottagarna av hushållsbokens under- visning är svårt att säga. En betydande andel bör ha varit adliga ägare av större och mindre herrgårdar, en annan grupp fanns sannolikt bland civila, militära och präs- terliga boställsinnehavare, som övervägde att förkovra sig genom att själva bedriva det lantbruk som bostället krävde. En tredje möjlig avnämargrupp kan ha varit de borgare och ofrälse ståndspersoner i städerna som förvärvat jord. Till dem hörde Broocman själv. Han ägde redan vid tiden för ryssarnas härjningar 1719 herrgården Himmelstalund utanför Norrköping.
Att den värld till vilken en god lanthushållare var beredd att med långsamt knäckande av ägget hjälpa svaga gässlingar att göra sitt inträde likväl inte var någon idyll ens i fredstid trots denna omtanke om det spirande livet framgår inte endast av Broocmans skarpa rekommendationer om kontroll av fogderäkenskaper. I det kapitel i hushållsbokens första del som bär rubriken ”En husbondes plikt” finner den moderne läsaren inte endast rekommendationer om nattliga ronder på gården – ”så hindras månget gudlöst pack ifrån dess onda förehavande” – utan även rådet att ha ett skarpladdat gevär i sovrummet, att låta några av sina tjänare ”ej ligga långt borta ifrån sig” och att ha ”klocksträngarna så disponerade att han i nödfall uppå sin säng må kunna ringa”. Ett störande inslag i idyllen och en olägenhet mot vilken varken bössa eller ringklocka ger någon hjälp avhandlas i andra avdelningens tjugoandra kapitel: ”Stundom komma möss i sänghalmen, till att söka efter rågen, som torde sitta i den, och löpa de sedan över folk i sängen och förfära en i sömnen…” Det rekommenderade hjälpmedlet är att sikta granaska genom såll i halmen; då ”måste de fly, ty askan faller dem uti ögonen, vilket dem icke behagar”. Musplågan kan inte ha varit särskilt besvärande för de delar av gårdsfolket som sov på annat underlag än halmmadrasser. Var gränsen mellan dessa två grupper drogs på Broocmans tid är en fråga för den historiska etnologin.
Tryggheten i den livländske prästens värld – där det även i det välordnade senka- rolinska Sverige ankom på en plikttrogen husbonde att vara på sin vakt mot orättrå- diga gårdsfogdar och gudlöst pack – fanns på ett annat plan eller kanske snarare på två skilda plan, som i eftervärldens ögon kan tyckas stå i motsättning till varandra men som under det historiska skede där Broocman hör hemma ännu befann sig i en låt vara ofullständig och prekär harmoni.
Stark trygghet erbjöd först och främst den lutherska tro som genomsyrade det dagliga livet på den gård som Broocman målar för läsarens ögon i all dess oänd- ligt mångfaldiga årstidsbundna aktivitet. Gud har skapat världen med visdom och omtanke i varje detalj. Han har gjort Sverige så fruktbart att landet ”de flesta åren”
klarar sig med sina egna skördar av spannmål; det är endast då Herren ”under tiden av sina visa och heliga orsaker dyr tid i landet sänder” som svenskarna måste impor- tera spannmål. Ännu mer gynnade är Sveriges invånare av landets skogar: ”Bland många andra härliga och förträffliga förmåner, som den allvise Skaparen Svea och Göta riken rundeligen framför de flesta Europeiska riken nådeligen förunnat och förlänt haver, äro visserligen de sköna skogarna icke för de minsta, utan en ibland de förnämsta att akta och skatta.” Sverige är också ”ett med härlig boskap av Gud rikligen välsignat land”. Den världskloke hushållsläraren är väl medveten om de faror som lurar vid handel med denna präktiga boskap: ”För övrigt är nödigt vid nöts köpande att förorda till viss dag om penningarnas återfående emot nötets igen- givande, om en märker sig vara bedragen, samt att noga minnas säljarens namn och hemvist, så att en kan få rätt på honom.” Den försiktighet som talar i detta råd är ett genomgående drag i hushållsboken. Broocman varnar för skuldsättning, han sätter nyttan före glansen, han för enkelhetens talan, han föredrar inhemska varor framför utländska. Han är den nyktra måttans man.
Vissheten om att Gud månat om Sverige i olika hänseenden gör denne själa- sörjare av tyskbaltiskt ursprung till vad man kanske vågar kalla en nyanserad och måttfull patriot i förhållande till det med lag, traktat eller svärd hopbragta konglo- meratrike som det svenska östersjöväldet var under sin fredliga och soliga sensom- mareftermiddag, de decennier som sammanföll med Broocmans första tjugufem levnadsår. Han sätter försiktigt betyg på de olika svenska och finska landskapen med fruktbarhet och näringar som måttstock. Det redan förlorade Balticum och det ännu bevarade Pommern faller utanför hushållsbokens ämne. Helt okritisk är Broocman inte. ”Uppland har ganska nog, bördig och fruktbärande åker, vore till önskandes, att lanthushållningen allenast något bättre vore inrättad hos gemene man därstädes, i synnerhet de som bo närmast omkring Stockholm.” I hans kritik mot onödig lyximport och hans lovprisande av det egna landets produkter ekar, låt vara svagt, tidens merkantilistiska läror.
