I hjärtat av barns rättigheter i samtiden föreligger FN:s barnkonvention från 1989. Barnkonventionen är en nödvändig aspekt att redogöra för vid tal om barn, i så väl rättslig som politisk kontext. Vidare är barnkonventionen ett ytterligare steg på vägen till att placera normer och mening i social kontext. Unicef (2021a) ger en beskrivning av konventionen:
Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar. Den innehåller 54 artiklar som alla är lika viktiga och utgör en helhet, men det finns fyra grundläggande principer som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn: 2 Alla barn har samma rättigheter och lika värde. 3 Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. 6 Alla barn har rätt till liv och utveckling. 12 Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad
Den svenska regeringen ratificerade konventionen 1990 utan några reservationer. Däremot menar Unicef (2021b) att konventionen visats sig vara otillräcklig i säkrandet av svenska barns rättigheter, trots konventionens juridiska bindande. Därav hävdar Unicef att de under tio år arbetat med att göra konventionen till svensk lag, vilket också blev verklighet 1 januari 2020.
Barnombudsmannen (2021) beskriver konventionen som ”hel och odelbar” och uttrycker sig följande om den:
Barnkonventionen ger en definition av vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i hela världen.
Definitionen ska gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion, etnicitet, funktionshinder eller andra särdrag. Konventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter och understryker föräldrarnas och den utvidgade familjens roll och ansvar för barnet men ålägger samtidigt staten ansvar för att skydda barnet mot vanvård, utnyttjande och övergrepp
Vidare beskriver Barnombudsmannen (2021) att stater som ratificerat konventionen är skyldiga att göra sitt yttersta för att leva upp till konventionens artiklar. Däremot kan stater som ratificerat konventionen inte stämmas i internationell domstol till följd av ageranden som är inkongruenta med konventionen.
Barnombudsmannen menar att kritik och påtryckningar är det enda medel att tillgå vid agerande som
inte efterlever konventionens artiklar. Barnkonventionen har en utarbetad internationell klagomekanism, vilken Sverige emellertid ännu inte har ratificerat (ibid.).
1 december 2010 godkände riksdagen en strategi för att stärka barns rättigheter i Sverige, enligt regeringens förslag i Proposition 2009/10:232. I strategin behandlas bland annat respekt för barnets fysiska och psykiska integritet. Där beskrivs det att barnet ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld samt från utnyttjande, vanvård och försumlig behandling. Våld beskrivs kunna förekomma i både nära och distanserade relationer, att det drabbar alla åldrar och att det ska bekämpas med ”alla till buds stående medel” (Proposition 2009/10:232, 12). Beträffande övergrepp och våld uttrycks det att stödinsatser för rehabilitering ska erbjudas till barn, i roll av offer så väl som förövare samt vuxna förövare (ibid.).
FN:s barnkonvention innehåller även tre fakultativa tilläggsprotokoll. Det första gäller barn i väpnade konflikter. Det andra behandlar handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Det tredje handlar om barns rättigheter till att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté. Sverige ratificerade det första protokollet 2003, det andra 2006 men har ännu inte ratificerat det tredje. I det andra protokollet under artikel 2 beskriver FN bland annat hur protokollet ställer sig mot barnpornografi: ”(c) Child pornography means any representation, by whatever means, of a child engaged in real or simulated explicit sexual activities or any representation of the sexual parts of a child for primarily sexual purposes” (Volume 2171, A-27531, 248). FN:s barnkonvention kommer att användas som en bredare kontext att relatera uppsatsens fynd till. Detta syftar till att djupare inbegripa särbehandlingens möjlighetsbetingelser och underliggande mening.
4 Metod
Syftet med föreliggande uppsats handlar om att ta reda på varför barnpornografi särbehandlas i svensk lag, hur särbehandlingen kan förstås på underliggande nivåer och vilken betydelse som därifrån kan härledes till pedofili. Uppsatsen intar ett kritiskt förhållningsätt mot särbehandlingen, eftersom delar av särbehandlingens uttryckta motiveringsgrunder hävdas brista i rationalitet och sanningsenlighet.
