Observationer av lektioner

Observation är en utmärkt metod då man vill fånga vad som sker i praktiken, eftersom konkreta sociala processer och handlingar kan studeras. Det kan dock finnas problematik i observationsstudier som kan överbryggas om observationen kompletteras med teoretiska överväganden eller med andra former av datainsamling som t.ex. intervjuer, för att få insikt i hur informanterna upplever, tänker och erfar (Andersen, 2005; Kristiansen & Krogstrup, 1999; Thagaard, 2004). Genom att använda en kombination av metoder, såsom intervjuer, observationer och dokumentanalys uppnås även en bredare förståelse av det som undersökningen omfattar. Oavsett metoder och angreppssätt i studier av praxis och handling finns svårigheter i att skapa helheter och entydiga resultat. Andersen (2005, s. 188) menar att det istället handlar om att ”skapa nuancerat indsigt i omverdenens kompleksiteter og flertydligheter”. Under observations- och fältarbete görs olika val när verkligheten ska beskrivas, liksom i tolkningsprocessen, för att kunna hitta mönster.

Fördelar med observationsstudiet enligt Gratton och Jones (2004) är att det går att samla in data när det händer istället för att förlita sig på någons minne av händelsen, att insamlingen sker i sitt naturliga sammanhang och att kontexten lättare kan observeras. Observationer tillåter att forskaren direkt kan observera skeendet. Dessutom går det att identifiera skeenden som deltagaren inte själv tänkt på eller kanske vill avslöja.

Det finns dock en del risker och nackdelar med observationsstudier. Gratton och Jones (2004) påpekar att forskaren kan missförstå det som sker och tolka situationen på ett felaktigt sätt. Detta kan till viss del undvikas genom att andra metoder också används, som t.ex. intervjuer, för att försäkra sig om att fenomenet förståtts korrekt. Att verkligen se det som är viktigt att studera och hinna göra detta är svårigheter som man

kan råka ut för, men genom videoinspelning, vilket enligt Gratton och Jones (2004) har en mängd fördelar, kan detta undvikas.

Genom videoobservationer har jag samlat information som passiv deltagare (Spradley, 1980) och genom fullständig observation. Observationerna har skett genom videoinspelning av hela lektioner utan särskilt fokus för att fånga skeendet under hela lektionen. Mitt val av att observera genom videodokumentation beror framförallt på fördelarna med att ha dokumentationen på band men även på att det i ämnet idrott och hälsa ofta är stor rörelse i salen och att det som sker inte är helt lätt att hinna observera på annat sätt. Förutom de fördelar som observationer generellt har, innebär videodokumentation att det går att se händelseförloppet gång på gång. Man kan dessutom låta andra forskare ta del av materialet och man undviker ”stereotypa och bestämda meningar om den verksamhet man studerar” (Aspelin, 1999, s. 28). Dock har även videoinspelningar sina begränsningar. Eftersom bilden bara ger ett utsnitt av verkligheten så fångar man inte sammanhanget som utsnittet ingår i. Videon kan inte heller återge upplevelser av t.ex. lukt och smak.

Genom videodokumentationen studerar jag således den praktik som sker inom ramen för lektionen i ämnet idrott och hälsa och där läraren är den som mer eller mindre inleder, leder och avslutar lektionen. Lektionen är det som utgör tidsbegränsningarna för datainsamlingen. Aspelin (1999, s. 25) talar om att ”sådan aktivitet överblickas och leds vanligtvis av läraren, utgör lektionens röda tråd och konstituerar dess tidsram (inleder och avslutar t.ex. en lektion)”. Samtliga lektioner som är dokumenterade har genomförts i det vanligaste läranderummet, vilket var gymnastiksalar eller idrottshallar. Ingen dokumentation har skett vid t.ex. utomhusaktiviteter. Anledningarna till detta är att möjligheterna att filma aktiviteter utomhus inte funnits inom ramen för denna studie.

