Kandidatuppsats
Organisering och ledning av arbete och välfärd
-inriktning socialt arbete
-För barnets bästa
En kvalitativ studie av professionellas syn på riktlinjer
och hantering av den emotionella balansen i arbetet.
Kandidatuppsats i socialt arbete, 15 hp
2020-06-18
- För barnets bästa.
En kvalitativ studie av professionellas syn på riktlinjer och hantering av den emotionella balansen i arbetet.
Ida Karlsson
Moa Andersson
2020-05-29 Akademin för hälsa och välfärd Organisering och ledning av arbete och välfärd Kandidatuppsats i Socialt arbete, 15 hp Handledare: Janicke Andersson
Sammanfattning
Studien har genomförts med en kvalitativ forskningsansats vars syfte var att öka förståelsen hur socialsekreterare och förskollärare förhåller sig till riktlinjerna i sitt handlande. Vidare ville vi se hur de hanterar den emotionella balansen i sin professionella roll. Studien utgår från deras livsvärld och systemvärld kopplat till deras professionella vardag. Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer där totalt sex respondenter har deltagit. För att ha en god grund att diskutera studiens resultat har två teorier använts; fenomenologi och Habermas teori om livsvärlden och systemvärlden.
Resultatet av denna uppsats visade att den emotionella balansen i arbetet är svår att handskas med, men att den hanteras genom stöd från kollegor och psykologer. Socialsekreterarna förhåller sig till sina riktlinjer med hjälp av BBIC-modellen när de fattar viktiga beslut. Förskollärarna förhåller sig till sin anmälningsplikt genom att anmäla till socialtjänsten vid minsta lilla misstanke om att ett barn far illa. Analysen visade att båda professionerna alltid utgick från barnets bästa och att detta påverkade den emotionella balansen. Det framkom även att samverkan mellan socialtjänsten och förskolan är betydelsefull. De värderade samarbetet mellan dem som högt och att det är en trygghet för dem att de har ett nära samarbete.
Abstract
The study was conducted with a qualitative research approach whose purpose was to understand how social workers and preschool teachers relate to the guidelines. Based on this, the study was based on their life and system-world linked to their professional everyday life. We chose to conduct semi-structured interviews. The number of respondents who participated in this study was six. The theories that we used was phenomenology as well as Habermas system and life-world theory.
The result of this study shows that the emotional balance of the work was handled through the support of psychologists and colleagues. The social workers used the BBIC-model when making important decisions. Preschool teachers respond to their duty to report by reporting to the social services in the slightest suspicion that a child is ill. The analysis showed that both of the
professions always based their decision-making on the best interest of the child and that this seemed to affect their emotional balance. They seemed to value the collaboration between preschools and the social services very highly.
Förord
Först och främst vill vi rikta ett stort tack till alla som har ställt upp på intervjuer till denna studie. Det hade inte varit möjligt för oss att genomföra studien utan ert deltagande och positiva engagemang. Vidare vill vi tacka varandra för ett gott och givande samarbete. För oss har det varit en mycket intressant och lärorik studie att genomföra som dessutom har frambringat mycket skratt och tårar.
Till sist vill vi speciellt rikta vår tacksamhet till vår handledare Janicke Andersson som hela tiden har stöttat och gett oss en bra vägledning genom studiens gång. Du har gett oss bra konstruktiv kritik, kommit med flera kloka ord men framförallt gjort processen lätt att genomföra tack vare din positivitet och ditt engagemang.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 3
1.2 Frågeställningar ... 3
2. Bakgrund ... 3
2.1 Förskollärares riktlinjer vid minsta misstanke om att ett barn far illa ... 3
2.2 Socialtjänstens riktlinjer och direktiv ... 3
2.3 Barnets behov i centrum ... 4
2.4 Samverkan mellan socialtjänst och förskola ... 4
3. Centrala begrepp ... 5
4. Tidigare forskning ... 6
4.1 Konsekvenser av barnmisshandel ... 6
4.2 Hur socialsekreterare påverkas av deras arbetsvillkor ... 6
4.3 Igenkänningsfaktor på att ett barn far illa………....7
5. Teoretisk utgångspunkt ... 8
5.1 Fenomenologins grundtankar ... 8
5.2 Livsvärlden och systemvärlden ... 9
6. Metod ... 10
6.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt: fenomenologi ...10
6.2 Induktion och deduktion ...11
6.3 Val av metod ...11
6.4 Urval ...12
6.5 Tillvägagångssätt vid datainsamling ...14
6.6 Respondenterna ...15
6.6.1 Respondenter inom socialtjänst ...15
6.6.2 Respondenter inom förskola ...15
6.7 Analysmetod ...15
6.8 Forskningsetiska principer ...16
7. Resultat och analys ... 18
7.1 Riktlinjer som en del av systemvärlden ...18
7.3 När ett ingripande blir aktuellt ...22
7.4 Vanligare än man tror - att göra en orosanmälan ...25
7.5 Hur livsvärlden möter systemvärlden...27
7.6 Gemensamma livsvärldar mellan de professionella ...31
8. Diskussion ... 33
8.1 Resultatdiskussion ...33
8.2 Riktlinjer och den emotionella balansen ...34
8.3 Metoddiskussion ...35
8.4 Framtida forskning ...37
Referenslista……….39
Bilagor
Bilaga 1: Intervjuguide inom socialtjänst Bilaga 2: Intervjuguide inom förskola Bilaga 3: Missivbrev
Bilaga 4: Samtyckesblankett
1. Inledning
1979 var det året som Sverige införde förbud mot barnaga och som dessutom var det första landet med det. Förbudet innebär att barn inte får utsättas för någon kroppslig bestraffning eller någon kränkande behandling. Barnaga likställs med misshandel där syftet är att markera att barns – precis som vuxnas rätt att skyddas mot våld. Trots förbudet är det än idag flera tusentals barn som blir misshandlade och antalet minskar inte, snarare tvärtom – det ökar (Unicef, 2018). Enligt artikel 19 i barnkonventionen sägs det att barnet skall skyddas mot:
Alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp.
Trots att Sverige var landet som först införde förbud mot barnaga är landet rent generellt dåliga på att klara upp brott som rör våld mot barn. Det är svårt att säga exakt hur många brott det rör sig om då mörkertalet är högt eftersom många av fallen aldrig anmäls till polisen och speciellt när det gäller yngre barn (Unicef, 2018). Flera barn i Sverige växer upp under trygga förhållanden, samtidigt som det finns de barn som är i stort behov av stöd och hjälp (Socialstyrelsen, 2019). Enligt BRÅ, Brottsförebygganderådet (2019) anmäldes det under 2019 omkring 25 500
misshandelsbrott mot barn mellan 0-18 år. Det är en ökning med 6% mellan år 2018 och 2019. Misshandelsbrott mot barn som anmäls görs ofta av förskolor och skolor, vilket går att utläsa i statistik där färre brott anmäls under sommaren i jämförelse under skolterminerna. Alla de yrkesgrupper som arbetar med barn har en plikt att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Under år 2019 anmäldes totalt 4 270 misshandelsbrott mot barn i åldern 0-6 år, vilket innebär en ökning på 7% jämfört med år 2018.
Forskning från 2018 visar att endast 5 % av de minderåriga som blivit utsatta för antingen psykiskt eller fysiskt våld berättar det för polismyndigheten. 45 % berättar oftast för ett syskon, en nära vän eller för en annan person. 36 % av minderåriga har blivit utsatt för våld av någon i hemmet och dessa barn riskerar att fara synnerligen illa (Unicef, 2018). Tyvärr kommer
problemet aldrig att försvinna och det kommer aldrig gå att stoppa våld mot barn helt och hållet. Det är inte ovanligt att föräldrar känner skam när de har utsatt sitt barn för våld och att det senare ska anmälas till socialtjänst. Alla barn är inte lika och därför visar inte heller alla barn vad de har blivit utsatta för. Vissa barn får symtom som exempelvis ont i magen eller huvudvärk, medan andra tar ut det genom att bli utåtagerande mot andra barn. Sedan finns det de som inte visar några som helst tecken på det och istället ses utåt som ingenting har hänt (Bris, 2020). Så hur lätt är det egentligen att se om ett barn far illa i hemmet?
För att antalet misshandelsbrott mot barn ska minska och inte fortsätta att öka behöver samhället hjälpas åt. Den verksamhet som framförallt arbetar med problemet är socialtjänsten och det är deras ansvar att se till att barn och unga växer upp under trygga förhållanden. Vidare är socialtjänsten den myndighet som verkställer barnavårdsutredningar och som har kontakt med barn och familjer. De handskas inte med utredningarna själva, utan har ett gediget samarbete med andra myndigheter såsom polis, hälso- och sjukvård samt skolan (Socialstyrelsen, 2019). En annan viktig yrkesgrupp som arbetar med barn är förskolepersonal. Förskolan ska vara en trygg och rolig plats för barnet och personalen som arbetar där har viktiga uppgifter som att ge barnet omsorg och kärlek (Skolverket, 2010).