Om Vår Herre har försett Sverige med ”härliga och förträffliga förmåner” stäl- ler han också krav. Det ankommer på husbonde och husmoder att för egen räk- ning uppfylla dessa och att se till att också gårdens tjänstefolk efterlever dem.
”Bönen”, heter det, skall i hushållet vara ”om aftonen det sista, och åter det för- sta om morgonen.” Det förtjänar noteras att det är i avsnittet om en matmoders plikter som Broocman ger en mer detaljerad redogörelse för religionens krav på
husbondfolket. Framställningen präglas av välgörande realism. Den plikttrogna matmodern skall inte låta sitt tjänstefolk använda helgdagarna till ”dans- eller lekstugor och andra lustiga samkväm”; det är tvärtom hennes sak att efter den allmänna gudstjänsten kalla samman barn och tjänstefolk, läsa för dem ur någon uppbygglig bok, hålla bönestund med dem, repetera dagens predikningar och fråga dem vad de minns av dessa. Husfadern tilldelas inte någon aktiv roll i det sammanhanget. Ett kristligt herrskap bör unna sitt tjänstefolk några lediga tim- mar i veckan ”till anständig ro och förfriskning”. Som exempel nämner Broocman att tjänarna kan få ”besöka sina anhöriga, företaga en anständig spatsergång, eller hava något annat nöje, allenast det icke strider mot Guds bud, ärbarheten eller vackra seder”.
Till de frestelser som ett kristligt husbondfolk måste motstå hör bland annat – här talar den erfarne själasörjaren – den att hindra tjänare från att ingå ett väl- motiverat och förmånligt äktenskap; det innebär en svår synd att sätta den egna bekvämligheten före tjänarnas legitima intresse av att bilda familj.
Religionens krav möter också i hushållsbokens avsnitt om tjänstefolkets utspis- ningsstat. Här förtjänar Broocman att citeras: ”Emedan slaveriet, som på några orter i kristenheten ännu finnes, i Sverige Gudi lov, en ända tagit, så åligger det såväl herr- skapet som deras tjänare att förfara kristligt och stilla med tjänstefolket, väl besin- nande att det ringa tjänstefolket äro lika mycket människor som de, tillsammans med dem har en Gud och Herre i Himlen, och på grund av sin kristendom samma rättighet till alla himmelska förmåner.” Omedelbart efter denna maning, som erin- rar om den humaniserande och demokratiska sprängkraft som det kristna budska- pet alltifrån fornkyrkans dagar innefattar, följer emellertid i Broocmans framställ- ning den världsliga ordningens disciplinerande krav: ”dock skall de [husbondfolket]
likväl inte göra sig alltför gemena med dem [tjänstefolket], spela, röka tobak, driva liderligt och grovt skämt med dem…” Det gäller att så ”temperera vänlighet med allvarsamhet, att umgänget med dem månde hysa både en allvarsam vänlighet och en vänlig allvarsamhet”.
Om tron på Vår Herres nåd och allmakt kanske ännu till slut uppfattas som den säkraste garantin för tryggheten på gården fanns på ett annat plan en alltjämt fragmentarisk och bräcklig men ämnesmässigt rikhaltig garanti: det var den kun- skap som samlats under århundradens eller rentav årtusendens jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel och metallhantering men också den vetenskapliga kunskap som höll på att växa fram, låt vara ännu långsamt och trevande. På så gott som alla någor- lunda rimliga världsliga frågor fanns i Broocmans Europa ett ofta häpnadsväckande tvärsäkert svar, hämtat ur beprövade skrifter eller skriftlöst förmedlad erfarenhet.
Vad gör, för att nyttja ett enda exempel, som länge intresserat världslitteraturen, den husbonde som drabbats av melankoli? I hushållsbokens andra del, trettonde avdelningen, får man tre olika tveklösa besked. Det första lyder: ”man kan lägga timjan i öl och dricka eller ock dricka kanelvin, det hjälper”. Det andra är något mer komplicerat och kräver fler ingredienser: ”koka upp ålandsrot i vin, låt det sedan bli kallt, stick ett gott stycke glödgat stål i samma vin, så att det åter blir väl uppvärmt, drick av det så varmt du tål två gånger om dagen, så försvinner sjukdomen”. Det
tredje är ett mer krävande preparat som skall inandas morgon och afton ”så att luften driver i huvudet”.
Broocman är emellertid inte enbart traditionsförmedlare. Det finns ett fram- åtblickande drag hos honom. Han är öppen för nyheter. När han inte kan peka på egen boklig kunskap eller praktisk erfarenhet lånar han av andra författare i den egna genren, oftast med angivande av källan. Således ägnar han ett kapitel åt ”Pota- toes eller Jord-päron” fast han medger att han aldrig själv sett eller smakat denna växt, som han inte heller funnit nämnd i någon tysk hushållsbok. Han återger där- för texten i E. Salanders Gårdfogde-instruction om denna ”ganska goda och nyt- tiga jordfrukt” och avslutar med det i den svenska 1800-talshistoriens ljus profetiska uttalandet: ”Så recommenderas då Potatoes, med försäkran att ingen svälter, som dem har, änskönt i huset funnes varken bröd eller sovel.”
