Det finns funderingar bland lärarna om inte skoltrötta elever skulle kunna bli hjälpta av att få arbeta i ett mer flexibelt system där de fick större möjlighet att styra över sin skolgång. Dessa funderingar baserar man på erfarenheten av egna elever och andra elever på skolan som inte arbetar flexibelt. Man säger bland annat så här:
Lärare 7: Man ser också de här *****- tvåorna som är så jobbiga. När de är här så, det märks tydligare och tydligare, de sansar sig och lugnar ner sig. Man kan sitta och diskutera med dem helt vanligt, de var jättejobbiga i början. Så det är mycket möjligt att de hade mått mycket bättre av att gå i ett sådant här system, jag tror det faktiskt. Att få nära kontakt med en handledare, mentor, som stöttar och hjälper dem och prata om sina bekymmer.
Och så här säger en av lärarna om att få bestämma själv under sin skolgång:
Lärare 6: Sen tror jag att elevens behov av att få bestämma mycket själv, det är ett behov som, om det blir tillfredställt så skapar det en studiemotivation. Det tycker jag
är ett väldigt starkt skäl. Det är ganska enkelt att skapa det behöver inte vara så stora ord eller konstig organisation. Det handlat mer om attityd, tror jag hos läraren, och en idé rikedom.
4.5 Ansvar
En sak som alla lärarna pekar på i intervjuerna är vikten av att lära sig att ta eget ansvar. Vissa av eleverna får arbeta mer på det och andra klarar det utmärkt direkt vid starten. En lärare säger så här om ansvar:
Lärare 7: Ansvarstagande måste det vara för att det ska fungera i detta system. Sen är det ju också jättebra med, och det har vi många sådana som tar tag i saker och vi ska inte behöva göra allt, utan de ska själv kunna ordna och fixa. Ibland får man en känsla av att det blir lite för mycket här.
En annan lärare säger så här om att som elev ta ansvar i ett flexibelt arbetssätt:
Lärare 6: Det handlar egentligen bara om att låta eleverna bestämma i större utsträckning vad de vill göra och när de vill göra det. Inte låsa upp dem så mycket, tala om vad man tycker krävs sen är det upp till dem att bestämma, i samråd med mig hur de vill göra det framförallt när och vad.
Eleverna är mycket medvetna om vad som krävs av dem i ett flexibelt system. Så här säger en av dem i intervjun:
Elev 2: Ja, vi ska ta eget ansvar för det vi gör. Att de ger oss en läxa sen får vi ta ansvar för att ta reda på om vi nu inte varit där, vad vi ska göra och just att vi själva ska kunna bestämma när vi ska jobba med det. Man får planera.
De flesta talar om ansvarstagandet som något positivt, som de uppskattar och samma elev säger så här skillnaden mellan flexibelt lärande och traditionellt lärande:
Elev 1: Det som ändå direkt var skillnaden var att man helt plötsligt kände jag får ta ansvar, jag måste lära mig detta själv. Och det tyckte jag var jättebra. Så det var den största skillnaden. Välja sina arbetstider när man skulle jobba med det, man hade ju sina timmar som man fick jobba med det, men man behövde inte. Så man fick jobba med vad man ville.
Men några elever upplever också att systemet passar bäst för de eleverna som klarar av att planera själv och att ta eget ansvar från början, att det är svårt att komma ifatt om man har halkat efter i början. En elev uttrycker det så här:
Elev 4: De som är mer vimsiga, de tror mer att det är rast. De tar nog inte det på allvar. Då får de nog inte mycket gjort heller. Och det försämrar deras betyg och så. Men de som har mycket grejer och så tycker nog att det är skönt.
En annan säger så här om sin kompis som haft svårigheter att klara av att arbeta flexibelt:
Elev 1: Nej, jag vet jättemånga som har svårt med det och betygen ser inte alls bra ut på grund av det. För de har ju inte den självdisciplinen till att säga att nu ska jag sätta mig ner en timme utan det blir gärna så där nä nu ska jag gå och lägga mig och duscha lite. Så det är nog bra för dem som vet att man tar ansvar för sig själv och lägger upp sitt arbete.
När jag frågar en elev om hon tror att alla skulle klarar av att arbeta i ett flexibelt system säger hon så här:”Nej, det tror jag inte. Man måste ju själv kunna ta ansvar för sina studier och, det är ju inte alla som klarar det. Där är alltid folk som behöver en spark i röven emellanåt.”