Anmälningarna om barnmisshandel ökar med åren och det är barn och unga som är en utsatt grupp i samhället. Denna studie är relevant för forskningsfältet socialt arbete eftersom ämnet kan beskrivas som ett socialt problem i vårt samhälle (Dahlgren & Saul 2009:19). Enligt Sune
Sunesson, professor i socialt arbete är barn och familj ett delområde inom forskning för socialt arbete. Samhället har ett ansvar att se till att barn växer upp under trygga förhållanden och ansvarar för barnens utveckling, speciellt när barnets familj inte längre kan ses som en trygg punkt (Dahlgren & Saul 2009:21-22).
För att kunna fatta rätt beslut som utredare är det viktigt att socialsekreterarna har den kunskap som krävs för att kunna känna sig trygga i deras arbete. Åkerman & Jonsson (2017) presenterar en studie där de undersökte socialsekreterares uppfattningar av vad den kompetens som de redan besitter och vilken kunskap som de är i behov av gällande våld mot barn. Det visade sig att knappt hälften av de deltagande i studien hade arbetat 5 år eller mindre och de flesta (73%) hade mer än 2 års erfarenhet med att arbeta med barn som utsatts för våld. När deltagarna fick frågan om de hade tillräckligt med kunskap om våld mot barn var det endast hälften som svarade ja. Tidigare forskning visar att socialsekreterares arbetsvillkor kan väldigt utmanande. En studie visar att arbetsvillkoren för socialsekreterare blir mer och mer påfrestande med åren. De som deltog i studien rapporterade nämligen att de fick jobba över väldigt mycket, vilket gjorde att de fick ändra om sin arbetsdag baserat på vilka akuta situationer som kunde uppstå. Det visade sig även att socialsekreterarnas arbete påverkade deras privatliv då arbetet hade en negativ påverkan på deras familj och fritid (Pham, 2018). Det som kan vara utmanande är att inte låta känslorna påverka när de fattar beslut, vilket kan vara en svår utmaning när det är barn inblandat (Ingram, 2013). Förskollärare spenderar en stor tid med barn i sin vardag. Tidigare forskning visar även att det är viktigt att förskollärarna utbildar sig inom ämnet våld mot barn, för att lättare kunna upptäcka och rapportera att ett barn far illa. Det är därför viktigt att personalen utbildar sig inom ämnet för att lättare kunna upptäcka om barnet utsätts för våld (Cirak et.al, 2015).
Enligt lag ska verksamheter och yrkesgrupper som jobbar med barn anmäla sin oro till socialtjänsten så fort de har en misstanke att barnet far illa. Det förekommer att förskolor får göra orosanmälningar och socialtjänsten är en av de arenor som går att vända sig till för att få hjälp och stöd. Vi blev intresserade av att undersöka socialtjänstens och förskollärares
upplevelser kring ämnet. Trots att mycket tidigare forskning belyser de negativa konsekvenserna som barn får utstå och trots att anmälningarna om barnmisshandel ökar finns det en
kunskapslucka. Kunskapsluckan handlar om hur socialsekreterare och förskollärare förhåller sig till sina riktlinjer och upprätthåller den emotionella balansen kopplat till våld mot barn.
1.1 Syfte
Syftet med vår studie är att öka förståelsen för hur socialtjänsten och förskollärare förhåller sig till riktlinjerna, samt hur den emotionella balansen hanteras i deras professionella roll. För att kunna analysera rörelse mellan riktlinjer och emotioner kommer vi utgå från begreppen livsvärld och systemvärld kopplat till deras professionella vardag.
1.2 Frågeställningar
* Hur förhåller sig de professionella till riktlinjerna gällande sin anmälningsplikt samt beslutsfattande för ett ingripande av ett barn?
* Hur hanterar de den emotionella balansen som kan uppstå i relation till deras professionella roll?
2. Bakgrund
Kapitlet inleds med en problemformulering följt av vilka riktlinjer och direktiv som de
professionella ska förhålla sig till. Vidare tas det upp vilka skyldigheter som de professionella är tvungna att följa enligt lag. Det ges en kort presentation av BBIC-modellen, vidare följt av hur samverkan är mellan de professionella. Avslutningsvis förs en diskussion om forskningsfältet socialt arbete.
2.1 Förskollärares riktlinjer vid minsta misstanke om att ett barn far illa
Myndigheter som arbetar med barn är skyldiga enligt lag att anmäla om de misstänker att ett barn på deras arbete far illa eller misstänks fara illa i hemmet (14 kap 1 c § SoL). De är skyldiga att anmäla sin misstanke till socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2019). Förskollärares upptäckt av att ett barn far illa kan ha en stor och avgörande roll, eftersom ett tidigt ingripande kan vara
livsavgörande för ett barns framtida utveckling. Det är viktigt att förskollärare vid misstanke om att ett barn far illa pratar med barnet och lyssnar och visar att de finns som stöd. Om en
förskollärare misstänker att ett barn far illa är denne skyldig att anmäla det till socialtjänsten, också kallad orosanmälan. Innan en orosanmälan sker är det bra om personalen försökt att ha en bra samverkan med föräldrarna. De borde även diskutera problemet med skolledningen och hälsoteamet om situationen, då de oftast kan ha mer information om barnet. Ett undantag är om det skulle förekomma misstanke om att barnet är utsatt för någon typ av våld, hot, övergrepp eller liknande. Är fallet sådant går det bra att kontakta socialtjänsten innan de kontaktar vårdnadshavarna. Att svika föräldrarnas förtroende kan ses som en rädsla hos många som funderar på att göra en anmälan, då de inte vet vad anmälan kommer att leda till, även fast personalen oftast vet när det är dags att skriva en anmälan. Personen som gör en orosanmälan bör förtydliga att de vill få en bekräftelse på att anmälan verkligen har kommit fram. Förskolor är en stor och viktig skyddsfaktor i barnets liv (Skolverket, 2020).
2.2 Socialtjänstens riktlinjer och direktiv
Så fort socialtjänsten fått kännedom om att ett barn far illa och kan vara i behov av skydd är de skyldiga, oavsett vilken inställning vårdnadshavare har att inleda en utredning enligt 1§ 11 kap SoL. Så fort det är våld inblandat ska utredningen inledas utan dröjsmål. Det som särskilt noga ska beaktas i en utredning är följande:
• barnets behov av stöd och hjälp akut, inklusive vård eller boende i ett annat hem än det egna, • våldets karaktär och omfattning,
• våldets påverkan på barnet och dess relation till föräldrarna, • barnets egen uppfattning om våldet,
• vardera förälderns uppfattning om våldets konsekvenser för barnet, och • barnets behov av stöd och hjälp på både kort och lång sikt.
Följande finns att utläsa i socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd och våld i nära relationer, 1§ 6 kap SOSFS 2014:4.
Efter förhandsbedömningen om att en utredning ska inledas är det viktigt att det dokumenteras datum för beslutet, samt namn och vilken befattning personen som fattat beslutet har.
Mötet med barnet kan komma att ske utan vårdnadshavarna, eller att vårdnadshavare medverkar en och en. Hur många som medverkar under mötet beror på hur allvarlig situationen ser ut. När det gäller just våldsutsatta barn måste risken för ytterligare våld beaktas, alltså om de kan skicka hem barnet utan att barnet riskerar att bli utsatt för något typ av våld. När socialtjänsten får in ett ärende om att ett barn far illa är det väldigt viktigt att utredaren i ett möte med barnet försöker stödja barnet så mycket som det bara går. Det kan de göra genom att berätta för barnet vad de redan vet om barnets och familjens situation. De måste även visa sitt stöd genom att lyssna på barnet och låta barnet komma till tals, och visa att man förstår vad barnet menar. Då det inte alltid är självklart för barnen vad som är rätt och fel är det viktigt att utredaren förklarar att det inte är okej med våld, oavsett om det är mamma och pappa som utför våldet (Socialstyrelsen, 2019).
2.3 Barnets behov i centrum
BBIC står för barnets behov i centrum och är ett handläggnings- och dokumentationssystem som används som verktyg i arbetet med barn och unga. Tanken är att utgå från barnets bästa. Systemet används även som uppföljning som sker systematiskt för att säkra att barnet alltid får de behov som de har rätt till (Socialstyrelsen 2016).
