Både modersmålsläraren och den flerspråkige föräldern till barnet spelar en stor roll i den flerkulturella elevens utveckling. Därför är det viktigt att skolan informerar föräldrarna om vikten av föräldrarnas språkliga och kulturella stöd för barnet.291 Skolverket publicerar broschyrer på
svenska översatt till andra språk. Informationen som sprids till föräldrar är ett uppmuntrande av flerspråkig utveckling eftersom det tryggar barnets identitet och känsla av tillhörighet. Fördelarna med flerspråkigheten som beskrivs är bland annat kontakten till släkt och kultur men också förståelsen för mångfalden i samhället. Skolverket uppmanar föräldrar genom dessa broschyrer att ”[d]et är viktigt att de vuxna i barnens omgivning, på olika sätt, uppmuntrar och stöder användningen av minoritetsspråket. Genom att använda minoritetsspråket […] i klassrummet […] kan föräldrar och lärare konkret visa barnen att det är naturligt med flerspråkighet”.292 Trots
denna uppmaning och, med mina ögon sett, vision om flerspråkighet som något positivt uttrycker Linda och Gustavo en annorlunda riktlinje för kommunikationen i skolan.
Jag: Pratar ni spanska med varandra [i skolan]? Linda: Nej, det får vi inte.
Jag: Får inte?
Gustavo: Inte i klassrummet.
288 Gruber, s. 13
289 Gruber, s. 13 290 Min understrykning. 291 Arnberg, s. 22
Linda: Nej, de [ordinarie lärarna] säger att ”Här pratas det svenska”.
Även forskning beskriver att vi i Sverige skolas in i en enspråkig svensk norm.293 I den enspråkiga
miljön anpassar sig barnet snabbt till den sociala enspråkiga normen.294 Om ett barns modersmål
inte talas av omgivningen, exempelvis i skolan, uppfattar barnet att språket inte bör talas. En känsla av skam kan komma att utvecklas om barnet känner att omgivningen inte uppskattar språket.295 En sådan utveckling är farlig dels för språkutvecklingen men framförallt för barnets
både självkänsla och identitet.296 Barnet kan komma att förknippa sitt modersmål, och i det sin
identitet, som något oönskat vilket i sin tur leder till osäkerhet.297 Följden kan bli att barnet målar
upp en bild av sig själv som enspråkigt eftersom känslan av skam gör att barnet vill eliminera den flerspråkiga egenskapen då den i barnets ögon verkar oönskad av omgivningen.298
Barn ser ofta upp till vuxna som normgivare både som samtalspartner och förebild. Inom skolmiljön blir lärarna en viktig vägledning. Barn iakttar, härmar och stimuleras av vuxna och det är därför viktigt att lärarna är nyfikna på barnet som person och att de lyssnar till barnets funderingar.299 Om de vuxna lyckas med att skapa en bild inom skolan där flerspråkighet är norm
förs den här bilden över till barnen som då börjar ta flerspråkighet för något självklart.300 Mikaela
resonerar kring enspråkig riktlinje som norm i skolan:
Lärarna har ju en viss auktoritet i skolan och det jag som lärare förmedlar till mina elever ger effekt på deras personlighet, identitet och utveckling […] Om jag som lärare säger att ”Du får inte prata ditt språk” […] Hur tänker barnet om sig själv, om sitt språk och sin identitet då? […] Sverige är ett mångkulturellt land numera och då kan man inte förbjuda alla de här barnen med olika språk att prata sitt språk i tron att det kan hämma det svenska språket […] Det finns viss personal som säger att ”Här pratar vi bara svenska, ni får inte prata ert språk” […] Det kan räcka med en blick […] en viss ton som ger signal till barnet om att ”Jaha, det där var nog inte så bra”.
Enligt informanternas utsagor uppmanar somliga inom skolpersonalen enspråkighet – direkt eller indirekt – i syfte att effektivisera den svenska inlärningen för barnet. I själva verket försvåras språkinlärningen eftersom konsekvensen av att förbjuda ett barn att uttrycka sig på det språket som barnet behärskar bäst är att tankeverksamheten hindras. Om ett barns utveckling på det ena språket stannar av och barnet uppmuntras och stimuleras att använda sig av det andra språket ger snart det första språket efter.301 Jag menar att inte bara språkutvecklingen blir lidande för
skolpersonalens agerande, som citatet pekar på, utan även elevens identitetsskapande och självbild.
Enligt Goffman har en individ en tillskriven och en faktisk social identitet. Den tillskrivna sociala identitetens egenskaper skapas av omgivningen i en social situation och individen bemöts
293 Ladberg (2003), s. 141 294 Elfving, s. 43 295 Ladberg (2003), s. 67 296 Ladberg (2003), s. 106 297 Ladberg (2003), s. 165 298 Goffman, s. 16 299 Ladberg (2003), s. 69, 87 300 Ladberg (2003), s. 169 301 Ladberg (2003), s. 100f
och behandlas utifrån hur omgivningen ser på denna. Den faktiska sociala identitetens egenskaper skapas av hur individen upplever sig själv. Om en individ stigmatiseras kan denna uppleva att den tillskrivna identiteten är dennes faktiska identitet. På liknande sätt kan eleverna i skolan slutligen uppleva att de inte besitter egenskapen som flerspråkig om de gång på gång uppmanas att inte utöva sin flerspråkighet.302 Jag menar att modersmålsundervisningen inte bara
utvecklar språket utan även en relation till kulturen. Om modersmålet inte representeras i en av de allra viktigaste samhällsinstitutionerna – skolan – kan resultatet bli att barnet uppfattar sig själv, sitt språk och sin identitet som något negativt.303 Om majoritetssamhället inte erbjuder
minoritetsindividen utrymme för sin flerspråkighet kan följden bli att individen överanpassar sig, vilket innebär att individen tar till sig alla majoritetssamhällets mönster, i det här fallet enspråkigheten, och stänger ute sin flerspråkiga bakgrund helt och hållet.304
Konsekvenserna vid förbud av modersmål kan som visat bli ödesdigra. Därför är det nödvändigt att barnens modersmål uppmärksammas inom skolan eftersom barnen då relaterar modersmålet till positiva upplevelser. Genom att skolpersonalen visar intresse för exempelvis hur man hälsar på varandra på barnens modersmål samtidigt som de försöker att uttala barnens namn rätt, istället för att försvenska dem, visas barnen och modersmålet respekt. Resultatet av detta kan med stor sannolikhet bli att barnens självkänsla stärks.305