Folkgrupp A n t a l e l e v e r Andel a v A n t a l e l e v e r Andel a v
f o l k g r u p p e n f o l k g r u p p e n i i grund- s k o l a ($) s k o l a ($) V i t a 845 303 A s i a t e r 432 859
7
A f r i k a n e r 1Kalla: Underlaget f r å n Survey 1974. s. 292 f f och South African S t a t i s t i c s 1964, kolumnerna E 11. E 1 4 och E 16.
S i f f e r m a t e r i a l e t d ö l j e r e m e l l e r t i d e n viktig aspekt. Den afrikanska elevgruppen befinner s i g till helt Överväldigande del i grundskolans lägstadium, medan vita barn
nära 97 procent a v de afrikanska eleverna i å r s k u r s e r n a 1 till 7 (med betoning 1-3) och å r 1970 v a r andelen s t r a x över 95 procent. F ö r vita skolbarn v a r motsva-
rande siffra 67 procent respektive 63 procent. Innebörden ä r a t t vita ungdomar fick en längre utbildning och som en följd a v detta i långt högre grad ä n icke-vita kom att inneha f o r m e l l a kvalifikationer f o r exempelvis eftergymnasiala studier. 107
Myndigheternas anslagspolitik gynnar ett påfallande sätt de vitas utbildning.
Å r 1953 var årskostnaden i genomsnitt 18 f ö r ett afrikanskt barn i grundskolan. medan beloppet en vit elev uppgick till R 128. Detta betyder en kostnadsrela- tion f ö r på Femton s e n a r e v a r genomsnittskostnaden, som f r a m g å r a v tabell f ö r en vit och en afrikansk elev R 461 respektive R 25. Kostnadsrelationen ändrades därigenom till Den skeva fördelningen blev således under perioden ä n markantare.
Å r
den totala kostnaden f ö r all utbildningsverksamhet i Sydafrika på följande sätt. Av d e sammanlagt R 789 000 anslogs avsåg procent utbildning av vita. medan r e s t e r a n d eprocent skulle tacka kostnaderna f ö r landets icke-vita folkflertal. 109
Tabell 2:8
UTBILDNINGSKOSTNADER PER CAPITA 1953 OCH
Offentliga utgifter i rand p e r elev i grundutbildning, dvs e j universitet och liknande Folkgrupp Relativ ökn. V i t a
261
de A s i a t e r 208 A f r i k a n e rKalla: Survey 1961, s. 228 och Survey 1973, s. 293.
Undervisningsväsendet k a r a k t ä r i s e r a s också a v innehållet i utbildningen. Skolan förmedlar samhälleliga Apartheidpolitikens värderingar bibringas sålunda barnen via skolan. Eleverna påverkas tidigt att betrakta den vita överhöghetsfilo-
som naturlig.
Även om icke-vita i någon mån erhållit en utbildningssituation under nationalisternas s t y r e , h a r klyftorna mellan vita och icke-vita ökat. Den ekonomiska
utvecklingen med ett vidgat behov a v utbildad arbetskraft v a r tillsammans med sagda politiska Överväganden, d e viktigaste orsakerna till myndigheternas s t ö r r e satsningar. Utbildningens omfattning och inriktning bestämdes dock ytterst av den roll som tilldelats landets olika folkgrupper.
Arbete och löner
1 det sydafrikanska arbetslivet avtecknas den ojämna välfärdsfordelningen inom landet. Löner, allmänna anställningsvillkor och arbetslivsrättsliga regler v a r i e r a r med arbetarens Regeringen h a r alltsedan 1920-talet öppet vinnlagt sig om att föra en labour vilket i Sydafrika inneburit att säkerställa d e vita arbetarnas privilegierade ställning. Successivt h a r produktionens till- växt medfört ett ökat utnyttjande a v icke-vit men i denna process h a r hela tiden p r i m ä r t den vita arbetskraftens intressen tillvaratagits. 114
Landets samlade privata ä r ojämnt fördelad mellan befolkningsgrupperna. Hushållens for tidpunkten och kan illustrera olikheterna i levnadsstandard. Strax ö v e r 69 procent av den totala privata konsumtionsformågan återfanns å r i vita hushåll.