2.4 Samverkan mellan socialtjänst och förskola
Samhället ansvarar för barns hälsa och välfärd. Det finns reglerat i lagstiftning att olika myndigheter ska samverka med varandra. Många verkar idag lägga det största ansvaret på
socialtjänsten, men de delar också ansvaret med förskolorna, vilket ofta glöms bort. Arbetet med utsatta barn från förskolan och skolans håll sågs över 2009 genom att en utredning tillsattes. Barn spenderar en stor tid av sin vardag på förskolan, därför är förskolan en viktig plats för att kunna förhindra och förebygga att barnen råkar illa ut. Socialtjänsten och förskolan har olika kompetenser som barnen behöver. Socialtjänstens uppdrag är bland annat att se till att barn växer upp under trygga förhållanden och bistå med insatser för barnets bästa. Förskolor ansvarar för tillsynen av barnen. För att kunna skapa så goda förutsättningar som möjligt och arbeta förebyggande med barn i riskzonen är det därför viktigt att dessa verksamheter har en bra samverkan där de kan ta del av varandras kompetenser och utbyta information. De har ett gemensamt ansvar för att barn ska kunna växa upp under trygga förhållanden (Enell & Denvall,
2018). I och med att socialtjänsten och förskolor kan ha olika perspektiv gällande barn som far illa är det viktigt att dessa myndigheter samverkar för att tillföra en helhetsbedömning för att alltid kunna utgå ifrån barnets bästa. Dessa två myndigheter är skyldiga att samverka enligt 6§ FL.
3. Centrala begrepp
Under studiens gång har vi använt oss av utav några centrala begrepp som är av relevans och betydelse i studien som vi speciellt vill lyfta fram och få en djupare förståelse för.
Enligt Socialstyrelsen (2019) definieras våld i nära relationer som ett mönster av upprepade handlingar. Att upprepa innebär således att återkomma, det vill säg att det sker flera upprepade gånger. Vidare definierar NCK, nationellt centrum för kvinnofrid (2019) våld i nära relationer som följande:
Begreppet våld i nära relationer innefattar alla typer av våld mellan närstående. Det handlar både om heterosexuella och samkönade relationer samt mellan syskon och inom andra familje- och släktrelationer.
Våld mot barn är ett annat viktigt begrepp och som är svårt att precisera då det finns olika definitioner på begreppet. Det kan beskrivas som när någon gör ett barn illa antingen fysiskt eller psykiskt. Vidare finns det andra former av våld som exempelvis sexuellt våld, försummelse eller genom olika hot (Bris, 2020). Begreppet barn betyder enligt Nationalencyklopedin en människa som är under skedet mellan födseln och vuxen ålder. Skedena går att dela in i olika
åldersperioder såsom småbarnsålder (1-3 år), lekålder (3-6 år) och skolålder (8-14 år). Likvärdig definition har även FN:s barnkonvention som definierar begreppet barn som ‘’varje människa
under 18 år’’. De är dock tydliga med att barn mellan 13-19 år betraktas som ungdomar/tonåring
och inte längre ett barn.
Då begreppet våld mot barn besitter en mängd olika förteckningar är det svårt att ge en exakt definition på det. Våldet som barn upplever kan vara från de vuxna men våldet kan också förekomma mellan barnen själva. Sedan är det inte ovanligt att barn skadar sig själva. Viktigt att belysa är även att olika former av våld kan förekomma samtidigt som exempelvis fysiskt våld och försummelse. Både flickor och pojkar utsätts för alla former av våld oavsett vilken typ av våld det är, men oftast har våldet en könsaspekt. Enligt FN:s barnkommitté (2011) upplever mer flickor sexuellt våld i hemmet än vad pojkar gör, medan pojkar stöter på och upplever mer våld inom det straffrättsliga systemet. Som tidigare nämnts finns det inte enbart en form av våld, utan det finns flera stycken. Fysiskt våld innebär all kroppslig bestraffning, all form av tortyr samt all förnedrande och omänsklig behandling eller bestraffning. Några exempel på fysiskt våld är bland annat att sparka, bita, bränna, slå eller lugga ett barn. Fysiskt våld innefattar även fysisk
mobbning som kan utföras av andra barn men även vuxna. Till skillnad från fysiskt våld innebär psykiskt våld all psykisk misshandel, verbala kränkningar och psykiska övergrepp. Det kan vara allt från att förmedla till barnet att han/hon är värdelös, oälskad och oönskad. Det kan även speglas genom att stöta bort barnet, att favorisera eller att skrämma barnet. När det kommer till vanvård eller försumlig behandling innebär det en underlåtenhet att uppfylla barnets psykiska
och fysiska behov. Att vårdnadshavarna inte kan skydda dem mot fara eller andra tjänster när de egentligen är ansvariga för barnets omvårdnad. Vanvård kan även delas in i fysisk vanvård och i psykisk vanvård. Den psykiska vanvården innebär en avsaknad av kärlek och emotionellt stöd till barnet medan den fysiska vanvården innebär en underlåtenhet från kläder och sjukvård samt en underlåtenhet att tillgodose barnets behov (FN:s barnkommitté, 2011:5–10).
4. Tidigare forskning
Nedan kommer tidigare forskning att presenteras som vi anser är av relevans för studien. Vi har valt att använda oss av sex vetenskapliga artiklar. Först presenteras två studier gällande
konsekvenser av barnmisshandel. Vi valde att inkludera dessa då vi vill lyfta fram vikten av hur mycket det påverkar barnen senare i vuxen ålder om de professionella inte ingriper i tid. Sedan tas två studier upp om de professionellas arbetsvillkor och hur de påverkas av dessa. Slutligen presenteras två studier som tar upp igenkänningsfaktorer till våld mot barn.
4.1 Konsekvenser av barnmisshandel
Konsekvenser av barnmisshandel kan leda till beteendeproblem senare i livet. En artikel som undersöker konsekvenserna av barnmisshandel före 4 års ålder använde material från 242 personer. Studien syftade till att få fram vilka beteendemässiga resultat som kan komma att uppstå från tidig barnmisshandel. Resultaten mättes upp till 10 års ålder. Resultatet visade att tidig barnmisshandel resulterade i två beteendeproblem: ångest, depression och
uppmärksamhetsproblem. Tidig misshandel i barnets liv kunde associeras med kraftiga ökningar i beteendeproblem över tid. Barnmisshandel kan alltså ses som en riskfaktor för depression och ångest symptom för barnen senare i livet. Teorin stärker att tidiga och förebyggande insatser från socialtjänsten är extremt viktiga och betydelsefulla för barnens framtid (Thompson et al. 2010). Samma teori bekräftas även i en annan studie där man undersökte sambandet mellan
barnmisshandel och psykisk hälsa i vuxen ålder. Där uppvisade resultatet att de vuxna som deltog i studien hade blivit illa behandlade som barn och som visade upp symptom som bland annat depression, ångest och fysiska och psykiska hälsoproblem. De hade även en stor risk för alkoholmissbruk (Herrenkohl et al. 2013).
4.2 Hur socialsekreterare påverkas av deras arbetsvillkor
Socialsekreterares arbetsvillkor och känslomässiga kontroll undersöktes i en uppföljningsstudie som pågick från år 2003 till 2014. Studien gjordes med hjälp av enkäter, 309 stycken deltog i studien år 2003 och 313 stycken 2014. Deras arbetsvillkor beskrevs från början av de själva som problematiska. Det indikerar på att socialsekreterares arbetsvillkor verkade vara en pågående negativ spiral och att de negativa resultaten i studien bör förstås som att situationen har
försämrats med åren. Resultaten som kom fram var att arbetsvillkoren för socialsekreterare 2014 verkade vara mer ansträngande jämfört med hur deltagarna beskrev arbetsvillkoren 2003
eftersom socialsekreterarna 2014 rapporterade att de hade för mycket att göra och fick därmed jobba över mycket. En annan problematisk aspekt som kom fram var att arbetet 2014 hade många fler akuta situationer som uppstod. Det resulterade i att socialsekreterarna fick ändra om sina arbetsplaner för att hinna med det som skulle göras, samt att hinna med de akuta
situationerna som uppstod. Det kom även fram att deras arbete kan påverka deras liv utanför arbetet genom att ha en negativ påverkan på deras fritid och familj. De blev ofta tvungna att
utföra arbetsuppgifter utan att ha dem adekvata resurserna till det för att kunna slutföra
uppgiften. En högre procent av socialsekreterare hade övervägt att lämna sitt arbete 2014 jämfört med år 2003, vilket var en ganska hög procent redan då. Idag verkar det vara viktigare för
socialarbetare att utföra utredningar, vidare spenderar de mindre tid av sitt arbete med att ha kontakt med klienter. Socialsekreterarna beskrev att deras arbete 2014 var mer krävande än tidigare, med sämre möjligheter för att påverka det. Variationen av deras arbetsuppgifter hade alltså minskat med åren och arbetstiden läggs väldigt sällan på att ha kontakt med klienterna, vilket egentligen är deras önskan (Pham, 2018).
