Både behandlare och föräldrar hade en genomgående positiv syn och god tilltro till PS. Behandlarna uttryckte att den passade målgruppen väl och även kunde passa föräldrar med svårigheter i relation till sina barn generellt. Flera föräldrar beskrev att de berättat om/lärt ut metoden vidare till vänner som önskar stöd i sitt föräldraskap, och behandlare beskrev att de övade färdigheterna på barn privat i sin närhet.
Inledningsvis hade dock merparten av både föräldrar och behandlare känt sig tveksamma till Project Support. Föräldrarna var oroliga för hur barnet skulle agera och trodde inte att de skulle samarbeta. Behandlarna var osäkra på hur de skulle beskriva och lära ut föräldraförmågorna. Behandlarna stöttade varandra och genom handledning vågade de praktiskt arbeta med föräldrarna. När föräldrarna, trots sina initiala tvivel, prövade att träna föräldraförmågan i rollspel blev det för många en starkt positiv erfarenhet. Tvärtemot vad de hade föreställt sig reagerade barnen väldigt positivt, och deras samspel med barnet förbättrades snabbt. De förändringar de beskrev var både en minskning av barnets problembeteenden t.ex. aggressiva utbrott, men också att barnet fått nya färdigheter, till exempel var kontaktbar i vissa situationer där barnet tidigare varit avskärmat, vara mer självständig, förbättrad koncentrationsförmåga, ökad hjälpsamhet och att barnen blev mer omtänksamma om sina föräldrar.
Föräldrarna beskrev även att de förändrats själva, till exempel att de omvärderade i vilka situationer de skulle korrigera barnen, att de lyssnade mer och fått en ökad förståelse för hur barnen uppfattade och kände. Det gav dem ökat självförtroende i sitt föräldraskap. Föräldrarna menade att kombinationen av den egna och barnets förändring resulterade i en ökad och önskad närhet till varandra. ”Som mamma just den här pedantgrejen… att jag själv liksom släppt lite på den här hårdheten… Jag känner mig mognare i mitt moderskap. Det låter kanske konstigt, men det känns som att jag blir mer förstående i det här med att lyssna.” Föräldrarna beskrev hur de tidigare tagit del av olika föräldrastödsprogram utan att riktigt kunna genomföra förändringen i hemmet. I PS upplevde de en skillnad då det var de själva som förändrade sitt beteende och förhållningssätt gentemot barnet. Det gav dem tilltro till den egna förmågan att faktiskt kunna påverka sin familjesituation. Behandlarna beskrev att styrkan med PS var just att praktiskt träna och försäkra sig om att föräldern kunde utföra den nya färdigheten i praktiken, och inte bara prata om den. Föräldrarna uppskattade också att det i PS fanns utrymme att fritt utforma själva träningen av föräldraförmågorna, och att familjens behov var styrande. Föräldrarna lyfte fram hur de uppskattade strukturen och förutsägbarheten och att vilja arbeta intensivt, men att samtidigt inte gå vidare förrän både de själva och behandlaren bedömde att de behärskade den nya färdigheten/förmågan.
Införandemöjligheter
Behandlarna uttryckte att det var svårt att skapa motivation för det aktiva arbetet, och att föräldrarnas psykiska ohälsa eller andra svårigheter upplevdes som begränsande i arbetet. De menade att även om det fanns en flexibilitet i manualen hade de svårt att följa strukturen i PS och hitta anpassningar till varje familj. Det innebar att de periodvis föll in i det som de beskrev som vanligt socialt arbete.