Å r
hade d e vitas andel, som f r a m g å r a v tabell 2:9 vuxit till drygt 73 procent. Under sagda period sjönk den afrikanska folkgruppens andel f r å n 23 procent till procent. Vid båda tillfallena utgjorde den afrikanska befolkningen vid pass 68 procent a v landets invånarantal. De vitas relativa Överläge gentemot afrikanerna stärktes ( i p e r capita-hänseenden) f r å n entill gånger s t ö r r e
Inom guldgruvnäringen, s o m ä r central for landets ekonomi, v a r lönerelationen å r 1911 Ett drygt halvsekel senare, å r 1969, hade den vite a r - betarens försprång kraftigt. Hans lön v a r då närapå 18 gånger högre a n afri- kanens. Under å r e n 1972 till 1974 h a r dock lönerna f o r s v a r t gruvarbetskraft, v a r a v lejonparten kommer f r å n angränsande länder, förbittrats. I m a j 1974 tjänade således i genomsnitt f o r hela gruvsektorn en vit R 521 i månaden och en afrikan R 38, dvs en lönerelation om
Löneskillnaderna inom tillverkningsindustrin h a r likaså en
I privatägd tillverkningsindustri och byggnadsverksamhet v a r relationen
å r 1935 och å r 1953 uppgick den till s a m t å r 1961 till På det hela taget v a r således under d e s s a 25 å r löneklyftan konstant. Under sextio- talet vidgades emellertid gapet å t e r , f r å n å r 1962 till å r 1970. Den i statistiska t e r m e r uttryckta löneklyftan överbryggades, som f r a m g å r a v tabell något under sjuttiotalets t r e inledande å r . Om man r e s o n e r a r kring
i reda pengar e r h å l l e s , vilket likaså f r a m g å r i nämnda tabell, en m e r talande bild a v utvecklingen. Mellan å r e n 1962 och 1973 vita a r b e t a r e i tillverknings- industrin i medeltal R 220 i lönelyft. Afrikanen däremot endast R 38. Följden
blev a t t den absoluta skillnaden mellan vita och a f r i k a n e r ökade f r å n R 130 i måna-
den till R 312, gapet således m e r a n fördubblades på 1 0 å r .
Tabell 2:9
DEN TOTALA I SYDAFRIKA 1954 OCH 1968
n i n g s g r u p p M i l j . H P e r Ca- M i l j . R P e r Ca- p i t a R p i t a R V i t a
4
Färga de A s i a t e r A f 1 8 2 T o t a l t 5Kalla: G. M.E. Leistner: Non-Whites in the South African Economy, s. 284. I Rhoodie (ed. ) : South African Johannesburg 1972.
Tabell
--
I TILLVERKNINGSINDUSTRIN 1962, 1970 OCH 1973 Månadslön i rand F ö r ä n d r i n g i r a n d s V i t s l ö n , g e n o m s n i t t , a n t a l r a n d+
220 A f r i k a n s l ö n , genom- s n i t t , a n t a l r a n d+
t i o n 1 L ö n e s k i l l n a d i a n t a l r a n d 1821 , 4 miljoner afrikanska lantarbetare ä r anställda på vita g å r d a r och plantager. F o r m e r n a för ersättning för utfört arbete skiftar. Lönenivån 122 ä r dock överlag mycket Lönelyft h a r förekommit under 1960-talet
,
men klyftan mellan vita och afrikaner anställda i jordbruket h a r inte förändrats under detta årtionde. 123
T r o t s förekommande löneökningar h a r huvudparten a v afrikanerna en inkomst som ä r helt otillräcklig. Naringslivsorganisationer och vetenskapliga institut i Sydafrika h a r sökt beräkna skilda o r t e r s existensminimum, Poverty Datum Lines. 124
Mätmetoderna och d e r a s bakomliggande värderingar kan starkt k r i t i s e r a s . Om man accepterar PDL som sätt att få en uppfattning om läget ä r bilden den följan- de.
