Samtliga intervjuade elever anser att ansvar betyder att göra läxor och komma till skolan. Detta är något de allihop initialt påpekar, men deras individuella uppfattning om vad ansvar innebär i ett större perspektiv skiljer sig åt. Johan menar att om man inte haft skolan, vad skulle man annars ta ansvar för? Vidare säger han att ansvar betyder att göra det man blir tillsagd att göra. Mikael ser ansvar som ett sätt att klara av gymnasiet. ”Att klara G i ämnena,
att inte få IG i något ämne. Det är att ta ansvar. Att man klarar av kurserna. … så känns det för mig.”
Eleverna tog i diskussionen kring ansvar upp det personliga ansvaret. Det största ansvaret för att de ska lyckas i skolan ligger hos dem själva. Malin lyfter fram att hon tar ansvar genom att göra läxor och komma till provtillfällen. Studieteknik är även något hon ser som viktigt för att kunna ta ansvar. Hon har själv arbetat upp en studieteknik vilken underlättar och hjälper henne i sitt ansvarstagande. Vad som driver detta ansvarstagande anser Malin vara viljan. ” Det är väl det här med vilja. … Framför allt, det kommer från mig själv
liksom, jag vill ju bli något.” Människor som har vilja tar sitt ansvar och gör skolarbetet. Själv
ser hon att hennes vilja har växt fram genom sporten där hon behövt den. Hade sporten inte funnits i hennes liv tror hon att hon hade haft koncentrationssvårigheter. Vad gäller andra
elever så tror hon inte att det är någon som kan påverka deras ansvarstagande speciellt mycket. ” Jag tror alltså det är upp till de själva, tror inte att det är någon som kan berätta för
dem, skälla på dem, höja studiebidraget … Ja det är nog de själva som måste kunna ta ansvar, hitta det.” Hemmets påverkan finns där också enligt Malin: ” Mamma och pappa och de där hemma spelar roll såklart.” Dock är det individens vilja och ansvarskänsla som står i
centrum.
Det sociala livet runt eleven togs även upp i diskussionen om ansvar. När Mikael diskuterar kring ansvar sätter han individens hemförhållanden i fokus:
… Alltså, om de inte tar ansvar, så kan det ju vara mycket på hemmaplan också.
Med föräldrar som inte hjälper till och sånt. Typ om föräldrarna inte hjälper till och läxorna blir på hög, större och större, det är klart man går in i väggen, man orkar inte, då känns det lika bra, att man struntar i det …
Mikael lyfte enbart upp hemförhållandena som en orsak till varför vissa elever tar ansvar och vissa inte. Får eleven hjälp hemifrån hinns skolarbetet med samtidigt som fritidsaktiviteter inte blir lidande. Sebastian är inne på samma linje och tror att föräldrarnas roll är väldigt viktig. Han känner att föräldrarnas press gör att han själv tar ansvar och tror att många andra elever skulle ta mer ansvar om de fick press på sig hemifrån. Hade hans föräldrar tyckt på att han skulle studera mer så hade han gjort det. Han anser också att kompisarna kan göra att han tar mer ansvar genom att även dem sätta press på honom. Per diskuterar också påverkan hemifrån som en viktig komponent i ansvarstagandet. ”Man måste lära sig att ta ansvar redan i tidig ålder, annars är det svårt när man blir äldre, man förstår inte liksom.” Johan
lyfter in skolan och lärarnas roll i elevens ansvarstagande. Lärarna måste hålla koll på att eleverna gör vad de ska göra och hjälpa de som behöver. Han menar att cirka tio elever i en klass tar tillräckligt ansvar medan resterande inte gör det. Här kommer lärarens roll att fånga upp och hjälpa dem till ett ansvarstagande in anser Johan. Per menar att varje elev bör ta ansvar i skolans sociala värld. ” Ansvar handlar om att göra läxor och hjälpa varandra i
skolan, ge varandra anteckningar om någon varit borta.” I skolan bör man enligt Per lära sig:
” att uppträda vuxet och uttrycka sig verbalt istället för att hamna i slagsmål. Det kräver skicklighet och intelligens att ta konflikter. Man måste ta ansvar för det man gör, och om man måste ta ansvar om man gör något fel.”
