Misslyckad inskolning 39

Då jag i min frågeställning undrar vad som kännetecknar en god inskolning känner jag ett behov av att ta reda på vad som är en misslyckad inskolning. För att definiera en god

inskolning måste jag veta vad som blir fel när det är en mindre god inskolning. Jag vill även se om där finns något som tyder på att det är inskolningsmodellerna som brister. I enkäten till föräldrarna fanns flera öppna frågor och jag fick många kommentarer. En av de frågor jag kunde ställa till pedagogerna och inte föräldrarna var om de varit med om en misslyckad inskolning. Det var 50 % (41 av 82) av pedagogerna som kryssade i att de hade varit med om

en misslyckad inskolning och alla utvecklade mer i kommentarsfältet. Definitionen av en misslyckad inskolning skiljer sig men jag ska försöka precisera det.

Enligt anknytningsteorin har barn ett anknytningssystem som slås på när fara eller separation från föräldern uppstår. Detta leder först till häftig gråt, stora rörelser och protest. Återfår barnet inte kontakt med föräldern eller om ingen, välkänd person för barnet, stänger av anknytningssystemet övergår protesten i sorg. Denna sorg är intensiv och barnet blir hopplöst ledsen men tystare i sin gråt. Vad som kan hjälpa är om en för barnet välkänd vuxen tröstar och på så sätt lyckas stänga av anknytningssystemet hos barnet. Några av de

kommentarer jag fick i min enkätundersökning berör just hur pedagoger låter nyinskolade barn eller barn som inskolas vara ledsna utan tröst. Exempel på detta följer nedan där dels en förälder beskriver sin upplevelse från inskolningen samt en pedagog som beskriver de inskolningar hon ansåg blev misslyckade på sin arbetsplats.

”Vi har aldrig låtit vårt barn skrika utan en famn som tröstar. På förskolan menade man att "barn klarar mer än föräldrarna tror" och att man "måste lita på sitt barn". Barnen fick ibland gå runt på golvet och skrika utan

uppmärksamhet (för att inte förstärka beteendet, helt emot hur vi uppfostrar vårt barn). Det var fruktansvärt. Jag hade velat se en inskolning där man satt med tills barnet kände sig trygg, lekte och inte skrek när man lämnade. Annars är barnet inte färdiginskolat anser jag.” – Förälder beskriver inskolning ”… att vissa kollegor uttalar "låt dom stå där å skrika, de vill ändå inte va med oss". Vilket detta barn inte behövde, hen ville ha så mycket närhet som möjligt men personkemin stämde bara med en av pedagogerna, vilket gjorde de andra avundsjuka.” – Pedagog beskriver en misslyckad inskolning på sin arbetsplats

Utan att värdera det som föräldern ovan skriver om inskolningarna på sitt barns förskola kan jag utifrån styrdokumentet Lpfö10 (Skolverket, 2010) säga att den förskolan misslyckats med både inskolningen och förskolans uppdrag då där står skrivet att ”Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna lämna sina barn till förskolan” (Skolverket, 2010, s. 7) samt ”att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan” (Skolverket, 2010, s. 15). Denna förälder har fullkomligt tappat förtroendet för pedagogerna på sitt barns förskola genom att ha observerat hur pedagogernas inställning till barnen ser ut. Enligt Arnesson Eriksson (2010) är det viktigt för en lyckad inskolning att personalen har ett gemensamt förhållningssätt till inskolningen vilket man ser i det andra citatet ovan från pedagogen att det arbetslaget saknar.

Ett annat exempel på en förälder som tappat förtroendet för förskolan ser vi nedan. ”Det var fruktansvärt när personalen bara berättade hur bra allt var, och

en dag när jag hämtade berättade städerskan hur han HELA dagarna stod i dörren och grät. Att hon tyckte det var jobbigt att se. Tappade allt förtroende för personalen. Detta var efter några månader så den första inskolningen var över.” – Förälder beskriver sin upplevelse efter inskolningen

Sättet att uttrycka sig på kan göra stor skillnad men att ljuga för föräldrarna leder bara till att dessa tappar förtroendet för förskolan. I Lpfö10 (Skolverket, 2010, s.15) står det skrivet ”att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan”. Pedagogen på förskolan Havet berättar för mig i intervjun att ”det är ju inte bara barnet som inskolas utan även föräldrarna. De ska släppa ifrån sig det dyraste dem har vilket kan vara lika jobbigt för dem som för barnet. Barn känner av föräldrarnas oro att släppa taget vilket i sin tur kan leda till att barnet också känner oro. Känner föräldern sig trygg med pedagogen och att lämna barnet så brukar också inskolningen gå lite lättare.”.

