Regeringens proposition att kriminalisera i princip allt innehav av barnpornografi är omstritt och diskuteras bland deltagarna i det första urvalsdokumentet. Inledningsvis beskrivs bara ett undantagsfall från det straffbara området i propositionen, vilket benämns som ”uppenbart befogat”. Undantagsregeln förslås i stor utsträckning begränsas till myndighetsutövning då det hävdas vara myndigheterna och framföra allt polisens roll att vidta åtgärder mot överträdelser.
Det försvarlighetsrekvisitet, det vill säga någonting som vanligtvis är brottsligt men under särskilda omständigheter är befogat, som undantagsregeln innebär kritiseras från flera håll. Det uttrycks oro över vilka effekter den mycket begränsade undantagsregeln kan få. I vissa fall uttrycks förslaget vara snävt och att det innehåller en nivå av rättsosäkerhet. I andra fall poängteras det att annat seriöst arbete än myndighetsutövning mot barnpornografi kommer drabbas hårt.
Bland de mest oroande inslagen i propositionen finns den kraftiga försvagningen av det s.k.
försvarlighetsrekvisitet. Med detta kommer även seriöst arbete mot barnpornografi att försvåras eller
t.o.m. att kunna bestraffas – i motion från politiskt parti angående hemställan att avslå regeringens förslag om undantagsregeln
Propositionen menar att barnpornografibrottet handlar om mycket mer än bara själva övergreppet. Den som sprider eller innehar barnpornografiska filmer eller bilder beskrivs sällan ha något att göra med de ursprungliga övergreppen. Därför måste kriminalisering av barnpornografi inkludera mer än själva övergreppen.
Det är alltjämt fråga om att kriminalisera förfaranden som ligger utanför de egentliga sexualbrotten – i regeringens proposition, rubrik En effektiv och utvidgad kriminalisering
Som en förlängning av ovanstående resonemang framgår en logik mellan kriminalisering av associationer till brottet och stigmatisering av pedofili, då pedofili kan tolkas som ett område associerat till barnsexbrott. Begreppet pedofili har inte nödvändigtvis något att göra med barnsexbrott men begreppet beskriver en sexuell attraktion till barn, vilket kan tolkas som en association till ”förfaranden som ligger utanför de egentliga sexualbrotten”. Förväxlingen mellan pedofili och barnsexförbrytare kan förstås utifrån detta fenomen om den pedofila identiteten tolkas bli ett indirekt föremål för kriminaliseringen. Detta vidareutvecklas i kommande underrubrik det allmänna barnet.
5.2.1 Det allmänna barnet
Ett av de absolut mest återkommande teman i materialet som relaterar till uppsatsens fokusområde är tal om barn i allmänhet. Tidigare beskrevs konstruktioner av barn och vilken roll sagda konstruktioner spelar i legitimeringsprocesser. Det allmänna barnet är en fortsättning på det tidigare temat, men med ett fokus på en annan aspekt av barn och legitimitet. Det tidigare temat fokuserar på barns roll i sammanhang av verkliga övergrepp, men innehållet tolkades säga mycket mer. Precis där tar detta tema avstamp och handlar således om en mer abstrakt idé av barn, vilken också direkt berör ett mer generellt legitimeringsområde.
Tal om barn i allmänhet återkommer framför allt i sammanhang av diskussioner kring kriminalisering av barnpornografi som inte är verklighetstrogen. Sådan barnpornografi inkluderar fiktiva framställningar, vilket kan innefatta exempelvis ritade eller målade teckningar. I regeringens proposition begränsas inte innehavskriminaliseringen till verklighetstrogen barnpornografi, vilket argumenteras med att barnpornografi är kränkande för enskilda barn såväl som för barn i allmänhet.
Innehavsförbudet avser samma sorts bilder som är förbjudna att framställa, sprida, överlåta m.m.
Någon begränsning till bilder av verklighetstrogen karaktär görs inte. Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör enligt regeringen en straffvärd kränkning av såväl det avbildade barnet som barn i allmänhet – i regeringens proposition, rubrik En effektiv och utvidgad kriminalisering, underrubrik Förbjudna hanteringsformer m.m.
