5. Förbudet mot kvinnlig könsstympning i Sverige
5.4 Rättsfall
5.4.1 Inledning
Som nämnts ovan har endast två fall av kvinnlig könsstympning i Sverige gått till domstol sedan könsstympningslagen trädde i kraft. Båda fallen är från år 2006 och det blev fällande domar i bägge. Rättsfallen kommer här kort refereras och kommenteras. Den första domen 105 Prop. 1997/98:55, s. 99. 106 Prop. 1998/99:70 s. 9 f. 107 Prop. 1997/98:55, s. 100. 108 Ds 2007:1, s. 193 f. 109 Prop. 2009/10:50, s. 29.
har blivit starkt kritiserad och anklagats för att vara felaktig av Sara Johnsdotter. Den kritiken kommer också att redogöras för. Flickorna hade i båda fallen genomgått könsstympning av typ 2 i WHO:s klassificering.
5.4.2 Fallet Ali
5.4.2.1 Första könsstympningsmålet
Den första domen gällande könsstympning i Sverige avkunnades den 26 juni 2006 vid Göteborgs tingsrätt. Målet handlade om en flicka, Ayaan, född i Sverige år 1992 som år 2001 åkte till Somalia med sin pappa, Ali, och sin yngre bror. Ayaan blir kvar i Somalia i fyra år innan hon i juli 2005 rymmer och tar sig till den svenska ambassaden i Etiopien. Ayaan upp-gav för personalen vid ambassaden att hon blivit fysiskt misshandlad av sin far och dennes bröder och att hennes pappa planerade att gifta bort henne mot hennes vilja. Efter ett telefon-samtal till sin mamma uppgav Ayaan att hennes pappa och faster även tvingat henne att genomgå en könsstympning. Ayaan ändrade sig sedan och tog tillbaka anklagelsen mot sin faster.110
Ali dömdes mot sitt nekande i både tingsrätten och sedan också i hovrätten första gången den 4 oktober 2006 för egenmäktighet med barn och brott mot könsstympningslagen till fyra års fängelse.111 Målet överklagades till HD som ogillade åtalet för egenmäktighet med barn men gjorde ingen prövning av åtalet rörande könsstympning. Målet återförvisades sedan till hovrätten för påföljdsbestämning.112
Brottet ansågs vara av normalgraden men hovrätten ansåg att Ali utnyttjat Ayaans skyddslösa ställning och att brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person varför det förelåg försvårande omständigheter enligt punkterna 3 och 8 i BrB 29:2. Motivet till könsstympningen, som en repressalie för att Ayaan tidigare försökt rymma och som ett sätt att få henne att inordna sig under sin fars vilja och i det faktum att hon snart skulle giftas bort, ansågs också vara försvårande vid straff-värdebedömningen. Hovrätten ansåg därför att den övre delen av straffskalan skulle utnyttjas, dock utan ett överskridande av minimistraffet för grovt brott. Hovrätten dömde slutligen Ali
