Kraven på internationellt förankrade aktioner mot Sydafrika blir allt s t a r k a r e och m e r långtgående under sextiotalet. I detta kapitel analyseras hur generalför- samling och säkerhetsråd befattade s i g med sydafrikafrågan. Härvid s t å r beslutade aktioner samt de enskilda staternas hållning till dessa i förgrunden.
Generalförsamlingen i FN utgör ett globalt forum som med viss rätt kan liknas vid ett embryo till ett världsparlament. I avgörande hänseenden saknar dock general- församlingen, d ä r varje stat formellt lika inflytande, sådana karaktäristika som
ä r förenade med nationella parlament. Mest iögonfallande ä r att världsförsamlingen väsentligen saknar all annan makt vid internationell konfliktlösning än den som består i att rikta uppmärksamhet på och rekommendationer till lämpliga åtgärder. Man förfogar inte över några egentliga r e s u r s e r eller sanktionsmöjligheter för att förverkliga sina beslut. 1
I tidshanseende avgränsas undersökningen till att omfatta sessionerna tretton till och med tjugofem, dvs de forsamlingsmöten som rum under å r e n 1958 till 1970.
Fyra huvudfrågeställningar bildar analysens yttre ram. En första av d e s s a r ö r vilka åtgärder som generalförsamlingen förordat i syfte att få till stånd förändringar i Sydafrika. Analysen t a r s i n utgångspunkt i sådana förslag som de facto varit före- mål för beslut i generalförsamlingen. En följd a v detta blir att den omfattande kom- mittébehandlingen av (på nivåer) inte granskas i sammanhanget. Syftet med analysen ä r nämligen i första hand att kartlägga de programmatiska åt- g ä r d e r som faktiskt vinner bifall och som på s å sätt utvisar
önskar lösa apartheidkonflikten. Den första kan, sammanfattningsvis, formuleras på detta sätt:
Vilka åtgärder förordas av generalförsamling under tidsskedet 1958-1970 för att utifrån påverka Sydafrika ?
En andra gäller:
I vilken grad f r a m t r ä d e r motsättningar vid omröstningar om utkast i sydafrikafrågan under ifrågavarande period?
Nar allt kommer omkring ä r det endast d e suveräna medlemsstaterna, enskilt e l l e r kollektivt, som i praktisk handling kan omsätta d e på ett universiellt plan fattade be- sluten. Därför ä r det viktigt a t t undersöka hur de enskilda länderna i FN förhåller s i g till föreslagna åtgärder:
Hur förhåller s i g , dvs r ö s t a r , enskilda länder i FN till de olika åtgärder rörande Sydafrika som Övervägs i generalförsamlingen vid 13:e till och med 25:e sessionen?
I f l e r a avgörande hanseenden ä r det säkerhetsråd som formellt lika väl s o m reellt h a r ansvar f ö r organisationens säkerhetspolitiska ställningstaganden och ak- tioner. Rådets avgörande position ä r särskilt märkbar vid genomförandet a v tvångs- åtgärder för a t t upprätthålla internationell fred och säkerhet. En naturlig fjärde dersökningsuppgift a r därför:
I vilken mån och på vilket sätt h a r säkerhetsråd under berörda å r befattat sig med sydafrikafrågan?
I h a r sammanförts en del upplysningar rörande tillvägagångssättet vid analysen (Appendix D).
Omedelbart efter Förenta Nationernas tillkomst började sydafrikafrågan uppmärk- sammas. Under lång tid dominerade spörsmålet indiernas stallning i lan- det samt om Namibia (Sydvästafrika). F ö r s t en bit in femtiotalet vidgades frågan till att gälla apartheidpolitiken i s t o r t , vilket skildrats i ett tidigare sammanhang ( s e s. 29 ff).