En aspekt värd att nämna är att socialsekreterarnas egna känslor aldrig får påverka de när de fattar beslut. Det kan vara en tuff utmaning och speciellt när det är barn inblandade. En artikel tar upp hur viktigt det är i socialt arbete att ha en bra balans mellan det praktiska arbetet och det emotionella aspekterna med arbetet. Det är en väldigt viktig och komplicerad aspekt att kunna separera känslorna som uppstår i arbetet med professionalism. Förutom känslor som kan uppstå från jobbiga beslut i arbetet måste även socialsekreteraren tänka på deras humör. Humöret får inte påverka deras arbete om de exempelvis skulle ha en dålig dag. Påverkan som känslor kan ha under beslutsfattande har varit väldigt diskuterad. En Fråga som ofta kan uppstå är vad som anses vara ett rätt beslut, från en individ till en annan. Lazarus & Lazarus beskriver den allmänna uppfattningen om rationalitet som att det ofta handlar om att maximera chanserna till framgång och att minimera riskerna till förlust, fokus ligger då på logik och fakta. Uppfattningen skulle kunna åsidosätta andra faktorer såsom vänlighet, rättvisa och jämlikhet. Det leder ofta till en oenighet i vad som anses vara ”rätt” beslut att fatta från en person till en annan. För att förstå tankesättet djupare och försöka komma underfund med hur människor tänker när de fattar beslut tar artikelförfattarna hjälp av en modell kallad ”The implacable logic of emotions” (Ingram, 2013). Modellen visar upp ett samband mellan en händelse och vilka känslor och beslut som kommer till följd. Om socialsekreterare väljer att åta sig denna process kommer de även lättare att kunna förstå och reflektera över känslomässiga tecken, samt att de hjälper dem att tolka hur andra känner. Modellen hjälper att sammanbinda rationalitet och känslor. De beslut som fattas av socialarbetare kommer alltså att influeras av deras känslomässiga lärande. Denna förutsättning är viktig för att kunna förstå en komplex situation och de omständigheter som socialarbetare idag får vara med om. En annan som håller med om denna teori är Goleman som menar att om en person saknar den emotionella intelligensen, kommer det att göra så att beslutsfattanden upplevs som svåra. Lazarus & Lazarus menar att man först måste tänka på situationen innan du kan uppleva känslor. Tanken måste alltså komma före känslorna (Ingram, 2013).
4.3 Igenkänningsfaktor på att ett barn far illa
Om en lärare misstänker att ett barn far illa kan de alltid vända sig till skolpsykologen eller rektorn på skolan för att tillsammans komma fram till om de ska göra en orosanmälan eller inte. Att kontakta socialtjänsten är endast aktuellt när en intervention behövs göras och det ska då inte råda några tvivel om att man är orolig för barnet i fråga. Förutom att vara medveten om tecken och ha en bra igenkänningsfaktor kopplat till barnmisshandel är nästa steg att faktiskt rapportera sin misstanke. Tidigare studier visar att många lärare inte rapporterar alla gånger då de har en rädsla för vad anmälan kommer att leda till, exempelvis om de kommer att göra situationen värre för barnet eller inte (Egu & Weiss, 2003; Webster et al, 2005 se Vanderfaeillie et al, 2018:360). 16 skolor deltog i denna studie där 279 professionellt arbetar med barn. De fick fylla i enkäter
som mätte bedömningen av våld mot barn. Resultatet visade att rapporteringen till socialtjänsten påverkas beroende på vilken typ av våld som hade förekommit. Psykiskt våld var minst
rapporterat, medan sexuella övergrepp och fysiskt våld mot barn var det som rapporterades mest i studien. Psykisk misshandel kan i många fall leda till att ett barn får väldigt negativa följder senare i livet såsom depression, drogmissbruk och självmord. En upptäckt som gjordes i studien var även att etnisk bakgrund hade en betydelse för resultatet, då barnen som hade ett
nordafrikanskt, turkiskt eller afrikanskt ursprung visade sig vara i större behov av skydd och insatser i jämförelse med västra och östeuropeiska barn. Skolpersonalen och egenskaper som de olika skolorna besatt hade ingen koppling till resultatet. Vikten av att inte tänka stereotypiskt tas även upp, att skolpersonalen ska respektera olika kulturer då det visade sig att de behandlade icke-västerländska föräldrar annorlunda jämfört med västerländska föräldrar vilket kan bidra till rasdiskriminering i studier som dessa. Resultatet tyder på att skolpersonal bör utbildas mer inom ämnet, speciellt inom psykisk misshandel och vilka konsekvenser som barnen kan få av det
(Vanderfaellie et.al, 2018).
En studie gjord i Turkiet undersökte förskollärares upplevelser och erfarenheter i relation till deras medvetenhet om möjliga övergrepp mot barn och försummelse av barn, samt vilken påverkan det kan ha att ha en bra igenkänningsfaktor. Studien fann vi väldigt intressant och relevant och trots att den är gjord i Turkiet då den lyfter viktiga aspekter i förskollärares
medvetenhet som även skulle kunna appliceras i Sverige. 197 respondenter deltog, varav 191 av dessa var kvinnor, då majoriteten av förskollärare i Turkiet är kvinnor. Medelåldern var 32 år. Barnen som förskollärarna arbetar med dagligen var mellan 3-6 år gamla. Denna studie använde sig också av enkätundersökningar. Studien mätte nivån av kännedom av tecken på övergrepp och misskötsel av barn. Resultatet analyserades i SPSS. Resultaten visade även i denna studie att uppenbara tecken på fysisk misshandel var det vanligaste igenkännings punkten. 35% överlag hade erfarenhet av elever som blivit utsatta. 10,65% hade utbildning om våld mot barn och 2.03% hade utbildning inom övergrepp och försummelse av barn. De lärare som själva hade barn hade lättare att upptäcka tecken. Det visade sig att en väldigt liten del av respondenterna hade utbildning om våld mot barn sedan tidigare. I och med att det fysiska och uppenbara tecknet på misshandel var den vanligaste igenkänningsfaktorn, stärker det hypotesen om att lärarutbildning för övergrepp och försummelse av barn kan spela en viktig roll i lärarnas medvetenhet om möjliga tecken på övergrepp och försummelse av barn (Cirak et.al, 2015).
5. Teoretisk utgångspunkt
Nedan presenteras fenomenologins grundtankar och en förståelse kring det. Vidare kommer det ges en diskussion om Habermas teori om livsvärlden och systemvärlden i koppling med det vi studerar.
5.1 Fenomenologins grundtankar
Till en början var det filosofen Edmund Husserl som låg till grund för fenomenologin som uppkom kring år 1990, där fokus låg på medvetande och upplevelser. Teorin utvecklades sedan snabbt till en existentiell filosofi som gjordes av Martin Heidegger. Den utvecklades ytterligare av Jean-Paul Sartre och gick från existentiell till en dialektisk riktning. Det ska klargöras att det finns flera olika inriktningar inom fenomenologin men det är just Husserls traditionella utgångspunkt som vi har inspirerats av i vår studie. Hans utgångspunkt syftar till att ställa in blicken mot
subjektets livsvärld, det vill säga hur subjektet upplever sin vardagsvärld. Hur fenomenologin speglar sig i kvalitativa studier är att förstå sociala fenomen utifrån subjektets egna perspektiv och beskriva världen som den upplevs (Kvale & Brinkmann, 2009:41–42). Att definiera olika begrepp kan vara svårt och det går inte alltid att precisera allt, men vi gör det i syfte för att förstå. Begreppet våld är ett svårdefinierat ord men utifrån en psykisk funktion kan vi helt vara säkra på vad våld är, att det kan ske på olika ställen samt att det finns olika typer av våld. Därför kan vi vara säkra på att våldet kan utspela sig genom antingen fysiskt våld eller psykiskt våld.
Låt oss ta ett exempel om våld för att förtydliga teorin. Vissa vuxna anser att det är okej att utöva våld mot barn medan andra anser att det inte är okej då det strider mot lagen att barnmisshandel inte är tillåtet. Applicerar vi exemplet ur ett fenomenologiskt perspektiv får vi två subjektiva sanningar. Den ena personen som anser att det är våld är dess subjektiva sanning, medan den andra personen som inte anser att det är våld är dess sanning. Det är två olika vuxna som ser på en sak på olika sätt som genererar till två subjektiva sanningar. Personen som utövar våld kan däremot se det som ren uppfostran, att det inte anses som våld och att det är personens upplevelse av sin värld. Exemplet kan ses som ett fenomen och det är just fenomenet -
upplevelsen av någonting hos människan som många försöker beskriva genom olika tolkningar.