110 Göteborgs Tingsrätts dom från 2006-06-26 i mål nummer B 3206-06.
111 Hovrätten för Västra Sveriges dom från 2006-10-04 i mål nummer B 3153-06.
för brott mot lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor till två års fängelse och ålade honom en skyldighet att betala 296 045 kronor i skadestånd till Ayaan.113
5.4.2.2 Kvinnans sfär och västvärldens syn på kvinnlig könsstympning
För att det ska bli lättare att förstå Johnsdotters kritik mot domen rörande Ali kommer först redogöras för hur västvärldens bild av könsstympning av kvinnor i vissa avseenden skiljer sig mot hur traditionen faktiskt ser ut. I västvärlden finns det en uppfattning om att traditionen att könsstympa kvinnor är ett symptom på en patriarkal samhällsordning och ett utryck av männens förtryck av kvinnor. Gemensamt för könsstympning av flickor i olika länder och kulturer är dock att traditionen tillhör kvinnornas ansvarsområde. Huruvida en flicka ska könsstympas eller inte beslutas av mödrar, mormödrar eller andra kvinnliga släktingar, och det är också de som organiserar det praktiska kring ingreppet. Traditionellt utförs köns-stympningen av en kvinnlig så kallad omskärerska och det är normalt bara kvinnor närvarande vid utförandet. Om en man närvarar är det i egenskap av läkare eller sköterska.114 Johnsdotter skriver att i de berättelser om könsstympning som hon tagit del av spelar papporna rollen av att antingen vara frånvarande eller uttalad motståndare till ingreppet. Hon berättar om en studie från Sudan om kvinnlig könsstympning som gjordes på 1970-talet där både kvinnor och män deltog. I studien var 29 av de 32 tillfrågade kvinnorna positiva till kvinnlig könsstympning i form av infibulation medan bara 3 av de 153 tillfrågade männen var det. Bara 8 av 153 män stödde någon form av kvinnlig könsstympning alls medan de övriga 145 männen var emot alla former av kvinnlig könsstympning. I Johnsdotters egna studie från Malmö upptäckte hon en klar diskrepans mellan vad svensksomaliska kvinnor sade om män i allmänhet och vad de sa om specifika män de kände. Uppfattningen bland kvinnorna var att somaliska män i allmänhet önskade att kvinnorna var könsstympade medan deras egna fäder och makar beskrevs som motståndare till traditionen.115
5.4.2.2 Kritik
Johnsdotter menar att det faktum att män traditionellt inte deltar vid omskärelse av flickor är en faktor som tyder på att Ali är felaktigt dömd. Som redogjorts för ovan tillhör omskärelse av flickor kvinnornas sfär och männen står vanligtvis utanför traditionen. Johnsdotter menar att därför att det är osannolikt att omskärelsen av Ayaan gått till på det vis som domstolen har kommit fram till. Hon hänvisar till samtal hon har haft med somalier där uppfattningen är att
113 RH 2007:7.
114 Johnsdotter, s. 23 f.
det är otänkbart att en pappa skulle närvara i rummet vid en könsstympning. Hennes upp-fattning styrksockså av uttalanden från andra forskare på området.116
Johnsdotter vänder sig också mot att domen mot Ali grundar sig på målsägandens berättelse utan stödbevisning. En berättelse som är motstridig och som ändras flera gånger under utredningens gång. T.ex. uppgav Ayaan i förhör vid minst 19 tillfällen att det var hennes pappa och faster som var närvarande vid ingreppet men inför förhandlingarna i hovrätten ändrade hon sig och uppgav då istället att det var pappas nya fru som deltog vid köns-stympningen. Ayaan ändrade sig först efter att Alis försvar hittat uppgifter som visade att fastern var på pilgrimsresa och befann sig i Mekka vid tidpunkten som åklagaren först gjorde gällande var när könsstympningen utfördes117. Ayaan förklarade att hon uppgett att fastern deltog vid könsstympningen för att hon hatade sin faster.118 Hovrätten menade att mot-stridigheterna kunde förklaras med att det är svårt för en ung flicka att komma ihåg exakt när en viss händelse inträffar. Att hon ändrat sig om tidpunkten påverkade därför inte Ayaans tro-värdighet utan bara tillförlitligheten till vissa av de uppgifter hon lämnat. Att Ayaan pekat ut fastern förklaras med Ayaans bristande språkkunskaper. Ayaan talade begriplig svenska men var osäker på vissa ord. Hon använde t.ex. ”gå” istället för ”resa” och hon sade ”ropa” när hon menade ”ringa till”. Hovrätten menade därför att det inte gick att dra slutsatsen att Ayaan verkligen påstått att fastern var fysiskt närvarande vid könsstympningen eller om hon menade att fastern haft ett bestämmande inflytande över beslutet om könsstympning.119 Det menar hovrätten trots att Ayaan 19 gånger under utredningen uppgav att fastern var i rummet när könsstympningen skedde samt att Ayaan själv förklarat att hon anklagat fastern för att hon hatade henne och alltså inte av misstag.
Johnsdotter menar att den västerländska synen på kvinnlig könsstympning, formad av radikalfeminister, och den stereotypa synen på somaliska kvinnor och män, där kvinnan är förtryckt, kuvad och hotad av sin man leder till att domstolarna inte kan göra en objektiv bedömning av fakta i målet.120 Johnsdotter är ingen jurist men har stor kunskap om somalisk kultur och om traditionen att könsstympa flickor. De frågor hon lyfter om rättsväsendets kunskap om kulturella skillnader och dess förmåga att hantera dessa är värda att reflektera över. De svårigheter som kan finnas för svenska domstolar att göra en riktig bedömning om
116 Johnsdotter, s. 23 ff.
117 Könsstympningen uppgavs först ha skett i januari 2005 men åklagaren ändrade sedan i hovrätten tidpunkten för brottet till någon gång mellan augusti 2004 och januari 2005.