Broocman är empiriker där han har underlag för det. I kapitlet om anläggande av humlegårdar hänvisar han till de framgångsrika odlingar som på hans tid fanns på båda sidor av Fyrisån nedanför Islandsfallet i Uppsala. Han hoppas mycket av experiment och försöksanläggningar. Men han är också ödmjuk. Efter att i hus- hållsbokens andra avdelning, kap. II, med rubriken Om åkerbruk i gemen, ha väl- taligt utvecklat hur viktigt det är för en jordägare att känna jordmånen i de marker som han skall odla och hur svårt det är att få pålitlig information om saken ger han ett vardagligt men säkert eminent förnuftigt råd: ”Ett gott, dock icke just alltid så säkert medel, att jordmånens och grundens beskaffenhet erfara, är det att därom fråga grannarna, ja väl också sina egna gamla och förståndiga bönder och torpare…”
Broocman var två år äldre än Daniel Defoe, Robinson Crusoes andlige fader, som kom till världen 1679. Defoe, säger Frans G. Bengtsson i De långhåriga merovingerna (1944), ”älskade små noggranna fakta på ett alldeles särskilt sätt: detaljer, siffror, pre- cisa uppgifter av alla slag voro någonting som han aldrig kunde få för mycket av; det hela måste göras så solitt som möjligt, lika sant och gediget och verkligt som verklig- heten själv, och det är på grund därav som Robinson Crusoe till skillnad från andra litteraturens fantasifigurer omsorgsfullt utrustats med ett födelseårtal.” Det är inte utan att man tycker sig finna en andlig frändskap mellan dessa två författare, båda födda i senbarockens Europa, som långsamt börjat ömsa skinn under inflytande av 1600-talets intellektuella revolution, båda på väg in i ett öppnare och friare andligt landskap och båda, kanske just därför – i den tveksamhet som den försiktige erfar på varje tröskel – troget och energiskt samlande så mycket som möjligt av verklig eller inbillad kunskap om de oändligt många små ting som tillsammans utgjorde deras dagliga värld.
Stig Strömholm Professor emeritus förutvarande rektor för Uppsala universitet, Kungl. Vitterhetsakademiens preses 1985–1993
Broocman, hushållsboken och fr amtida l ärdomar
– R edaktör ens förord
R
einerus Reineri Broocman inleder första volymens första kapitel med att citera Julius Bernhard von Rohr (1688–1742) – en av de mer kända tyska författarna inom genren husfaderslitteratur – som i Hushållsbokens översättning skriver att:Hushåls-konsten, är en practisk wettenskap, som lärer, huru man på ärligit och rätt- mätigt sätt gods och penningar förwärfwa, samt hwad man förwärfwat, conservera, förwara, och försichteligen utgifwa skal, til sin timmeliga lycksalighets befrämjande och wid macht hållande.
Även om man får förmoda att såväl von Rohr som Broocman hade ett helt annat per- spektiv på frågeställningen så kan inte jag låta bli att tänka på de utmaningar som mänskligheten står inför i form av skapandet av ett hållbart samhälle. Tanken på att mänskligheten genom överbefolkning och överkonsumtion skulle kunna överskrida planetens produktionsförmåga och framkalla en katastrof väcktes på allvar först 1798 av engelsmannen Thomas Robert Malthus (1766–1834), som menade att det krävdes politiska insatser för att minska befolkningsmängden för att undvika brist på livsmedel och framtida svält, alltså en bra bit efter Broocmans levnad. Malthus farhågor besannades inte eftersom livsmedelsproduktionen i de europeiska länderna ökade genom tekniska landvinningar, samtidigt som de kunde utöka sin handel med kolonierna och därmed få tillgång till naturresurser från hela världen. Idag är situationen allvarligare i och med att vi faktiskt inte har några nya kolonier att tillgå och att de globala naturresurserna redan nu är utnyttjade till bristningsgränsen.
Frågan är då om tekniska landvinningar kommer att kunna vara tillräckliga?
Att i framtiden hushålla med världens resurser handlar i stort om att leva efter det tänkande som man hade förr när sparsamhet inte var samma sak som snålhet och att återanvända, snarare än att konsumera nytt, var en dygd. FN instiftade för några år sedan IPBES – en panel för att skapa bra underlag rörande biologisk mångfald och ekosystemtjänster – så att politiker och andra beslutsfattare ska kunna fatta väl genomtänkta beslut rörande hur vi ska hantera de biologiska naturresurserna.
”Ärligt och rättmätigt” kan i en global kontext sägas handla om att rättvist mellan länder och folk fördela jordens resurser och när Broocman manar godsägaren att undvika överutnyttjande av de lokala resurserna bör vi tänka på det globala nytt- jandet av naturresurserna – eller naturens eller Guds gåvor med alternativa språk- bruk. Att lyckas med att långsiktigt hushålla med världens resurser är en ödesfråga som styr mänsklighetens framtid. Broocmans hushållsbok innehåller inte svaren på dessa frågor, åtminstone inte lätt åtkomliga, men den förmedlar en klokskap som
kanske kan hjälpa oss en bit på vägen. Den är därför både underhållande att läsa och lärorik.
