Grundskola och ämnet idrott och hälsa

Skolan är ett starkt styrt nationellt politikområde. Grunden för detta är att våra barn och unga är vår framtid och att alla barn går i skolan. För samhället är det därför viktigt att de normer och värderingar som finns i samhället och den kunskap som anses viktig i dagens och framtidens samhälle ”förmedlas” till våra barn och unga. Skolan är samhällets främsta utpost för att förverkliga dessa intentioner. Som jag diskuterat ovan har förutsättningar för utbildning och skola förändrats avsevärt i det samhälle som vi har idag, och med all säkerhet kommer skolan att se annorlunda ut i morgondagens samhälle. Genom olika styrdokument har staten, kommunen och skolan officiellt uttryckta intentioner med skolans verksamhet. Staten styr genom skollag, skolförordning, läroplaner och kursplaner, kommuner genom kommunens skolplan och skolan har sina egna planer för verksamheten.

De övergripande målen för skolans verksamhet formuleras i skollagen:

Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (Skolverket, 2006, s. 3).

I kursplaner och betygskriterier för grundskolan (Skolverket, 2000b, s. 5-6) beskrivs att alla ämnen i grundskolan ska ”förmedla glädje att skapa och lust att fortsätta lära”. Vidare ska eleverna utveckla sin förmåga att ”dra slutsatser och generalisera samt förklara och argumentera för sitt tänkande och sina slutsatser”. Likaså pekas det på elevernas utveckling av ett gott omdöme och känsla för det väsentliga, med utgångspunkt i egna erfarenheter. Här betonas även vikten av att vissa grundläggande värden, som ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt

solidaritet med svaga och utsatta”, ska påverka genomförandet av undervisning och verksamheten i skolan. Kursplanerna klargör även vilka ”kunskaper” och ”kunskapskvaliteter” som eleverna ska lära sig.

Elevernas inflytande över och delaktighet i det dagliga arbetet i skolan lyfts fram och blir betydelsefullt för att dessa övergripande mål med skolans verksamhet ska uppnås och för att skapa förutsättningar för elevernas egen vilja till lärande i de olika ämnena. Inflytande och delaktighet är en förutsättning för lärande men också en mänsklig rättighet. Det ingår i skolans uppgift att fostra demokratiska medborgare och bidra till förståelse för medborgerliga rättigheter, vilket grundläggs i skolan (Skolkommittén, 1996).

Ett led i den demokratiska processen är hälsoarbetet. En hälsofrämjande skola, eller som det idag snarare benämns, en hälsofrämjande skolutveckling (Skolverket, 2008b), utgår från en bred syn på hälsa som omfattar hela skolans dagliga arbete och innebär en stödjande miljö för hälsa. Denna syn på hälsa knyter ihop skolans värdegrund med hälsa och består av två spår. Det första spåret är att utveckla goda läromiljöer i hela skolans arbete. Detta innebär att fokusera på relationer, inflytande, ansvar, att bli sedd och att känna sig värdefull. ”Det är lättare att lära i en miljö där man känner sig trygg och där relationerna präglas av tillit till varandra. På så sätt finns ett nära samband mellan lärande, värdegrund och hälsa” (Skolverket, 2008a). Det andra spåret omfattar kunskapsområdet hälsa och har som fokus att stärka själva hälsan. ”Det innebär en fördjupning inom olika hälsoområden, men inte på ett fragmentariserat sätt utan snarare där de gemensamma trådarna i olika hälsoområden binds samman till ett gemensamt kunskapsområde” (Skolverket, 2008a).

Skolan ska således vara en plats för utveckling av kunskaper och förmågor som redskap att användas i en alltmer komplex verklighet, men också för att hjälpa barn och unga i utvecklingen till självständiga, kritiska och kreativ människor, med förmåga att samarbeta och förstå och respektera andras värderingar och uppfattningar.

Skolämnet idrott och hälsa

I kursplanen för idrott och hälsa i grundskolan fastställs ämnets kärna, det som är lärobjektet för ämnet och det som ämnet ska bidra med i elevens kunskapsutveckling i skolan.

