IKSE, kommunens interkulturella språkenhet, menar att modersmålslärarna ska fungera som en länk mellan de ordinarie lärarna och den flerspråkiga elevens kultur, föräldrar samt språk i och med att modersmålslärarna ofta kan förklara hur det svenska samhället fungerar.273 Trots denna
medvetenhet från kommunens sida om hur viktig modersmålsläraren och modersmålsundervisning är för elevernas språk- och identitetsutveckling har modersmålsundervisningen enligt mina informanter och tidigare forskning sämre tillgång till lokaler och ett mindre utbud av läromaterial i jämförelse med den ordinarie undervisningen.274
Modersmålsläraren Christina menar att hon visserligen får hundra kronor per elev per läsår i undervisningssyfte men att hon inte får någon praktisk hjälp från kommunen eller skolan. Hon menar att ”material och böcker måste man resa hem och hämta […] som jag har hittat själv”. Detta leder tillbaka till frågan om prioritering och status. Därtill upplever hon sig motarbetat i sin yrkesroll. Hon menar att ordinarie lärare rådgör med föräldrar att eleverna ska fokusera på det svenska språket.
Christina: [Ordinarie] lärare till exempel tycker att ”Nej men vänta med modersmål”. De ger alltså ett råd till föräldrarna att det är bättre att du väntar med modersmålsundervisning för ditt barn. Låt barnet lära sig svenska först.
Detta påstående, som enligt Christina sprids till föräldrar genom skolpersonalen, talar mot den forskning som jag tagit del av. Forskningen visar visserligen på att det flerspråkiga barnet kan halka efter i språkutvecklingen under en period men att resultatet oftast blir en dubbel språkkompetens.275 Om föräldrar följer råd om fokus på ett språk kan konsekvensen bli att barnet
”fastnar” i språket och vägrar ta till sig det andra språket när det väl införs.276
Exemplen nedan från två modersmålslärare målar upp vanliga mönster i utsagorna om hur de upplever sin arbetssituation. Christina är i trettioårsåldern och kommer från Nordamerika men har bott i Sverige sedan några år tillbaka. Mikaela är i fyrtioårsåldern och kommer från Mellanöstern men har bott i Sverige sedan hon var barn. Båda två arbetar som modersmålslärare på ungefär femton skolor i kommunen och var och en undervisar drygt 60 elever.
Christina: Det är många skolor som inte ens har nån kontaktperson för bara modersmålslärare […] studiedagar friluftsdagar som vi får aldrig den informationen. Så vi kommer och tror att vi kommer ha undervisning eller lektion och det är ingen där och det är ingen som har meddelat oss […] Så man känner sig väldigt ensam […] Jag vill inte säga att det är positivt. Jag känner mig inte som att när jag kommer in i skolan att jag känner mig väldigt välkommen […] Jag som modersmålslärare måste ju kämpa för att få kontakt med de vanliga lärarna.
Mikaela: Jag har aldrig några raster […] ingen lunchrast direkt utan den mesta tiden då går åt till att resa mellan skolorna. Jag har ingen egen arbetsplats i någon skola utan min arbetsplats är hemma […] Det är väldigt stressigt, man känner sig inte hemma nånstans […] Attityden till modersmålsundervisningen gör ju inte heller saken bättre […] Att springa mellan skolor och så är ju inte heller så bra, så att nej arbetssituationen tycker jag inte alls är bra.
273 Gert Skärlina & Tina Gaidry, Mångfaldsuppdrag 2006-2007: Bättre resultat och minskade skillnader (2007-02-07), s. 2f 274 Ladberg (2003), s. 190f
275 Ladberg (2003), s. 62f 276 Arnberg, s. 100
En så stor brist som att inte meddela berörd lärare om bortfallen undervisning försvårar givetvis modersmålslärarens roll att vara den länk mellan samhället och skolan som kommunen uttrycker att de ska vara – en länk som många barn är i behov av.277 Ett sådant agerande, eller ickeagerande,
tolkar jag som ett beteende som inom en institution kan tyckas verka legitimt, kanske framförallt när det endast berör en minoritet, det vill säga modersmålslärarna.278 Om denna informationsbrist
ofta sker utvecklas en vana, en rutin. Genom institutionaliseringsprocessen ser vi nu med tiden hur bristen, handlandet, kan tänkas gå över till att ses som en självklarhet som näst intill går obemärkt förbi inom institutionens väggar.279
Ett av Skolverkets uttryckta mål i modersmålsundervisningens kursplan är att eleverna ska lära sig jämföra sitt modersmål med det svenska språket i syfte att utveckla tvåspråkigheten.280 I
förhållandet mellan modersmålsundervisningen och den ordinarie undervisningen skulle ett samarbete med gemensamma teman underlätta arbetssituationen och skapa en verklighetsförankring mellan språken för de flerspråkiga barnen uttrycker Mikaela och Christina.
Christina: De [ordinarie lärare] berättar inte ens för oss [modersmålslärare] med vilket tema de jobbar, vi har inget samband alls med dem […] Tänk om modersmålsläraren kunde ta samma ämne, så att [eleverna] verkligen kunde förstå vad de läser om, vad de lär sig på svenska, och sen få ordförrådet på sitt hemspråk också […] Alla pratar ju om träd och blommor, varför kan inte alla göra det samma månad?
Gunilla Ladberg menar att ett samarbete mellan modersmålslärare och ordinarie lärare kan skapa en medvetenhet om likheter och skillnader mellan språken. Att bli språkligt medveten om sitt modersmål stimulerar inlärningen av undervisningsspråket, i det här fallet svenska.281 I Mikaelas
utsaga förklaras helhetsperspektivet.
För att man ska bilda sig en helhet när det gäller skolsituationen för barnen så behöver man ju ha det här samarbetet […] De svårigheter jag ser att barnet har hos mig kanske inte hänger ihop med just modersmålet utan det kan finnas en annan bakomliggande orsak, läs- och skrivsvårigheter kanske […] sånt kan man inte komma fram till om man inte vet hur det går med de andra ämnena.
Ett samarbete över ämnesgränserna skulle kunna skapa kommunikation mellan lärarna. Kommunikationen är viktig bland annat vad gäller läsningen. Det är fördelaktigt att lära eleven att läsa i och med att läsning är en god metod för att underhålla minoritetsspråket som det ofta är bristfälligt utbud på i majoritetsspråkssamhället.282 Att lära sig läsa är en flerstegsprocess där en
förståelse för hur bokstäverna och talljuden kopplas samman till ord övas upp. Detta behöver individen bara göra en gång då kunskapen sedan kan appliceras på flera språk.283 Det är lättare att
förstå ett skrivet språk när man behärskar många ord. Det är därför viktigt att barnet börjar läsa på dennes starkaste och mest utvecklade språk.284 Christina exemplifierar att läsandet skulle kunna
277 Ladberg (2003), s. 190f
278 Olsson, s. 27f
279 Berger & Luckmann, s. 71ff 280 Skolverket, Kursplan modersmål 281 Ladberg (2003), s. 184
282 Arnberg, s. 146
283 Ladberg (2003), s. 43 (Beskrivningen om att ”knäcka läskoden” utgår ifrån ett alfabetiskt skriftspråk.) 284 Ladberg (2003), s. 181
påverkas positivt genom en mer regelbunden kommunikation mellan lärarna. Hon menar att bristen på samarbete kan leda till förvirring och missförstånd om vilket språk eleven bör börja lära sig att läsa på.