4. Resultat och analys 29
4.2 Glädje och trygghet 30
”Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan.” (Skolverket, 2010, s. 7)
Enligt Bowlby (Jerlang, 2008) behöver varje barn en trygg bas. Det är den säkra och trygga basen i 0 5 10 15 20 25 30 mindre än 1 år 1 -‐ 4 år 5 -‐ 10 år 11 -‐ 20 år 21 -‐ 30 år 31 -‐ 40 år 41 -‐ Antal Pedagoger
Hur många år har du arbetat på förskola?
0 5 10 15 20 25 30 35 1-‐5 5-‐10 10-‐20 20-‐50 50-‐ Antal Pedagoger Antal inskolningar
form av en anknytningsperson som gör att barnet känner sig tryggt nog att utforska sin omvärld. Med vetskapen om möjligheten att vända tillbaka till basen för såväl känslomässigt som fysiskt stöd och tröst kan barnet tryggt utforska (Jerlang, 2008). Mahler skriver också om liknande beteende (Jerlang, 2008). När barnet blir uppmärksamt på förälderns frånvaro kan det leda till nedstämdhet eller, om föräldern finns i närheten, att barnet söker sig till föräldern för att återupprätta tryggheten genom att ladda upp psykiskt. Enligt Erikson (1993) kan andra personer trösta och återskapa tryggheten i dessa situationer om, de för barnet är välbekanta och barnet känner anknytning till dessa.
Barn trivs bra på förskolan eftersom de lätt kan knyta an till pedagogen som en sekundär
omvårdnadsperson och enligt Jerlang (2008) har ”till och med mindre barn ett tidigt behov av goda ramar för utforskande lek samt ett stort socialt behov av anknytning till och lek med andra barn” (Jerlang, 2008, ss. 173-174) vilket de får på förskolan. När Jerlang (2008) skriver om barnhem beskriver han dessa som stora problem. Dels har barnen oftast redan upplevt separation och svek och dels är personalen inte alltid den samma som vid intagningen samt att personalen byts ut under dygnet. Vidare beskriver Jerlang (2008) att det på grund av detta är viktigt att arbeta med en primärpedagog som fungerar som barnets trygga bas. Ett barnhem är inte samma sak som förskolan men det är viktigt att veta att barnen på förskolan kan komma från förhållande som inte är så bra och att barnet kanske saknar en trygg bas i hemmet. Men även under ”normala” förhållanden behöver, framförallt de små, barnen en eller flera anknytningspersoner på förskolan. Detta är för att barnets anknytningssystem skall kunna stängas av och för att barnet skall känna trygghet. Det kan även vara viktigt att tänka på att personalen på förskolan inte alltid är densamma. En av pedagogerna som svarade på enkäten skrev följande:
”Barnet var mycket ledsen och när jag blev sjuk ett par dagar och sedan kom tillbaka valde föräldrarna att sluta och vara hemma ett år till. Jag tänker att här blev det för mycket betoning på att jag som
"inskolningspedagog" stod för tryggheten och för lite av att vi bygger tillit i möten med material, andra barn och pedagoger.” – Pedagog som beskriver en ”misslyckad” inskolning
Utifrån kommentarerna i min enkätundersökning till pedagogerna framkommer det att det kan vara lätt hänt att arbetslaget fastnar i att barnet har en ansvarspedagog och därmed anknyter det nya barnet enbart med ansvarspedagogen och inte resten av verksamheten och arbetslaget. Trotts att en ”primärpedagog” är viktig inom anknytningsteorin är det bästa ändå om barnet har flera så kallade anknytningspersoner. Detta för att barnets anknytningssystem skall kunna
stängas av även om ansvarspedagogen saknas och för att barnet skall kunna ”tanka trygghet” (Broberg, 2008). Jag ställde en fråga till pedagogerna som löd: tycker du man ska ha en "ansvarspedagog" som ensam sköter inskolningen eller ska hela arbetslaget inskola barnet tillsammans? På denna fråga svarade 58,3 % (42 av 72) att hela arbetslaget skulle hjälpa till men många poängterade i kommentarsfältet att de tyckte man skulle ha en pedagog som främst höll kontakten med föräldrar och som till viss del agerade som ansvarspedagog men att alla skulle hjälpa till.