I Sydafrika l e v e r en Överväldigande majoritet av den icke vita befolkningen, och då i synnerhet afrikanerna, på en materiell standardnivå under e l l e r s t r a x vid den nominella svältgränsen. I de s e x s t ö r s t a i landet beräknades sålunda 79 procent av d e afrikanska arbetarna ha löner ä n vad datum
s ä t t e r som nedersta gräns. De skriande sociala orättvisorna fick den dåvarande inrikesministern, Theo Gerdener, a t t å r 1971 förkunna: 128
Det h a r bevisats a v historien att sådana gigantiska skillnader i levnadsstan- dard som vi h a r att g ö r a med i Sydafrika kan förvandla god grannsämja till fiendskap och t o m förorsaka hat. Det kan bli ä n m e r allvarligt. Det kan leda till mord och våld, ty den mindre privilegierade a v d e två kan inte längre tolerera s i n grannes underbara rikedom, bekvämlighet och välstånd.
Hälso- och sjukvård
Hälsotillståndet hos en befolkning b e r o r på f l e r a omständigheter, varav de viktigaste ä r allmän levnadsstandard, tillgång till vård och existensen a v förebyggande åtgär- d e r mot sjukdomar. Färgade, a s i a t e r , afrikaner och vita h a r olika villkor i d e s s a t r e avseenden. Som en följd härav skiftar i s t o r halsoläget be- roende på Detta hör ytterst samman med apartheidsamhällets själva uppbyggnad och politik. 131
Spädbarnsdödligheten, vilket uttrycks som antalet döda under första levnadsåret p e r 000 levande födda barn, utgör en a v de basta indikatorerna på halsotillständet i ett I tabell belyses skillnaden i detta hänseende mellan t r e folkgrup- p e r i Sydafrika. Särskilt iögonfallande ä r h a r värdena för fargade och vita, vilka utvisar att å r 1971 v a r spadbarnsdödligheten s e x högre för fargade ä n f ö r vita. Under sextiotalet halverades spädbarnsdödligheten bland a s i a t e r och vita, medan den förblev på s a m m a höga nivå vad beträffar den fargade befolkningen. Lik- nande systematiska uppgifter saknasför landets afrikanska folkflertal. Tillgängliga, om än knapphandiga, informationer g e r dock vid handen att spadbarnsdödligheten
h ä r a r s t ö r r e ä n f ö r fargade. En studie a v förhållandena å r 1968 i Johannesburg angav spädbarnsdödligheten för vita till och f o r afrikaner till 133 F ö r afrikaner boende i hemländerna v a r vid s a m m a tidpunkt spadbarnsdödligheten väsentligt högre. I Transkei uppgick den t ex till drygt det dubbla, e l l e r 216, fört med Johannesburg. 134
Tabell
A
R OCHAntal döda under f ö r s t a levnadsåret p e r 1 000 levande födda barn
V i t a
Far ga de
A s i a t e r
Källa: Survey 1961, s . 262 och WHO, s . 4.
I Transkei beräknas att åtminstone 40 procent av alla afrikanska barn d ö r f ö r e å r s ålder. F ö r landsbygden i s i n helhet uppskattas det att 30-50 procent a v d e afrikanska barnen inte f å r uppleva s i n femte födelsedag. Detta saknar v a r j e motsvarighet med förhållandena inom den vita delen a v befolkningen.
Den materiellt s ä m s t lottade delen av den sydafrikanska befolkningen a r också den som ä r m e s t exponerad för olika sjukdomar. Tuberkulos, förorsakad bland annat a v eländiga sociala drabbar i 1 5 gånger högre utsträckning afrikaner an vita. Uppgifterna, vilka n ä r m a r e redovisas i tabell g e r dock troligtvis en alltför ljus bild vad r ö r afrikanerna. Många fall a v tuberkulos tacks inte bland den icke-vita, f r ä m s t h ä r hoslandsbygdsboendeafrikanska
Under å r e n 1962 till h a r uppenbarligen ansträngningarna f ö r a t t farsoten TBC gett resultat. Därvid kunde den s t ö r s t a proportionella minskningen noteras f ö r den vita befolkningen.
Fel- och undernäring den icke-vita befolkningen, medan d e vita däremot h a r kunnat befria sig f r å n detta gissel: 139
. . .
i t i s today generally conceeded by nutritionists that malnutrition i s a m a j o r problem in the Republic and a s s u m e s serious proportions in theTabell
RAPPORTERAD AV NYA TUBERKULOSFALL 1962 OCH
A n t a l Per 100 000 A n t a l P e r 100 000 f a l l r e f a l l i n v å n a r e V i t a 1 261 Far ga de A s i a t e r A f r i k a n e r
Källa: Survey 1963, s . 247 och Survey 1974, s 382.