Mahler menar att ett övergångsobjekt (t ex napp, snutte eller nalle) kan vara av stor vikt vid separation från föräldern. Det underlättar separationen då det ”representerar barnets förhållande till modern” (Jerlang, 2008, s. 139). Det är därför viktigt som pedagog att komma ihåg vikten av att låta barnet ha ett övergångsobjekt och inte ”stressa” med att lägga det på hyllan. Pedagogen på förskolan Havet berättar i intervjun om hur hon sett kollegor på tidigare arbetsplats ta barns napp och snutte alldeles för tidigt. Detta resulterade i förtvivlande gråt som var svårtröstad vilket resulterade i att dessa pedagoger lät barnen gråta utan tröst. Hon berättar även att man kan behöva vara konsekvent vid tillfällen. Ett exempel på ett sådant tillfälle menar hon utspelade sig under sista observationen (några veckor efter inskolningen).

Linus pillar på snutten. Han lyfter den och doppar den i filen. ”Men så gör man inte Linus, inte doppa snutten i maten”. Linus tittar på henne. Doppar den igen. Pedagogen tar snutten. ”Nej vi har inte snutten vid bordet”. Linus blir arg och skriker. Han gråter förtvivlat. (Bilaga 4)

Pedagogen berättar för mig under intervjun att Linus börjat få mer vredesutbrott. Dessa ser hon som ett sunt tecken på att han känner sig trygg. Hon förklarar att det är finns en skillnad på när man ska ge barnet snutten och när man ska vara konsekvent. Som Mahler beskriver det

är det viktigt att ha övergångsobjektet vid separation (Jerlang, 2008). På förskolan Skogen stressar man inte med att ta bort snutten. De vill vara helt säkra på att barnet är tryggt och inte ledset och de ser tydligt hur nappen, snutten eller dylikt kan påverka barnet till att känna sig tryggare.

Andra exempel på misslyckade inskolningar som pedagogerna skriver om i enkäten är de inskolningar som görs på nystartade förskolor och på avdelningar med väldigt stora

gruppinskolningar. En pedagog skrev att de ”startade ny förskola med 14 ettåringar och det gick inte så bra när vi inte var ett arbetslag som lärt känna varandra innan vi tog emot barnen”. En annan skriver:

”Jag var tvungen att byta grupp för att kunna rädda en misslyckad inskolning. Där var femton 1-3 åringar som inskolades samtidigt i en grupp (30 andra i 2 andra grupper samt 20 andra barn i övriga åldrar - nystartat förskola). Gruppen misslyckades p g a ingen fokus, barn grät hela tiden för att pedagogerna gick runt och lappade ihop istället för att göra saker MED barnen som kunde locka barnen till lek.” – Pedagog berättar om sin erfarenhet av misslyckad inskolning

Flera pedagoger skriver om misslyckade inskolningar i samband med nya arbetslag och nya förskolor. En brist på samarbete verkar ligga i grunden för dåliga inskolningar. En god inställning och ett bra förhållningssätt till inskolningen är tillsammans med att vara väl förberedd nyckeln till en lyckad inskolning enligt Arnesson Eriksson (2010). Även väldigt stora gruppinskolningar framställs som misslyckade men jag kan inte utifrån resultatet bekräfta detta då jag inte, i min enkät, ställt en fråga om hur gruppinskolningar upplevs. Däremot har jag fått veta från en av pedagogerna jag intervjuade på förskolan Skogen, att inskolningar med flera barn är att föredra då föräldrarna håller varandra sällskap och stämningen blir mer lättsam.

Flera pedagoger tolkade ”misslyckad inskolning” som en inskolning där tiden inte hålls. Då var alla pedagogerna snabba att kommentera att detta egentligen inte skulle ses som en misslyckad inskolning. Så här skriver två av de pedagogerna:

”Ibland kan det ta flera veckor till dess att jag som pedagog känner att barnet har "landat" och känner sig riktigt trygg. Viktigt är att barnet tyr sig till pedagogerna, och vill bli tröstat, när det känner sig ledset.” – Pedagog berättar om sin erfarenhet av misslyckad inskolning

”Jag anser att en misslyckad inskolning är när barnet skriker sig igenom dagarna i flera veckor/månader. Då skulle föräldrarna varit med under en längre tid. Men tyvärr är detta inte alltid möjligt. Många olika saker kan påverka en inskolning tex: barnet har olika tider olika veckor vilket innebär väldigt lite rutin situationer, stor eller/och bullrig barngrupp som inte är anpassad för så små barn.” – Pedagog berättar om sin erfarenhet av misslyckad inskolning

Enligt Erikson (1993) är det omvårdnaden om barnets individuella behov som skapar en känsla av tillit hos barnet. Genom att se till barnets individuella behov under inskolningen kan man även där upptäcka vilken tid barnet behöver för att anses färdiginskolat.