9 RELATIONER MELLAN ARENORNA
9.1 Likheter och skillnader mellan arenorna
9.1.6 Kategorin mångtydighet
Denna kategori har studerats på alla tre arenorna. Kursplanen har en inriktning och ett innehåll mot både hög och låg grad av mångtydighet. Det är dock hög grad av mångtydighet som främst betonas, som att kunna forma och ge uttryck för fantasi och improvisatorisk förmåga. I lärarnas utsagor som behandlar mångtydighet framträder en annan bild av ämnets innehåll. Det centrala tenderar snarare vara låg grad av mångtydighet och kopiering av den formbestämda och etablerade idrottskulturen. Det som avviker från denna bild är att några av lärarna anger att elever leder lektioner eller delar av lektioner och ska då konstruera och skapa ett innehåll i dessa. Intrycket från lärarintervjuerna bekräftas av videoobservationerna, som visar på en låg grad av mångtydighet där lektionerna främst erbjuder entydighet, kopiering och upprepning av etablerade mönster hämtade främst
från den etablerade föreningsidrottskulturen. Även här förekommer undantagsvis hög grad av mångtydighet när en eller flera elever leder delar av eller en hel lektion. Detta gäller dock endast för de elever som leder lektionerna. För övriga elever innebär lektionerna kopiering av etablerade mönster.
9.1.7 Sammanfattning
För det första kan det konstateras att ämnets lärobjekt skiljer sig mest markant åt mellan å ena sidan formuleringsarenan och å den andra sidan transformerings- och realiseringsarenan. På formuleringsarenan, dvs. i kursplanen, framträder främst den funktionella formen med ett klart hälsofokus, men även rekreativ form (friluftsliv) och estetisk form, medan den formaliserade formen är otydligt, eller tvetydigt, framskriven. Vidare är främst komplexa begrepp centrala, ofta i samband med hälsa, där hälsa även förekommer som ett eget begreppsligt område utan relation till idrott.
Både det inter- och det intrapersonella framträder på formuleringsarenan, och omfattar värdegrunds- och samverkans- frågor, men där även positiv självbild och psykiskt välbefinnande är i fokus liksom känslor och stämningar. Kursplanen har även en inriktning mot hög grad av förståelse och mångtydighet, där begrepp som värdera, fantasi och improvisatorisk förmåga framhålls.
I kursplanen framställs det funktionella som ett viktigt lärobjekt, där hälsokulturen är framträdande och där rörelser bl.a. ska användas för fysisk aktivering, ofta ur ett hälsoperspektiv. Tyngdpunkten ligger även på komplexa begrepp och på förståelse för olika samband, som t.ex. mellan olika hälsobegrepp.
Samtidigt är kursplanen på flera punkter otydlig vad gäller ämnets kärna då olika begrepp används för att beskriva denna, som t.ex. ”idrott, lek och allsidiga rörelser” (Skolverket, 2000b, s. 23). Begreppen idrott och hälsa beskrivs eller definieras inte och inte heller relationen mellan dessa.
Transformerings- och realiseringsarenan överrensstämmer i stora drag med varandra. De resultat som framkom i intervjuerna bekräftas till stor del av resultaten i analysen av de videoinspelade lektionerna. Det är framförallt den formaliserade formen med en
nära anknytning till den regelstyrda och/eller formbestämda föreningsidrotten som är central. Men även den funktionella formen är relativt framträdande och då främst med inriktning mot olika fysiska kvaliteter, och som upptar övervägande delen av lektionen. Det som framträder i både videosekvenser och lärares utsagor är att regler i olika föreningsidrotter stundtals ingår som en naturlig del av lektionerna och som även har viss betydelse för hur betyg sätts. Undantagsvis ingår vissa teoretiska moment, t.ex. fysiologiska begrepp samt förmåga att leda andra.
Vidare framstår det som att hälsodelen i ämnet antingen ingår som en integrerad del i redan befintlig verksamhet genom att eleverna är i fysisk aktivitet, eller som ett övergripande syfte för verksamheten. Hälsa framstår inte som att ha ett eget explicit innehåll.
Innehållet i undervisningen kännetecknas av repetitiva och additativa inslag med kopiering av redan etablerade idrottskulturer. Däremot arrangerar lärarna läromiljöer där de konkretiserar, vanligtvis enkla, begrepp och konstruerar situationer där begrepp sätts i handling och där det sker en tillämpning av begreppen. Det förekommer även att mer komplexa begrepp används, men mest i undantagsfall, och när dessa används verkar det vara en separat del av ämnet. Det är således sällan som det arbetas med mer komplexa begrepp i undervisningen. Undantagsvis får elever leda lektioner där det erbjuds hög grad av mångtydighet och skapande.
Den rekreativa formen används framförallt som rekreation och avkoppling, medan den estetiska formen inte förekommer. Jag har inte analyserat den inter- och intrapersonella förmågan på realiseringsarenan, däremot har jag gjort detta på transformeringsarenan och utifrån denna analys framkommer att det i den konkreta idrottsliga miljön uppstår situationer där värdefrågor och samarbetsförmåga blir giltiga och också mer eller mindre bearbetas, dock utan att ha ett eget innehåll. Verksamheten ska uppfattas som positiv, rolig och eleverna ska känna rörelseglädje, dvs. ämnet ska bidra till en positiv upplevelse av idrotten.
Sammanfattningsvis kan sägas att den formaliserade formen framstår som mönsterbildande, men även den funktionella formen
framstår som relativt central på transformerings- och realiserings- arenan. Inriktning mot hög grad av förståelse och mångtydighet tenderar att ges mindre utrymme till förmån för ett repetitivt och additativt respektive entydigt innehåll. Texter eller andra former av media används mycket sparsamt. Däremot anger någon lärare i intervjuerna att teori och prov används i verksamheten.
Vad som är kunskap värd att förmedla skiljer sig således åt först och främst mellan å ena sidan formuleringsarenan och å andra sidan transformerings- och realiseringsarenan. Man kan följaktligen påstå att formuleringsarenans innehåll till stor del omformuleras på transformeringsarenan, men att det inte sker någon större förändring från transformerings- till realiserings- arenan. Transformerings- och realiseringsarenan framstår således som i hög grad kongruenta.
Utifrån ovanstående analys är avhandlingens fjärde konstaterande att det är två, till stora delar olika, lärobjekt som tonar fram iämnet, ett på formuleringsarenan som jag skulle vilja kalla för det ”formulerade lärobjektet”, och ett annat i den transformerade och realiserade verksamheten, det ”realiserade lärobjektet”. Dessa lärobjekt har förvisso vissa gemensamma drag, men olikheterna är markanta. Tillspetsat skulle man kunna säga att det de facto erbjuds två olika ”ämnen” i idrott och hälsa.
Man kan också påstå att det som sker i den realiserade verksamheten avviker från kursplanens innehåll och intentioner. Jag kommer dock att i kapitel 11 diskutera kursplanen och dess formuleringar och huruvida det finns alternativa vägar för ämnet i framtiden.
Det måste poängteras att ovanstående analys är baserat på kursplanen i idrott och hälsa för grundskolan, skolår 9, intervjuer med sex lärare som undervisar i år 9 och 20 observerade lektioner inomhus i gymnastiksal eller idrottshall med dessa lärare. Det som sker på andra lektioner eller runt lektionerna har inte observerats. Mina slutsatser grundar sig således på den begränsade empiri jag har haft tillgång till.