Gemensamma livsvärldar mellan de professionella

Enligt Habermas delar personer som har liknande upplevelser och erfarenheter en

gemensam livsvärld. Han menar på att alla har sin egen livsvärld utifrån vad man har varit med om samtidigt som man kan dela den med andra, vilket möjliggör för personerna att kunna kommunicera kring en liknande livsvärld (Kvale & Brinkmann, 2009:42). Utifrån det empiriska materialet går det att tyda att de professionella delar en liknande livsvärld då de har varit med om liknande situationer och erfarenheter. Tack vare att de har varit med om erfarenheter av samma slag kan de kommunicera med varandra och ta del av varandras livsvärld. Utifrån Habermas teori kunde vi utläsa i resultatet att socialtjänsten och

förskolan samverkar mycket med varandra. Förskollärarna berättade att de ofta ringer socialtjänsten vid rådgivning angående om en orosanmälan är aktuell eller inte. Det kom tydligt fram att de har ett nära samarbete och får ta del av varandras livsvärld. Likadant gäller det för socialtjänsten som ofta får in orosanmälningar från förskolor.

Deras nära samarbete och den gemensamma livsvärlden enligt Habermas bekräftas genom svaren från respondenterna. Socialsekreterare 1 förklarar att de försöker samverka med förskolan så gott det går. Det ska finnas en kurator på förskolan som arbetar halvtid som i sin tur har kontakt med utredningsgruppen som hen arbetar i. Hen fortsätter att det inte är lätt i och med att de har så olika yrkesroller. Det är väldigt stark sekretess mellan verksamheterna, vilket hen har upplevt som väldigt svårt. Socialsekreterare 1 förklarar att det är viktigt att de inte slutar anmäla eftersom anmälningarna behövs för att de ska kunna agera. Det är viktigt att förskolan inte slutar anmäla även fast det kanske inte hänt något med tidigare anmälningar. Det kan till exempel vara så att de faktiskt har satt in en viss insats till en familj efter en anmälan, men att insatsen inte kan förmedlas till förskolan på grund av tystnadsplikten. Socialsekreterare 2 berättar för oss att samverkan med förskolor ofta ligger på mottagningsenheten då de åker runt på olika förskolor och skolor och presenterar sig, men att de även har regelbundna samverkansmöten. På mötena pratar de mycket om ärenden och speciellt rådgivning om förskolorna ska anmäla eller inte. Hen poängterar att denna typ av kontakt är viktig och en trygghet för all förskolepersonal när de inte vet hur de ska göra i sådana situationer.

Socialsekreterare 3 förklarar att de tidigare år lagt ner väldigt mycket tid på att prioritera en bra samverkan med förskolan. De hade då en socialsekreterare som hade ett visst antal förskolor som den personen hade kontakt med. Dock beskriver respondenten att det enligt dennes erfarenhet behövs prioritera mycket annat idag, i och med hur mycket de redan har att göra:

Det sker 330 000 orosanmälningar per år. Det är 330 000 anmälningar som ska hanteras, alla innebär inte utredningar men även utredningarna har ökat lavinartat. Vår tid går till

Socialsekreterare 3 fortsätter förklara att det såklart hade varit toppen med en bra

samverkan och att det låter logiskt och att de såklart försöker finnas som stöd till förskolor så gott det går. Hen beskriver dock att det tyvärr inte ligger på en generell nivå av det som behövs göras i hens arbete. Respondenten fortsätter att förklara att det inte är en motvilja från deras sida men att de helt enkelt inte alltid hinner. Förskollärare 1, 2 och 3 kontaktar alltid socialtjänsten vid minsta misstanke. Förskollärare 1 förklarar vidare att de samverkar med socialtjänsten genom att de har en socialsekreterare som är knuten till vissa förskolor som de kan kontakta. Hen förklarar även att socialtjänsten är ett stort stöd innan en anmälan har skett:

Även socialsekreterarna är ett stort stöd när man då pratar med de före en anmälan. Oftast har vi en som är knuten till det som vi haft i många år, en tjej eller en kille som man känner ett

förtroende för. De är duktiga kan jag säga.

Gemensamt för alla respondenter är att de poängterar vikten av samverkan mellan dem, då den anses som viktig och betydelsefull. Framförallt för förskollärarna som kan känna en trygghet att de när som helst kan ringa socialtjänsten och rådfråga hur de ska gå tillväga i situationer där de är osäkra. I Enell & Denvalls rapport från 2018 bekräftas det att samverkan mellan dessa

professioner är väldigt viktigt och kan i vissa fall vara avgörande för ett barns framtid. Precis som Hydén et al. (2016) poängterar är barnmisshandel ett stort och allvarligt samhällsproblem och bör lyftas fram. Insatserna bör därför komma så tidigt som möjligt i barnets liv för att förebygga samhällsproblemet, vilket även bekräftas i resultatet då socialtjänsten och förskolan har ett nära och viktigt samarbete med varandra. I och med att de har det kan samhällsproblemet förebyggas i tid och utan en bra samverkan mellan professionerna blir det svårare att stoppa problemet. I studien av Thompson & K. Tabone (2013) nämner de att barn som inte får hjälp av samhället i tid kan leda till att de senare i livet får konsekvenser såsom depression, ångest och fysiska samt psykiska hälsoproblem. Herrenkohl et.al (2013) bekräftar även att barn som inte får hjälp i tid riskerar att utveckla beteendeproblem såsom depression och ångest, de nämner även att barnen senare i livet kan utveckla ett alkoholmissbruk.