5.2 Livsvärlden och systemvärlden
Jürgen Habermas är en tysk sociolog och filosof som kanske mest är förknippad med Frankfurtskolan. Han har fokuserat mycket på det mänskliga samspelet i samhället och till skillnad från sociologen Max Weber menar Habermas att det finns mer än en typ av förnuft. Vidare anser Habermas att det inte endast finns maktutövande eller instrumentell rationalitet som Weber påstår, utan att det även finns ett kommunikativt handlande. Habermas (1996) menar att det kommunikativa handlandet är grundläggande och poängterar att språket som används i det moderna samhället kan delas in i två kategorier, det vill säga livsvärlden och systemvärlden. Vidare menar Habermas (1996) på att i språket som används finns det en strävan till samförstånd och det är just utifrån det som han skapade teorin om det kommunikativa handlandet. Det som hör hemma i systemvärlden är den hårda instrumentella ‘’jag-det-rationaliteten’’ medan ‘’jag-du-rationaliteten’’ hör hemma i den mjuka kommunikativa livsvärlden. För att skilja på dessa olika synsätt fokuserar systemvärlden oftast på makt, teknik, administration och pengar. Livsvärlden har istället fokus på relationer, familj, kärlek och vänskap (Habermas, 1996). Det Habermas menar är att samhället präglas allt mer och mer av systemvärldens etablering av livsvärlden, det vill säga. att den hårda rationaliteten härskar mer och mer över den mjuka rationaliteten. Det utspelar sig genom att människor behandlar andra människor på exempelvis ett ekonomiskt sätt i privata relationer. Ett exempel kan vara att vi tänker tankar såsom ‘’Vad får jag ut av att jag vara vän med denna personen’’? eller ‘’Vad tjänar jag på att hjälpa till i denna situationen’’? Han hävdar att samhället behöver en systemvärld men att den har tagit över för mycket och att samhället präglas för hårt av det. Habermas (1996) hävdar att livsvärlden och systemvärlden står i konflikt med varandra och istället behöver vi ändra inriktning och låta det mjuka - livsvärlden ta över det hårda - systemvärlden eller åtminstone att det behövs lika mycket av vardera.
Respondenterna som deltagit i studien tillhör samma systemvärld men som däremot anses som subjekt som besitter sin egen livsvärld. Utifrån deras egna upplevelser och erfarenheter som socialsekreterare och förskollärare har de alla sin egen livsvärld. Fastän alla har sin livsvärld
tillhör de alla en gemensam värld. I den gemensamma världen har människor liknande upplevelser som möjliggör att kunna kommunicera kring den gemensamma världen. Det går alltså att konstatera att alla socialsekreterare tillhör en gemensam värld och förskollärarna tillhör en gemensam värld. Som tidigare nämnts fokuserar livsvärlden på bland annat kärlek, relationer och familj vilket går att utläsa i många av respondenternas svar. I koppling med deras livsvärld och deras yrken var det många som exempelvis berättade att det är svårt att inte ta med arbetet hem. I och med att det är emotionella yrken och att de får vara med om mycket är det lätt hänt att deras livsvärld går före deras systemvärld. I deras yrken handlar det inte om makt, pengar eller politik utan det är snarare det meningsfulla och det upplevelsenära som står i fokus.
6. Metod
Metodkapitlet inleds med en beskrivning av studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt och förståelsen av den. Vidare kommer begreppen induktion och deduktion att presenteras samt urval och tillvägagångssätt. Därefter introduceras studiens intervjupersoner. Senare presenteras en metoddiskussion där vi tar upp betydelsen av de metodval vi har gjort och vilka styrkor samt svagheter som finns i studien. Avslutningsvis ges en förklaring hur vi har tagit hänsyn till de forskningsetiska principerna.
6.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt: fenomenologi
Som tidigare nämnts är studiens syfte att öka förståelsen hur socialtjänsten och förskollärare förhåller sig till deras riktlinjer och handlande, samt hur de hanterar den emotionella balansen till deras professionella roll. Utifrån vad vi har valt att studera i vår studie passade det
fenomenologiska perspektivet bra eftersom perspektivet fokuserar på människors upplevelser. Utgångspunkten i studien har varit intervjupersonernas erfarenheter och upplevelser, därför har vi med andra ord inte tagit stöd från någon bestämd teori. Utgångspunkten ses som induktiv som har lett in oss på just fenomenologi. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) ligger fokus inom fenomenologin på att ‘’kartlägga hur människor upplever livsvärldsfenomen’’. I vår studie har vi tagit inspiration från den vetenskapsteoretiska ansatsen och använt den som en ingivelse. Nedan presenteras en översiktlig bild av just fenomenologin.
Med hjälp av fenomenologin som metod i kvalitativ forskningsansats går det att få en bättre förståelse och forskningen inom teorin har ständigt utvecklats och fått en allt mer större
betydelse. Till en början låg fokus på att människans upplevelse verkligen skulle bli förstådd som sedan utvecklades till att metoden skulle tillämpas och systematiseras. Det betydelsefulla inom fenomenologin är att beskriva det ‘’givna’’ så korrekt och fullständigt som möjligt. Fokus ligger mer på att försöka beskriva snarare än att analysera eller förklara. Inom metoden går det att använda sig av vissa metaforer som bland annat ‘’hålla ögonen öppna’’ eller ‘’se och lyssna’’. Målet med den fenomenologiska metoden enligt Husserl är att komma fram till ett så kallat väsensskådande, vilket innebär en kunskapsväg som gör det möjligt från en enskild upplevelse. Vidare presenterade Husserl en metod inom fenomenologin som kallades ‘’fri variation i fantasin’’ som innebär att fenomenet varierar fritt i dess olika former och det som fortsätter att vara konstant under variationens gång är fenomenets väsen (Kvale & Brinkmann, 2009:42).
6.2 Induktion och deduktion
Begreppen induktion och deduktion är två helt olika slags metoder som används för att nå en slutsats. Metoderna används flitigt inom forskning och vetenskap och ingen av metoderna är egentligen bättre eller sämre än den andra. Deduktiv metod innebär att människan utgår ifrån en teori och utifrån det skapar en generaliserbarhet eller en regel, medan induktiv metod innebär att människan utgår från observationer och utifrån dem skapar vi oss en teori byggd på
generalisering (Alvesson & Sköldberg, 2017:12). Induktion är något vi använder oss av varje dag - från när vi vaknar på morgonen tills vi somnar på kvällen. Induktion kan kort och gott
beskrivas som en upprepning av liknande observationer som kommer ge liknande resultat. I vårt fall kommer vi i vår studie använda oss av en induktiv metod. Denna metod använder vi med anledning av att vi kommer intervjua och träffa flera olika personer. Utifrån det vi kommer få se och höra kan vi således använda oss av en lämplig teori. Valet av teori fanns således inte med från början, utan valdes efter vi fått in vårt material. Det är som sagt en induktiv studie men valet av teori kom till senare. Vi hade ingen hypotes från början, utan det får vi först genom våra intervjuer som vi sedan kan hitta en lämplig och passande teori av. Som med allting finns det för- och nackdelar och även så med denna typ av metod. En svaghet med metoden är att själva strukturen inte tas med i hela bilden, utan endast det yttre. Vi skapar oss en allmän bild om någonting utifrån en massa iakttagelser från oss själva. För att förstå metoden lättare går det exempelvis att tänka; ‘’det finns alltid en massa stenar på botten i sjön som jag brukar bada i, alltså är det sannolikt att det finns det denna gång också’’ (Alvesson & Sköldberg, 2017:12).
6.3 Val av metod
Vi har valt att använda oss av en kvalitativ forskningsansats i vår studie med den enkla anledningen att vi vill få kunskap och en djupare förståelse kring vårt problemområde. Vi värdesätter det mänskliga mötet högre än exempelvis att skicka ut enkäter och vi anser att intervjuer är mer givande och betydelsefullt för vår studie. Det gör att vi kommer närmre vårt material. Kvalitativ forskningsansats ses som ett av de vanligaste sätten för att söka kunskap inom ett särskilt ämne. Till skillnad från kvantitativ metod fokuserar den kvalitativa metoden snarare mer på djupet för att bidra till kunskapsutveckling för det som studeras samt
informanternas erfarenheter och uppfattningar (Andersson & Ahnlund, 2009:181).