Det ä r s v å r t att skaffa s i g en fullgod bild av fel- och undernäringens omfattning i Sydafrika. Uppgifter a v systematisk karaktär saknas återigen. Då och då lämnad lägesrapportering pekar emellertid ständigt åt håll. Icke-vita, och i synner- het afrikanerna, drabbas h å r t a v en ofullständig näringsdiet. Kwashiorker, en av de två viktigaste protein- och förekommer i långt högre grad hos afrikaner ä n hos vita.
Å r
1967 rapporterades således 7 nya fall avbland vita, 1 046 bland fargade och 12 bland a s i a t e r samt 9 765 sådana hos den afrikanska befolkningen. E n annan undersökning visade vidare, att åtminstone
80 procent a v de afrikanska skolbarnen i P r e t o r i a led a v fel- och undernäring. 142 Hälsovården i Sydafrika ä r m e r utbyggd för vita ä n den ä r för Det finns t ex väsentligt f l e r l ä k a r e och sjuksystrar bland d e f ö r r a ä n hos övriga folk- grupper. Många vita a r b e t a r visserligen i sådana institutioner som vården a v icke-vita men ovannämnda grundskillnad mellan folkgrupperna k v a r s t å r likväl. 145 Apartheidpolitikens praktiska konsekvenser f ö r k l a r a r en väsentlig del a v skiljaktig- heterna mellan Eargades, vitas, a s i a t e r s och afrikaners halsostandard. 146
NOTER S pence 1971, s. 484. 2. Olivier. s. 286. 3. Vandenbosch, s. 36. 4. Mansergh, s. 33. 7. C o c k r a m , s. 10. 9. s. 135. 1 0 . Houghton, s. 220. 11. Vandenbosch, s. 93. 12. Ibid. s. 94. 13. Ibid, s. 99. 14. Ibid, s. 103. 15. Ibid, s. 67. 16. s. 440. 18. s. 158. 20. W a l k e r - E A , s. 592 ff. 22. A b s h i r e , s. 74 f.
24. General S m u t s tillhörde d e m s o m förde tanken på ett mandatsystem, vil- ket möjliggöra a t t kolonier s t ä l l d e s under 'internationell förvaltning',
syftade till a t t f å d e portugisiska besittningarna in i detta s y s t e m , vilket skulle underlätta P r e t o r i a s s t r ä v a n a t t de facto annektera exempelvis
T v ä r t emot Sydafrikas avsikt kom det a l l t s å istället vid fredsförhandlingarna a t t bli d e tyska kolonierna s o m inlemmades i mandatsystem.
26. s. 53. 27. Thompson 1960, s. 150 f. 28. Walker, s. 594 ff. 29. Vandenbosch, s. 62. 30. s. 72 ff. 31. Thompson 1966 a
,
s. 67. 32. Spence 1971, s. 498 ff. 33. Heard, s. 31. 34. s. 45 f. 35. Munger, s . 16. 36. Heard, s. 30. 37. Olivier, s. 290. 38. s. 4 f . 39. Vandenbosch, s. 128. 40. Webb, s . 433.41. Assembly Debates, 1952-01-25, column 227. Citerad hos s. 54. 42. Lawrie, s. 52. 43. s. 681. 44. Webb, s. 440. 45. Olivier, s . 323. 46. Spence 1965, s . 69. 47. Olivier, s. 323. 48. Nolutshungu, s. 61 ff. 49. Webb, s. 441. 50. Ibid. 51. Nolutshungu, s. 72 ff. 52. s. 188 ff.
53. Artikel i FN-stadgan f ö r e s k r i v e r a t t generalförsamlingen 'äger dryfta v a r j e f r å g a e l l e r angelägenhet, s o m f a l l e r inom r a m e n f o r denna stadga
. . .
s a m t. . .
framlägga förslag i dylika f r å g o r e l l e r angelägenheter Förenta Nationernas medlemmar e l l e r f ö r säkerhetsrådet e l l e r f ö r bådadera'. Artikel 14 g e r generalför- samlingen r ä t t att 'föreslå åtgärder f ö r fredligt tillrättaläggande a v varje sakläge, oavsett d e s s ursprung som församlingen a n s e r v a r a ägnad att skada den allmänna välfarden e l l e r d e vänskapliga förbindelserna nationerna emellan'.