Per förklarar att det är viktigt att ta ett personligt ansvar för hur man beter sig i skolan och att hjälpas åt istället för att bråka och bete sig illa. Eleverna bör uppträda med respekt mot varandra och personalen för att skapa en så bra studiemiljö som möjligt. För att få elever att ta mer ansvar så behövs enligt Anna mer ” motivation, och kanske lite mer valfrihet. Att kunna
utforma programmen mer själva.” Per tycker att skolan bör försöka skapa en förståelse hos
eleverna om vad ansvar och brist på ansvar kan leda till. ” Man måste bli tillsagd på skarpen
om vad som kan hända om man inte tar ansvar.” Att använda sig av mentorer ser Per som ett
sätt att få elever att se konsekvenser och ta ansvar. Att ha en mentor som hjälper en och försöker motivera kan hjälpa många elever, menar Per.
Eleverna kommer in på vad ett ansvarstagande respektive brist på ansvarstagande kan leda till. Johan fördjupar sitt resonemang och menar att ansvar betyder att ta sina gymnasiestudier på allvar så att man får en bra utbildning och bra betyg, vilket i sin tur gör att man kommer vidare i livet. ” Jag vill få bra betyg för att få ett bättre jobb och bättre
lön. Jag vill så högt upp som möjligt, kunna komma så långt som möjligt. Vill ju inte bo i en sjaskig liten 1:a när man är 35” . Mikael anser att ansvar nu öppnar dörrar för honom i
framtiden genom att han inte begränsas av kurser han inte klarat av. Han vill inte se sitt bristande ansvar idag leda till problem med jobb och utbildning senare i livet. ” Jag vill att det
ska vara fritt fram.” Johanna trycker på att skolarbetet bör göras så att livet kan bli bra i
framtiden: ” De flesta tycker inte läxor är kul. Jag gör det för att få ett bra liv sen.” Ansvarstagande i nuet kopplas av vissa till hur framtiden kommer att se ut. Johanna fortsätter på kopplingen mellan ansvar idag och framtid och menar att ansvar idag leder till att hon inte blir begränsad senare. ” Även om inte det är något stort man vill komma in på så är det ändå
bra att satsa stort från början.” Insikten och förståelsen för att ett ansvarstagande i
gymnasieskolan leder till större möjligheter i framtiden lyser igenom i både Mikaels och Johannas resonemang. Mikael menar även att hans ansvar för sina gymnasiestudier leder till att han får en bra allmänbildning som kan hjälpa senare i livet. Att lära sig hur samhället fungerar förbereder honom inför ett framtida yrke och han lär sig inför livet.
7.1.1 Analys av elevers syn på ansvar
I ansvarsdiskussionen är det tydligt att elever resonerar väldigt olika och ser på sin tillvaro och framtid ur olika perspektiv. Tydligt var att tankarna antingen gick mot ett individ - eller
åsikter och tankar kring sitt eget ansvarstagande. Malins diskussion om egen vilja och personligt ansvar visar på vad Giddens (1984) kallar transformativ kapacitet, det vill säga människans förmåga att ingripa i sitt eget liv och förändra det och sina villkor. Malin menar om hon inte haft viljan så hade hon inte tagit så stort ansvar för sitt liv som hon gör. Hon kommer från ett hem där både föräldrarna har arbete men ingen högskole- eller universitetsutbildning. Idrotten ser hon som en viktig del i sitt ansvarstagande och det är därifrån hon byggt upp sin vilja. Hennes syster studerar till sjuksköterska på högskolan och Malin menar på att hennes omgivning har inspirerat henne till att ta ansvar idag för att i framtiden få ett jobb hon trivs med. Hon har sett nära och kära arbeta med något de vantrivs med och hon vill inte hamna i den fällan. Hennes sätt att tänka och förstå omvärlden visar ett
habitus (Bourdieu, 1995) som är väl anpassat för det svenska utbildningssystemet. Att
människan innehar en vilja och förmåga till ett aktivt handlande ser man främst i Giddens (1984) diskussion kring transformativ kapacitet men även bland annat hos Bourdieu (Broady, 1990) som sökt svaren på hur dessa förmågor implanterats.