Jag har stundtals befunnit mig i idrottssalen och stundtals i angränsande rum, för att påverka situationen så lite som möjligt, allt beroende på lokalernas utformning och det som pågått i salen. När jag befunnit mig i salen har jag sett mig själv som åskådare. Beroende på salens utformning och elevernas och lärarens vana vid min närvaro valde jag en lämplig placering. Mitt mål var att under

datainsamlingen befinna mig i ett angränsande rum eller på annat sätt undvika att störa och därmed påverka lärare och elever. Mina förflyttningar mellan lektionsrummet och angränsande rum gjordes i största möjliga mån på ett sådant sätt så att lektionen inte stördes och gjordes framförallt när aktivitet pågick eller i samband med att lektionen skulle inledas eller avslutas. Jag befann mig dock alltid så att jag kunde höra hur lektionen fortskred. Jag försökte även att undvika att röra vid eller ställa mig vid videokameran för att inte påminna om mig eller kameran.

Huruvida forskaren påverkar den praktik som observeras kan man inte med säkerhet säga. Thagaard (2004, s. 83) menar att en bandspelare kan verka störande, men om

informanten er intenst optaget af aktviteter eller samtaler, vil han eller hun sikkert glemme båndoptageren. Et videokamera har sandsynligvis større indvirkning på undersøgelsessitua- tionen.

Dock är min erfarenhet att det framförallt var i början av lektionen som merparten av informanterna var medvetna om kamerorna, dvs. innan lektionen startade. Ibland dyker det upp situationer på filmerna där det går att se att eleverna uppmärksammar kameran eller säger något om att de blir filmade. Men lika snabbt som de gjorde detta så verkade de glömma bort att de var filmade. Jag uppfattade det som att lektionerna fortskred i stor sett på samma sätt som vanligt i invanda interaktionsmönster som socialiserats in under en lång period. Denna uppfattning stöds av andra forskare som arbetat med observation genom video (Alrø & Kristiansen, 1997; Aspelin, 1999). Under lektioner i ämnet idrott och hälsa är det ofta stor fysisk aktivitet över stora ytor vilket fångar elevernas uppmärksamhet och, som jag uppfattar det, gör att kameran och filmningen ”glöms bort” under lektionerna. Som forskare ska man dock vara medveten om att informanterna kan påverkas av observationen och ta detta i beaktande i analysen av det insamlade materialet. Aspelin (1999) lyfter fram att i skolsituationen är elever, men även lärare, i en bedömningssituation under stora delar av tiden. Detta innebär att det finns en vana vid att synas och av kontroll och därför, efter den inledande uppmärksamheten, ses inte kameran som något avvikande.

Medgivande

Alla föräldrar vars barn medverkade i lektioner som videofilmades har givit ett aktivt, skriftligt medgivande till videofilmning. I de fall det varit möjligt informerades om projektet på ett föräldramöte, då en informationslapp och ett svarsbrev delades ut. Svarsbreven samlades sedan in av klassläraren eller skickades tillbaka till mig av föräldrarna. Till de föräldrar som inte var närvarande vid föräldramötet eller i de fall det inte gick att medverka vid ett föräldramöte, delade antingen klassläraren ut information och svarsbrev eller så skickades detta, med svarskuvert, ut till föräldrarna. Även eleverna informerades innan videofilmningen genomfördes.

Att samla in svarsbrev från samtliga elever har varit ett svårt och tidsödande arbete. Från första informationen till föräldrar och elever om projektet till sista svarsbrevet lämnades in av föräldrarna, tog det mellan två och tre månader. I något fall var jag tvungen att påbörja videofilmningen innan svarsbreven lämnades in med förhoppning, utifrån förhandsbesked från eleverna, att de skulle få delta, vilket också var fallet.

Placering av kamerorna

Beroende på möjligheter och omständigheter använde jag mig antingen av en eller två kameror för att dokumentera en lektion. Huvudkameran placerades så att den täckte in största möjliga yta av gymnastiksalen eller idrottshallen. Detta möjliggjordes i vissa fall genom placering i redskapsförråd och andra fall genom placering på läktare. Vid något tillfälle placerades kameran i ett hörn av salen, men då placerades en andra kamera i motsatt hörn. Kameran ställdes på stativ och var fast riktad mot helheten i salen och endast i undantagsfall användes zoomning och ändring av riktningen. Den andra kameran, kamera två, placerades så att den täckte in de delar av salen som inte täcktes av huvudkameran. I vissa salar gick det trots detta inte att få full täckning pga. salens utformning. I de flesta fall användes vidvinkelobjektiv på kameran/kamerorna. I något enstaka fall kunde endast en kamera användas pga. tekniska problem eller då två lektioner pågick samtidigt, båda var då delar i undersökningen. I analysen av videoinspelningarna visade det sig att filmen från huvudkameran

gav tillräcklig information, så att filmen från kamera två inte behövde användas, utom i ett fall, då lektionen varade längre än vad bandet i kamera ett räckte till.