54. Pegging Act förbjöd och marktransaktioner i Natal mellan folk- grupperna. Lagens spets v a r riktad mot indierna i f r ä m s t d ä r det växande antalet indier medförde bostadsbrist f ö r denna grupp. Den andra nämnda lagstift- ningen genomfördes av Smuts- regeringen och syftade likaså till att begränsa indier-
nas r ä t t att inneha och markegendomar. Vidare föreskrevs a t t folkgruppen skulle erhålla indirekt representation i parlamentet och en direkt sådan i
rådet. Den s e n a r e delen a v lagen omsattes dock aldrig praktiskt.
55. I stadgans artikel h e t e r det: 'Ingen bestämmelse i denna stadga berättigar Förenta Nationerna att ingripa i f r å g o r , som väsentligen faller inom vederbörande s t a t s egen e l l e r a t t medlemmarna sådana f r å g o r till lösning enligt denna stadga. Denna grundsats skall dock e j utgöra hinder f o r vid- tagande av tvångsåtgärder jämlikt kapitel VII'.
56. s. 145.
57. Ibid.
58. Artikel i FN-stadgan; s e not 55. 59. GARE 44.
60. Den intressanta frågan huruvida man i generalförsamlingen verkligen ansåg a t t Sydafrika kunde påverkas genom dylika uppmaningar och vädjanden. Vid denna tid v a r kompetens i säkerhetspolitiska spörsmål ett mycket ömtåligt
Knappast någon stormakt kunde tänka s i g en m e r påtaglig utvidgning av världsorga- nisationernas r ä t t att befatta s i g med s t a t e r s inre angelägenheter. Det kunde så- l e d e s mycket väl förhålla s i g på det sättet a t t ingen p a r t hyste en egentlig tilltro till värdet a v uppmaningarna till Sydafrika om att ändra samhallspolitiken. Sam- tidigt fanns av ovan nämnda inte något verkligt underlag f ö r att i FN skapa en global institution med befogenhet att medelst t ex tvångsåtgärder tillrättavisa en enskild stat. I detta fanns endast k v a r utrymme f ö r vädjanden och anmodanden. 61. Vandenbosch, s. 208.
62. Olivier, s. 301 ff.
Magnusson 1970 a , s. 24 ff.
64. The T i m e s 1953-10-22, Citerad hos s. 73. 65. s. 74 f . 66. Webb. s. 433. 67. Spence 1962, s. 144. 68. Olivier, s. 292. 69. Webb. s. 434. 70. Vandenbosch. s. 177.
71. Miller, s. 56 ff. 72. s. 121 ff. 73. Ibid, s. 123.
74. Avsikten i det följande ä r således a t t söka g e en utförlig skildring a v det sydafrikanska inskränks ambitionen till några grund- uppgifter, vilka tillsammans g e r en bild a v konfliktens substantiella innehåll. I litteraturförteckningen till den samlade studien återfinns flertalet av d e "standard- verk" som s ä r s k i l t a n a l y s e r a r apartheidpolitiken.
75. Houghton, s. 13 ff.
76. Enligt Houghton ( s e not 75) uppgick således den europeiska (inklusive Kanada) invandringen till Sydafrika mellan å r e n 1890 till och med 1913 till inte mindre ä n 24 000 p e r s o n e r p e r å r . Motsvarande siffra v a r å r 1841 endast 130, vilket skall jämföras med den brittiska utvandringen s a m m a å r till Kanada om 23 950 personer och till Australien 14 552.
77. Houghton, s. ff.
79. Thion, s. 21 ff.
80. Sannolikt ä r detta en alltför l å g s i f f r a , ty myndigheterna inräknar inte syste- matiskt de afrikaner som tillhör kategorin 'gästarbetare i områden'. 81. Andra element utgjordes, vilket ofta nedtonas i den allt rikligare litteraturen om a r b e t a r n a och ekonomin i Sydafrika, av vita y r k e s a r b e t a r e (ofta invandrare) samt en driftig företagsledargrupp.
