I Förenta Nationernas generaldebatt
-
den arena d a r flertalet statsledningar en gång årligen g e r sin bild a v-
förhållandet mellan fattiga och rika s t a t e r , rådande stormaktsmotsattningar liksom också arbetet inom FN-organisationen. Strålkastare riktas inte bara mot konflikter av global natur utan aven mot lokalt eller regionalt begränsade konfliktområden.Sydafrika återfinns bland de konfliktområden som sedan lång tid behandlas i gene- raldebatten. I detta kapitel undersöks i vilken omfattning, nar och av vilka s t a t e r sydafrikafrågan uppmärksammas. Detta förefaller vara det basta sättet att belysa konfliktens internationalisering.
GENERALDEBATTEN
Generaldebatten utgör en ingress till varje generalförsamlings ordinarie session, som ä g e r rum under hösten. Namnet till trots ä r det inte fråga om ett forum ett egentligt meningsutbyte. Anförandena utgörs av mycket val genomarbetade rege- ringsdeklarationer, vilka vanligtvis presenteras av respektive lands utrikesminister e l l e r annan regeringsmedlem. Inlägget, som normalt t a r omkring en halvtimmes tid i anspråk, behandlar statsledningens syn och ståndpunkter på en rad områden. F l e r a omständigheter bidrar till att generaldebattsarenan a r en god utgångs- punkt då man vill undersöka sydafrikafrågan på det internationella planet:
Institutionen h a r en likartad stöpning under tidsperioden i fråga; arenans a r med andra ord över tid en och densamma
Praktiskt taget alla s t a t e r ä g e r tillträde till arenan. Viktigt undantag under skedet utgörs dock av Folkrepubliken Kina
En s t o r andel av staterna utnyttjar de facto tillfallet att fora sina bedöm- ningar och uppfattningar till torgs. Mellan och nio av tio nationer deltar i
I anförandena ägnas avsevärd uppmärksamhet St konflikter, såväl natio- nella som internationella. Omkring en tredjedel av det samlade utrymmet upptas av denna typ av frågorJ
Stater som y t t r a r s i g i generaldebatten vänder s i g inte enbart eller knappast ens företrädesvis till övriga närvarande delegationer. s t r ä v a r man efter att nå långt utanför plenarsalen: exempelvis till nyhetsmedierna och ofta också till hemlan- dets befolkning. Anförandena r y m m e r därför ofta inslag av propaganda for det egna landet och d e s s politik. ä r dock regeringsdeklarationen ett uttryck för h u r man s e r på aktuella frågor i världspolitiken. I nedanstående diagram anges några av de syften en s t a t kan uppfylla genom sitt anförande i generaldebatten.
Diagram
GENERALDEBATTENS OLIKA FUNKTIONER
Skapa positiv image a v eget land
Legitimera egna åtgärder
i enskilda Stat i GD
allmän syn på
Förorda normer och r e g l e r för int.
Påverka hemmaopinion
Syftet med analysen, vilken huvudsakligen h a r karaktär av kvantitativ innehållsanalys, ä r att belysa den bild som generaldebatten å r från å r g e r av P å s å s ä t t exponeras den sydafrikanska konflikten mot en m e r allmän bakgrund och dess ut- veckling kan studeras över tid. Två centrala frågeställningar for undersökningen an- m ä l e r sig:
Vilka konflikter blir för uppmärksamhet i generaldebatten och vilken plats intar sydafrikafrågan i sammahanget?
Vilka länder ägnar särskilt sydafrikafrågan uppmärksamhet?
Besvarandet av dessa frågor innebär att man belyser apartheidfrågans internatio- nalisering. En kartläggning av när och av vilka s t a t e r a n s e s viktig i ett
internationellt perspektiv blir möjlig. Vidare kan uppmärksammandet a v denna spe- ciella sakfråga jämföras med motsvarande for övriga omnämnda konflikter.
frågestallningar utgår från ett renodlat kvantitativt betraktelsesätt. En tredje aspekt på sydafrikafrågan h a r mindre a t t skaffa med och paragrafmängder. Istället skjuts h ä r i förgrunden vad som konkret anförs tal om Sydafrika. Utifrån några bestämda innehållskategorier, vilka redovisas i
samband med analysen, söks i föreliggande kapitel också s v a r på frågan:
Vilka synsätt förs till torgs av de s t a t e r som i generaldebatten omnämner konflikten i Sydafrika?