I vår studie har vi valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer. Det innebär således att det finns en färdigställd intervjuguide med välformulerade frågor som intervjupersonen ska besvara i den mån det går (Se bilaga 1 och 2). Det som kännetecknar en semistrukturerad
intervju är just att det finns färdiga frågor som vi följer under intervjuns gång men att det kan bli att vi ställer följdfrågor eller ändrar ordningsföljden beroende på vad intervjupersonen svarar. Den fungerar som en mall och som ett stöd under hela intervjun men att den kan komma att förändras under själva intervjun. Det kan också tillkomma frågor samtidigt som frågorna kan formuleras om. Fördelarna med en semistrukturerad intervju är att intervjuguiden kan hjälpa till att skapa intressanta beskrivningar av intervjupersonens upplevelser och känslor (Brymann, 2018:563). Frågorna som ställs under intervjun är öppna samt fria att tolka, vilket gör att
respondenterna får möjlighet till att vara öppna med sina svar under intervjun. Därav vårt val att använda oss av en semistrukturerade intervjuer. Intervjuguiden delade vi upp i tre olika teman på olika områden vi ville studera. De fyra första frågorna var inledningsfrågor där respondenterna
fick möjlighet att berätta öppet om sig själv och sitt yrke och hur en vanlig arbetsdag kan se ut till exempel. Teman som används i studien är riktlinjer och handlande, de professionellas livsvärld med fokus på deras emotionella balans och samverkan med varandra. Då vi har två olika professioner valde vi att ha två intervjuguider eftersom vi ansåg att det var svårt att utforma gemensamma frågor till båda grupperna och tog därför beslutet att ha en till varje profession. Frågorna i guiderna skiljer inte mycket åt då vi har samma upplägg på dem, det enda som kan skilja är att någon fråga är annorlunda eller fokuserar på något annat.
Det finns olika typer av intervjuer men den mest vanliga och användbara är den personliga intervjun. Den innebär att det sker ett personligt samspel mellan intervjupersonen och
intervjuaren. Kvalitén på data som samlas in under intervjun beror på intervjuarens kunskaper och färdigheter samt kunskaper om ämnet. Det handlar inte bara om att intervjua, utan det krävs kunskap om ämnet för att kunna ställa följdfrågor och att följa upp intervjupersonens svar (Kvale & Brinkmann, 2009:98). Som tidigare nämnts uppskattar vi hellre det mänskliga mötet men med tanke på situationen med covid-19 var vi tvungna att ta de flesta intervjuerna via telefon. Vi utförde däremot en personlig intervju vilket gjorde att vi lättare kunde sätta oss in i respondenternas svar och komma vårt insamlade material närmre. Intervjuer används dagligen bland forskare och studenter då det är ett effektivt sätt att samla in kunskap om ett specifikt område. Det kan exempelvis handla om människors upplevelser och känslor kring ett område. I vårt fall handlar det att öka förståelsen hur socialtjänsten och förskollärare förhåller sig till deras riktlinjer och handlande, samt hur de hanterar den emotionella balansen till deras professionella roll.
Att genomföra telefonintervjuer var något vi tyckte var synd och till en nackdel för oss. Genom att ha intervjuerna via telefon missade vi hur respondenterna svarade på kroppsspråk eller hur de reagerade på vissa frågor som ställdes. När det kommer till intervjupersoner är det många rent generellt som är samarbetsvilliga och välmotiverade och verkligen ger utvecklande och precisa svar. Goda intervjupersoner vill ge livliga och långa beskrivningar av sin situation eller erfarenhet av sina fängslade historier (Kvale & Brinkmann, 2009:181). Det är något vi gick miste om då vi inte hade möjlighet att se om personerna sken upp som en sol under tiden de berättade om en specifik situationen eller om de blev mer tillbakadragande och satt med armarna i kors. Vi kunde förvisso höra rösten och hur tonläget förändrades, men vi gick miste om kroppsspråket och deras ansiktsuttryck, vilket var vår förhoppning att vi skulle få se.
6.4 Urval
Anledningen till att vi har valt att studera följande ämnesområde är på grund av att det är ett stort samhällsproblem och därför viktigt att belysa och öka förståelsen. Följderna av våldet som barn utsätts för kan bli mycket allvarliga och vi anser att det är högst relevant för forskningsfältet socialt arbete. Det finns flera studier som visar att barn som upplever våld i hemmet har en tendens att utveckla posttraumatiskt stressyndrom. Våldet kan leda till olika komplikationer i barnens vardag såsom i förskolan, fritiden och kompisrelationer. För att kunna stoppa våldet och minska problemet behövs det således utformas samhällsinsatser och socialtjänsten är en av de arenor som ska finnas redo med aktuella insatser (Hydén et.al 2016).
Tanken från början var att vi endast skulle intervjua personer som arbetar inom socialtjänsten med utredning och beslutsfattande. Vi hade dock svårt att få tag i personer som ville ställa upp på en intervju och var då tvungna att tänka om. Vi ringde runt till olika kommuner och
mottagningsenheter och förklarade att vi skriver en kandidatuppsats och söker intervjupersoner till vår studie. Med tanke på covid-19t var det många som tyvärr inte ville ställa upp eller inte hade möjlighet till det. Eftersom vi inte ville släppa vår grundidé för studien kom vi på att vi kan inkludera både socialtjänsten och förskollärare. Förskolepersonal arbetar nära barnen varje dag och är en av dem yrkesgrupper som verkligen kan se om ett barn far illa eller inte. Därav vårt val av att välja socialtjänsten och förskollärare som fokus på vår studie och vilka riktlinjer de
förhåller sig till.
Urvalet i vår studie är sex respondenter där tre av dem arbetar med utredning och beslutsfattande inom socialtjänsten och resterande tre arbetar som förskollärare.
Intervjupersonerna fann vi på lite olika sätt. Det hela började med att vi delade ett inlägg på våra sociala medier där vi sökte personer som ville ställa upp i vår studie. Vi fick även tips från några i vår bekantskapskrets att deras arbetskollegor var intresserade av att ställa upp för en intervju. Vi kontaktade ett antal kommuner i söndra Sverige. Vi skickade mailen till respektive kommuns direktmail som sedan kopplade oss vidare till socialtjänsten i varje kommun. Vi berättade vår situation och om de kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Vissa hörde av sig och vissa svarade inte alls på våra mail. När vi inte fick svar via mail provade vi istället att ringa för att dubbelkolla om de hade fått mailet och om de var intresserade av att ställa upp. När vi ringde till de olika kommunerna fick vi även här olika svar. Vissa sa att de inte var intresserade eller att de inte hade tid medan andra gärna ställde upp eftersom de vet hur svårt det är att få tag på intervjupersoner.
Vi valde att inkludera både kvinnor och män eftersom vi inte vill skilja på kön för det saknar betydelse för vår studie så länge de arbetar med utredning och beslutsfattande eller som förskollärare. Ett kriterium vi hade från början var att personerna skulle ha arbetat med
utredning och beslutsfattande i minst 10 år med den enkla anledningen att tillförsäkra oss att de besitter mycket kunskap och erfarenhet om ämnet. Något som däremot förvånade oss var att de som arbetar med barnavårdsutredningar inte gör det särskilt länge. Innan vi började med
intervjuerna berättade en av respondenterna att det är väldigt ovanligt att ha jobbat med det i mer än fem år och att det är en minskad del som har så pass lång erfarenhet. Det går att utläsa på nyckeltal som Socialstyrelsen följer upp varje år. I och med att det är ett tungt och krävande arbete är det dessvärre många som slutar innan de har fem års erfarenhet. Vi tog därför beslutet att tänka om och se bort det kriteriet och istället fokusera på arbetslivserfarenhet framför antal år i branschen.
När det kommer till förskollärare hade vi endast några kriterier för dem. Vi strävade efter att de skulle ha jobbat med barn i minst fem år och det hade alla respondenterna gjort. Förvånansvärt hade alla personer arbetat inom yrket betydligt längre än vad vi hade föreställt oss. Alla
förskollärare som vi intervjuade var kvinnor men vi anser att det inte har någon betydelse för vår studie eftersom det anses vara ett kvinnodominerande yrke. Eftersom vi valde yrkesgruppen förskollärare och inte exempelvis lärare var även vårt kriterium att barnen skulle vara mellan åldern 1-6 år. Vårt val av förskollärare och åldern på barnen är vi nu i efterhand glada att vi valde
då statistiken visar att flera misshandelsbrott mot barn anmäls just av förskolor. Som tidigare nämnts anmäldes det under 2019 totalt 4 270 misshandelsbrott mot barn i åldern 0-6 år. Det var svårt att ha större kriterium för förskollärarna som exempelvis att de måste ha gjort en
orosanmälan. Det är inte alla som har gjort det så det var inget vi kunde ta för givet. Lyckligtvis hade alla respondenter någon gång under deras yrkesår gjort en orosanmälan och det är vi glada för eftersom vi hade med det i vår intervjuguide och fick därför ta del av spännande berättelser av deras erfarenhet.