”Det är bra att föräldrarna har någon att vända sig till och någon som barnen kan knyta an till men det är också viktigt att hela arbetslaget är med så barnen kan knyta kontakt med alla och känna sig trygg med alla. Att gå från en till många är mycket - då kan det vara bra med en
ansvarspedagog men inte att denna arbetar separat - den är fortfarande i arbetslaget.” – Pedagog delar med sig om sin åsikt om ansvarspedagog
På förskolan Skogen där jag gjorde en del av mina observationer och intervjuer använder de tredagarsmodellen och då är hela arbetslaget ansvarig för inskolningen. En av pedagogerna där beskriver det som följande ”Märker vi att ett barn föredrar en viss personal kan vi följa det så långt som möjligt t ex att det barnet får sitta vid den personalens bord eller nattas av
denna.”. Utifrån svaren på enkäten kan jag se stora likheter mellan de som har en pedagog och de som har hela arbetslaget. De två metoder ses nog mest som olika utgångspunkter men vad jag kan se i enkätsvaren verkar de flesta mötas på mitten. De som använder sig av
ansvarspedagoger försöker så snabbt som möjligt få in arbetslaget och de som inskolar med hjälp av hela arbetslaget låter de som får bästa kontakten med barnet ta störst plats.
Jag frågade i min enkät till föräldrarna ”Hur glad respektive ledsen upplevde du att ditt barn var under inskolningen?” Nedan följer två cirkeldiagram, en representerar de som svarade att inskolningen varade i ”3-5 dagar” och den andra representerar ”7-14 dagar”. Jag har valt att inte ta med ”annat” i form av diagram då jag anser antalet som valde ”annat” är för lågt för att representera massan. Jag har valt att tydliggöra mina diagram genom att låta de mörkare fälten representera de mindre bra d v s i detta fall de barn som var mycket ledsna.
Hur glad respektive ledsen upplevde du att ditt barn var under inskolningen? 1 mycket ledsen, 5 mycket glad
Diagram 3: Hur glada eller ledsna upplevdes barnen vara av föräldrarna
Det är ingen stor skillnad på hur föräldrarna upplevde barnen som glada respektive ledsna men i resultatet på enkäten ser man att de barn som hade tvåveckorsmodellen upplevdes mindre glada än de som hade tredagarsmodellen. I Diagram 3 ser man tydligt likheterna av uppdelningen och man ser även att barnen upplevdes som gladare under den ”3-5 dagar” långa inskolningen. Pedagogen på förskolan Havet påpekade i intervjun ”Att ett barn är ledset under inskolningen behöver nödvändigtvis inte vara dåligt. De är inte glädjen under
inskolningen som visar på hur bra eller dåligt det gått utan hur tryggt barnet känner sig med pedagogen. Däremot så kan barnets oro väcka oro hos föräldrarna vilket i sin tur leder till att barnet kan känna av den oron vilket gör inskolningen svårare.”. En pedagog beskriver i enkäten om hur barnen behöver vara ledsna:
”Tycker att barnen har RÄTT till att uppleva sorg. Småbarnen har inte VALT att gå på förskolan - jag antar att de flesta skulle välja vara med sina föräldrar. Så även om barnen tycker det är roligt på förskolan måste dem gå igenom en process att livet är annorlunda nu. Och vi som vuxna måste acceptera detta - att inte förneka barnen sin sorg - och inte tror att glada barn betyder en succé - det bara betyder att de har inte utryckt sina känslor ännu.” – Pedagog delar med sig om sin åsikt om ansvarspedagog
På ingen av de inskolningarna jag var och observerade var barnen ledsna (bortsett från när Linus slog sig). Jag märkte tidigt att barnen fann en pedagog att söka trygghet hos. På Linus
6% 9% 18% 32% 35% 3-‐5 dagar 1 2 3 4 5 8% 11% 21% 33% 27% 7-‐14 dagar 1 2 3 4 5
inskolning hade han bra kontakt med sin ansvarspedagog och när pappan inte längre fanns med på förskolan sökte han sig direkt till pedagogen när han kände oro eller som exemplet när han slog sig. Nedan följer ett utdrag ur mina observationer från Linus inskolning. Det är andra tillfället d v s när Linus för första gången blir lämnad på förskolan.