Analysens problemmässiga stomme bildas av dessa t r e frågestallningar. Ur tids- synvinkel avgränsas framstallningen till å r e n 1959 till och med 1970. uppmärksam- heten riktad mot apartheidkonflikten förändras särskilt markant under detta tidsskede, vilket framgår a v diagram 3:3 (se s 65).
Undersökningen
Råmaterialet i undersökningen består av de 1149 anföranden som hölls i generalde- batten under å r e n 1959 till och med 1970. Utifrån f y r a huvudkategorier h a r inläggen innehållsmässigt spjälkats. Därvid h a r lagts vid konflikter, e n ä r under- sökningens t a r fasta på denna aspekt. Analytiskt kan två s l a g av kon- flikter urskiljas, som f r a m g å r av diagram lokaliserade konflikterv
inbegriper sådana öppna lokala intressemotsättningar vilka ofta, men ingalunda alltid, ä r förenade med utövandet av fysiskt våld. Här r y m s även andra rumsligt av- gransbara konflikter, t ex Sydafrika. Ett andra s l a g av konflikter, de be- tonade", h a r en m e r övergripande innebörd och ä r s v å r a att till ett visst land e l l e r en region. Exempel utgör kalla krigets konfrontation mellan öst-väst och klyftan mellan rika och fattiga den mellan nord och syd.
Diagram 3: 2 Geografiskt lokaliserade konflikter Konfliktområden Globalt betonade konflikter i Aspekt verksamhet ö v r i g a frågor
I framställningen används samlingsbeteckningar staterna, t ex Afrika, Latin- amerika och Västeuropa. Detta grundas bl a på att staterna i respektive landergrupp
i andra studier uppvisat en hög grad a v överensstämmande uppträdande. Givetvis medför en analys på en sådan aggregerad nivå besvärligheter. Landergrupperna kan dölja avsevärda skiljaktigheter mellan s t a t e r inom ett och samma Mot den bakgrunden h a r en nedbrytning till nivån enskilt land delvis gjorts i den avslutande perspektivanalysen.
Några av de undersökningstekniska frågor som aktualiseras i samband med ana- lysen behandlas i särskilda bilagor (se Appendix A och B).
Varför uoomärksammas en konflikt
Oaktat de egentliga bevekelsegrunderna betraktas fortsättningsvis konfliktnämnandet i s i g som uttryck f ö r en angelagenhetsprövning. Nar anförandet utformas Övervägs noga vilka frågor som a r s å pass viktiga att de bör uppmärksammas inom den snäva tidsram s o m s t å r till buds. Några omständigheter som kan spela in i
skall i korthet beröras.
En konkurrenssituatioii föreligger på generaldebattsarenan. Många konflikter och andra frågor tävlar om det begränsade utrymmet. I medeltal uppmärksammas således endast mellan t r e och fyra konflikter av respektive s t a t i ett och samma
anförande. I detta hanseende finns emellertid inte obetydliga skillnader mellan staterna. Afrika t a r i genomsnitt exempelvis upp drygt dubbelt f l e r konflikter per land an Latinamerika gör vilket visas i tabell
Tabell
I GENERALDEBATTEN
Antal uppmärksammade konflikter per stat i respektive ländergrupp under två perioder.
Landergrupp Antal nämnda konflikter
1959-1964 1965-1970 Afrika Asien Latinamerika Vas teuropa Östeuropa Genomsnitt
Båda huvudslagen a v konflikter ligger som underlag for beräkningen, s e vidare s 57.
Konkurrensen om uppmärksamheten l e d e r till att vissa konflikter omnämns samtidigt som andra förbigås. F l e r a slag av Överväganden bestämmer vilka oroshärdar som skall beröras. En del konflikter a r genom sitt dramatiska förlopp och sina globala konsekvenser predestinerade a t t få en framskjuten plats. Hit hor under sextiotalet exempelvis Mellanöstern, Vietnam och Tjeckoslovakien. 6
Nara till hands ligger vidare att s t a t e r h a r s t o r benägenhet att omnämna sådana konflikter som direkt påverkar eller kan tankas påverka det egna landet. Exempel utgör s t a t e r som berör konflikt e l l e r mellan angränsande länder. E n tredje förklarande omstandighet har att skaffa med skiftande s l a g av bindningar mellan länder. Stater som ekonomiskt politiskt a r inlemmade i stormakternas s f a r e r torde således ha liten benägenhet a t t nämna konflikt som givit upphov till eller på annat s ä t t a r starkt engagerad i. 7
Slutligen finns s t a t e r som inte berör tillspetsade konflikter d ä r f ö r att man inte s e r det som sin uppgift att vara av I linje med detta ligger aven sådana fall, d a r iakttas i syfte att undvika att man just genom ett omnämnande ytterligare f ö r s v å r a r ett biläggande a v tvisten.
