Det har identifierats tre olika faktorer som omfattas i utmaningen geografiskt avstånd. De är språk, tid och resande samt förtroende och tillit, faktorerna presenteras nedan.
Språk
Respondent 2 anser att när projekt distribueras så är olika språk, uttryck och dialekter en utgörande utmaning att ta itu med under utvecklingsarbetet. Alla inblandade ska kunna förstå och begripa varandra, därför är det viktigt att hitta ett gemensamt språk och hitta anpassningar efter kunden och arbetsgrupp. Syftet är att skapa samma utgångpunkter för alla de inblandade i projektet som kan minska missuppfattningar i utvecklingsteamet. Respondent 2s uttalande stödjs av Bass (2012) när det redogörs att spridningen i projekt innebär att olika språk kan komma in i bilden.
Respondent 3 hävdar att engelskan är det språket som används mest i
distribuerade projekt. Svårigheterna förekommer när det inte alla behärskar det och att det finns olika dialekter. Tidigare forskning kan stärka respondent 3s sätt att tänka. Bass (2012) redovisar att de främsta orsakerna ligger i olika uttryck, begrepp eller en annan typ av kultur. Jakobsen och Thorsvik (2002) påpekar att olika språk i utvecklingsteamet uppstår när deltagarna har ett eget sätt att uttrycka sig. Respondent 3 tycker att språket är en utmaning i projekt, det gäller att hitta förutsättningar som kan hjälpa till att förstå varandra. På ett liknande sätt hänvisar Bass (2012) att i distribuerade projekt gäller det att hitta riktlinjers för
dokumentation som kommuniceras under utvecklingsarbetet.
Det finns olika faktorer att ta hänsyn till när språket brister i distribuerade projekt. Produktägaren är en roll som påverkas på gott eller ont när deltagarna befinner sig
utspridda. Respondent 1 menar att utmaningen kring beslutsfattande i distribuerade projekt också påverkas av språket. På grund av att det är
produktägaren som tar beslut kan det medföra negativa effekter. Schwaber och Sutherland (2011) kan stärka respondent 1s uttalande om att produktägaren ensam bär ansvaret att bestämma vad som ska göras under utvecklingsarbete.
Inblandade i projekt har olika sätt att uttrycka sig och lika dialekter. Beslut måste argumenteras menar respondent 1 där det förs stora diskussioner för att kunna förstå varandra. Nguyen et al. (2008) kan också stödja vad respondent 1 menar, genom att hänvisa att brister i språket kan medföra att informationen som sprids i projektet inte tillhandahålls på rätt sätt. Det kan innebära att de skapas ett
bekräftelse behov om sådan information är pålitligt och orsaka fördröjningar i beslutsfattande.
Tid och Resande
Respondent 1 hänvisar att när projekt distribueras kan det innebära långa resor. Det kan ses som en nackdel eftersom det kräver tid och kostar pengar. Dock är hon övertygad om att det är något som deltagarna kan använda för att kunna komma närmare varandra, genom dem finns också en möjlighet att kunna dela erfarenheter och överföra kunskaper. Respondent 3 anser att det finns en positiv inverkan att kunna resa och träffa deltagarna som också bidrar till att utföra utvecklingsarbetet i projektet. Till skillnad från respondent 1s resonemang, tycker respondent 3 att resor kräver mycket tid och pengar. Lurey och Räaisinghani (2001) menar att när projekt distribueras, försämras förutsättningar till sammanhållning på grund av en fysisk frånvaro. Det är något som
överensstämmer med respondent 1s sätt att tänka, respondent 6 tycker också att distribuerade projekt tillhandahåller stora möjligheter att resa runt, dela
erfarenheter.
Johansson et al. (2002) har ett annat perspektiv. Medan respondent 3 hänvisar till faktorer som tid och kostnader med resande, identifierar författarna en stark påverkan under utvecklingsarbetet i form av förseningar men också en trötthet för de deltagarna som utför resorna. Respondent 2 menar att det geografiska avståndet väcker ett behov kring en hög grad av synkronisering i arbetsuppgifter, möten, avstämningar i projektet. Robarts (2008) ser synkroniseringen som respondent 2 nämner som en utmaning i sig på grund av att det tar längre tid att samla in alla inblandade i ett möte som sker via virtuella verktyg. Därför är resor ett sätt att effektivisera planeringsmöten, men Välimäki och Kääriäinen (2008) stärker respondent 3s yttrande att regelbundna resor tar långt tid och innebär dyra resekostnader.