Med tanke på att vi har två professioner har vi fått in dubbelt så mycket material och vi är glada att vi valde att inkludera förskollärare och inte endast ha socialtjänsten som profession. Vi har använt tiden väl och lagt den på mycket betydelsefulla sätt. Den tiden vi exempelvis skulle lagt på att åka till respondenterna eller tiden till att genomföra intervjuerna har vi istället lagt på att kunna genomföra två telefonintervjuer på en och samma dag exempelvis. Urvalet fick vi ihop av en ren slump egentligen. Några av dem hörde av sig till oss efter att vi hade delat ett inlägg på våra sociala medier och vissa fick vi tag i genom att några i vår bekantskapskrets hade
arbetskollegor som var snälla och gärna ställde upp. Under alla genomförda intervjuer upplevde vi att alla respondenter tog sig tid till oss och svarade så utförligt som möjligt på alla frågor. Vi behövde inte stressa fram och vi kände genuint hur alla ville berätta så mycket som möjligt för att vi skulle få svar på det vi sökte. Vi ser det endast som en fördel då det återigen öka studiens tillförlitlighet, dels för vi inte känner respondenterna och för att de inte förväntar sig att vi söker efter ett specifikt svar.
6.5 Tillvägagångssätt vid datainsamling
Vi fick som tidigare nämnts kontakt med intervjupersonerna på lite olika sätt. Vårt mål var att vi skulle genomföra åtta intervjuer varav fyra från varje profession men dessvärre tackade två nej och inte kunde ställa upp. Det var något vi tyckte var synd eftersom vi ville intervju åtta personer och hade haft det som ändamål redan från början. Vi fick helt enkelt bara acceptera situationen som den är och att de inte hade möjlighet att medverka i studien. Totalt genomförde vi sex intervjuer, där fem av dem skedde via telefon och en intervju skedde personligen. Vi delade upp intervjuerna på det sättet att en av oss höll i själva intervjun och skötte det medan den andra satt bredvid och antecknade det som sades. Vi gjorde det med anledning av att en av oss enbart skulle fokusera på intervjun och vara koncentrerad och den andra antecknade och fokuserade på att fånga upp viktig information. Under intervjuerna använde vi oss av våra egna mobiltelefoner som verktyg för ljudinspelning. Även om intervjuerna skedde via telefon och att vi spelade in med en annan telefon bredvid fick vi trots det bra kvalité på intervjun. Ljudinspelning använde vi oss av eftersom minnet ofta sviker oss och det är lätt hänt att information som kommer fram sedan glöms bort. Den används även som ett bra verktyg vid dokumentation och eftersom vi ville lyssna och fokusera på vad respondenterna sa var det ett bra hjälpmedel för oss.
Då intervjuerna inte kunde ske personligen fick det istället bli via telefon. När vi hade våra intervjuer var vi på plats hemma och vi hade sedan innan redan kommit överens om vem som skulle sköta intervjun och vem som skulle anteckna. Intervjuerna tog mellan 40-45 minuter, vilket vi ansåg vara lagom. Vi tycker att vi fick fram relevant och bra information och vi upplevde inte att respondenterna stressade eller tvingade fram några svar. De tog den tid de behövde och vissa av dem utvecklade sina svar mer än andra gjorde. I och med att vi hade en
semistrukturerad intervjuguide framkom det följdfrågor under nästintill alla intervjuer. Beroende på vad de svarade kom det alltid upp frågor som vi inte hade med i guiden, eftersom vi ville ha ett mer utvecklat svar.
En av sex intervjuer skedde personligen och det uppskattade vi väldigt mycket. I och med att det var den sista intervjun vi genomförde var det extra givande att se kontrasten mellan att föra en intervju via telefon kontra till en personlig intervju. Vid den personliga intervjun ansåg vi att det var enklare att läsa av reaktionerna som kunde uppstå vid en fråga. Det var även lättare att förtydliga frågor samt ställa följdfrågor när vi träffades i verkligheten. Vi kunde enklare undvika att avbryta respondenten då det som sagt var lättare att läsa av om respondenten i person ville berätta något mer eller inte. Fördelen med våra telefonintervjuer var att de var tid- och
kostnadseffektiva. Det var även flexibelt med telefonintervjuer då vi kunde boka in två under samma dag utan att behöva ta oss någonstans. Att använda oss av telefonintervjuer visade sig både vara en för- och nackdel, men något som vi är väldigt tacksamma för. Det blev till slut en väldigt bra lösning med hänsyn till situationen som vi befann oss i.
6.6 Respondenterna
Vårt mål och vår förhoppning var att vi skulle ha åtta respondenter där fyra av dem arbetade inom socialtjänsten och fyra inom förskolan, men på grund av förhinder fick vi ihop totalt sex intervjupersoner. Nedan kommer respondenterna presenteras med nummer vilket även framförs i resultatdelen då vi följer konfidentialitetskravet. I och med att vi har två olika professioner är intervjupersonerna uppdelade inom socialtjänsten och förskolan.
6.6.1 Respondenter inom socialtjänst
Socialsekreterare 1 - Arbetar som utredare. Har arbetsuppgifter som inkluderar alltifrån
ansökningar, familjebehandling och orosanmälningar för barn. Har arbetat inom yrket i 8 år.
Socialsekreterare 2 - Jobbar som socialsekreterare på barn- och familjeenheten. Arbetsuppgifterna
består av uppföljning av placeringar, öppenvårdsinsatser och förhandsbedömningar. Har arbetat med inom yrket i 3 år.
Socialsekreterare 3 - Jobbar som socialsekreterare med inriktning på barn och unga. Utreder
ansökningar enligt LVU och SoL. Följer upp placeringar och genomför skydds- och förhandsbedömningar. Arbetat inom yrket i 4,5 år.
6.6.2 Respondenter inom förskola
Förskollärare 1 - Arbetar som förskollärare med barn mellan 3-5 år. Har arbetat inom yrket i 20 år. Förskollärare 2 - Arbetar som förskollärare med barn mellan 1-12 år. Har tidigare arbetat som
förskolechef. Arbetat inom yrket i 25 år.
Förskollärare 3 - Jobbar som förskollärare. Arbetar med barn mellan 1-3 år. Har arbetat inom
yrket i 8 år.
6.7 Analysmetod
erfarenhet av det visste vi hur lång tid det brukar ta - både tidsmässigt men även energimässigt. Samtidigt är det en nödvändighet och en del av processen. Att transkribera innebär att
inspelningen skrivs ut i ordagrann text (Brymann, 2018:577). Eftersom vi visste sedan tidigare hur mycket det skulle kräva av oss valde vi att sitta med det de dagarna vi inte hade någon intervju inplanerad. Vi bestämde även här att vi skulle dela upp intervjuerna och ta hälften var och transkribera. Ibland har vi suttit tillsammans och skrivit och ibland har vi suttit på varsitt håll. Vi har använt oss av hörlurar så vi har kunnat fokusera utan att bli avbrutna samt att det gav oss en bättre kvalité. I vårt fall tog intervjuerna mellan 40–45 minuter och att transkribera en intervju har för oss tagit ungefär 1,5 timma. Efter att vi hade transkriberat alla intervjuer valde vi att träffas och gå igenom varje intervju för sig. Där berättade vi om intervjun, hur det hade gått och vad som sades. Samtidigt hade vi vår intervjuguide framför oss och gick igenom den så vi kunde få en röd tråd med vad respondenterna svarade kontra till intervjuguiden. När det var klart började vi identifiera om vi kunde hitta några likheter/skillnader utefter intervjupersonernas svar och om vi kunde finna några gemensamma teman. Vi letade även efter gemensamma mönster och nyckelord. Vi skrev samtidigt ner det i ett gemensamt dokument som vi båda kunde följa. Denna typ av arbetsmetod som vi använde oss av kallas för tematisk analys (Brymann,
2018:702).
Något som är viktigt att ha i åtanke är hur materialet förvaras. Då vi båda har använt oss av våra egna mobiltelefoner har vi efter varje intervju överfört dem till en hårddisk och förvarat den på ett säkert ställe. Efter varje avslutad intervju har vi överfört och förvarat empirin på en hårddisk och raderat intervjun från mobiltelefonerna. Vi har gjort på följande sätt eftersom vi följer de forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2017).
6.8 Forskningsetiska principer
I och med vårt val av ämne förstår vi att det krävs en extra försiktighet när det kommer till forskningsetiska överväganden. Eftersom det är ett känsligt ämne kan det således väcka starka känslor hos individerna. Som forskare krävs det att inte ta för givet att alla som ställer upp i studien eller människor i allmänhet förstår vad forskning faktiskt är och innebörden av att medverka i studien. Forskare har lätt att underskatta denna aspekt och det förekommer även att de glömmer att informera och förklara till intervjupersonerna för forskning samt dess medverkan (Wikström, 2009:202). Inom forskning finns det fyra viktiga huvudkrav som forskaren måste förhålla sig till. Det är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet. Innan våra intervjuer tog plats skickade vi ut ett missivbrev till respondenterna där vi informerade och förklarade de forskningsetiska principerna, samt att vi skickade ut en samtyckesblankett som de ska fylla i. Vi fick samtycke från samtliga respondenter muntligt innan själva telefonintervjun genomfördes. I och med konfidentialitetskravet förvarade vi det muntliga samtycket i en separat fil på en hårddisk. En samtyckesblankett fylldes i från den intervjun som skedde vid ett personligt möte.