Han sträcker sig efter lådan och slinter så han slår hakan. Ledsen kryper han mot pedagogen. Hon tar han i sin famn. Håller om och tröstar. Pedagogen ställer sig upp med Linus i famnen. Linus slutar gråta, väntar ett ögonblick, gråter lite igen… Håller snutten mot kinden och vilar huvudet mot pedagogens axel. Tittar lugnt och stilla på andra barnen som springer förbi…
Pedagogen bär runt på Linus. Linus gnäller när pedagogen är på väg att sätta ner han. Pedagogen pratar med en kollega och Linus ser ut att ha det bra och trivas i famnen. Han vilar fortfarande huvudet mot pedagogen. Linus håller på att somna. Ögonen stängs. Han kan inte hålla sig vaken utan somnar i
pedagogens famn. Hon lägger ner han i en vagn där han fortsätter sova. (Bilaga 4)
Tittar man på denna händelse utifrån anknytningsteorin kan man se att barnet på väldigt kort tid funnit en person som kan agera som ”a haven of safty” (Broberg, 2008, s. 24). Barnet har funnit en person som är välkänd nog att trösta och ge barnet trygghet igen. Denna pedagog var i Linus ögon en stor trygghet och tröst till och med så pass att han kunde somna i pedagogens famn på bara några minuter.
Hur glad respektive ledsen upplevde du att majoriteten av de barn du inskolat var under inskolningen? 1 ledsen, 5 mycket glad
Diagram 4: Hur glada barn upplevdes under inskolningen av pedagoger
2% 2% 42% 39% 15% 3-‐7 dagar 1 2 3 4 5 3% 11% 33% 47% 6% 7-‐14 dagar 1 2 3 4 5
I min intervju med personalen på förskolan Skogen berättar en pedagog att ”Inskolningen måste vara positiv för att vistelsen sen ska fungera. Många barn känner saknad efter
föräldrarna när nyhetens behag lagt sig. Då kan de bli lite dämpade eller ledsna.”. Ovan ser vi hur glada respektive ledsna barnen upplevs av pedagogerna under inskolningen även detta uppdelat efter längden av inskolningen. Pedagogerna har upplevt barnen väldigt annorlunda än föräldrarna och vad vi kan se är att majoriteterna i dessa svar hamnar på 3 och 4 d v s att pedagogerna upplever oftast att barnen inte är ledsna och ofta glada. En tydlig skillnad mellan svaren finner man när man tittar på de två kategorierna 1 och 2 som båda representerar ledsen. Där kan man se att 1 och 2 i ”3-7 dagar” är endast 4 % medan i diagrammet ”7-14 dagar” är det hela 14 %.
Enligt Erikson (1993) är det omvårdnaden om barnets individuella behov och en fast känsla av pålitlighet som skapar känslan av tillit och trygghet. En av föräldrarna som svarade på enkäten skrev:
”De var så omtänksamma o tänkte hela tiden på barnets behov kollade med oss föräldrar hur barnet fungerade o vad barnet behövde. De såg oss som föräldrar o de såg barnet för den individ det var.” – Förälder beskriver inskolning
Här är ett exempel på en förälder som är nöjd med inskolningen av sitt barn. Föräldern uppskattar att personalen såg barnet för den individ barnet är och såg till barnets behov. Detta är inte något man bara ska sträva efter utan det är så verksamheten skall se ut. I Lpfö10 står följande ”Arbetslaget skall visa respekt för individen” (Skolverket, 2010, s.11)
och ”Verksamheten ska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling.” (Skolverket, 2010, s. 6). Enligt Erikson (1993) kan alltså pedagogerna bidra till att skapa en känsla av tillit och trygghet genom att se till barnets individuella behov. En annan förälder skriver följande i kommentarsfältet på enkäten:
”Det känns viktigt att individanpassa, även om man har ett
grundprogram att utgå från. Tala om för föräldrarna hur ni brukar göra, men tala om att ni är öppna för anpassningar efter just det barnet och det barnets behov.” – Förälder ger tips om hur hen vill bli bemött i
Det som denna förälder skriver är inte bara ett tips utan ett förhållningssätt. Där är ett flertal pedagoger som skriver liknande kommentarer och påpekar vikten av att vara flexibel och individanpassa.
I Diagram 5 ser vi att de flesta pedagogerna som svarade på enkäten har lärt sig om inskolning på sin arbetsplats. Många är även självlärda eller har fått mycket erfarenhet av de inskolningar de haft. Det är dock endast 40,2 % (33 av 82) av pedagogerna som fått lära sig om inskolningar i sin utbildning.
Diagram 5: Var pedagogernas lärdom om inskolningar kommer ifrån