Samtliga behandlare beskrev hur metoder kommer och går på deras enheter och de menade att en förutsättning för en etablering av PS var att organisation och ledning prioriterade metoden, att en sammanhållen grupp faktiskt arbetar med metoden och att rekryteringen av ärenden förbättras. Föräldrarna uttryckte att deras egen psykiska hälsa och olika personliga svårigheter innebar att de haft svårt att orka arbeta med sin föräldraförmåga i Project Support. De tyckte också att det var svårt att i rollspel visa för behandlarna hur de interagerar med sina barn, bland annat för att de kände sig rädda att inte ha nog kännedom om sitt eget barn eller att utsätta behandlaren för barnets problembeteenden. Föräldrarna poängterade att det var viktigt att behandlarna hade god kompettens, både generellt om barns utvecklingsnivå och om barnet de möter. Praktisk genomförbarhet I de forskningsstudier som gjorts av Project Support har man i genomsnitt gjort 23 hembesök och insatserna har pågått ca 1 år [15]. Frekvensen av hembesöken har varierat, med tätare kontakt inledningsvis (1‐2 ggr/vecka) och glesare kontakt det andra halvåret. I utbildningen informerades behandlarna om hur man tidigare arbetat med Project Support när man utvärderat metoden. I de 10 ärenden där vi har underlag för att analysera omfattning av behandlingskontakten och hembesöken varierade antalet kontakter per ärende mellan 6 och 28. (M = 17.5 sessioner). Tidsperioden för behandlingen varade mellan 4 och 60 veckor (M = 31.5 veckor). I det skyddade boende som deltog i studien var behandlingsinsatserna korta (4‐8 veckor) med ett begränsat antal kontakttillfällen (6‐7 stycken), medan ärendena i de medverkande socialtjänsterna var betydligt längre (15‐60 veckor, M =38 veckor) och med ett högre antal kontakttillfällen (10‐60, M = 20). Två ärenden pågick då datainsamlingen avslutades och beräknades pågå ytterligare några veckor. Omfattning av kontakttillfällen i socialtjänsten motsvarade således ungefär den omfattning som man haft i tidigare genomförda utvärderingar av PS. En analys av de olika ärendena visade även att man generellt sett hade en tätare kontakt med familjerna under de två första månaderna medan kontakten därefter glesades ut, även det i linje med hur PS är avsedd att genomföras. I fem av de 10 ärendena påbörjades behandlingen under våren 2014 och fortsatte under hösten samma år. I samtliga fem ärenden fanns ett uppehåll för sommaren som varierade mellan fyra och 18 veckor (M = 8,6 vecka). I fem ärenden som inleddes ett år och fortsatte nästa fanns också ett uppehåll över jul och nyårshelgerna som varierade mellan 4 – 8 veckor, (M = ca 5 veckor). Utöver de längre upphållen för sommarsemester och julledighet förekom det i sex av de 10 ärendena uppehåll i behandlingskontakten på mellan 3 och 8 veckor.
Sammanfattningsvis arbetade man med en något glesare kontakt än vad som rekommenderats i Project Support. De längre uppehållen i kontakt under sommarperiod och jul/nyår utgjorde den tydligaste avvikelsen från metoden. Föräldrarna beskrev att det underlättade att behandlarna kom hem till familjen. Föräldrarna menade också att det hade varit bättre om de kunnat träna mer intensivt och haft en tätare och mer regelbunden kontakt med behandlarna. Föräldrarna såg detta som avgörande för både inlärningen och förändringshastigheten. Behandlarna delade föräldrarnas uppfattning om att man borde arbeta mer intensivt med PS, och de ansåg att PS var en tidskrävande insats. De beskrev svårigheter i organisationen att prioritera arbetet med PS, och saknade uppföljning och stöd från ledning. På samtliga enheter skedde någon form av förändring (byte av chef, lokaler eller arbetssystem) under projektperioden, och behandlarna poängterade värdet av en stabil arbetsgrupp där alla arbetar med samma metod. Behandlarna lyfte också svårigheter att rekrytera familjer från andra enheter i organisationen och att det tar tid för en ny insats att etablera sig.
Behandlarna skattade sin egen metodtrohet efter 113 av de registrerade sessionerna. Behandlarnas globala skattning av hur den enskilda sessionen avlöpt var genomgående positiv, särskilt vad gäller hur föräldern tog emot insatsen (79.1 % bra – mycket bra) och hur nöjd man var med den egna insatsen (73,7 % nöjd – mycket nöjd). Överensstämmelsen med metoden skattades något lägre (59 % bra ‐ helt och hållet).
