5 Diskussion och slutsatser
5.1 Vad gjorde att man valde att utforma den flexibla läroformen? Intressant nog har jag funnit att det varit lärarna själva som av olika orsaker valt att
börja utforma en flexibel utbildning. Ledningen införde lärarlagstänket men började inte med flexibla arbetsformer förrän efter att lärarlaget i studien tagit sitt beslut. Lärarna berättar i intervjuerna om hur det gick till och att det var de själva som ville göra en förändring, det var inget tvång som kom från ledningen. Just detta tycker jag är intressant, det blir ofta mer drivkraft bakom ett projekt om man själv har valt att göra det.
Lärarna pratar om en konflikt på skolan som de inte upplevde som deras. Men
grunden till att det blev en konflikt berodde kanske på att arbetssituationen inte var den bästa för lärare eller elever på skolan men det är inte det intressanta för den här studien. Hade man frågat lärare på skolan som inte arbetar flexibelt så hade de säkert också tankar som handlade om förändringar. Konflikten i sig var kanske den utlösande faktorn
men framförallt har det nog varit drivkraften i lärarna själva och en vilja till att skapa förändring som gjort att man började utforma den flexibla utbildningen. Att lärarna har liknande tankesätt om kunskap och lärande beskrivs av (Kjellin, m.fl., 2004) som viktigt för att kunna arbeta i ett flexibelt arbetslag. De tankar som lärarna har när de arbetar alltmer elevaktivt och mindre traditionellt visar att de har den kunskapssyn som beskrivs av Kylemark och Winther (1999) som är den konstruktivistiska synen på lärande. Eleven är subjekt i lärandet. Genom det vi bär med oss som erfarenheter skapar vi kunskap. Det är inom oss själva vi kan skapa ny kunskap, vi kan inte lära oss kunskap enbart genom att någon står och föreläser om den för oss.
Lärarna beskriver i sina intervjuer att de av olika skäl haft tankar på att arbeta på ett annorlunda sätt, för sin egen, men också för elevernas skull. Det som lärarna beskriver stämmer väl överens med det som står i Lpf- 94 (2004) om ansvarstagande, hur man finner ny kunskap och hur man ska bearbeta denna genom kritisk granskning. Lärarna har ansett att det är viktigt för alla i skolan att få motivation till att arbeta. Av Sörling och Österlind (årtal okänt) beskrivs arbetssätt som ska ge eleverna större motivation och egen drivkraft. Att de får detta tycks viktigt både för lärarna i intervjun och i den
litteratur som jag tagit med. En lärare säger i intervjun, att om eleverna får bestämma själv, får de studiemotivation till att arbeta. Hon påpekar också att det många gånger inte handlar om så stora förändringar i arbetssättet utan mer om attityden hos lärarna. Från litteraturen tar jag exemplet från Sörling och Österling (årtal okänt), där läraren beskriver att han anser att genom eget arbete och större möjlighet att påverka blir eleverna både mer ansvarstagande och motiverade. Han vill inte att eleverna ska vara medvetna om hur de har tagit till sig den kunskap de har, och inte hur mycket. Att vissa elever var skoltrötta och lärarnas maktlöshet över detta har bidragit till att de har sökt alternativa arbetssätt i skolan berättar lärarna. De kan även se på elever som de möter nu i efterhand och känna att de har handlat rätt men att fler borde få chansen att arbeta mer flexibelt. Om man tittar på den indelning som Egidius (2003) gör av den nya tidens pedagogik så anser jag att lärarna i studien har arbetat regelstyrt och målstyrt. De skulle även i vissa delar av elevernas utbildning (vissa kurser) kunna arbeta mer resultatstyrt. Min uppfattning är att flexibelt lärande och elevaktiva arbetssätt ger möjlighet till regelstyrning, målstyrning och resultatstyrning och hur man bygger upp undervisningen är upp till viljan och förutsättningarna. Det viktiga är att hela tiden komma tillbaka till individen och dens val och låta detta styra utvecklingen av den form av undervisning som man vill åstadkomma.
Bland annat Ljusberg (2003) beskriver det jag tror lärarna också känner att världen där utanför har förändrats. Den förändras på ett sätt som den aldrig har gjort tidigare och lärarna är måna om att eleverna ska vara rustade för detta vad de än väljer att göra i framtiden.
En tråd som löper genom alla lärarnas svar i intervjuerna är att de har haft en rektor som varit förändringsbenägen och stöttat dem i deras tankar om utveckling. Att ett starkt ledarskap är viktigt i alla organisationer kan nog gå oemotsagt. Och trots att lärarna startade sin arbetsform innan skolledningen började driva på den tror jag inte att de hade lyckats i sina försök utan någon att luta sig emot. En lärare berättar också att de fick ett starkare stöd när de startade, vilket säkert är mycket viktigt. Det är då som tvivlet och motgångarna kan vara som störst.
5.1.1 Slutsats
Lärarnas vilja att förändra deras och elevernas situation i skolan menar jag var den största drivkraften bakom utvecklingen. Deras kunskap om inlärning och vad som ger motivation hos eleverna gjorde att de såg flexibla arbetssätt som en väg till detta. Min slutsats är också att det krävs en stark men inte framskjuten ledning som kan stödja de lärare som är intresserade av att arbeta flexibelt. Att försöka tvinga lärare som inte har samma kunskapssyn eller inte är intresserade av att arbeta flexibelt i ett lärarlag, att göra den omställning som studiens lärarlag har gjort, ser jag som mycket svårt och risken är att projektet inte rors i hamn. Och när problemen blir stora är det av yttersta vikt att det finns en rektor eller annan ansvarig som stödjer projektet till 100 %. Men samtidigt ska lärarna och rektorn kunna titta på problemen och gemensamt lösa dem för att kunna utveckla det flexibla arbetssättet.