Särskilda omständigheter, varav några h a r antytts, utövar alltså inflytande över konfliktomnämnandet. Vissa faktorer verkar återhållande, andra pådrivande.
Förklaringen till en konflikts uppmärksammande vid en given tidpunkt måste alltså sökas i flera samverkande omständigheter. Framförallt bor man komma ihåg att måttet på uppmärksamhet av en viss konflikt också ä r beroende av konkurrensen f r å n andra samtidiga konflikter.
SEXTIOTALETS KONFLIKT ER SPEGLAS I GE NERALDEBATTEN
Orostillstånden i varlden speglas under sextiotalet i generaldebatten. Uppblossande inbördeskrig, utdragna tvister mellan grannländer, nationella befrielsekrig, m e r e l l e r mindre öppna stormaktskonfrontationer och ombudskrig dominerar scenen och bidrar till att förtäta densamma. Södra Afrika, som innesluter skilda konflikter, röner under tidsskedet ifråga en betydande uppmärksamhet. Under å r e n 1959- 1961
ägnades en tiondel a v det tillsammantagna i generaldebatten åt denna region. Å r 1962 och framöver ökar denna andel på ett iögonfallande s ä t t , vil- ket framgår av tabell Omkring en av allt utrymme kommer f r å n och med denna tidpunkt att r ö r a denna del av varlden. Gemensam nämnare for regionens skilda konflikter ä r existensen av ett fåtalsvälde d ä r vita invandrare och d e r a s lingar besitter den politiska och ekonomiska makten.
T a b e l l A F R I K A I GENERALDEBATTEN T o t a l t a n t a l R e g i o n e n S ö d r a A f r i k a " k o n f l i k t - A n t a l A n d e l a v p a r a g r a f p a r a g r a f e r s a m t l i g a ( p r o c e n t )
1968-70
T o t a l t 2Södra Afrika - fem konflikter
---P-----------
-Konflikten i Sydafrikanska Republiken -
-
bildar tillsammans med Namibia, Portugals kolonier och Angola, Rhodesia samt Afrika,vad som h a r kallas regionen Södra Afrika. I den fortsatta framställningen betraktas ibland regionen som en helhet i förhållande till andra konflikter i varlden.
Detta motiverar några klargöranden. e l l e r sydvästafrika, s e s i analysen som en från Sydafrika fråga. Skalet härtill a r att frågan om Namibia h a r en starkt legalistisk prägel i FN och utgör en särskild Sydafrika innehar hela tiden den faktiska kontrollen över området. Inte sällan vidrörs i an- förandena de fyra geografiskt urskiljbara konflikterna i ett enda sammanhang. Sådana inslag förs till en särskild kategori, som benämns Afrika, allmäntt1. Här re- g i s t r e r a s också utsagor som r ö r Swaziland, och Botswana, emedan dessa i
grad handlar om ländernas relationer till de av vita i området.
Om att mata konflikter
- - -
Åren 1959 till och med 1970, alltså under tolv s e s s i o n e r s generaldebatter, namns många olika konflikter och bland dessa uppmärksammas vissa endast i ett fåtal an- föranden. sistnämnda typ utesluts f r å n den efterföljande analysen. Det visade s i g lämpligt att lagga gränsen efter de 1 3 under respektive session mest omnämnda kon- flikterna. Drygt procent av den samlade paragrafmangden för konflikter under tidsperioden kommer harigenom a t t utgå u r undersökningen. 9
Konflikters livscykel skiftar starkt. Somliga k r i s e r uppmärksammas endast under kort tid i generaldebatten, medan andra återkommer session efter session. Redan en ytlig inspektion av konfliktbilden under de tolv å r e n g e r detta vid handen. För- hållandet speglar konflikters förlopp och karaktär.
Varje enskild konflikt kan rangordnas för respektive session med avseende på om- nämnandefrekvens, vilket betyder att en konflikts relativa vikt bestamms av det antal s t a t e r som vid tillfallet ifråga vidrör den. Därutöver kan en rangordning s k e med utgångspunkt från antalet stycken eller (anförandena indelas i någorlunda
stycken) som agnas konflikten,
Ett starkt samband föreligger mellan dessa båda mått. På det hela taget g e r sålunda en rangordning enligt paragrafmängd samma resultat som ett grundat på omnämnande per stat. a r ett exempel på en avvikelse som upp- träder. Här blir rangplatsen något högre ifall det förstnämnda tillvägagångssättet utnyttjas. I den fortsatta analysen brukas båda måtten. Av framställningen framgår vilket matförfarande som används.