82. Ngubane, s. 2 f. 83. C a r t e r 1962, s. 282 ff. 84. Ibid, s. 36 f.
85. General Smuts avgav i semptember 1948 i underhuset något a v en program- förklaring vad beträffar den raspolitik man företrätt under United P a r t y s regerings- tid. B1 a anförde Smuts som följer:
Our policy h a s been European paramountcy in this country. Our policy h a s been not equal rights. We have never had any truck with equal rights. It is a n abstraction forced by o u r opponents. We stand and have
stood f o r European supremacy in this country. We have that we have a position of guardianship, over the non-European peoples in the country, and we must c a r r y out that t r u s t in the t r u e of exploitation but in a way which will justify o u r claim to be of
people. We have never been in favours of equal rights. We have always stood and we stand f o r social and residential separation in this country, and f o r the avoidance of all racial
86. Nationalistpartiet (i allians med ett mindre högerparti) vann en majoritet a v parlamentsplatserna. m e n hade inte e n majoritet a v unionens vita s o m
B1 a valsystemets utformning (majoritetsval i enmanskretsar) gjorde en s e g e r möjlig. Valet behandlas ingående i vetenskapliga t e r m e r hos Heard, s. 30 ff. 87. Utrikesminister Hilgard Muller. Citerad hos s. 16.
88. S e exempelvis Magnusson 1975 b, s. 32. D ä r c i t e r a s bl a u r Hendrik F Verwoerds anförande den 25 januari 1963: vill hålla Sydafrika vitt
. . .
'Hålla det vitt' kan endast en s a k , nämligen vit dominans - inte 'ledarskap', inte 'vägledning', utan 'kontroll' och 'överhöghet'".89. S e not 83.
90. F r ä m s t genom Industrial Conciliation Act, 1956, section 8:6 (c-d) och P r o - hibition of Political Interference Act, 1968, section 2 (a-c).
91. Vid nationalistpartiets makttillträde 1948 fanns s å l e d e s ett begränsat antal icke-vita som hade r ö s t r ä t t i Natal och s ä r s k i l t i Kapprovinsen.
kationerna (inkomst- förmögenhetsspärr) v a r emellertid s å utformade a t t folkflertalet a l d r i g kunde utöva något egentligt inflytande via valurnorna. I Repre- sentative of Natives Act, 1936, bestamdes a t t unionens afrikanska medborgare inte skulle tillhöra och formellt jämstallas med det vita elektoratet, varför fortsättnings- v i s s ä r s k i l d a röstlängder förelåg. Afrikanerna mellan å r e n 1936 och 1959 a t t genom val utse f y r a ledamöter i senaten kammaren) och t r e represen- tanter i House of Assembly (2:a kammaren) i unionens parlament. D e s s a rättigheter - om ä n hela tiden obetydliga - avskaffades definitivt 1959.
Kapprovinsens fargade hade under lång tid i princip haft r ö s t r ä t t . Återigen v a r den i olika begränsad och utan s t ö r r e betydelse i den
Kapprovinsen. A r 1951 beslöt nationalistregeringen medelst (en- kel majoritet vid parlamentets omröstning i frågan) a t t d e fargade skulle p l a c e r a s på s ä r s k i l d röstlängd och framgent enbart ha r ä t t att utse f y r a r e p r e s e n t a n t e r i House of Assembly. Regeringens agerande resulterade i en författningskris, ty be- slut a v detta slag krävde 2/3 majoritet vid gemensam omröstning med d e två kam- rarna. Nationalistregeringen hade inte e n sådan erforderlig majoritet, v a r f ö r man genom att utse ledamöter till senaten under f ö r s t a halften a v 1950-talet skaffade s i g e n sådan. 1956 kunde 1951 å r s beslut T i o å r s e n a r e avskaffades d e r ä t t att utse fyra vita ledamöter. T r o t s a t t afrikanernas och d e r ö s t r ä t t haft någon s t ö r r e betydelse i det vita Sydafrikas beslutsfattande institutioner, h a r nationalistpartiet s å l e d e s systematiskt avskaffat också d e s s a rudimentara och formella rättigheter.