Det är emellertid inte bara Broocmans kunskaper och lärdomar som får komma till tals utan en mängd samtida lärda. I företalet beskriver Broocman bakgrunden till hushållsboken och att han ”wid thetta arbetet all mödo, flit och kostnad ospard, at utur både gamla och nya, Swenska och Tyska Hushåldsböcker thet nyttigaste och nödigaste utleta och anföra”. Vid sidan av denna kunskap har han använt sig av sina egna upplevelser och erfarenheter samt en ”widlöftig correspondence” i syfte att uppnå ”at wäl in til thenna dag ännu icke någon fulkomligare Swenskt Hushålds- bok är i dagsliuset kommen”. Han nämner också med namn ett stort antal män- niskor som har bistått honom med uppgifter och synpunkter om allehanda detaljer inom ramen för boken. Boken utgör som sådan ett kondensat av den dåtida vetska- pen om bruk och hushållande med naturresurser, men den tillkom i brytpunkten då upplysningstiden fick full kraft och moderna naturvetenskapliga landvinningar började få praktisk betydelse. Den ökade förståelsen av naturens lagar gav ökade möjligheter att i stor skala utveckla metoder att öka produktionen av odlade naturre- surser och att effektivisera insamlandet av vilda. I Sverige bör väl storheter som Jonas Alströmer, Anders Celsius, Carl von Linné, Christopher Polhem, Mårten Triewald nämnas. Men deras tankar och rön fick egentligen genomslag på riktigt först efter Broocmans hushållsbok.
Broocmans hushållsbok uppkom således inte något kunskapsmässigt vakuum eller ens i ett oföränderligt kunskapssammanhang. I Europa hade många olika hus- hållsböcker givits ut under seklerna före Broocmans, men i Norden hade det varit betydligt sparsammare, även om det finns några enstaka föregångare. I Sverige kan man lyfta fram Gamble grefwe Peer Brahes, fordom Sweriges rijkes drotzetz Oeconomia eller Huuszholdz-book, för ungt adels-folck skrifwin anno 1581 (tryckt 1677) och den svenska översättningen av J. Coleri oeconomia, thet är, huushåldz underwijsning, för- swänskat och i många rum utaf andra authoribus amplificerat och förbättrat av Isaacus Erici (1694) baserad på den tyska förlagan. Jørgen Holst gav i Danmark ut Oecono- mia eller Nødvendige Beretning og Anledning, hvorledes en gandske huusholdning paa det nytteligste og beste (saa fremt Gud allermægtigste giver sin Velsignelse) kand anstillis (1648, nytryck 1733).
I sitt företal till den första volymen av En Fulständig Swensk Hus-Hålds-Bok fram- håller Broocman:
Och som han befahrar, thet någon torde fördrista sig, at eftertrycka, om icke hela wärket, doch några Arcana oeconomica, som han sig med stor flit och omkostnad skal förskaffat; Så anhåller han underdånigst, at med Wårt nådiga Privilegio på bemelte wärk blifwa försedd.
Och efter en sådan blygsam inledning kan man fundera vad Broocman själv skulle ha sagt om han hade kunnat få veta att hans hushållsböcker från 1736 respektive 1739 skulle ges ut igen – bortåt 280 år senare – och då dessutom i en tvärdisciplinärt kom- menterad utgåva. Tanken är hissnande att någon faktabok som skrivs idag skulle kunna tänkas ges ut i kommenterad nyutgåva om flera hundra år. Sådant sätter
perspektiv på ens eget författarskap. Boken är ett samarbete mellan Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Centrum för biologisk mångfald och Michaelisgillet och består dels av en nyutgivning av Broocmans båda hushållsböcker och dels en avdel- ning med åtta uppsatser som skildrar olika aspekter på Broocmans liv, verksamhet och författarskap. Sammantaget ger detta en översiktlig inblick i Broocmans värld och vetande. Det finns naturligtvis en mängd andra ämnesmässiga vinklingar som skulle kunna ha blivit belysta, men som här inte har fått den uppmärksamhet som de förtjänar – det får ses som en möjlighet till framtida forskning och kommande uppsatser utgående från Broocman.
Den första nyskrivna uppsatsen är skriven av Raimo Raag och behandlar perso- nen Reinerus Reineri Broocman och hans livshistoria från Livland till Norrköping.
Broocman var en aktiv och initiativrik man som hade ett tämligen långt, varierat och innehållsrikt liv. Vid sidan av att vara kyrkoherde kom han också att spela stor roll som förläggare och boktryckare, vilket är temat för Helena Backmans uppsats i bokverket. Broocman hade ett intresse av att sprida tysk religiös litteratur och tyckte att tryckprocessen tog alltför lång tid och valde därför att grunda sitt eget tryckeri.
