Uppfattningen av lärarna vad som egentligen gjorde att man valde att börja utveckla flexibelt lärande går lite isär. Vissa av dem uppfattade att det fanns en konflikt på skolan som inte berörde dem själva men som gjorde att man valde att förändra sitt arbetssätt. Andra lärare upplevde att det var i samband med att man skulle införa lärarlag på skolan och splittra upp en inriktning till två som gjorde att det blev en konflikt och att det lag som inte tyckte att de hade med konflikten att göra valde att börja arbeta flexibelt. En lärare sa så här:
Lärare 1: Upprinnelsen var egentligen en konflikt mellan personalen, rektor och alla inblandade på skolan. Som det skulle vara arbetsmiljöverket inkopplat och så hade just vårt gäng som jobbade med *****1eleverna ingen facklig representant för utredningen när den skulle ske, så vi fick inte säga något med pondus, eller vad man ska säga… Och vi kände inte riktigt att problemet var vårt heller egentligen utan det grundade sig på andra områden på skolan.
1
En annan uttryckte sig så här:
Lärare 5: Just begreppet flexibelt lärande, då måste jag dra mig till minnes här… det var alltså, det kom väl i samma veva som det här med lärarlagstanken som infördes på gymnasieförbundet, i, det var någonstans, 2001-2002, då införde man den här lärarlags idé att man skulle övergå till lärarlagsarbete istället. Och det var ju i den vevan som där blev lite turbulens på skolan och alla var väl inte vän av idén att vi skulle dela på *****programmet, så strikt som vi har gjort nu… Och då blev där en massa arbetsmiljöproblem också, och sen var det ju också vår rektor då, *****, som hade idéer om att vi inte bedrev undervisning på det bästa tänkbara viset för
elevernas skull heller, utan han ville väl mer att, alltså engagera eleverna mycket mer i lärandet så att det inte handlar om att man lär ut utan att man lär sig själv.
Flera av lärarna nämner just rektorn som en viktig del i att man började tänka i de flexibla banorna. Det fanns vid tillfället en rektor som ville förändra sättet att se på inlärning och hur man arbetade med eleverna. Varför rektorn ville förändra arbetssättet på skolan hängde möjligtvis ihop med de problem som fanns på skolan. Men eftersom denna rektor inte finns med i studien går det inte att veta detta. Om ett möte man hade i samband med att man försökte lösa problemen säger en lärare så här:
Lärare 2: Så jag sa till de andra innan mötet att: Detta kan inte vi gå med på! Vi kan ju inte diskutera sådana problem, och vi hade ju inga problem heller, vi viste inte vad anmälan handlade om. Så på det mötet föreslog, eller så diskuterade vi inte de här problemen utan det blev helt andra diskussioner. Och ***** vår dåvarande rektor hade ritat upp ett tomt schema på vita tavlan och sa att tänk om vi hade kunnat ha ett schemalöst, en schemalös skoldag!
Men flera av lärarna poängterar att det var en idé som de själva kom fram till och inget som var styrt uppifrån. Och att det faktiskt var många av dem som funderat på ett annat sätt att arbeta flexibelt på, av olika själ, men med samma tankegångar sedan lång tid tillbaka.
Lärare 2: Det är ju faktiskt så att vi inte blev introducerade, utan jag och mitt arbetslag vi kom på den här idén själv. Men i ****gym hade man en idé om flexibelt lärande men det blev vi aldrig inkopplade i. Utan vi startade vårt flexibla lärande samtidigt. Jag vet inte men var och en av oss hade nog funderat i dom här banorna, tror jag, allihop, kanske lite omedvetet.
Min tolkning av intervjusvaren är att lärarna det var lärarna som genom sina egna tankar och diskussioner själva började utveckla ett flexibel arbetssätt men att det fanns en dialog med den rektor som fanns på skolan om vilka möjligheter de hade.