Tidsperioden kan med avseende på sydafrikafrågan indelas i t r e skeden. F ö r s t a skedet, omfattande å r e n 1958 och 1959, utgör en av föregående sessioners behandling av ärendet. följande fem å r långa fas karaktäriseras av en nyori- entering; från till långtgående Tredje tidsskedet inbegriper 20:e till och med 25:e dvs de sex å r e n 1965-1970. Här vann
om en isolering av Sydafrika fast terräng och denna strategi framstod nu som det främsta sättet a t t utifrån påverka Sydafrika. Vidare sanktionerades rätten att på olika sätt bjuda den sydafrikanska regimen motstånd, t ex genom en väpnad resning.
s t r a t e g i : 1958-1959
Under d e n 13:e s o m den 14:e s e s s i o n e n fullföljde Sydafrika s i n sedvanliga linje. Genom sökte m a n a v v ä r j a a t t generalförsamlingen överhuvud vid- r ö r d e förhållandena i landet. Nu l i k s o m tidigare a n a m m a d e s inte detta s y n s ä t t a v m e d l e m s m a j o r i t e t e n , utan den tudelade f r å g a n om rasåtskillnadspolitiken fördes upp på dagordningen. F l e r a viktiga s t a t e r , bland d e s s a Australien, Belgien, F r a n k r i k e , Italien, Holland och e m e l l e r t i d kompetens a t t befatta s i g med ärendet.
De två församlingsmötena präglades a v m o d e r a t e approach, recalling that the General A s s e m b l y , a t i t s previous s e s s i o n , had adopted a m o r e conciliatory tone, appealing to the Union Government to r e v i s e i t s policy
. .
Detta försiktiga när- mande s p e g l a s tydligt i d e sammanlagt f y r a antagna resolutionerna. Man beklagar Sydafrikas v ä g r a n a t t efterleva tidigare FN- resolutioner. Man vad j a r till Sydafrika a t t raspolitiken s k a l l avskaffas i enlighet med stadgans f ö r e s k r i f t e r . T v å a v resolu- tionerna, s o m r ö r den övergripande raspolitiken, a r d ä r t i l l utformade s o m allmän- giltiga anmaningar om avskaffandet a v r a s d i s k r i m i n e r i n g v a r h e l s t s å d a n förekommer. Sydafrika a n f ö r s h a r endast s o m konkret fall d a r den g e n e r e l l a principen c md i s k r i m i n e r i n g ofördröjligen bör förverkligas,
E n s å d a n " mjuk vann dock inte ö v e r l a g bifall. Vid 13:e s e s s i o n e n f ö r k l a r a d e s å l e d e s några s t a t e r , däribland Ghana, Etiopien, Bulgarien och Ceylon, a t t unionens raspolitik utgjorde ett hot mot internationell f r e d och säkerhet. Under
f ö r s a m l i n g s m ö t e fick uppenbarligen e n dylik bedömning e t t något ökat I till e n a v resolutionerna fastslogs sålunda government policies which accentuate o r to r a c i a l discrimination a r e prejudical to international
Vid s a m m a s e s s i o n uttalades i diskussionerna också k r a f t f u l l a r e ä n tidigare vikten a v a t t något konkret g ö r s f ö r a t t f ö r m å Sydafrika a t t ä n d r a s i n raspoli- tik. I d e n slutliga resolutionstexten ä r det e m e l l e r t i d " vädjandets s o m kom- m e r till tals.
Omprövningens å r : 1960-1964
F ö r s t a hälften a v sextiotalet innebar e n s t e g v i s genomförd omprövning a v generalför- samlingens allmänna s y n på apartheidpolitiken. I januari 1961 besökte g e n e r a l s e k r e - t e r a r e n Sydafrika och d i s k u t e r a d e d a r med statsledningen den rådande situationen. Denna och några l i k a r t a d e å t g ä r d e r kan betraktas s o m e t t s i s t a försök a t t genom väd-
janden tala det vita h ä r s k a r s k i k t e t till r a t t a . Under perioden samtidigt stödet i generalförsamlingen f ö r e t t kraftfullare a g e r a n d e beträffande apartheidpolitiken.