Detta ledde till utgivningen av en strid ström översättningar av religiöst uppbygglig litteratur, men också utgivningen av den egna hushållsboken i två band. Denna praktiska hushållsbok skildrade allt man som godsägare behövde veta och utgjorde en del av en egen genre husfaderslitteraturen. hushållsboken och dess plats i gen- rens historia och utveckling utgör fokus för Bo Erikssons bidrag till bokverket. Det skildrar en historia som sträcker sig från antikens agrara skrifter fram till Broocman, men som därefter successivt hade spelat ut sin roll. Hushållsböckerna utgjorde var och en ett kompilat av gjorda erfarenheter och uppgifter från tidigare böcker inom genren. Linnea Bring Larsson har gjort en noggrann genomgång av vilka källor och hur Broocman har använt sig av dessa i sitt skapande av hushållsboken. Därefter har Håkan Tunón gjort en översiktlig genomgång över naturresursanvändningen som den skildras i hushållsbokens bägge delar. Broocmans hushållsböcker tar ett mycket brett grepp över den typ av verksamhet som man kan förvänta sig på en gård i Sverige på 1700-talet och väjer inte för vare sig åkerbruk, boskapsskötsel, skogsbruk, jakt, fiske, ängsbruk, trädgårdsskötsel, medicinalväxter, eller bergsbruk. Många gånger dessutom med stor detaljrikedom. Därför begrundar Christina Fjellström Brooc- mans kulinariska reflektioner i relation till praktiskt taget samtida kvinnliga tankar på området. Det sker genom att Broocmans tryckta recept jämförs med Christina Vallerias handskrivna kokbok från 1700-talets början. Broocmans medicinska kun- skaper sätts i en samtida skolmedicinsk belysning av David Dunér. Där får Brooc- mans praktiska perspektiv på frågan möta de samtida teoretiska tankarna inom medicinen. Avslutningsvis har Kerstin de Verdier och Håkan Tunón gemensamt givit en inblick i Broocmans tankar rörande veterinärmedicin och djurläkekonst.
Vid Broocmans tid var den akademiska veterinärmedicinen ännu inte född i Sverige och Broocmans tankar inom fältet var också väldigt jordnära.
Ett stort tack riktas till artikelförfattarna för visat engagemang och intresse inte bara i sina egna texter utan även i andra delar av bokprojektet, Jane Olsson som har digitaliserat texten och Linnea Bring Larsson som har granskat och korrigerat
den digitaliserade texten, Hans Helander och Urban Örneholm från Michaelisgillet som har kommenterat översättningen av såväl latinet som grekiskan. Jag är också djupt tacksam för den insats som ett antal personer har gjort genom att kommentera och reflektera över mina uttolkningar av vad Broocmans artbenämningar skildrar med nutida växt- och djurnamn. Huvudansvaret för dessa två register ligger uteslu- tande på redaktören, men flera personer har levererat värdefulla synpunkter under arbetets gång. Jag tackar Torbjörn Ebenhard, Mattias Iwarsson, Sven Kullander, Karin Martinsson, Larsgunnar Ryman och Mats Ulmestrand för diverse kommen- tarer. Sidhänvisningarna i bokverket och dess register har sammanställts och gran- skats av Fredrik och Lovisa Tunón. Vidare bör Jimmy Lyhagen och Per Thunström, bibliotekarier, samt Lars Ljunggren, tidigare chefsbibliotekarie, på KSLA tackas för betydande insatser inom projektet. Jag är också tacksam mot alla de som har bidragit med illustrationer, särskilt Jean-Baptiste Béranger, Peter H. Raven Library/
Missouri Botanical Garden, Rolf Jonsson/Stadsarkivet vid Norrköpings kommun, Göran Jönsson/Veterinärhistoriska museet i Skara, Dr Pippa Hawes/Pirbright Insti- tute, UK, Roger Svensson, Trustees of the British Museum, Vincenzo Surace (Pano- ramio) och Wikimedia Commons (särskilt Harri Blomberg, Ivar Leidus, Robert Reisman och ’Sakletare’). Texten har korrekturlästs av Jan Johansson. Projektledare för KSLA:s insatser har Lars Ljunggren varit och undertecknad har ansvarat för förverkligandet av bokverket och stått för Centrum för biologisk mångfalds och Michaelisgillets engagemang.
Håkan Tunón Ledamot av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien Forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald Gillesbroder i Michaelisgillet
O
mS
wenSkaL
and-H
uSHåLdningenigemenOcHiSynnerHet
,
Såin-
SOmutOmHuSet,
OmL
andt-
gOdS, å
kerbruk, S
ädenSförmerande, ä
ngar, r
iOr, t
ObakS-
pLantering
, H
umLe-
gårdar,
aLLeHandaStörreOcHmindre
b
OSkapS-
OcHc
reaturSSkiötSeLOcHC
urer, L
uSt-
OcHt
rägårdar, S
kOgar, k
OkekOnSten, C
onfiturerOcHaLLeHanda
L
iqueurerstiLredandeetc.
etc.
jemtemOngaförträffeLigaOcHnyttiga
A
rCAnAo
eConomiCA.
ut u r g a m L a Oc H n ya, S å wä L ty Sk a, S Om
Sw e n Sk a HuS-Hå L d S-b öc k e r, Oc H e g e n
e r fa r e n H e t, S a m m a n Sk r i f w e n Oc H u tg i f w e n
af
r einerO brOOcm a n
för S ta de L e n.
me d Ha n S kOng e L ig e ma j:t Sa L L e r n å dig S t e pr i v i L e g iO. tr yc k t i nOr k iöpi ng å r 1736.
