Det här arbetet har öppnat upp för många nya perspektiv på hur individen verkar inom verksamheters praktiker och hur identitet och livsvillkor formas inom dessa. I denna avslutande diskussion söker vi efter gemensamma nämnare. Det vi för fram här är därmed inte nödvändigtvis det mest centrala i de enskilda studierna, utan snarare det som kan tänkas förena dem. Genom våra fyra studier har vi fått en viss inblick i problematiken mellan verksamheters visioner och mål i förhållande till den vardagliga praktiken. Vi kommer nu kort att presentera dessa tankegångar.
I Emil Dahlström-Hultingers bidrag har han pekat på två viktiga komponenter för en fungerande verksamhet. För att skapa flöden för resurser så som erfarenheter och kontakter verkar individen behöva vara väl integrerad i organisationen. Den verkar också behöva matcha organisationens behov genom sina intressen, sin biografi och sina egna resurser. Genom Klara Enmarks belysning av jämställdhetsarbetet på en arbetsplats har vi fått en inblick i hur bland annat strukturella hinder i samhället påverkar verkställandet av jämställdhet. Genom individer upprätthålls och reproduceras dessa hinder vilket försvårar verkställandet av visionen om en jämställd arbetsplats. Utifrån Julia Zytos studie har vi bland annat fått en bild av hur man inom verksamheter som arbetar med eftervård för frigivna kvinnor, kan tänkas skapa föreställningar om den kvinnliga kriminella identiteten. Detta har visat sig vara intressant i Zytos diskussion om hur dessa föreställningar även påverkar maktordningen. I Jenny Schwerdts studie har vi mött erfarenheter av den svenska skolans modersmålsundervisning där verksamheten upplevs som lågt prioriterad. Studien har också visat på hur skolan kan upplevas påverka identitetsskapandet hos de flerspråkiga eleverna genom konstruktionen av normalitet och avvikelse.
I verksamheterna som vi har studerat upplever vi att informanterna har en kunskap kring de problem som finns i verksamheten. Det blir därför intressant att ställa frågan varför denna kunskap ofta inte används i praktiken. Finns det brister i kunskapsförmedlingen och erfarenhetsutbytet som försvårar implementeringen av verksamheternas mål? Vi ser att denna problematik tar olika form i studiens samtliga fält. I Zytos studie ser vi att personal inom eftervården för frigivna kvinnor talar om vikten av samarbete mellan olika aktörer. Trots viljan brister detta ibland, vilket medför negativa konsekvenser för klienterna inom verksamheten. En liknande problematik upplever Schwerdt i sin studie där modersmålslärarna uttrycker brist på samarbete mellan modersmålsundervisningen och den ordinarie undervisningen. Informanterna menar att en bättre kommunikation mellan lärarna skulle kunna underlätta elevens språkinlärning. Likaså här följer alltså negativa konsekvenser, i det här fallet för de flerspråkiga eleverna. Ser vi till Dahlström-Hultingers fält verkar ett stort problem ha varit just frånvaron av erfarenhetsutbyte och kontakt aktörer emellan, något som i nuläget verkar ha blivit bättre. Även aktörer på Enmarks fält visar på tendenser till att det faktiskt finns kunskap om orsaker till svårigheter att verkställa jämställdhet i arbetslivet. Informanterna påtalar bland annat själva att strukturella patriarkala mönster påverkar individernas strävan efter jämställdhet, ändå saknas en diskussion
om detta på arbetsplatsen. Vi ser alltså även här att en kunskap om problemen finns men att det verkar vara svårt att integrera dessa i praktiken.
Som vi pekat på ovan kan vi se att ett av verksamheternas problem är bristen på resurser. Detta kan vara resurser i form av kontakter, samarbete, materiella resurser, kunskap och informationsförmedling. I vissa av verksamheterna gör bristen på resurser att ansvaret för att uppnå verksamhetens mål upplevs ligga på individen. Att man i verksamheterna som studerats möter svårigheter med att uppfylla målen kanske kan bero på hur olika individer värderar verksamheten och dess mål. Värderingsfrågor kräver ett engagemang vilket i sin tur kan menas vara beroende av individens egna intressen och erfarenheter.
I flera av verksamheterna menar vi att målen lättast verkar kunna uppfyllas om de verksamhetsaktiva har en egen personlig drivkraft och ett eget engagemang. I Zytos studie ser hon det personliga engagemanget som en viktig drivkraft i det vardagliga arbetet, vilket leder till att den enskilde även kan få stor möjlighet att påverka verksamhetens beslut och utformning. Även Schwerdts studie visar på upplevelser av att det yttersta ansvaret för en fungerande undervisning ligger på de enskilda individerna, exempelvis i form av att modersmålslärarna reser till sina hemland för att införskaffa läromedel. Detta upplevs leda till att förväntningar om att lyckas med att uppnå målen flyttas från själva verksamheten till den enskilde. Även i Enmark och Dahlström-Hultingers studier har det egna engagemanget visat sig vara centralt.
Problemen i verksamheterna kan också ta sig uttryck genom strukturella förhållanden. Detta kan vi se i Enmarks studie där hon pekar på hur exempelvis isärhållandet av kön hindrar jämställdhetsarbetet på arbetsplatsen. Det här visar sig också i Schwerdts studie där de enspråkiga barnen upplevs konstrueras som norm och därmed de flerspråkiga som avvikande, vilket kan leda till en form av stigmatisering.
När vi inledde dessa studier hade vi en bild av att det ibland kan finnas en skillnad mellan verksamhetens verklighet och dess uttryckta mål. I våra studier har vi utforskat denna skillnad men vi kan ändå menas bara ha skrapat på ytan. Djupare och mer utförliga efterforskningar behöver göras för att på ett rättvist sätt förstå varför det är så.
Vi har utgått från individens upplevelser. Andra möjliga perspektiv att närma sig fälten på är exempelvis ur ekonomiska eller pedagogiska infallsvinklar. Eftersträvansvärt skulle också kunna vara att anlägga en diskursanalytisk utgångspunkt för att därigenom, på ett mer djupgående sätt, synliggöra olika mekanismer som tillsammans verkar bakom den problembild som genom våran studie målats upp.
Det skulle också kunna vara intressant att vidareutveckla relationen mellan individen och det strukturella förhållandet inom denna typ av verksamheter. Detta skulle kunna göras i linje med Zygmunt Baumans eller Ulrich Becks teoribildningar om hur strukturella samhälleliga förklaringar förlorar mark gentemot en bild av individens eget ansvar.320 Är det så att det som en gång sågs
som samhällets, arbetsgivarens eller verksamhetens problem kan menas ha kommit att läggas på
320 Zygmunt Bauman, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen (Göteborg: 1999) och Ulrich Beck, Risksamhället: påväg
den enskilde individen? Hur konstrueras det institutionella sammanhanget omkring individen? Vad får detta för konsekvenser å ena sidan för relationen mellan vision och praktik och å andra sidan för individen? Med dessa frågor hoppas vi kunna inspirera till fortsatta studier av dessa och liknande fält.