Drivkraften bakom denna utveckling stod i f ö r s t a hand a t t finna i två förhållanden. Generalförsamlingens hade genom å r e n uppenbarligen inte avsatt
några positiva resultat. T v ä r t o m kunde m a n gång e f t e r annan i n r e g i s t r e r a e t t full- följande a v och e n skärpning i rasdiskrimineringen. Händelserna i Sharpeville i
1 9 6 0 åskådliggjorde på ett slående s ä t t motsättningarna i landet. Myndigheterna besvarade social och politisk o r o bland s v a r t a med fysiskt våld istället f ö r utjämnande r e f o r m e r . F ö r a l l t f l e r s t a t e r f r a m s t o d det s o m m i n d r e sannolikt a t t P r e t o r i a kunde
a t t ö v e r g e s i n rasåtskillnadspolitik. Hovsamma vädjanden f r å n FN hade inte g e t t något resultat. Även sådana l ä n d e r s o m sedan lång tid upprätthöll intima förbin- d e l s e r med Sydafrika s å g s i g nu föranlåtna a t t öppnare ä n någonsin k r i t i s e r a a p a r t - heidsystemet. E n påtaglig i r r i t a t i o n och besvikelse kunde s p å r a s ö v e r a t t Sydafrikas vita inte i ett enda viktigt hänseende hade tagit intryck a v de upprepade
E n a n d r a viktig omständighet v a r a t t FN vid denna tidpunkt genomgick medlems- m a s s i g t s t o r a förändringar. F r ä m s t det Afrikas" inträde i organisationen medverkade till a t t skapa ett nytt politiskt klimat. R a d i k a l a r e tongångar började g e n e r e l l t g ö r a s i g gällande. I sydafrikafrågan f ö r m ä r k t e s d e n nya strömningen genom e n a l l t f r ä n a r e och o f t a r e förekommande kritik. O m r ö s t n i n g s m a s s i g t forändrades givetvis situationen i och med a t t e t t s t o r t antal afrikanska s t a t e r erhöll medlemskap. Inte osannolikt ä r a t t d e s s a ä n d r i n g a r d ä r u t ö v e r g a v upphov till e n önskan hos tidigare m e d l e m m a r a t t tillmötesgå den nya maktgrupperingen genom a t t vid
m a r k e r a e n h å r d a r e inställning till samhallsordningen i Sydafrika.
Ärendet r ö r a n d e raskonflikten i Sydafrika, s o m f r å n och med 17:e s e s s i o n e n inne- slöt också den tidigare s ä r s k i l d a dagordningspunkten r ö r a n d e a s i a t e r n a s ställning, gällde under tidsperioden skilda a s p e k t e r på frågan. Mest c e n t r a l a v a r d e å t g ä r d e r s o m utifrån kunde och borde vidtas i syfte a t t påverka apartheidpolitiken. Härvid v a r det införandet a v sanktioner s o m stod i förgrunden. Under f ö r s t a halften a v sextiotalet, d v s den period s o m h ä r a n a l y s e r a s , kom också f ö r f ö r s t a gången
h e t s r å d e t a t t p l a c e r a ä r e n d e t på s i n dagordning (Rådsbehandlingen b e r ö r s i e t t s e n a r e sammanhang, s e s. 96).
E t t a v d e m e s t betydelsefulla inslagen i församlingens Överläggningar under perioden utgjorde fastställandet a v huruvida situationen i Sydafrika hotade internatio- nell f r e d och s ä k e r h e t e l l e r ej. F r å g a n ä r c e n t r a l e f t e r s o m ett jakande s v a r v a r e n
m e n givetvis i s i g inte tillräcklig, förutsättning f ö r a t t S ä k e r h e t s r å d e t skall vidta tvångsåtgärder enligt stadgans kapitel VII. Afrikanska s t a t e r
emfatiskt a t t f r e d och s ä k e r h e t äventyrades, medan exempelvis USA och f l e r t a l e t västeuropeiska l ä n d e r a n s å g a t t s å e j v a r fallet. D e s e n a r e uttalade s i t t ogillande a v apartheidpolitiken, m e n kunde den a n d r a s i d a n inte ansluta s i g till bedömningen a t t d e t i stadgans mening f ö r e l å g ett verkligt hot mot internationell f r e d och säkerhet.
