Kontaktskapande och anknytning 36

Bowlby (1996) beskriver anknytningsteorin som en teori för att tydliggöra människors tendens att skapa starka band med andra samt den emotionella olycka som ofrivillig

separation ger upphov till. För att undvika denna emotionella olycka är det av största vikt att barnet får en bra kontakt med pedagogen/pedagogerna och att barnet känner att det kan tröstas samt tanka trygghet hos pedagogerna. I enkäten till föräldrarna ställdes frågan: ”Upplevde du att pedagogen/pedagogerna fick bra kontakt med ditt barn under inskolningen?”. Nedan kan vi se i Diagram 6 hur föräldrarna svarade.

    40,2%  (33)   95,1%  (78)   57,3%  (47)   3,7%  (3)   0,0%   10,0%   20,0%   30,0%   40,0%   50,0%   60,0%   70,0%   80,0%   90,0%   100,0%   I  min  utbildning  

På  min  arbetsplats   Självlärd/erfarenhet   Annat  

Upplevde  du  att  pedagogen/pedagogerna  fick  bra  kontakt  med  ditt  barn  under  inskolningen?       1  inte  alls  bra  kontakt,  5  mycket  bra  kontakt  

Diagram 6: Hur föräldrarna upplevde pedagogernas kontakt med barnen under inskolningen I svaren visar det sig att föräldrarna som haft inskolning i “3-5 dagar” har haft en något större upplevelse av att barnen fick kontakt med pedagogerna under inskolningen än de som

hade ”7-14 dagar”. En enkel anledning till detta kan vara just uppbyggnaden av modellen. Under tvåveckorsmodellen är det en ansvarspedagog som har hand om inskolningen. Denna pedagog skall även vara förälderns kontaktperson på förskolan. Något jag upptäckte under mina observationer var att föräldern gärna pratade med denna pedagog. Flera tillfällen såg jag hur förälderns frågor stal uppmärksamhet från kontaktskapandet mellan barnet och pedagogen. Exempel på detta ur min observation:

Linus tar en bok och går till pedagogen för att visa. Han visar ”dä dä dä dä”. ”Det är tåget” säger pedagogen. Pappan avbryter och börjar fråga pedagogen saker igen. (Bilaga 4)

När däremot föräldern lämnat barnet för första gången upplevde jag ett väldigt starkt band och en mycket god kontakt mellan pedagogen och barnet. Första gången Linus blev lämnad på förskolan somnade han i pedagogens famn när hon tröstade han efter att ha ramlat. Denna kontakt var något jag inte såg alls under tiden föräldern var med vilket självklart kan leda till att inte heller föräldern ser barnets band till pedagogen under inskolningen. Däremot såg jag något helt annat på tredagarsmodellens observationer. Där var det hela arbetslaget som

3%   6%   18%   38%   36%   3-­‐5  dagar   1   2   3   4   5   2%   8%   19%   37%   34%   7-­‐14  dagar   1   2   3   4   5  

hjälptes åt att inskola flera barn och där var flera föräldrar som inskolade sina barn samtidigt. Detta gjorde att föräldrarna gärna samtalades vid om alltifrån barnens inskolning till

middagstips vilket gjorde att pedagogerna hade fritt fram att umgås med barnen utan att bli avbrutna för frågor. Där var även tre pedagoger som hjälptes åt vilket ledde till att föräldern kunde prata med en pedagog samtidigt som en annan pedagog tog hand om och skapade kontakt med barnet.

Upplevde  du  att  ditt  barn  blev  mer  uppmärksam  på  var  du  befann  dig  i  rummet  än  tidigare?   1  inte  alls,  5  mycket  uppmärksam  

Diagram 7: Föräldrarnas upplevelse av barnets uppmärksamhet

På frågan om hur uppmärksamma barnen blev på var föräldern befann sig var svaren väldigt spridda. De två olika modellerna svarade slående likt varandra. Svaren är väldigt jämt fördelade i de båda diagrammen. Bowlby (Broberg, 2008) menar att barnets

anknytningssystem slås på och av vid behov vilket resulterar i att barnet kan obekymrat sitta och leka i förälderns närvaro tillsynes oberoende. Men skulle någon främmande person komma in i rummet eller om föräldern lämnar rummet, slås det reflexmässiga

anknytningssystemet igång och barnet vill genast öka närheten till föräldern. Jag anser därför att Bowlbys teori om anknytning kan förklara de väldigt spridda svaren. De barn som blivit uppmärksamma på föräldrarnas närvaro har förmodligen gjort de utav oro eller när de känt närvaron av främmande personer eller ett hot om att föräldern skall lämna. Detta kan ha skett i olika mängd och därmed uppfattar föräldrarna barnets uppmärksamhet på var de befann sig som olika. Detta är ingenting som är beroende av inskolningsform utan alla barns

23%   20%   22%   17%   18%   3-­‐5  dagar   1   2   3   4   5   22%   21%   22%   17%   18%   7-­‐14  dagar   1   2   3   4   5  

anknytningssystem kan slås på när de känner en oro om att bli lämnade. En av pedagogerna på förskolan Skogen säger att ”Min upplevelse är att de flesta barn vet var föräldern är” och i enkäten, på frågan ”Upplevde du att majoriteten av de barn du inskolat är medvetna om var föräldern befinner sig?” valde hon, tillsammans med majoriteten på 36,5 % (27 av 74), att sätta en 4 där 5 betyder mycket medvetna och 1 inte alls. De flesta av de resterande svaren på denna fråga landade på 3 och sedan 5 d v s att många pedagoger upplever att barnen är medvetna om var föräldern befinner sig under inskolningen.

Pedagoger som ser föräldrarna som ett problem mer än en tillgång kan leda till sämre kontakt och en för snabb separation för barnet. En av pedagogerna på förskolan Skogen berättade att hon sett detta i tidigare verksamheter. Hon beskrev det på liknande sätt som pedagogen nedan beskrev det i enkäten.

”Jag har många erfarenheter av att pedagogerna tycker att det är så jobbigt att ha med föräldrarna i barngruppen och vill "köra ut" dem så snart som möjligt. Men jag tycker verkligen att detta är något varje lärare måste jobba med, och istället se inskolningsdagarna som ett unikt tillfälle att lära känna förälder och barn, och verkligen ta vara på de dagarna. De går ju så fort ändå!!” – Pedagog delar med sig av sina erfarenheter i enkäten

Pedagogen på förskolan Havet som jag intervjuade berättar att ”Vi vill ta reda på så mycket som möjligt om barnet, vad tycker barnet om för mat och frukt, hur vill barnet bli tröstad, vad tycker barnet om att leka med. Vi delar ut en lapp med frågor om barnet som vi sedan

använder som en guide till att lära känna barnet”.