Konfliktbilden 1959-1970
Sammanlagt 30 enskilda fall konstituterar konfliktbilden i generaldebatten under åren 1959-1970 ( s e appendix A, punkt 6 och särskilt tabell VIII). F ö r att överskådlighet klassificeras konflikterna efter två dimensioner. Varaktighet a v s e r den livslängd en konflikt uppvisar på generaldebattsarenan under undersökningperioden. Måttet ut- trycks i antal å r , eller s e s s i o n e r , konflikten figurerar i anförandena. En andra dimension utgörs av intensitet. sistnämnda dimension söker fånga i vilken omfattning
en konflikt a r föremål för uppmärksamhet. Ett användbart mått ä r den genomsnittliga rangplats som konflikten erhåller vid de sessioner den (bland d e tretton flitigast nämnda).
Båda måtten a r förenade med vissa svagheter. Vad betraffar intensitet kan måttets trubbighet leda till att intresseväckande skillnader mellan å r e n g å r om intet. Särskilt galler detta då en under en session h a r en mycket framträdande plats, medan den under andra å r e t h a r en l å g rang. Exempel a r Tjeckoslovakien å r 1968 och 1969, d a r skillnaderna mellan de två tillfallena p g a måttets konstruktion
starkt borttonar. Samma sak galler varaktighetsdimensionen, som alltså grundas på det antal å r analysperioden som konflikten förekommer. Detta medför att konflikter som h a r en faktisk livslängd längre än den som rymmes inom analysperioden, f å r en stympad varaktighet. Ett konkret fall utgörs av Algeriet.
Svagheterna till t r o t s bör de två måtten kunna ligga till grund för en grov
av konfliktbilden under de tolv åren. Varaktighet och intensitet, de två oberoende variablerna, tredelas och kombineras till en niofaltstabell. På s å satt erhålls nio celler som vardera kan rymma ett e l l e r flera av de 30 fallen. Klassgränserna fram- g å r a v nedanstående tabell
14 av de 30 konflikterna i generaldebatten utmarks, som framgår av tabell av kort varaktighet, mellan ett till fyra å r . Två av dessa k r i s e r uppvisar samtidigt hög intensitet, vilket betyder att de i genomsnitt tillhörde de fem mest omnämnda konflik- terna. Inbördeskriget i Nigeria blossade upp i m a j 1967 och den federala sidan kväste slutligt Emeka Ojukwus utbrytningsförsök i januari 1970. Under 1968 och 1969 intar denna konflikt en framskjuten plats i generaldebatten. Medan Nigeria-krisen faktiskt hade ett kortvarigt förlopp, a r situationen som nämnts annorlunda med avseende på den andra konflikt som k a r a k t ä r i s e r a s av kort varaktighet, nämligen Algeriets befrielsekrig vilket pågick intensivt under å r e n 1954 till och med 1962. Övriga konflikter med kort varaktighet uppvisar i huvudsak måttlig eller låg intensitet vad betraffar uppmärksamhet.
Åtta konflikter uppvisar en varaktighet om fem till åtta å r . Kongo och "Södra Afrika, utgör h a r de mest omnämnda. Sistnämnda konflikt inbegriper främst frågor som galler regionen i d e s s helhet (se s 60). Övriga s e x konflikter med inter- mediär varaktighet r y m m e r exempelvis motsättningen Att denna globalt betonade intressemotsättning i generaldebatter av låg intensitet kan bero på flera omständigheter. En sådan kan vara a t t konflikten ifråga b e r ö r s på annat satt a n genom explicita r e f e r e n s e r till Man talar i andra t e r m e r om motsättningen mellan fattiga och rika nationer, om kolonialism och ny- kolonialism. etc.