Förtroende och tillit
Respondent 6 menar att det är individerna som deltar i distribuerade projekt som är den egentliga utmaningen, på grund av de spridda deltagarna måste samarbeta för att uppnå ett gemensamt resultat. Respondent 6 menar att en sådan
förutsättning kan bidra till en sammanhållning kretsar runt förtroende och tillit i utvecklingsteamet, det är inte lätt att skapa de två aspekterna på grund av distributionen. På liknande sätt hänvisar Respondent 1 att känslan av förtroende
resultat. Enligt Hart och McLeod (2003) är effekterna av de geografiska avståndet en bristande relationsutveckling för alla medarbetare i projektet, är något som stämmer överens med respondenterna 6 och 1s uttalande.
Respondent 1 påstår också att när ett distribuerat projekt innehåller flera utvecklingsteam krävs det motivation och förlitan på varje enskild individ i teamen. Piccoli et al. (2004) stödjer att en brist på förtroende och tillit är en medföljande effekt av det geografiska avståndet. På liknande sätt kan också Hart och MacLeod (2003) stärka uttalandet genom att förklara att i distribuerade projekt är förutsättningarna för förtroende och engagemang annorlunda på grund av att deltagarna inte är närvarande på samma plats. Det är något som förvärrar sammanhållningen mellan de berörda. Det grundar sig i att produktägaren måste ge utrymme för alla de inblandade. Med andra ord så är förtroende och tillit en utmaning som produktägaren kan ställas inför.
Respondenter 6 och 1s anser att förtroende och tillit är den största utmaningen som produktägaren tvingas att hantera, det baseras i att det är svårt för deltagarna att lita på någon som de bara har kontakt med via virtuella verktyg. Medföljande av en sådan situation kan orsaka en hög grad av självbestämmande hos varje utvecklingsteam. Respondent 3 anger också att tillämpning av Scrum ger mycket självständighet till deltagarna i projekt, däremot påpekas det att självbestämmande som respondent 6 nämner kan vara en nackdel för produktägaren. Det handlar om att det kan finnas aspekter som produktägaren inte får vetskap om, på grund av en förtroendebrist orsakad av otillgängligheten.
Respondent 1 menar att det finns tillfällen där utvecklingsteamen fattar beslut utan att informera produktägaren. Hon anger också att Scrum är en av agila metoderna som fungerar som en hjälpande hand för att bygga upp förtroende mellan deltagarna i projektet. Metoden innehåller olika moment där
produktägaren involveras. Paasivaara och Lassenius (2012) styrker respondent 1s uttalandet och redovisar att användning av Scrum i distribuerade projekt kan ses som en möjlighet för att samtliga personer ska kunna arbeta tillsammans på grund av att ramverket tillhandahåller stora möjligheter för en hög interaktions nivå mellan deltagarna. Det ger också utrymme för återkoppling som sedan används för att utföra förbättringar under utvecklingsarbetet.
Trots att det kan vara nyttigt för distribuerade projekt att använda Scrum under utvecklingsarbetet argumenterar Piccoli et al. (2004) emot respondent 1s
synpunkter genom att redovisa att det handlar mest om krav till mer initiativ och mer ansvarsmedvetenhet för varje enskild individ i projektet. Lurey och
Raisinghani (2001) och Chidambaram (1996) lägger också till att när det inte finns tilltro mellan deltagarna leder det till att arbetet bli mer uppgiftsinriktad och därmed till mindre social information. En saknad av gemensam förståelse och minskad produktivitet är andra negativa effekter när det inte finns en
sammanhållning i utvecklingsteamet.
Miller (2008) argumenterar emot att förtroende och tillit är något svårt att
bemästra för alla de inblandade i ett distribuerade projekt, genom att framhäva att det finns möjligheter för tilltro och närhet till kunder och leverantörer. Med andra ord går det att skapa förtroende utåt. Respondent 6 tycker att tilltron byggs genom
rollsättningar. Något som också respondent 5 är överens med när han påpekar att rollbehov kan uppstå för att skapa förtroende möjligheter.