I de antagna resolutionerna, s a m t i utkast till sådana s o m icke bifölls, kom d e s s a motsättningar i d a g e r . H a r dock e n utveckling s t e g f ö r s t e g i riktning mot a t t
generalförsamlingens m a j o r i t e t delade den a v bl a d e afrikanska länderna intagna ståndpunkten. 1960 hette d e t sålunda a t t policies have led to international friction and that t h e i r continuance international peace and
Och vid 16:e s e s s i o n e n , å r e t d ä r e f t e r , å t e r k o m en liknande f a s t något s k a r p a r e formulering: continuance s e r i o u s l y endangers.. Såvitt a n g å r d i r e k t a l u t i o n s f o r m u l e r i n g a r kunde e l l e r önskade generalförsamlingen inte s t r ä c k a s i g l ä n g r e under Förklaringen a t t apartheidpolitiken allvarligt hotade in- ternationell f r e d och s ä k e r h e t v a r likväl en framgång f ö r d e m e s t radikala s t a t e r n a , enkannerligen de afrikanska.
Vid det 15:e församlingsmötet f r a m l a d e 26 afrikanska s t a t e r ett resolutionsförslag d ä r olika i s o l e r i n g s k r a v utgjorde stommen. Enskilda l ä n d e r borde, enligt utkastet, avbryta diplomatiska och ekonomiska f ö r b i n d e l s e r med Sydafrika. s ä k e r h e t s r å d e t , hette det v i d a r e , uppmärksainmades på situationen i landet under hänvisning till a t t l ä g e t ä r ägnat a t t s ä t t a internationell f r e d och s ä k e r h e t i f a r a . E t t annat och f ö r s l a g till beslut, ursprungligen f r a m l a g t a v Ceylon, Malaya, F ö r e n a d e
8
k e n och Indien, f ö r e l å g likaså. H ä r fanns e m e l l e r t i d e n m e r å t e r h å l l s a m inställning beträffande de konkreta å t g ä r d e r s o m borde vidtas: a l l to such s e p a r a t e and collective action a s was open to them to bring the abandonment of
Ingen anmodan om e n prövning a v f r å g a n i s ä k e r h e t s r å d e t återfanns i förslaget.
r ö r a n d e vad s o m kunde och borde f ö r e t a s under
åskådliggörs a v de två ovannämnda utkasten vid 1960 å r s session. I överlägg- ningarna, i det s ä r s k i l d a politiska utskottet s o m i plenarsammanhanget, tog både den och linjens f ö r e t r ä d a r e till orda. Kongo (Leopoldville) ,
n u m e r a Z a i r e , menade a t t bagge f ö r s l a g e n v a r uttryck f ö r e n och s a m m a moralprincip. Skillnaden bestod i a t t 26- power text could be r e g a r d e d a s containing the maximum to be m a d e on the Union Government, the five- power ( s e n a r e fyra) resolution a s containing the minimum Det v a r gagnlöst, enligt f l e r a afrikanska l ä n d e r , a t t a n t a e n mild resolution, ty under lång tid hade generalförsamlingen utan f r a m g å n g sökt påverka Sydafrika genom appeller. F r å n annat h å l l , r e p r e s e n t e r a t av t ex Indien och USA, f r a m f ö r d e s s o m stöd f ö r fyrmaktsutkastet. a t t d e t v o r e olämp- ligt a t t r e k o m m e n d e r a å t g ä r d e r vilka a l l a s t a t e r inte ä r beredda a t t också i verklig- heten genomföra. Om F N antog e t t bojkottprogram s o m inte i p r a k t i s k handling efter- l e v d e s , United Nations would a n instrument of empty S t a t e r s o m f ö r e s p r å k a d e e n linje v i d a r e a t t fyrmaktsförslaget designed to appeal to the good and of the Union Government, without in any way interfering in its 1 3
Även om skiljaktigheterna v a r betydande, fanns i d e båda huvudlägren utåt s e t t en långt s t ö r r e beredvillighet till politisk handling a n tidigare. Enligt den linjen
skulle dock aktioner p r i m ä r t beslutas och genomföras a v s t a t e r n a enskilt, medan m a n i det a n d r a l ä g r e t önskade s e F N s o m den beslutsfattande och samordnande in- stansen. Vid 15:e och s e s s i o n e n v a r d e t den linjen s o m s e g r a d e i d e slutligt antagna resolutionerna. Regeln om två tredjedels m a j o r i t e t vid o m r ö s t n i n g a r
i viktiga f r å g o r förhindrade a t t a l l a m e r långtgående sanktionskrav vann insteg i ge- neralförsamlingen.