Lärarna menar vidare att det beror väldigt mycket på lärarna hur de elever som har det svårt klarar av att studera flexibelt, när jag frågar en lärare om flexibelt kan passa för alla elever svarar hon så här:
Lärare 6: Bra fråga. Ja, det tycker jag nog. Om lärarna sköter det som det ska skötas, mer än om eleverna sköter det. Elever som har det jobbigt i skolan de har det oavsett vilket system man har. Framförallt att mentorn funkar, fångar upp och ser. Tar reda på vad eleven inte klarar av. Ser till att de får extra undervisning. Den gamla klassrumsundervisningen gör att man känner sig väldigt blottad som svag elev. Man får be om hjälp ofta. Man ska svara inför hela klassen i ******** t.ex. Det begränsar en svag elev väldigt mycket, tror jag.
En elev menar att det är bra med flexibelt lärande om man har problem i skolan därför att det är mindre press och stressen minskar på eleven. ”Man har ingen press på sig. Det hela handlar om press, har man läs och skrivsvårigheter så har man ändå tid att försöka förstå en text eller att skriva.”
4.6 Ämnesintegrering
Lärarna upplever just nu att samarbetet dem emellan inte ser ut som de hade tänkt. Men de samarbetar mycket tillsammans när det gäller praktiska detaljer och diskussionerna kan ofta gå höga. Så här förklarar en lärare:
Lärare 6: Vi samarbetar inte över ämnena det gör vi nästan ingenting. Vi samarbetar så mycket om eleverna att det inte finns ork över till att samarbeta med ämnena. Man är helt färdig. Vi pratar mycket om det här systemet och hur eleven har det. På det sättet är samarbetet jättebra. Vi diskuterar det ibland, men så blir det inget för man orkar inte. Nu pratas det mycket om ämnesintegrering, men jag kan tycka att det går så mycket trender i skolan. Som med Fronter (lärplattformen, förf. anm.) där vissa i ******* tycker att det är en trend, de har inte upplevt behovet. Det måste finnas ett behov som skapar ett nytt sätt att jobba. Jag tror att eleverna fattar meningen med skolan och att ämnena integrerar i varandra ändå utan ämnesintegration. Vi har nytta av allt vi lär oss här. När man jobbar i projekt är det så mycket som kommer till som suger ens kraft och tid. Man kan inte satsa på allt på en gång. Visst är det viktigt att testa grejer men det måste komma från en önskan att göra något nytt. Vi satsade på ett projekt som vi tyckte var jättebra, men sen tyckte eleverna att det var helt kass! Och då dröjer det innan man testar det igen.
En annan lärare tar upp samma problematik och berättar om ett försök med ämnesöverskridande temaarbete. Hon säger så här:
Lärare 1: Vi har egentligen aldrig, om du tänker ämnesöverskridande så har vi egentligen aldrig gjort det. Vi gjorde ett försök första året, men där tog vi oss vatten över huvudet. Och det håller vi fortfarande på att återhämta oss ifrån! Vi försökte göra ett tema. Vi hade inte så mycket erfarenhet från det innan, och det är något man måste lära sig. Vi gick väl lite på pumpen där, det blev lite för stort och lite för långdraget. Tankarna finns där och, och det är ju världens chans, men vi har inte kommit dit ännu. Det kommer, vi har diskuterat det!
En annan lärare berättar om hur han skulle vilja arbeta med ämnesintegrering så här:
Lärare 3: Det är ju den här gamla käpphästen med ämnesintegration. Vad jag skulle vilja göra är att man har en typ av projekt som griper över flera ämnen som tillför timmar från olika kurser. Inte alla timmar, utan man har ett område som elever i grupper jobbar med. Och samtidigt behåller man en del timmar i kursen där man bara ger dem baskunskaper i ämnet. Det kan vara ett sätt att skapa en ram för
ämnesintegrering.
Eleverna som intervjuas vet inte vad som menas med ämnesintegration men efter en kort förklaring säger de att det skulle vara kul att prova att arbeta på detta sätt men att inte att lärarna arbetar så nu. En elev säger så här när vi pratar om ämnesintegration: ”Historia och biologi kan vara rätt bra för då kan man ta reda på vem som kom på det och så. Det hade nog varit bra, men kanske inte religion eller kemi eller nåt sådant.”