Eleverna kommer till gymnasieskolan med olika habitus och olika kapital (Bourdieu, 1995) som ger de olika förutsättningar. Där möter de en skola, ett så kallat fält, som har en viss diskursordning. Det vill säga, vissa kapital ses som gynnande och vissa missgynnande. Elever som främst Malin och Johanna lyfter fram vikten av personligt ansvar och inre vilja vilket gör dem bättre rustade för det svenska utbildningssystemet som trycker på egenansvar (Dovemark, 2004). Valmöjligheterna har ökat i skolan och större krav på utbildning finns på den svenska arbetsmarknaden. Både Malin och Johanna har valt naturprogrammet och de båda ser vidare utbildning som nästa självklara steg i livet. Deras föräldrar har alla arbete, dock inga akademiska utbildningar, och har kunnat ingjuta en
grundläggande tillit (Bunar & Trondman, 2001) i sina barn där valmöjligheterna för dem ses
som mindre begränsade. Detta genom en säkrad ekonomi som gör att de ser ljust på framtiden och en känsla av att faktiskt höra hemma i det svenska samhället. Samt är den existentiella
tilliten säkrad genom att de faktiskt kan ” vara den de är” för att lyckas i samhället. De har de
rätta kapitalen för att lyckas både inom utbildningsfältet och inom arbetsfältet. Då de båda har
personligt upplevda viljestrukturer som går väl ihop med den aktuella möjlighetsstrukturen
ser de båda inga större hinder i den kommande framtiden (Bunar & Trondman, 2001). Vissa elever fokuserar mer på deras sociala situation utanför skolan där hemmet ses som en viktig komponent för att klara av skolan och få en bra framtid. Här lyfts även skolans ansvar att inspirera eleverna till att ta ett personligt ansvar in. Mikael talar främst om
hemförhållanden som påverkningsfaktor i elevens ansvarstagande. Han har under skoltiden kämpat med läs – och skrivsvårigheter vilket förmodligen bidragit till hans syn på hemmets viktiga roll samt hans negativa inställning till skolan. I sin diskussion kring ansvar blir hans
habitus (Bourdieu, 1995) tydligt i vilken grupptillhörighet står främst. Genom sina
hemförhållanden, där föräldrarna tar emot barn och ungdomar i väntan på fosterhem, har han utvecklat ett socialt kapital (Bourdieu, 1995) som visar sig i hans förståelse och insikt i andra människors problem och svårigheter. Per, Johan och Sebastian, som alla tre går hotell- och restaurangprogrammet, anser att hem och kompisar påverkar elevers ansvarstagande. Om inte föräldrarna trycker på vikten av utbildning tror de att elever inte gör sitt bästa. Har elever vänner som är duktiga och tar mycket ansvar inspireras dem och tar mer egenansvar. Genom deras sociala kapital (Bourdieu, 1995) i form av nära vänskapsförbindelser utvecklar de tillsammans ett ansvarstagande. Det är tydligt att alla tre som går ett praktiskt program anser detta vara viktigt. Johan och Per visar på en insikt i kopplingen mellan idag och imorgon i vilken de uttrycker vikten av ansvar i både deras nutida och framtida liv. För att få ett bra liv anses eget ansvar i kombination med deras sociala villkor vara av stor vikt. Att ta ansvar och få bra betyg kommer enligt dem att leda till bra arbete. De visar båda tecken på transformativ
kapacitet (Giddens, 1984), vilket hjälper dem att ta ansvar och vara handlingskraftiga i sin
vardag. Per framhäver även vikten av att ta ansvar för det sociala livet i skolan vilket visar på ett habitus som stämmer väl överens med fältets koder och system (Bourdieu, 1995).
Både Malin och Johanna, som båda går teoretiska program, talar främst om fri vilja. Sofia som går estetiskt program menar även att det är hennes eget ansvar att utveckla sig inom musiken. Hennes bakgrund med musik som stort intresse har format ett habitus (Bourdieu, 1995) där hon väljer sina val och handlar som hon gör då hon känner sig hemma och välkommen i musikens värld. Kopplingen till skolan finns men enbart till musikämnet. Att vissa kapital värderas högre inom olika program blir i vår undersökning tydlig. Kulturellt
kapital som förmågan att ha lätt för att lära, stå på egna ben och ha stor initiativförmåga
framkommer i Malin och Johannas reflektioner över ansvar. Deras tankar visar även att eleverna kommer in i skolans värld med olika habitus (Bourdieu, 1995) som stämmer mer eller mindre överens med skolans utformning. Ökad valmöjlighet inom gymnasieskolan har inte hjälpt mot klassegregationen (Sandell, 2007) utan snarare tvärtom. Idag väljer elever med deras föräldrar skolor och program där likasinnade elever går. Både Malin och Johanna som går naturprogrammet uppvisar ett habitus där man växt upp till att se individen som den handlingskraftige och samhället som individanpassat. Detta kontra Per och Johan som visar
ett habitus där man växt upp med fokus på gruppen som det viktiga. Elever som har ett mer individinriktat habitus är väl anpassade och överensstämmer med vad som anses vara styrka i skolans värld, nämligen framför allt egenansvar (Dovemark, 2004).