I Konstitutionsutskottets betänkande uttrycks olika åsikter om propositionen, där vissa håller med
verklighetsbaserad barnpornografi framställs som problemet i och med övergreppet som någonstans utförts och dokumenterats, men att utdefinieringen av barnpornografi från tryckfrihetsfördorndingen och yttrandefrihetsgrundlagen samtidigt inkluderar fiktiva framställningar.
I Justitiedepartementets utredning 2017 (det andra urvalsdokumentet) diskuteras bland annat barnpornografibrottets placering i brottsbalken och vilka konsekvenser en flytt från 16 kap. om brott mot allmän ordning till 6 kap. om sexualbrott kan innebära. Utredningens skribent argumenterar för att brottet systematiskt passar bättre som brott mot allmän ordning eftersom kriminaliseringen har dubbla skyddsintressen; att skydda enskilda barn och barn i allmänhet från att kränkas.
Straffbestämmelsen om barnpornografibrott har dubbla skyddsintressen – den ska skydda det enskilda avbildade barnet från att kränkas, men också skydda barn i allmänhet från den kränkning barnpornografiska skildringar innebär. Straffbestämmelsen om barnpornografibrott omfattar bilder som föreställer både verkliga barn och fiktiva barn. Samtliga gärningsformer som ryms inom barnpornografibrottet innebär en kränkning av barn i allmänhet. Barn ska inte sexualiseras och avbildas i sexuella sammanhang - i avsnitt Överväganden kring barnpornografibrottets placering
En intressant aspekt är att tal om barn i allmänhet tenderar att återkomma i sammanhang av diskussioner kring fiktiv barnpornografi. Det förefaller logiskt att det faktiska offret byts ut mot ett mer konceptuellt offer när en handling som saknar faktiskt offer ska framställas som kriminell. Det ter sig också passande att det konceptuella offret kan hävdas bli väldigt kränkt av handlingen.
När termerna i allmänhet läggs till betonas en ytterligare generell dimension av konceptet barn. Det finns således en hierarki i form av abstraktion mellan koncepten. Som analysen tidigare hävdade är koncepten inte värdeneutrala, utan de tillskrivs olika värden och egenskaper. Konceptet barn tillskrivs egenskaper som utsatthet och skyddsvärde, framför allt från sex. Gällande barn i allmänhet betonas konceptets integritet och okränkbarhet.
När konceptet barn abstraheras till barn i allmänhet övergår således fokuset från det konkreta skyddet till ett mer symboliskt försvar. Barnpornografibrottets påstådda kränkning av barn i allmänhet uttrycks inte med nyanser som att barn kan känna sig kränkta, utan citaten uttrycker statiska påståenden om att barnpornografi i sig är kränkande för barn i allmänhet. Det kan därav tolkas som att den formen av påstående inte längre talar om barn, då barnens subjektiva upplevelser utelämnas. Det kan till och med tolkas som att barn aktivt exkluderas. När barnens subjektiva upplevelser exkluderas vid tal om barnpornografibrottets kränkning mot barn i allmänhet återstår enbart en kränkning av konceptet. Det handlar således inte om att barn nödvändigtvis blir kränkta, utan det handlar snarare om att abstrakta idéer om barn kränks.
Talet om barn i allmänhet uttrycker något generellt drag som barn kan inordnas efter och därav talas om som homogen grupp. Det generella draget uttrycks vara att alla former av barnpornografi är kränkande för barn. Men ovanstående citat uttrycker även att barn inte ska sexualiseras eller avbildas i
sexuella sammanhang. Sett till hur ovanstående stycke hävdar att kränkningen riktar sig mot idéer av barn snarare än faktiska barn, kan kränkningen tolkas referera till ett ifrågasättande av idéer om barns separation från sex. Ovanstående citat kan således tolkas som uttryck för en norm angående hur barn ska ses och tänkas på, i vilket konceptet barn ska avskiljas koncepten sex och sexualitet. Det betyder att själva vetskapen om både barnpornografins samt pedofilins existens, oavsett form, kränker normer om barn.
Kränkningen får också en mycket bredare betydelse som sträcker sig långt förbi barnsexbrott och pedofili. Om normer av barn kränks när barn förknippas med sex, betyder det att varje instans av sådan association blir kränkande. Det räcker således att bara tala eller fantisera om ämnet, oavsett syfte, för att en kränkning skall vara fullbordad. Detta utgör omfattande social kontroll, där till och med tankar blir direkta objekt för reglering och potentiella objekt för kriminalisering.