e n
f u L Stä n dig S w e nSk
H uS -H å L dS -b Ok
Then Stormäcktigste Konung, Konung
FRIEDRICH
Then Förste,
1Sweriges, Göthes och Wendes Konung; Storförste til Finland, Hertig uti Skåne, Estland, Lifland, Carelen,
Brehmen, Verden, Stettin-Pommern, Cassuben och Wenden. Förste til Rügen, Herre öfwer Ingermanland och Wissmar: Så och Pfaltzgrefwe wid Rhein i Beyern, til Jülich, Cleve och Bergen Hertig; Landtgrefwe til Hessen, Förste til Hirschfeld, Grefwe til Catzen-Ellenbogen, Dietz,
Ziegenheim, Nidda och Schaumburg etc. etc. etc.
1 Friedrich: Fredrik I, 1676–1751, Sveriges kung 1720–1751.
Stor mäcktigste, Allernådigste Konung
!U
ptag, Allernådigaste Konung, ej onådigt, at jag, med en Swensk Hushålds-bok i hand, mig här företer, och then ned för Eders Kongelige Majestets fötter i diupaste underdånighet nederlägger.Hela werlden wet, och alla Eders Kongelige Majestets trogne undersåtare röna dageligen, ej allenast med hwad för obeskrifwelig ömhet och högstbepriselig nit, Eders Kongelige Majestet, som en huld Landsens Fader, låter sig angelägit wara, at befordra alt hwad til rikets wälgång och nytta länder, utan ock med hwad ogemen nåd alla the omfattas, som, efter sin förmågo, något bidraga jemwäl til almenna Land-Hushåldningens uphielpande och förbättrande.
Af thenna nåden hafwer jag för thetta margfaldiga rön wid the flera Theologiska wärk, som jag til Publici tienst låtit tid efter annan på Swenska tungomålet i dagsliuset komma. I underdånig förtröstan til samma nåd, önskas nu ej högre, än at ock detta Oeconomiska, som wäl lärer blifwa mitt sista arbete, måtte med nådiga ögon anses, tå jag ock säkert förhoppas, at thet, under Eders Kongelige Majestets dyra namn, hos alla Thes trogne undersåtare blifwer wälkommit.
Under en sådan önskan och underdånig tilförsickt, jemte trogen förbön till GUD, framhärdar med oaflåtelig diupaste wörnad
Stormäcktigste Allernådigste Konung Eders Kongelige Majestets
Underdånigste och troplichtigste undersåte
Reinerus Broocman.
WJ FriEdriCH med GUDS nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Konung, etc. etc. etc.
Landtgrefwe til Hessen etc. etc. etc.
Gidre witterligit, at hos Oss har Propbsten wid Tyska Försam- blingen i Norkiöping Magister Reinerus Broocman i underdånig- het andragit, huruledes med then af honom utlofwade och så kallade fullständiga Swenska Hushålds-Boken så wida skal wara kommit, at första Tomen ther-af nu snart warder utgifwen i dags- liuset. Och som han befahrar, thet någon torde fördrista sig, at eftertrycka, om icke hela wärket, doch några Arcana oeconomica, som han sig med stor f lit och omkostnad skal förskaffat; Så anhål- ler han underdånigst, at med Wårt nådiga Privilegio på bemelte wärk blifwa försedd. Nu emedan Wi, i anseende til then förmo- dade goda nytta som ett sådant wärk åstadkomma kan, i nåder äro benägne til thenna underdånige ansökning at samtyckia; Ty wele Wi här med och i kraft af thetta Wårt öpne bref i så måtto hafwa förundt honom Probsten Reinerus Broocman Wårt nådiga Privi- legium på ofwannemde Swenska Hushålds-Bok, at ingen, utom honom, wid Ettusende daler Silfwermyntz Wite, må fördrista sig then samma antingen helt och hållen eller til en del eftertrycka låta, eller ock utifrån låta tryckt inkomma. Thet alle, som weder- bör, hafwa sig hörsammeligen at efterrätta. Til yttermera wisso, hafwe Wi thetta med egen hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit.
Stockholm i R ådCammar en d. 19 Ma rtii 1736.
FRIEDRICH.
(L.C.)