Tabell 3:3
30 KONFLIKTER I GENERALDEBATTEN 1959-1 970
Konfliktintensitet Konflikts varaktighet
(Genomsnittlig Kort Intermediär Lång
rangplats med -4 å r ) (5-8 å r ) (9-12 å r ) avseende om-
nämnande)
Hög Nigeria-Biafra Kongo Vietnam
1-5 Algeriet Södra Afrika,
allmänt Mellanöstern Intermediär Bizerte Indokina
6-9 Indien-Kina Cypern Namibia
Indien-Pakistan Kuba Rhodesia Tjeckoslovakien
Tibet Sydafrika
Väst- Irian
Marocko Korea
Malaysia Södra Arabien Dominikanska Rep. Honduras-El Salvador Ungern Afrika
Återstående åtta konflikter a r sådana som under praktiskt taget hela tidsskedet åter- kommer, session efter session finns de på listan över mest uppmärksammade tillstånd och öppna sammanstötningar. Vietnam och Mellanöstern överskuggar i hög grad den internationella politiken under sextiotalet, men särskilt påfallande under årtiondets andra Upptrappningen a v kriget på den indokinesiska halvön och en alltmer skarpt situation i Mellanöstern speglas i generaldebatten. Konfliktområdena ifråga erhåller en starkt dominerande stallning i de avsnitt av anförandena som agnas
kriserna i världen.
omnämnanden av präglar sextiotalets generaldebatter. Nara förbunden med denna konflikt ä r vilken ä r en av de direkta sakfrågor som ofta kom att konkretisera den m e r övergripande blockmotsättningen. Vanligtvis karaktäriseras ju femtiotalet som det kalla krigets särskilda årtionde. Av allt a t t döma lever emellertid stormaktskonflikten under sextiotalet kvar som en påträngande realitet, åtminstone på det verbala planet. I generaldebattens beskrivningar och bedömningar av det globala laget tillskrivs konflikten en fram- trädande roll, den namns flitigt. Detta innebar dock inte att omnämnandet av ifråga- varande konfliktområde nödvändigtvis h a r samma innebörd under båda årtiondena.
Sannolikt förhåller det s i g som a t t uppmärksammandet av under s t o r del av sextiotalet ä r ett tecken på en pågående avspänning. Man understryker nu betydel- s e n av ett närmande mellan stormakterna s n a r a r e an a t t som under föregående å r - tionde framhålla rådande djupa motsättningar. Exemplet utvisar de svårigheter som på grund a v undersökningsmetoden kan förefinnas att i detta hanseende m e r i detalj och entydigt tolka resultatbilden.
Ytterligare fyra konflikter under perioden 1959-1970 lång varaktighet. Gemensamt f ö r d e s s a a r att de i generaldebatten av intermediär inten- s i t e t , d v s i genomsnitt h a r en relativt måttlig placering vad betraffar
frekvens. Ett annat sammahållande d r a g a r a t t konflikterna ifråga utspinner s i g i ett och samma geografiska område, nämligen i regionen Södra Afrika. F ö r det tredje ä r d e r a s karaktär likartad därigenom a t t de fyra fallen gäller folkflertalets under- tryckande genom en vit minoritet. Även om vissa yttre skillnader föreligger mellan konflikterna, f r a m t r ä d e r sålunda viktiga gemensamma inslag hos dem.
SYDAFRIKA
Mot slutet av femtiotalet börjar Sydafrika utanför landets g r ä n s e r uppmärksammas alltmer. Följande årtionde medför a t t denna konflikt erhåller en central plats i världspolitiken. I vilken utsträckning och a v vilka s t a t e r uppmärksammas frågan i generaldebatten? Hur skall man t ex förklara den nedgång som rum under senare delen av sextiotalet? Och vilka skilda perspektiv anläggs på konflikten? Förstnämnda två frågor besvaras i föreliggande avsnitt. Därefter görs ett försök att i nastkommande avsnitt analysera de synsätt, eller perspektiv, som fors till torgs. Slutligen sammanfattas s å resultaten av undersökningen i ett särskilt avsnitt.
Sydafrikafrågan i generaldebatten
F r å n att tidigare ha utgjort en oansenlig fråga blir som framhållits konflikten i Syd- afrika ett under sextiotalet bestående inslag i generaldebatten. Detta förhållande kan
r e g i s t r e r a s i omnämnandefrekvens likaväl som i paragrafmängd. Vid 14:e general- församlingen, alltså 1959, ä r det nio s t a t e r som uppmärksammar förhållanden i Sydafrika, däribland landet självt. Året tas konflikten upp i tolv anföranden, men forst under nastkommande session föranleder apartheidfrågan ett m e r vittom- fattande intresse. 27 s t a t e r , varav 1 9 s v a r t a afrikanska, t a r nu tillfallet i akt och vidrör den sydafrikanska apartheidpolitiken.