92. Analyser a v dagspressens och tidskrifters i bl a detta hänseende återfinns hos C a r t e r 1962, s. 37 ff, Handbook, s. 429 ff, Thompson 1966 b, s.
1 2 1 ff, UNESCO, s 243 f f , Brown, s. ff s a m t Ginwala, s . ff.
93.
Å r
1960 förbjöds African National Congress och Pan- African Congress. D e s s a två organisationer r e p r e s e n t e r a d e det militanta vid denna tid.94. Boende- och vistelserätten vad beträffar icke-vita a r r e g l e r a d i e n mångfald lagar. Kärnan i denna s influx control utgörs a v Native (Urban A r e a s ) Act f r å n 1945 (med f l e r a s e n a r e tillägg). Andra l a g a r i detta vittomfattande komplex ä r :
(1) Bantu Labour Act, 1965, (2) Bantu Labour Regulations (Bantu A r e a s ) , 1968, och (3) Regulations Governing the Control and Supervision of a n Urban Bantu sidential A r e a and Relevant Matters of 14th June, 1968. E n utmärkt samman- fattning a v och kommentar till lagkomplexet finns hos Black
95. E n innebar h a r a t t framstallningen t a r fasta på dis- tribution a v m a t e r i e l l och därigenom l a m n a s å t sidan m e r statsvetenskapligt betonade, och r a t t ofta ofruktbara, beskrivningar a v formella samhallsinstitutioner. E n relativt givande diskussion om vardeansatsen återfinns hos Nordenstam, s. 9 f. 96. Nationalistpartiets utbildningspolitik b a s e r a s i hög g r a d på s i t t å r 1948 publi- c e r a d e manifest o m 'Christian National Education'. H a r f a s t s l å s bl a
ringen som en will have t o do with a of
of culture, of religion, of (Marquard 1969, s. 197).
97. s. 14.
98. Keesing's, s 56 f och Horrell 1968, s. 8 ff. 99. Verwoerd 1966, s. 67.
100. F ö r s t å r 1959 infördes formell segregering på universitetsnivå. De tidigare öppna universiteten i Kapstaden, Witwatersrand och i v i s s mån det i Natal, fick genom Extension of University Act, 1959, i princip inte l ä n g r e f r i t t s k r i v a i n icke- vita studenter. F e m s ä r s k i l d a universitet finns idag, t r e a r avsedda f ö r a f r i k a n e r , och ett v a r d e r a f ö r a s i a t e r respektive fargade. A r 1973 studerade
1 655 icke-vita vid universitet enligt s ä r s k i l t tillstånd i s o m inte kunde erbjudas vid universitet.
101. Måttet ä r grovt och kanske vilseledande då det inte a l l s t a r hänsyn till d e kvali- tativa a s p e k t e r s o m ä r fundamentala i sammanhanget, t ex individers antal studieår, examinationsresultat och drop-out-fenomenet. J a g använder måttet t r o t s sådana berättigade invändningar, ty det u t v i s a r ändå på e t t direkt och näraliggande s ä t t diskrimineringen på detta samhällsområde.
102. s. 25.
103. Sprocas 1971 a , s. 20 f.
104. Hos Rose, s. 38 ff och Horrell 1968 l a m n a s elementära men goda ö v e r s i k t e r rörande den afrikanska utbildningen.
105. S e R o s e , s. 90 ff.
106. South African Statistics 1972, s. E-14, E-27, E-32 och E-39 s a m t Ibid 1964,
S. E-22, E-24 E-25-26.
107. Drop-out-fenomenet a r mycket framträdande vad beträffar den icke-vita skol- gången. S e Sprocas 1971 a , s. 21 ff.
108. Kostnadsuppgifterna a v s e r den genomsnittliga utgiften p e r elev i grundskolan. Eftersom relativt få afrikaner i jämförelse med vita g å r på mellan- och högstadiet, och kostnaden sannolikt a r på lågstadiet a n för högre m å s t e måttet h a n t e r a s med v i s s försiktighet. Skiljaktigheterna a r dock fortfarande s t o r a aven om kostnaderna jämföres f ö r respektive å r s k u r s .