O. Cederström.
22 O. Cederström: Cederström, Olof Karlsson, 1679–1745, friherre med många höga befattningar, bl.a. riksråd.
Gunstige Läsare
.T
hen första delen af then Swenska Hushålds-boken, som jag för thetta utlåfwat, har jag nu then ähran, at här meddela, under säker förmodan, at then Gunstige Läsaren lärer ther- utinnan hwarjehanda til sin nytto och nöje anträffa. Men som uti thenna ofulkomligheten ingen rätt fulkomlighet står at winna och finna, hwarken uti andelig eller werldslig måtto, så kan jag ej eller gifwa thenna Swenska Hushålds-boken ut för så fulkomlig, at ju icke åtskilligt ther uti ännu torde saknas och åstundas, fast än jag haft wid thetta arbetet all mödo, f lit och kostnad ospard, at utur både gamla och nya, Swenska och Tyska Hushåldsböcker thet nyttigaste och nödi- gaste utleta och anföra, jemte hwad jag i f lere år sielf förfarit, eller genom widlöftig correspondence erfara kunnat, upricktigt och troligen upteknat, så at wäl in til thenna dag ännu icke någon fulkomligare Swensk Hushålds-bok är i dagsliuset kommen; ty beder jag en hwar täcktes ej allenast hwad här ännu felas, gunst benägnast ursächta, utan ock, hwad någon bättre kundskap och erfarenhet i thet ena eller thet andra hafwa kan, han tå höggunstigast behagade mig sina tankar och råd meddela, tå jag försäkrar, at med tiden, ther Gud hälsan och lifsti- den nådeligen förlänar, låta thet i en ny uplaga med skyldig och tack- sam erkänslo til almen tienst inf lyta låta. Huru monga och hwad för materier uti thenna första delen af handlade äro, wille then gunstige Läsaren af hosgående generale förtekningen sielf se och inhämta. The auctorer, af hwilka jag mig under tiden betient, och hwilkas förnuf- tiga förslag, råd och meningar jag nu kortare nu widlöftigare inf lyta låtit, them har jag wid sakens af handlande uti sielfwa wärket med beröm nämt och redligen citerat. För hela thet VII eller sista Capitlet af första afdelningen, som handlar om allehanda Swensk fast egendoms skilgacktiga natur, hwarje hemmans särskilte förmoner, fri- och rät- tigheter, thes säljande, köpande, förpantande, bytande, arrenderande, inteknande, lagfart, handhafwande, refwande, förmedlande och skatt- läggande, har jag at tacka Vice Häradshöfdingen och nu warande Audi- teuren wid Öst-Giötha Infanterie Herr Carl Appellberg före, som thetta nödiga och högstnyttiga ämnet berömmeligen utarbetat, och gunst benägit mig meddelat kommandes the §§; som, för oundwikelige hin- der, här fela, i följande delen at inf lytta. Wid then tredie Afdelningen om boskaps skiötsel har Pastoren uti Borg och Löth Herr Magister Pet- rus Trysén, äfwen som wid fierde Afdelningen om Trägårds-bruk nu warande Comministren uti Örtomta Herr Magister Henric Lidén giordt mig gunstigt bistånd, jemte then berömlige Trägårdsmästaren Herr N. Baumbach, som the f leste och bäste trägårdarna uti ÖsterGöthland och f lerestädes dels anlagt, dels märkeligen förbättrat. Men i synner- het har nu warande Rect. Sch. Triv. Norcop. och designatus Histor. &Moral. Lector wid Linkiöpings Gymnas. Herr Magister Martin Lidén, så wid öfwersätningen ifrån mitt Tyska Manuscript, som eljest i mong stycker wid hela wärcket, under lediga stunder, räckt mig benägen och hielpsam hand, hwilkas mödo och f lit här wid jag med skyldig tack- samhet erkiänner. För öfrigit recommenderar jag mig uti min Gunstige Läsares Höga Gunst och benägenhet, framhärdandes jemte trogen anönskan af Guds milda nåd, wård och wälsignelse, med all wördnad, rent estime och högacktning
Min Gunstige L äsar es
Ödmiukaste tienare och förebediare, R einerus Broocm an
W ar tu Husbonde sielfwer dräng, Bittida up, och sent i säng;
Giör tu Matmoder lika så, Wil tu i huset wäl skal stå;
Om Dräng och Piga lites på, Wist tages skada i hwar wrå:
Hälst Dräng och Piga säja så;
Thet är ej wärdt, lät man så gå,
Wi sku i år doch här ifrå.
t
h e ns
w e nsk Ah
us-h
å L ds-B
ok e nsf
ör stAde L
.
Then första Afdelningen.
oM la nd-HusH å l l ningE ns ä dl a wä r dE, oM E n HusBondE, oM åtsk il l igE HusH å l ds-BEtjE n t Er,
åtsk il l ig a r Egl Er, soM w id la nd-gods s ä lja ndE oCH För-a r r E ndEr a ndE, s a Mt HusH å l ds-
r ä k E nsk a pEr s För Fä r dig a ndE Bör a i aCHt tag a s. tHEt i. CapitEl.
Om Land-Hushåldningens ädla wärde. [s. 1] 53
Åkerbrukets härliga och Christeliga närning. [s. 3] 54
Åkerbrukets Nödvändighet och nytto. [s. 5] 55
Åkerbrukets Behagelighet och liuflighet. [s. 6] 56
dEt ii. CapitEl.
Om en Husbondas Plickt. [s. 13] 60
tHEt iii 3. CapitEl.
Om en Matmoders Plickt. [s. 36] 74
tHEt iV. CapitEl.
Om åtskillige Hushåldsbetienters plickt och förrättningar, som först Frälse- Inspectorers, gårdsfogdars och rättares. [s. 52] 83
Trägårdsmästares. [s. 62] 90
Fiskares. [s. 63] 90
Smedars och mältares. [s. 65] 91
3 I originalet angavs detta som 2:a kapitlet.
Kockars och mölnares. [s. 66] 92
Kuskars. [s. 67] 92
Skyttars, skogwacktares och Redejans. [s. 68] 93
Twäggehanda utspisnings-stat. [s. 72] 95
Öfwerbetienters förhållande emot bönder, torpare och
dags<-wärks-folck. [s. 74] 96
tHEt V. CapitEl.
