7. Pojkomskärelse
7.6 Gällande rätt
Sedan 2001 regleras pojkomskärelse i omskärelselagen. Att det inte fanns någon reglering rörande omskärelse av pojkar och att ingreppets tillåtlighet bestämdes av reglerna om samtycke och social adekvans ansågs i promemorian till omskärelselagen innebära svårigheter för åklagarsidan att bevisa att ett ingrepp var straffbart. Det ansågs finnas ett behov av en lagstiftning i syfte att skapa garantier för att omskärelse sker på ett betryggande sätt i enlighet med respekten för barnets bästa.169
Lagstiftningen rörande omskärelse av pojkar är utformad på ett annat sätt än den som rör kvinnlig könsstympning. Det finns inget absolut förbud mot pojkomskärelse, utan istället regler om hur ingreppet får utföras. Omskärelselagen är endast tillämplig på omskärelse av pojkar som ännu inte fyllt 18 år.
I motiven till lagen diskuterades huruvida omskärelse är ett så skadligt ingrepp att det borde förbjudas, trots att det skulle innebära en inskränkning av religionsfriheten. Eftersom det inte
167 Ds 2000:5, s. 26.
168 Ds 2000:5, s. 33.
gått att visa att omskärelse som är utförd på rätt sätt är skadligt och det finns relativt stora befolkningsgrupper som har omskärelse som en viktig religiös och kulturell tradition menade regeringen att ett förbud mot omskärelse skulle vara en sådan inskränkning av religions-friheten som inte är tillåten enligt grundlag och internationella konventioner. Ett förbud menades också kunna missgynna pojkar som berörs av traditionen eftersom verksamheten då skulle tvingas ut i det illegala fältet och s.k. ”köksbordskirurgi” skulle öka. Det menade man skulle strida mot principen om barnets bästa.170
En reglering av hur ingreppet får gå till ansåg regeringen däremot inte vara en otillåten inskränkning av religionsfriheten, det ansågs inte heller att finnas några motsättningar mellan att ingreppet utförs med hänsyn till barnets bästa och den religiösa eller kulturella traditionen.171
I omskärelselagens första paragraf definieras begreppet omskärelse. Paragrafen lyder som följer
1 § Med omskärelse avses i denna lag ett sådant kirurgiskt
ingrepp i syfte att helt eller delvis avlägsna förhud runt
penis, som inte anses utgöra hälso- och sjukvård i den mening som avses i 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Denna lag skall tillämpas på omskärelse av pojkar upp till arton års ålder.
Vem som får utföra omskärelser regleras i 5 § i omskärelselagen.
5 § Omskärelse får utföras endast av legitimerad läkare eller av den som
har särskilt tillstånd att utföra omskärelse av pojkar.
Annan person än legitimerad läkare får inte utföra omskärelse på pojkar som är äldre än två månader.
I förarbetena uttalas att en omskärelse är ett kirurgiskt ingrepp på pojkar som på grund av sin ålder och mognad inte själv kan ta ställning till om ingreppet skall utföras. Det ansågs därför vara viktigt att den som ska utföra omskärelsen har den kompetens som krävs för att kunna utföra ingreppet på ett riktigt sätt. Utifrån den bakgrunden kunde det diskuteras om någon annan än legitimerade läkare skulle få utföra ingreppet över huvud taget. I propositionen menades det dock att det är ett okomplicerat ingrepp som är förenat med små risker, om det är
170 Prop. 2000/01:81, s. 18.
rätt utfört. Det fanns inget som tydde på att pojkar farit illa när de har omskurits inom den etablerade organisationen som de judiska församlingarna byggt upp. Dessutom är omskärelser en del av en religiös tradition och det krävs starka skäl för att göra inskränkningar i religionsutövningen. Det ansågs saknas tillräckliga skäl att införa bestämmelser som helt förbjuder omskärelser utanför hälso- och sjukvården och istället valdes att införa ett system med särskilda tillstånd för att möjliggöra att religiöst betingade omskärelser även fortsättningsvis kunde utföras utanför hälso- och sjukvården. Eftersom ingreppet är minst komplicerat när pojken är liten och judiska omskärelser inte sker på pojkar äldre än två månader begränsades behörigheten för andra än legitimerade läkare till att gälla bara omskärelser på pojkar under två månaders ålder. Detta regleras i lagens § 6.172
När omskärelse får ske regleras i 3 §.
3 § Omskärelse får utföras på begäran av eller efter medgivande av
pojkens vårdnadshavare och efter det att vårdnadshavaren har informerats om vad ingreppet innebär. Står pojken under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som nu sagts gälla båda. Den som skall utföra ingreppet svarar själv för att informationen ges eller att den ges av en medicinskt kunnig person.
Sådan information skall ges också till pojken, om han har uppnått den ålder och mognad som krävs för att förstå informationen.
Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klarläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.
Omskärelse får alltså bara genomföras efter begäran eller medgivande av pojkens vårdnads-havare efter att barnets vårdnadsvårdnads-havare har informerats om vad ingreppet innebär. Är pojken tillräckligt gammal för att förstå informationen ska även han ges information om ingreppet. Om det är möjligt ska pojkens inställning vara avgörande och ett ingrepp får inte utföras mot pojkens vilja. I propositionen sägs det att det vore önskvärt att ingreppet inte utfördes förrän pojken är tillräckligt gammal för att själv kunna avgöra om ingreppet ska få utföras. Mot det talade dock att ingreppet är lindrigare och mindre komplicerat ju mindre pojken är och att det finns religiösa skäl för att omskärelsen ska ske tidigt, framför allt inom judendomen.173
172 Prop. 2000/01:81, s. 26.
Paragrafens föreslagna lydelse var först att omskärelse endast fick utföras på begäran av pojkens vårdnadshavare. Lagrådet invände dock mot den lydelsen och menade att en 17-åring som själv önskade konvertera till judendom och därför omskära sig borde ha rätt att fatta det beslutet själv. Lagrådet ville lämna frågan till praxis och föreslog därför att ordet ”endast” togs bort från lagtexten. Lagstiftaren accepterade lagrådets förslag till ändring.174
Enligt 4 § i lagen krävs det för att ingreppet ska få företas att det sker under bedövning som ombesörjs av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska, under betryggande hygieniska förhållande och med hänsyn till vad som är bäst för pojken.
Straffansvar för den som utför omskärelse utan att vara legitimerad läkare eller annars behörig kan utdömas enligt 9 § i omskärelselagen.
9 § Den som utför en omskärelse av en pojke utan att vara legitimerad läkare eller utan att ha särskilt tillstånd döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Förutom straffansvar enligt omskärelselagen kan en person som utför omskärelse på ett sätt som inte överensstämmer med lagen också dömas till ansvar enligt bestämmelserna i BrB. Det kan då fortfarande finnas fall där samtycke och social adekvans medför ansvarsfrihet vid tillämpningen av t.ex. misshandelsparagraferna, men utrymmet för en sådan bedömning torde minska väsentligt till följd av den särskilda regleringen. Att en person är behörig att utföra omskärelser enligt omskärelselagen utesluter inte att hen kan ställas till ansvar enligt BrBs regler om ingreppet sker på ett felaktigt sätt, t.ex. utan erforderligt samtycke eller utan bedövning.175