Informationskravet ger sig uttryck i form av missivbrevet som skickas ut i förväg till våra respondenter. Där informerar vi alla om vår studie och vad det är vi undersöker, samt om villkoren som finns med att medverka i studien. Vi informerar även att det endast är i syfte till vår kandidatuppsats och ingenting annat. Samtyckesblanketten som skickas ut innebär att
studiens gång får avbryta sin medverkan. Konfidentialitetskravet uppfyller vi genom att vi inte kommer nämna personernas riktiga namn eller några andra betydelsefulla detaljer som kan avslöja deras identitet. Det är vår största plikt att skydda deras identitet och för att inte avslöja några detaljer kommer vi använda oss av siffror på intervjupersonerna som exempelvis respondent
1. Vi kommer alltså inte nämna några namn, ålder eller kön. Vi är väl medvetna om att all
insamlad material vi får in ska bevaras på ett säkert ställe där ingen obehörig kan komma åt det. Vid en avslutad kvalitativ studie är det viktigt att materialet raderas. I samtyckesblanketten nämns att materialet endast används i studiens syfte och inget annat. Informationen kommer inte heller lämnas till tredje part – under några omständigheter. Genom att vi följer dessa fyra viktiga aspekter under studiens gång uppfyller vi de forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2017).
Vi ansåg inte att könstillhörigheten hade någon betydelse i detta sammanhang (Hamreby, 2009:145). Studiens urval bestod av sex personer där fem var kvinnor och en var man. För att undvika fokus av könsskillnader var vi extra noga med att inte nämna vilket kön respektive respondent hade i resultatdelen. Vi förstår att en ojämn könsfördelning i vårt urval kan ses som något negativt. Däremot anser vi inte att könsfördelningen påverkat resultatet då vi inte utgått från någon genusteori. Skulle vi fokuserat på könsskillnader hade vi varit tvungna att belysa olikheterna. Det är inte så enkelt som att bara räkna antal kvinnor och män, därmed kunde vi inte jämföra deras svar mot varandra då vi inte hade tillräckligt många manliga respondenter för att genomföra en sådan jämförelse.
7. Resultat och analys
Nedan kommer materialet presenteras som har samlats in under studiens gång. Resultatet kommer att integreras med en genomgående analys i koppling med tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt som bland annat fenomenologi och Habermas teori om livsvärlden och systemvärlden. Det som har framkommit under intervjuerna kommer att presenteras i teman. Citat kommer även finnas från respondenterna i ett förstärkande syfte.
7.1 Riktlinjer som en del av systemvärlden
I resultatet går det att utläsa att alla tre respondenter inom socialtjänsten förhåller sig till samma riktlinjer och utgår från samma lagar i deras arbete. Riktlinjerna brukar utgå ifrån rättskällor som exempelvis grundlagar, förordningar eller allmänna råd och riktlinjer från Socialstyrelsen.
Socialsekreterare 1 antyder att det är lagen som styr både vad de ska göra och måste göra. Hen poängterar väldigt mycket att det ska finnas ett skäl till att göra ett ingripande och att de inte kan tvinga människor till något. Respondenten lyfter även fram vikten av självbestämmande, det vill säga. så länge föräldrarna samtycker till vård så går det inte under LVU.
Socialsekreterare 2 berättar att det alltid är lagen som formar. Dels i vilken ordning anmälan ska göras eller om anmälan ska göras överhuvudtaget. Hen berättar att så fort det handlar om våld för barnet ska en utredning inledas direkt. Vidare berättar respondenten att de aktivt jobbar med BBIC och att det är det mest användbara verktyget för de när de analyserar. Det är även en bra vägledning i hur de ska agera i en utredning. Socialsekreterare 2 berättar även för oss att de jobbar både nära till varandra och nära till chefen för att de ska kunna fatta rätt beslut. Oftast är de två och två och vet de exempelvis att det kommer vara ett tufft samtal eller möte under dagen är de tillsammans och inte ensamma. Anledningen är att de båda kan stå för bedömningen och inte ta på sig det ansvaret själv. Socialsekreterare 3 svarar liknande som både socialsekreterare 1 och 2 då de utgår fram samma riktlinjer. Socialsekreterare 3 förklarar att när hen utreder och fattar beslut följer de en rättskällehierarki där ordningen är följande:
1) Grundlag 2) Speciallag 3) Allmän lag 4) Förordning 5) Föreskrift
6) Förarbete (tex:propositionen) 7) Prejudicerande domar
8) Vägledande domar eller uttalande 9) Allmänna råd, riktlinjer och rutiner
Fortsättningsvis förklarar socialsekreterare 3 att riktlinjerna inte får strida mot någon av de högre rättskällorna men att de av egen erfarenhet brukar utgå från rättskällorna. De har även stöd i allmänna råd från Socialstyrelsen och hen förklarar att handböckerna som finns blir mer som riktlinjer att följa. Precis som socialsekreterare 2 använder BBIC gör även socialsekreterare 3 det och är något som de aktivt utgår ifrån i sina utredningar.
Gemensamt för samtliga av respondenterna är att de har riktlinjer och direktiv att förhålla sig till men att dessa ser olika ut. Riktlinjerna som förskolepersonalen utgår ifrån är styrdokument från förskolans läroplan samt styrdokument från kommun, landsting och Socialstyrelsen.
Förskollärare 1 förklarar att de har en anmälningsplikt och börjar med att berätta för oss att genom att säga: ”Riktlinjer för en anmälan är att vi känner en oro för barnets hälsa”. Skulle de
exempelvis inte anmäla begår de tjänstefel. Förskollärare 2 svarar att de alltid diskuterar i deras personalgrupp eftersom de vill vara säkra på om de ska göra en anmälan eller inte. Förskollärare 2 håller med förskollärare 1 att de har en skyldighet att anmäla vid minsta lilla misstanke, annars begår de tjänstefel. Avslutningsvis berättar förskollärare 2 att de brukar ringa till socialtjänsten och prata med dem. Oftast brukar de komma med råd och antingen säga att de ska anmäla direkt eller om de ska avvakta. Vi kan utläsa i förskollärare 3´s svar att respondenten håller med
förskollärare 2 då hen alltid stämmer av med kollegorna om de också märkt av att ett barn far illa eller om det bara är respondenten som är extra känslig. Om kollegorna inte har märkt samma sak som förskollärare 3 förklarar hen att de pratar med en annan kollega från barnhälsoteamet. Om den kollegan också skulle uppmärksamma problemet tar de kontakt med socialtjänsten och deras chef. Hen berättar att de först och främst tar det med kollegor, elevhälsoteamet och chefen. Hen förklarar vidare att det är de som gör första kontakten, sedan är det upp till socialen.
Pratar man med föräldrarna innan kan de hända att de tar barnet, man får försöka vara väldigt försiktig men ändå ta det på allvar.
När det kommer till riktlinjer och handlande kan vi utläsa från vårt empiriska material att båda professioner måste följa specifika riktlinjer och regler i deras arbeten. Precis som Habermas antyder är dagens samhälle mer präglat av systemvärlden än livsvärlden. Den härskar allt mer och mer samtidigt som den behöver existera för att samhället ska fungera. Systemvärlden har fokus på teknik, pengar och makt och anses även som den ‘’hårda’’ rationaliteten (Habermas, 1996). Som tidigare nämnts måste socialtjänsten inleda en utredning så fort de fått kännedom om att ett barn far illa eller riskera att fara illa enligt 11 kap, 1§ SoL. Är det våld inblandat ska utredningen inledas utan dröjsmål. Förskollärarna har således en anmälningsplikt att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. (Socialstyrelsens nationella kartläggning, 2018). Riktlinjerna som de använder är som en del av systemvärlden då reglerna och rättskällorna är system som existerar oavsett vad respondenterna har för åsikt kring det eftersom det inte är något som de kan påverka. I koppling med Habermas teori om systemvärld kan vi utläsa att respondenternas svar fokuserar mycket på just deras systemvärld i och med att de har såpass många riktlinjer och direktiv att följa och utgå ifrån. Respondenterna inom socialtjänsten måste utgå från olika rättskällor för att det ska gå rätt till i och med att de har en skyldighet att gå efter vad lagen säger. Socialsekreterarna utgår mycket från lagstiftning och allmänna råd från
Socialstyrelsen när de fattar beslut. De nämner även att de rådgör med kollegor när de fattar beslut för att de inte ska stå för ansvaret själv. Även förskollärarna har riktlinjer och olika direktiv som de måste följa. Förskollärarna utgår bland annat från läroplaner och styrdokument från kommun, landsting och Socialstyrelsen. Vi kunde sedan utläsa att alla tre respondenterna inom förskolan pratar med kollegor innan de tänker göra en
