Vi genomförde våra åtta individuella elevintervjuer under två dagar i april månad. Vi lånade ett före detta lärarrum som idag gapar tomt sånär på ett par bord och några stolar. Rummet är stort och ganska hemtrevligt trots de få möblerna, och vi kunde sitta löst och ledigt mitt i rummet. För att skapa ännu bättre atmosfär bestämde vi oss för att bjuda eleverna på godis och läsk, allt för att få dem att koppla av och känna sig så naturliga som möjligt. Vår inställning var att ju mer sig själva de kunde känna sig, desto större och djupare material skulle vi få att arbeta med. Vi valde att dela upp intervjuerna vilket innebär att vi åkte iväg en dag var. Vi resonerade som så att fördelarna överstiger nackdelarna med att vara en intervjuare då vi tyckte att det absolut viktigaste var att eleverna inte skulle känna sig underlägsna (Trost, 1993). Om vi hade varit två intervjuare hade risken varit att eleverna upplevt en sned maktfördelning och en utsatthet som antagligen hade resulterat i en oharmonisk situation som därmed kanske gjort intervjun begränsad, icke uttömmande och svårtolkad. Till saken hör också att vi tidigare inte träffat eleverna, och kanske hade vi resonerat annorlunda om fallet var annorlunda.
Vi kommer från olika fält och har olika habitus, vilket vi var medvetna under intervjusituationen. Val av intervjuplats, dvs. gymnasieskolan de går i, gjordes med hänsyn till att försöka möta eleverna i det fält eller rum de är familjära med. Vidare är vi är medvetna om att elever, beroende på bland annat habitus, har olika språk och sätt att kommunicera på, men i ett försök med att komma så nära elevernas verklighet som möjligt försökte vi formulera frågorna opretentiöst och vardagligt. Detta gjorde vi också för att undvika missförstånd i intervjusituationen, vilket hade ödslat onödig tid och energi. Beroende på hur intervjuerna fortlöpte så togs våra frågor delvis upp i olika ordning och följdfrågorna blev också varierande, både till antal och till innehåll. Dock valde vi att inleda med några retrospektiva frågor för att få svar på elevernas känslor kring sin skolbakgrund, men vi tänkte också att det skulle vara en mjuk och lättsam öppning på intervjun. Det finns en del kritik kring retrospektiva frågor eftersom de inte anses ge ” svar på hur det var vid den tidpunkt som frågan skenbart handlar om” (Trost, 1993, s.52), men vi anser att våra frågor fyller sin funktion för vår undersökning då vi vill lära känna elevers attityder och känslor kring skolan, vilka rimligtvis har påverkats av hur de har upplevt tidigare skolgång.
” Ingen forskning i världen kan vara så väsentlig att den får tulla på de etiska kraven” (Trost, 1993, s.63). Detta är för oss en självklarhet och vi var mycket noggranna med
att överväga de etiska aspekterna innan vi kom i kontakt med intervjupersonerna. Eleverna informerades om syftet med intervjuerna och därmed syftet med vår studie. Vidare klargjorde vi innan intervjuns början väldigt tydligt att det inte finns några svar som är rätt eller fel, utan deras uppriktiga och ärliga svar är de ” rätta” för oss eftersom det är just deras attityder och känslor som vi vill bekanta oss med. Vi berättade också att all information är konfidentiell och att de är fullständigt anonyma i vår studie, dvs. deras namn finns inte med någonstans utan har ersatts med fiktiva namn. Inte heller återges vilken klass eller skola de tillhör. Denna information gavs till eleverna innan intervjun eftersom den är väldigt viktig, men också för att den, återigen, skulle bidra till en avslappnad atmosfär där eleverna i största möjliga mån kunde plocka fram sitt riktiga jag.
Vi valde efter godkännande av eleverna att spela in intervjuerna på en mobiltelefon med utbytbara minneskort. Det finns både för- och nackdelar med att använda inspelning i en intervjusituation, men vår åsikt är att fördelarna överväger. Till exempel anser Trost att människor kan bli hämmade av att veta att deras röst spelas in på ett band, och det tar lång tid att skriva ner det intervjuerna i efterhand (Trost, 1993). Eftersom vår inspelningsapparat var en mobiltelefon som låg på bordet så tror vi att det finns en möjlighet att eleverna inte tänkte på den lika mycket som de kanske skulle ha gjort om vi haft en större bandspelare. Dessutom är det såklart en stor fördel att i efterhand kunna lyssna på intervjuerna igen och igen, främst därför att kunna tolka och analysera tonfall och ordval på en helt annan nivå än vad som skulle ha varit möjligt om vi antecknat under intervjuerna. Vidare tror vi att vi som intervjupersoner kan lägga vår fulla fokus på respondenten och kanske ta intervjun till högre höjder genom att slippa anteckna. Energin riktas mot intervjupersonen och frågorna i sig, vilket ger ett bättre flyt och en större harmoni mellan intervjuaren och den som intervjuas. Vi anser också att möjligheten blir större att kunna uppfatta behov av omformuleringar, hitta de rätta följdfrågorna och tyda elevernas känslor kring ämnena som berörs.