Sammanlagt ingår 11 föräldrafärdigheter i PS, där de inledande fem är grundläggande och syftar till att förbättra samspelet mellan föräldern och barnet genom att öka förälderns lyhördhet och omsorgsförmåga. Behandlarnas skattning av vilka föräldrafärdigheter de tränat i sessionerna visade att de huvudsakligen arbetat med att träna föräldern i aktiv närvaro (44.5 %), att ge beröm (29,1 %) och att lyssna (13,6 %). Det förekom även att man arbetade med momentet att trösta (8,2 %). De resterande föräldraförmågorna, som handlar om att öka förälderns förmåga att ge struktur och att sätta gränser hade man inte arbetat med alls. De gränssättande färdigheterna ska inte tränas utan gås igenom och diskuteras, men detta förekom inte med undantag av någon enstaka session.
Anpassningsbehov
Merparten av behandlarna var kritiska och tog avstånd från de gränssättande momenten i Project Support. De beskrev att de var oroliga för att föräldrarna skulle missbruka de gränssättande strategierna, och att det upplevdes felaktigt att lära föräldern att ge barnet en negativ konsekvens för oönskat beteende.
Några föräldrar kände sig tveksamma till att Project Support beskrevs som en insats för barn med beteendeproblem, och tyckte det var negativt att bli förknippade med socialtjänsten. Att få ett biståndsbeslut upplevde vissa av mammorna som stigmatiserande och skambelagt. Behandlarnas åsikt var entydig; PS är en insats till föräldern och inte en insats som ska ligga på barnet. Därmed behövs inte den andre vårdnadshavarens samtycke
Utbildningen
Samtliga behandlare var mycket nöjda med utbildningen, uppföljningen på respektive enhet och handledningen som gavs. Behandlarna hade initialt svårt få igång den teknik som krävdes för handledning via webbaserade plattformar och de tog hjälp utifrån för att få detta att fungera. Ytterligare ett hinder var den tidsförskjutning som blev gentemot USA. Handledningen låg sent på eftermiddagen för att det skulle hinna bli morgon i Dallas. Personal som jobbade deltid och slutade tidigt på dagen hade inte möjlighet att delta i handledning i önskvärd omfattning. Flertalet uttryckte också svårigheter med språket då utbildning och handledning gavs på engelska, men lovordade Reneé McDonald´s pedagogiska förmåga.
Hållbarhet
Förändringar avseende barnens psykiska hälsa
För åtta av barnen i Project Support skattades deras symtom på psykisk ohälsa även efter insatsen, med instrumenten ECBI, SDQ‐P och YCPC. Inga signifikanta förändringar fanns, avseende barnens symtomnivåer trots att föräldrarna oftast beskrev dem som förbättrade. De upprepade mätningarna antydde dock en minskning av symtomnivåer som kan förklara föräldrarnas uppfattning (se bilaga 3, diagram 3).
Förändringar i föräldrarnas psykiska hälsa och föräldraförmåga
Föräldrarna skattade även sin egen psykiska hälsa och föräldraförmåga efter insatsen. En signifikant förbättring av föräldrarnas självskattade föräldraförmåga fanns på samtliga instrument som användes i den uppföljande mätningen (PLOC: p <.05; APQ Positive parenting: p <.05; APQ
Inconsistent discipline:, p <.05; CHQ Hjälplöshet: p <.05).
I 10 familjer genomförde föräldrarna skattningar av sin föräldraförmåga inför varje session med CHQ vid åtminstone tre tillfällen. Antalet mätningar varierade mellan tre och 20, delvis avspeglande varierande längd på insatsen, delvis att föräldrarna inte fyllde i skattningsformulär före varje session som avsett. Figuren nedan illustrerar dock den förändring som visades i den uppföljande mätningen. Deras känsla av hjälplöshet minskar liksom rädslan för sig själv och sitt barn, medan samspelet med barnet förbättras.
Figur 6: Föräldrarnas skattade hjälplöshet och rädsla under de 8 första sessionerna av Project Support.