Upptakten till en internationalisering av sydafrikafrågan hänför s i g till sagda treårsperiod. Har börjar med andra ord konflikten få en uppmärksamhet långt m e r vidsträckt an någonsin tidigare. Påföljande t r e å r innebar, sett som helhet, en höjd- punkt vad betraffar omnämnandet av frågan under sextiotalet. 102 s t a t e r h a r under
I GENERALDEBATT 1950-1970
perioden Sydafrika bland de konflikter som behandlas i anförandena. Särskilt under 1963 och 1964 tilldelas apartheidfrågan en mycket framskjuten stallning. Vid de två generaldebatterna a r Sydafrika den flitigast nämnda konflikten av alla; 44 om- nämnanden 1963 och 34 å r e t därefter (se appendix A , punkt 6 , tabell VIII). Orsaken till denna uppgång berörs s e n a r e ( s e s 269).
Återstoden av sextiotalet medför ett m e r måttligt uppmärksammande av Sydafrika i generaldebattsammanhanget, aven om konflikten varje å r återfinns bland de nio mest omnämnda. Åren 1965 till och med 1967 f å r den sålunda utrymme i 67 anföranden och under nästa treårsperiod i 58, ett förhållande som kan utläsas i tabell
Tabell 3:4 T o t a l t A n t a l k o n f l i k t - 1 0 2 omnämnanden S u m m a p a r a - g r a f e r
Internationaliseringen och dess olika f a s e r kan ävenledes belysas genom det grafutrymme konflikten ges. Sammanlagt 900 paragrafer används under 12 sessio- nerna for a t t i generaldebatten redovisa ställningstaganden i och värderingar av apartheidkonflikten. I likhet med omnämnandena a r antalet paragrafer ojämnt för- delade över tid. Ett nara samband finns emellertid mellan de två sätten a t t mata, vilket framgår a v tabell Ett undantag kan dock noteras. Jämförelsevis stort utrymme i relation till antalet omnämnanden agnas konflikten under skedet 1959-1961. Förklaringen härtill ä r f r ä m s t att den sydafrikanska delegationens anföranden under dessa å r , räknat i antalet paragrafer, starkt påverkar bilden. Hela 56 procent av totalutrymmet rörande apartheidfrågan tas i anspråk av Pretoria (se vidare s 70). Ett resultat blir givetvis att den genomsnittliga paragrafmängden per omnäm- nande inte ä r helt jämförbar med den för senare perioder.
Förändringar under sextiotalet
Under andra hälften av sextiotalet sjunker, som framgått, av
heidfrågan i generaldebatten. Några förklaringar skall kortfattat diskuteras. Ett minskat omnämnande av sydafrikafrågan kan ha som en förklaring att andra
konflikter tett s i g m e r kritiska och alltså väsentligare att beröra. Sextiotalets andra saknade onekligen inte brännande oroshardar i vitt skilda delar av världen. Vietnam, Mellanöstern och Nigeria-Biafra ä r exempel Det kan också tänkas a t t sydafrikafrågan under årtiondet successivt kom att f r a m s t å som en jämförelsevis mindre konflikt. En bidragande orsak kan, förutom
också utgöras av konfliktutvecklingen som sådan. Härmed åsyftas att regeringen i Sydafrika några å r in på sextiotalet uppenbarligen framstod som situa- tionens h e r r e . En hastig omvälvning i landet tycktes allt mindre trolig, vilket med- förde att konflikten i omvärlden betraktades som mindre akut.
Diagram 3:4 AV AGNAD REGIONEN AFRIKA 1970 Antal paragrafer Rhodesia Namibia Sydafrika "Södra Afrika,
En annan förklaring till den minskade uppmärksamheten av sydafrikafrågan kan sökas i hela regionen Södra Afrikas plats i generaldebatten. Under å r e n 1959-1967 ökar successivt såväl omnämnandet av som utrymmet för regionens sammantagna konflikter. Under de följande t r e å r e n s k e r en s m ä r r e tillbakagång, vilket framgår av tabell s 60. Samma förhållande kan utläsas u r diagram 3:4 ovan. Dar visas hur sydafrikafrågan utrymmesmassigt under perioden 1965-1970 f å r en m e r undan- skymd plats an tidigare i det totala Södra Afrika-sammanhanget. Likväl förefaller det som om det totalt "möjliga" utrymmet för regionen Södra Afrika under perioden ligger någonstans vid nivån 300-400 paragrafer p e r session. Man kan då havda, att apartheidfrågan troligtvis f å r s t å tillbaka f ö r den konflikten i Rhodesia och i de portugisiska kolonierna och Angola.