118 Johnsdotter, s. 14 f. och s. 18.
119 Hovrätten för Västra Sverige dom 2006-10-04 i mål nummer B 3153-06.
vad som är rimligt, sannolikt eller normalt i en kultur som är helt annorlunda från sin egen torde också kunna föreligga för lagstiftaren när den ska lagstifta om något som hör till en kultur som inte är dens egna.
5.4.3Hovrätten för Västra Sveriges dom 2007-03-15 i mål nummer B 4231-06
Ett par månader efter att hovrätten avgjort målet mot Ali för andra gången dömdes en mamma för brott mot könsstympningslagen i det andra, och senaste, rättsfallet som rör lagen. Här rörde det sig om en flicka, Zahra, som uppsökte skolkuratorn och berättade att hennes mamma regelbundet misshandlade henne samt att mamman brukade undersöka Zahras underliv för att se om hon haft sexuellt umgänge. Två dagar innan Zahra uppsökte kuratorn försökte mamman slå Zahra med en stekpanna medan Zahra låg och sov men hon hade blivit stoppad av Zahras syster. Kuratorn hade sedan fortsatt kontakt med Zahra som vid ett besök berättade att hon blivit könsstympad under en resa till Somalia år 2001. Zahra var då 11 år gammal. Zahra berättade att hennes mamma och två äldre kvinnor höll fast henne medan en man i vit rock utförde könsstympningen. Zahra trodde först att mamman skulle undersöka hennes underliv när de andra tittade på men hennes mamma nämnde något om att hon skulle ”renas”. Ingreppet varade i ungefär 30 minuter och hon fördes därefter till en säng i ett annat rum där hon fick ligga i flera dagar. Hon blödde i ungefär en och en halv vecka och kunde inte gå utan smärta under två månader. Vid huvudförhandlingen i tingsrätten, drygt 5 år efter händelsen, hade Zahra fortfarande ont när hon kissade. Zahra uppgav också att även hennes två systrar, en yngre och en äldre, blivit könsstympade vid samma tidpunkt.
Zahras mamma, Deynab, hade vid sex olika tillfällen anmält till polisen att hennes barn utsatts för sexuella övergrepp.121 Dessa anmälningar ledde till att Zahras systrar genomgick läkarundersökningar år 1998 och år 2000 och utifrån de rättsintygen kunde tingsrätten konstatera att flickorna inte var könsstympade år 2000. År 2006 genomfördes en ny undersökning av Zahras yngre syster där det dokumenterades skador som visade att hon var könsstympad. Zahras äldre syster vägrade låta sig undersökas men uppgav själv att hon var könsstympad. Tingsrätten fann därför att systrarna blivit könsstympade efter att de kommit till Sverige.122 Någon rättsprocess rörande dessa könsstympningar har dock inte genomförts. Anledningen till det är okänd.
121 Samtliga anmälningar lades ner då brott inte kunde styrkas.
Deynab uppgav att Zahras far direkt efter Zahras födsel förde henne till en läkare som då könsstympade henne. Hon nekade till att hon överhuvudtaget återvänt till Somalia efter sin ankomst till Sverige och hon uppgav vidare att hon aldrig har slagit Zahra eller undersökt Zahras underliv. Deynab menade att det var Zahras far som fått Zahra att uppge dessa lögner. Zahras äldre syster vittnade vid tingsrätten och uppgav då att hon och hennes familj aldrig hade återvänt till Somalia och att Zahra alltså inte blivit könsstympad såsom hon påstod. Tingsrätten lade dock Zahras berättelse till grund för sin bedömning och dömde Deynab till fängelse i 3 år för brott mot könsstympningslagen och ålade henne att betala 550 000 kronor i skadestånd, varav 400 000 kronor avsåg den kränkning som könsstympningen innebar.123 Hovrätten fastställde tingsrättens dom men sänkte skadeståndet till 450 000 kronor, där 300 000 kronor avsåg kränkningen genom könsstympningen.124