4.2 Ledarskap
Att det är viktigt med en tydlig ledning som står bakom utvecklingen har framgått mycket i studien. Det behöver inte vara så att rektor eller skolledning är med och styr i besluten i lärarlagen men de ska finnas där som stöd. Man sa bland annat så här i en intervju:
Lärare 6: Det har de absolut. De har haft gehör för våra idéer och gett oss fria händer. Vi har fått mycket uppmuntran. Det har känts som en indikation på att man var på rätt väg. Sen har vi kanske fått orättvist mycket beröm, för det är inte så märkvärdigt.
Speciellt i inledningsskedet är det viktigt att känna ett starkt stöd när man i skolan kanske möter både elever, föräldrar och andra lärare som inte har samma uppfattning som de lärare som vill utveckla, göra förändringar i skolan. En lärare talar om stödet från ledningen så här:
Lärare 3: Det har alltid varit bra. Utan det stödet hade det inte blivit helt enkelt. Jag tror inte att ett arbetslag kan sätta igång och arbeta så här och ha en rektor som säger tvärtemot, det hade liksom inte gått. Utan tvärtom hade vi mycket stöd av rektorn. Även idag, även om vi inte behöver det igångsättningsstödet idag.
Att ha en organisation runt det flexibla arbetssättet är viktigt. Alla som arbetar på skolan bör vara insatta i arbetssättet och göra det så smidigt som möjligt för lärare och elever att utföra sitt arbete. En lärare tar upp problematiken med att inte studievägledningen förstår vad det flexibla arbetssättet går ut på.
Lärare 3: Det finns ett hinder, en form av strukturellt hinder. Där har inte varit många hinder men detta är ett av dem. Och det är faktiskt vår studievägledning som inte har förstått principen med hur vi jobbar och som, han kanske förstår det men han vill inte riktigt, han tycker inte att det är så man ska göra. Det stämmer inte med hans bild av hur det ska göras. Och framförallt så är det ju regelverket också som han, det krävs ju att man tillämpar regelverket lite annorlunda i flexibelt lärande. Jag tänker på det här med när kurser börjar och slutar. Och för studievägledaren är det som är inskrivet en gång i tiden, punkt slut. Medan om det ska vara flexibelt så måste eleven kunna ha lite gummiband på när man anser att man både börjar och slutar en kurs. För vissa behöver längre tid, och andra blir klara fortare.
Det måste finnas fria utrymmen inom de ramar som är satta och alla som arbetar flexibelt måste förstå detta.
4.3 Arbetsdag
Lärarna pratar mycket om att eleverna ska förberedas för en framtid, högskolestudier eller ett arbetsliv. Man vill att de i skolan ska känna det som att de har en arbetsdag som de kan bestämma över och kunna påverka. De tycker att den skola som finns i dag på många sätt är bra men att det finns stora brister i metoderna som bland annat slår ut svagare elever och påverkar så att eleverna känner stress. Så här sa en lärare om elevens arbetsdag i skolan: Utan den stora delen är nog flexibilitet i elevens skoldag, skolvecka och schemaperiod och termin. Det är nog det som är det allra viktigaste. En annan uttryckte det så här: Eleverna ska ju liksom ha en arbetsdag här, och inte som i det gamla att man har vissa lektioner, sen är man ledig.
Innan man införde flexibelt lärande var det en del elever som skolkade och som hade en del problem med att klara av G-nivån. En lärare säger så här om skoltrötta elever.
Lärare 5: Ja, alltså det var väl även det här med att, vi hade problem med elever som inte, mycket skolk och elever som inte tyckte det var roligt på skolan, väldigt stor spridning i elevgrupperna också. Att många hade väldigt svårt att få godkänt, och många, en del behövde inte göra någonting och de fick ändå VG! Och det kändes också som slöseri med resurser, att de kunde prestera så väldigt mycket mer, och då faller det på sin egen rimlighet att man kan inte undervisa i stor grupp. Och ge alla elever samma undervisning, för att då är det bara ett par stycken i mitten av skaran som har full utnyttjande av undervisningen, så vi insåg ju att vi måste ju, för eleverna skull också, förändra vårt sätt.