Uppställning av kameran/kamerorna skedde strax före eller direkt i början av lektionen och stängdes av vid lektionens slut, när läraren avslutat lektionen och eleverna var på väg att lämna eller hade lämnat salen. Eftersom idrottshallar/gymnastiksalar ofta ligger en bit eller långt ifrån övriga undervisningslokaler var jag hänvisad till att kunna börja när läraren i idrott och hälsa kom till salen för uppställningen av kamerorna. Ibland fanns läraren redan på plats och då kunde kamerorna ställas upp i god tid, ibland fick jag invänta lärarens ankomst och sätta upp kamerorna medan eleverna bytte om. Normalt var kamerorna på plats och igång när eleverna kom in i salen. Huvudkameran var alltid igång när läraren startade lektionen, men vid något tillfälle startades kamera två något senare utifrån ovan beskrivna pressade tidsschema.

Det som komplicerar filmning av lektioner i idrott och hälsa är dels den stora rörligheten som sker i salen, dels att det uppstår mycket ljud. Eftersom aktörerna oftast rör sig över stora ytor enskilt eller i skiftande grupperingar och det uppstår en mängd ljud från aktiviteterna i form av t.ex. bollstudsande, rop och skratt eller musik som spelas, är ljudupptagning och konversation mellan aktörerna svår att komma åt. Ett tidigt beslut var därför att låta kamerorna stå fast riktade mot helheten och att endast använda de fasta mikrofonerna på kamerorna. På filmerna går det dock att urskilja delar av konversationen, framförallt vid samlingar. En bärbar mikrofon på läraren skulle eventuellt ha kunnat lösa problemet. Jag beslutade på ett tidigt stadium att inte använda mig av detta då det skulle kunna ha påverkat läraren och genomförandet av lektionerna. Mitt syfte med videofilmning anser jag att jag trots detta uppnått.

Etiska överväganden i samband med videofilmning

Redan tidigt bestämde jag att vara noga och tydlig med den information som gavs till både elever, föräldrar och medverkande lärare. Att filma eleverna och lärare under idrott och fysisk aktivitet kan vara känsligt. Eleverna är ofta ombytta och lättare

klädda än vanligt och det syns tydligt hur de klarar av de situationer som ska utföras.

För det första ville jag ha ett aktivt, skriftligt svar från föräldrarna om ett medgivande till inspelningarna. För det andra angav jag att endast de som var delaktiga i projektet skulle ha tillgång till materialet. För det tredje förvaras originalfilmerna inlåsta i kassaskåp när de inte används för analysarbete samt de kopior som används för analysen på lösenordsskyddad extern hårddisk.

Det är min uppfattning att i samband med all videofilmning och hantering av dessa måste det visas gott omdöme. Det är enkelt och lätt att dokumentera för att sedan visa och sprida sekvenser. Detta får dock inte ske på bekostnad av den personliga integriteten. Lektionerna är dessutom lagrade och kan tas fram närhelst det behövs. Att noga ange för alla inblandade vad filmerna ska användas till och hur de ska hanteras är viktigt för trovärdigheten hos alla som arbetar med videoinspelning i utbildnings- eller forskningssyfte. Studien följer ”Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning” (Vetenskapsrådet, 2002a).

Transkription

Jag har, precis som Jakobsson (2001), transkriberat det som var av intresse för syftet med detta arbete. Frågan jag ställde mig vid genomgången av bandet var hur adekvat sekvensen var för möjligheten att göra en korrekt analys. Jordan och Henderson (1995) menar att oavsett hur detaljerat och noggrant man än transkriberar ett händelseförlopp utelämnas ändå väsentliga nyanser, skeenden, rörelser m.m.