Ämnet idrott och hälsa har ett brett innehåll. Ämnets kärna är idrott, lek och allsidiga rörelser utformade så att alla oavsett fysiska eller andra förutsättningar ska kunna delta, erhålla upplevelser och erfarenheter samt utvecklas på sina egna villkor (Skolverket, 2000b, s. 23).

Här skrivs ämnets särart fram, det som skiljer detta ämne från övriga ämnen i skolan, vilket även kommer till uttryck i namnet på ämnet, idrott och hälsa. Hälsa förekommer dock inte i ovanstående citat om vad som är ämnets kärna. I Norge heter ämnet ”Kroppsøving”, i Danmark ”Idraet” och i många andra länder heter ämnet ”Physical Education” (Kirk, Macdonald & O´Sullivan, 2006b).16

Dagens skolämne idrott och hälsa i Sverige har sina rötter från i början av 1800-talet och kan relateras till när Gymnastiska Centralinstitutet (GCI) inrättades år 1813 (Annerstedt, 1991; Sandahl, 2005). Annerstedt (1991) säger att det som motiverade gymnastikens införande i skolan var politiskt - nationalistiska motiv, militära motiv, hälso- och hygieniska motiv och rekreationsmotiv. Annerstedt (1991) har sammanfattat utvecklingen från 1813 fram till idag i form av sju faser. Den första fasen, etableringsfasen, var gällande under första hälften av 1800- talet, då innehållet var starkt influerat av Per Henrik Lings gymnastiska övningar. Under senare delen av 1800-talet var den militära fasen, då soldatträning och exercis (av pojkar) var dominerande. Därefter kommer en stabiliseringsfas runt förra sekelskiftet vilket innebar att ämnet fick en stabilare bas i skolan, de militära inslagen minskade och ämnet började också vända sig till flickor. Efter detta följer en brytningsfas fram till mitten av 1900-talet som kännetecknas av att gymnastikens dominans bröts och idrott, lek och spel kom att ingå som en naturlig del av

16

Kirk, Macdonald och O´Sullivan (2006b) använder begreppet ”physical education” i ”The Handbook of Physical Education”, som en beteckning på det som det ska utbildas i, om och genom i skolämnet, dvs. rörelse som ett medium.

innehållet, liksom 15-20 idrottsdagar per år. Namnet ändrades också under denna period från ”gymnastik” till ”gymnastik med lek och idrott”. De följande 20 åren gjorde den fysiologiska forskningen sitt intåg och kom att påverka innehållet i ämnet. Annerstedt kallar denna fas för den fysiologiska fasen. Tre tillfällen i veckan var normen och konditionsbefrämjande aktiviteter var en viktig del av ämnet. Annerstedt menar också att ämnet under denna period ändrade fokus från kollektiv mot individ och mot en starkare betoning på inre motivation och ansvarstagande. Namnet ändrades under denna period till ”gymnastik”. Nästa fas som sträcker sig fram till Lpo 94 kallar Annerstedt för osäkerhetsfasen då ämnets namn ändrades igen från ”gymnastik” till ”idrott” och idrottsrörelsen fick större inflytande över verksamheten. Fasen kännetecknas av att innehållet i ämnet ökade avsevärt, de centrala direktiven blev färre och samundervisning blev normen vilket ledde till osäkerhet bland lärarna om ämnets mål och innehåll. Den sista och nuvarande fasen är hälsofasen (Annerstedt 2001b), vilket blir tydligt i namnbytet på ämnet, från ”idrott” till ”idrott och hälsa”. Hälsa blir det som genomsyrar kursplanen i ämnet och ämnet får ett tydligt ansvar att skapa förståelse för hälsans betydelse.

Samtidigt har det även skett en stark decentralisering i skolvärlden, där de lokala aktörerna fått större utrymme för beslut om innehåll och metoder. Ett ökat krav på teoretisering av ämnet idrott och hälsa i Lpo 94, jämfört med tidigare kursplaner, är också märkbart. Dagens ämne är komplext (se t.ex. Quennerstedt, 2006) och bilden som träder fram är att ämnesinnehållet ges många tolkningsmöjligheter åtminstone vad gäller val av innehåll och metodik då läroplanen är målstyrd. Ämnet har i kursplanerna ändrat karaktär, från att främst ha syftat till fysisk övning av kroppen, till att idag alltmer vara ett bildningsämne liksom alla andra ämnen i skolan.17