109. Survey 1974, s. 339. 110. UNESCO, s . 58 ff.
111. I andra sammanhang h a r jag haft tillfalle att behandla arbetsmarknads- och löne- politiken i Sydafrika, f r ä m s t i Magnusson 1974 a och
112. Houghton. s . 146 ff. 113. s . 31 ff. 114. Hepple, s. 1 ff. 115. Wilson, s. 66. 116. Survey 1974, s . 281 ff. 117. Ibid, s . 282. 118. Steenkamp, s . f. 119. Survey 1974, s. 278. 120. Carstens. s. 16. 121. Ainslee, s . 1 5 f . 122. Survey 1974, s. 279. 123. Ibid.
124. Hos 228 sådana s t u d i e r a v i Syd- a f r i k a (och i v i s s utsträckning också i Rhodesia). F l e r t a l e t av studierna a r genom- förda under
125. Min allvarligaste invändning mot PDL-måtten a r a t t d e m e r e l l e r m i n d r e bygger på e n oacceptabel v a r d e p r e m i s s med i korthet följande innebörd:
Man uppskattar vilka ting (mat, t r a n s p o r t e r , skolkostnader, o s v) en afrikan
e-
Därvid utgår m a n f r å n (1) vad den vita analytikern a v s e r (2) v a r a absolut minimum f ö r a t t (3) den afrikanska familjen skall överleva. Vid ett tillfalle hade jag personligen en diskussion med en a v mannen bakom ett a v PDL-måtten. Min fråga om h u r många gånger det enligt v a r möjligt p e r å r a t t en familj ( d a r fadern a r b e t a r i område" och familjen a r i Ciskei) sammanstrålade, be- s v a r a d e s s o m s å : brukar inte åka hem m e r ä n två á t r e gånger p e r Konstruktören a v sålunda f r å n denna och en rad a n d r a d e l p r e m i s s e r , t ex a t t en familj inte behöver träffas f l e r ä n ett p a r gånger p e r å r . J a g t r o r a t t v ä r d e p r e m i s s e r n a bakom PDL-måtten a r utomor- dentligt tveksamma u r d e direkt berördas synvinkel.
E n annan typ a v kritik, och enligt min uppfattning e n berättigad sådan, mot
resonemangen a r a t t beslutsfattarna (men inte nödvändigtvis f o r s k a r n a s o m konstru- e r a r och praktiskt matten) tenderar a t t betrakta PDL-beloppen som
e-
komstpolitiska målsättningar i stallet f ö r som metoder f ö r a t t m a t a och exponera skriande sociala orättvisor. J a g h a r själv åhört företagare s o m nöjda konstaterat
h a r nått ö v e r PDL a r a l l t s å inte e t t ofarligt mått, ty det används inte sällan av beslutsfattarna på ett satt (och döljer kanske den s t o r a f r å g a n rörande det inkomstgap som r å d e r mellan vita och icke-vita).
126. Survey 1974, s. 231 ff.
129. Reid
,
s. 1 ff.130. Klassifieringen enligt rasnomenklatur d ö l j e r e m e l l e r t i d d e betydande variatio- n e r n a e n o c h s a m m a folkgrupp. Sålunda torde jämförelsevis r i k a a f r i k a n e r i s t a d e n ha e n hälsostandard s o m l i g g e r d e vitas a n den s o m g ä l l e r f ö r a f r i - k a n e r i landsbygdsdistrikt (Wells, s. 3). 131. WHO, 13. 132. Ibid, s. 4. 133. Återgivet h o s W e l l s , s. 1. 134. WHO, s. 4. 135. S p r o c a s 1972, s. 24. 136. W e l l s , s. 3. 137. Survey 1963, s. 247 f. 138. Survey 1964, s. 308 f.
139. Citat f r å n e n sydafrikansk forskningsrapport f r å n 1962. Återgivet hos WHO, s. 6. 140. Sjögren, s. 22 ff. 142. S p r o c a s 1971 b, s. 35. 143. WHO, s. 7 f. 144. Cooper, s. 3 ff. 145. MASA, s. 4 ff.
146. I S p r o c a s 1971 b , s. 21 ff, a n a l y s e r a s nio olika mellan apartheid och fel- och undernäring.