Som avslutande fråga, och av hänsyn till vårt syfte med studien, bad vi eleverna berätta om deras socioekonomiska situation och bakgrund, till exempel föräldrarnas och syskonens utbildningsnivå och yrken. Anledningen till att vi valde att avsluta istället för att inleda med denna fråga var att vi inte ville riskera att eleverna hamnade i en situation där de var tvungna att berätta om något som var känsligt, pinsamt eller på något sätt obekvämt. Risken hade kunnat vara, anser vi, att intervju hade fått en dålig start och därmed påverkat fortsättningen i negativ riktning.
6.1 Upplägg och utformning av intervjufrågor
Vi tycker att det är viktigt att nämna hur vi resonerade kring hur vi skulle lägga upp våra intervjuer. Eftersom vi ville komma in på de tidigare nämnda begreppen ansvar, motivation och framtidsvisioner så organiserade vi vår intervjuguide utefter dessa områden i motsvarande ordning. Som vi nämnde ovan så formulerade vi frågorna på ett relativt alldagligt sätt med avsikt att i största möjliga mån undvika missförstånd och komma så nära elevernas vardag som möjligt. Däremot valde vi att inte diskutera innebörden i de begrepp vi behandlade, alltså, vi framförde varken någon lexikal innebörd utav orden ansvar, motivation och
framtidsvisioner eller någon allmän, samhällelig tolkning av desamma. Vårt syfte med detta
var att inte begränsa respondenternas tankesätt då de skulle fundera och reflektera över våra frågor, och inte heller riskera att styra dem åt ett visst håll. Dessutom, med tanke på att vi gör en kvalitativ undersökning så är vårt primära mål, återigen, att komma åt elevernas verkliga och egentliga attityder och åsikter. Det är dessa som berikar vår undersökning.
6.2 Presentation av intervjupersoner
Innan vi presenterar vårt resultat och vår analys av densamma, väljer vi att här presentera de elever vi har intervjuat. Detta gör det enklare för dig som läsare då du kan använda denna del som referenslista om du vill gå tillbaka och gör egna reflektioner utifrån respondenternas svar och vår tolkning av dessa. Nedan presenteras eleverna utifrån den ordning vi gjorde intervjuerna, dessutom presenteras vilket program de går, i vilken årskurs de går, samt den information vi fick kring yrken och utbildning inom familjen. Återigen vill vi poängtera att namnen är fiktiva. Namnen valdes ut för att så verklighetstroget som möjligt representera intervjupersonerna, och eftersom vi inte intervjuade någon av utländsk härkomst eller bakgrund, så föll också vissa namn bort från vårt urval.
1) Johan (hotell- och restaurangprogrammet, årskurs 1)
Johans pappa är elektriker och mamman är högskoleutbildad tandtekniker. Johan har en lillebror som går i högstadiet.
Pers pappa är trädgårdsanläggare och hans mamma är arbetslös. Ingen utav dem har högskoleutbildning och Per har ett yngre syskon.
3) Sebastian (hotell- och restaurangprogrammet, årskurs 1)
Mamman arbetar inom äldrevården och pappan är hamnarbetare. Ingen högskoleutbildning inom familjen och Sebastian har heller inga syskon.
4) Malin (naturvetenskapliga programmet, årskurs 2)
Mamman arbetar på behandlingshem för ungdomar och pappan arbetar med betongkonstruktioner. Ingen av dem har högskoleutbildning. Storasystern, som är enda syskonet, läser till sjuksköterska på högskola/universitet.
5) Johanna (naturvetenskapliga programmet, årskurs 2)
Johannas mamma äger ett framgångsrikt café och pappa är kyltekniker/snickare. Ingen av dem har högskoleutbildning och Johanna har två yngre syskon.
6) Mikael (estetiska programmet, årskurs 2)
Mikaels mamma är hemmafru och pappan är mekaniker. Föräldrarna har ingen högskoleutbildning. Familjen är registrerad som jourhem och erbjuder sig att ta hand om problemfyllda barn och ungdomar innan de placeras i fosterhem. Mikael har sex yngre syskon.
7) Sofia (estetiska programmet, årskurs 1)
Sofias mamma har utbildat sig till idrottslärare på högskolan och arbetat med det i många år. Pappan arbetar på arbetsförmedlingen och har ingen högskoleutbildning. Sofia har yngre syskon.
8) Anna (estetiska programmet, årskurs 1)
Annas mamma arbetar på förskola och har utbildat sig på högskolan. Annas pappa arbetar på gatukontoret och har ingen högskoleutbildning. Annas storasyster läser till ingenjör på högskola/universitet.