Huru arbetet hwarje månad hela året igenom skal inrättas
och ställas uti Januarii. [s. 76] 98
Februarii. [s. 79] 100
Martii. [s. 81] 101
Aprilis. [s. 84] 102
Maji. [s. 85] 104
Junii. [s. 87] 105
Julii. [s. 90] 106
Augusti. [s. 91] 107
Septembris. [s. 93] 108
Octobris. [s. 95] 109
Novembris. [s. 97] 110
Decembris. Månads syslors. [s. 99] 111
tHEt Vi. CapitEl.
Om Inspectorers och Gårds-fogdars räkningar, theras arga och falska strek, som beklageligen många af them bruka, jemte en anledning och anwisning, huru theras räkningar skola undersökias, examineras och justificeras. [s. 100] 113
tHEt Vii. Ca pit El.
Högstnödige och nyttige Juridiske och Oeconomiske Anmärckningar om Swen-
ska fastigheter och hemman [s. 113] 120
§. 1. Om fast egendoms skilgacktige natur och egenskap
i gemen. [s. 114] 121
§. 2. Om hwarje hemmans och lägenheters särskilte förmåner, fri- och rättigheter, samt beswär och utlagor, i anseende til theras skilgacktige natur och egenskap. [s.
132] 131
§. 3. Om alt, som wid thes säljande, kiöpande förpantande, bytande och arrende- rande, samt intecknande, upbiudande och Lagfarande med mera, i ackt tagas bör.
§. 4. Om thes handhafwande, wid mackt hållande, synande och byggiande
§. 5. Om thes förswarade för skadelig åwerckan och inkräcktningar, samt förlo- rade ägors återwinnande.
§. 6. Om thes Refwande, förmedlande och Skattläggiande.
Then andr a Afdelningen.
oM sw E nsk a la nd- oCH å k Er Bruk Et,
oCH H wa d t HEr t il Hör Er. tHEt i. Ca pit El.
Om Swenska Landets beskaffenhet i gemen. [s. 1] 180 tHEt ii. Ca pit El.
Om åkerbruk i gemen samt åkers åtskilliga art och jordmon. [s. 7] 184 tHEt iii. Ca pit El.
Om åkrars afdelning. [s. 13] 187
tHEt iV. Ca pit El.
Om häckar, hägnande och stängande. [s. 18] 190
tHEt V. Ca pit El.
Om allehanda Åker- och Gårdz-redskap. [s. 40] 204
tHEt Vi. Ca pit El.
Om hwarjehanda åkrens bearbetande och bruk. [s. 47] 208 tHEt Vii. Ca pit El.
Om tiden, när och huru åkren brukas skal. [s. 55] 213 tHEt Viii. Ca pit El.
Om allehanda slags säds och fröens utsående. [s. 59] 215 tHEt iX. Ca pit El.
Om skiörden, och om Rior. [s. 74] 224
tHEt X. Ca pit El.
Om Tobak, thes upkomst, nytto, bruk, missbruk, planterande, ryckt och
torkande etc. [s. 92] 235
tHEt Xi. Ca pit El.
Om Potatoes eller Jord-päron. [s. 112] 246
tHEt Xii. Ca pit El.
Om sädens underbara förökelse. [s. 115] 248
Om Rätta Orsaken Til Sädens underbara Förökelse. 249
tHEt Xiii. Ca pit El.
Om konstigt giödande, som skier genom sädens stöpande på flere sätt.
[s. 135] 260
tHEt XiV. Ca pit El.
Om Sädens Stöpande. [s. 152] 270
tHEt X V. Ca pit El.
Om sädens degenererande. [s. 155] 272
tHEt X Vi. Ca pit El.
Om jordblännningen, med the materier, som ther til fordras. [s. 159] 274 tHEt X Vii. Ca pit El.
Om sädens planterande. [s. 163] 276
tHEt X Viii. Ca pit El.
Om mältande och Bryggande. [s. 174] 284
tHEt XiX. Ca pit El.
Om Humle-gårdar, theras försicktiga anläggande och plantering, rätta ansning och skiötsel, gödande, humlans afplockande, torkande och för-
warande etc. [s. 177] 286
tHEt X X. Ca pit El.
Om sädens förmerande genom naturligit gödande, och om hwarjehanda
slags dyngia, gödsel och urin. [s. 190] 293
tHEt X Xi. Ca pit El.
Om sädes-stöpande, tillika med ett förträffeligit Arcanum Oeconomicum.
[s. 198] 298
tHEt X Xii. Ca pit El.
Om Sädesbodar och Sädens Co[n]serverande och förwarande, samt Syr-
sors och Möss fördrifwande. [s. 202] 301
tHEt X Xiii. Ca pit El.
Om åtskillige slags ogräs i åkren, och theras utrotande. [s. 206] 303 tHEt X XiV. Ca pit El.
Om Ängiar och hwad ther til hörer. [s. 209] 305
tHEt X X V. Ca pit El.
Om hwarjehanda slags Gräs-Frö til ängarnas förbättring. [s. 214] 307