Således ligger det i studiens intresse att kritiskt analysera lagmässig särbehandling av barnpornografi för att gräva fram eventuell underliggande mening som betingar fenomenet. Mot den bakgrunden motiveras nedan ett tillvägagångsätt som möjliggör sagd analys.
Typiskt för kvalitativa metoder inom samhällsvetenskap är att de fokuserar på mening i socialt beteende (Bryman 2012, 408). Kvalitativa metoder är generellt sätt även mer angelägna om ord, snarare än siffror (ibid, 380). Rennstam och Wästerfors (2015, 13) beskriver att syftet med kvalitativa metoder är att begripa processer, betydelser och kvalitéer. Sett till uppsatsens syfte förefaller således kvalitativa metoder som en rimlig utgångspunkt.
Uppsatsens frågeställningar är specifika men i sin karaktär öppna eftersom mening tillåts definieras av den empiriskt undersökta världen. Detta talar för ett induktivt tillvägagångsätt. Uppsatsen må innehålla en teoretisk disposition, men målet är inte att testa sagd teori. Syftet är snarare att upptäcka en empirisk värld och med hjälp av teori förklara vissa fenomen, vilka kan identifieras som relevanta. Den empiriska världen styr i detta fall analysen, där analysens förbestämda riktning utgörs av uppsatsens syfte och frågeställningar.
Uppsatsens vetenskapsteoretiska utgångspunkt utgörs av en epistemologisk premiss, vilken kan beskrivas som interpretivistisk. Det är ett synssätt som grundar sig på den filosofiska hermeneutiken där konsten av tolkning står i centrum. Sådan kunskapsteoretisk premiss innebär att förståelse för den sociala världen kommer från undersökandet av världens deltagare och deltagarnas tolkningar av den sociala världen de befinner sig i (Bryman 2012, 380).
Uppsatsens ontologiska position kan beskrivas som konstruktivistisk, vilket innebär att sociala egenskaper tolkas resultera från interaktioner mellan människor. Det är en verklighetsuppfattning som, i motsatts till essentialism, tolkar världen som konstruerad snarare än självständig. Där essentialismen tolkar olika objekt eller fenomen ur sin nödvändiga och oberoende essens, betonar konstruktivismen istället subjektivitet och beroende samt hur fenomen således konstrueras utifrån olika subjektiviteter och beroenden (ibid.).
Eftersom uppsatsens syfte är att tolka underliggande meningsinnehåll i särbehandlingen och dess sammanhang förfaller ovanstående vetenskapsteoretiska grund som rimlig. Det betyder också att uppsatsen behöver en kvalitativ, induktiv metod som kan inkorporera sagd vetenskapsteoretisk grund.
Tematisk analys, kvalitativ innehållsanalys och diskursanalys är tre kandidater som nedan övervägs.
Utifrån uppsatsens ambitioner att gräva efter underliggande mening i resonemang och argument, är det till metodens fördel om den kan hantera längre datautdrag. Det talar för tematisk analys snarare än kvalitativ innehållsanalys, då den tidigare nämnda besitter en sådan styrka medan den senare nämnda är mer lämpad för kortare datautdrag. Tematisk analys är ”mer kvalitativ” än kvalitativ innehållsanalys i avseendet att den fokuserar ännu mer på tolkning av det empiriska materialet, snarare än kvantifiering av materialet (Vaismoradi, Turunen och Bondas 2013). Således förefaller tematisk analys som den mer lämpliga metoden av de två.
I och med att uppsatsen har förklarande ambitioner av ett specifikt fenomen, är en rik och specialinriktad teorigrund till uppsatsens fördel. En nackdel med diskursanalyser i det här fallet är att de ofta binder samman teori och metod (Anderson och Holloway 2018). Tematisk analys däremot, är oberoende i förhållande till teori och möjliggör således för ett flexibelt teoretiskt ramverk (Nowell et al. 2017).
Författaren gör således tolkningen att tematisk analys är det mer fördelaktiga metodvalet för uppsatsen.