Den linjens f ö r s t a egentliga genombrott inträffade å r 1962. Vid detta 17:e församlingsmöte förelåg endast ett utkast till vilket i
plenaromröstningen bifölls med r ö s t s i f f r o r n a 67
för,
1 6 och 23 a v s t å r . H a r om- bads s t a t e r n a , enskilt e i l e r i s a m v e r k a n , v e r k s t ä l l a e n r a d blockadåtgärder mot Syd- afrika. Tonvikten l å g p å ekonomisk krigföring. s ä k e r h e t s r å d e t uppmanades d ä r t i l l a t t vidta m å t t och s t e g sanctions, to s e c u r e South Africa's compliance with t h e resolutions of General Assembly and of the Security Council on this subject and, if n e c e s s a r y , to action under of the E n eventuell uteslutning, enligt stadgans a r t i k e l 6 , a v Sydafrika u r världsorganisationen, utgjorde e t t nytt element i isoleringssträvandena.Uppenbarligen v a r d e t avgörande förskjutningar s o m r u m mellan d e två s e s s i o - nerna. Vilka f ö r ä n d r i n g a r i röstningshänseendet kunde i a k t t a s ? Nedanstående m a t r i s k a n belysa detta. T a b e l l Se not 16. J a Nej Avstår v a r a n d e J a 2 Nej 1 1 6 8 2 1 E j medlem
7
i 67
2 2 21 huvudsak uppträdde, s o m f r a m g å r a v tabell t r e s l a g a v förskjutningar i röstningsbeteendet. 1 4 l ä n d e r r ö s t a d e å r 1961 mot resolutionen, medan m a n s e s s i o - nen d ä r e f t e r avstod. Hälften a v denna grupp utgjordes a v västeuropeiska och å t e r - stoden a v l a t i n a m e r i k a n s k a s t a t e r . E n a n d r a förändring mellan d e två tillfallena bestod a t t l ä n d e r s o m avstod 1961, kom a t t r ö s t a f ö r bifall till resolutionen vid s e s s i o n . T i o a v d e s s a s t a t e r tillhörde den a s i a t i s k a gruppen. Slutligen, s j u nya m e d l e m m a r , v a r a v fem f r å n Afrika och två f r å n L a t i n a m e r i k a ,
tillkom under perioden i f r å g a och a l l a valde d e a t t understödja resolutionen.
Bakom sanktionslinjens f ö r s t a påtagliga f r a m g å n g i generalförsamlingen dolde s i g sålunda skilda förskjutningar i röstningshanseendet. Viktigast v a r därvid a t t d e t öppna motståndet i v i s s m å n n e u t r a l i s e r a d e s (nej a v s t å r ) s a m t a t t förbyttes till ett aktivt understödjande ( a v s t å r ja).
Under å r 1963 upptog s ä k e r h e t s r å d e t apartheidkonflikten till behandling o c h , vilket f r a m g å r i e t t s e n a r e sammanhang ( s e s d ä r beslöt m a n bl a a t t tillsätta e n grupp med uppgift a t t s t u d e r a vilka möjligheter s o m stod till buds f ö r a t t påverka Sydafrika i d e m o k r a t i s e r a n d e riktning. Generalförsamlingens sanktionskrav nedtonades s a m - tidigt under d e t t a å r . Resolutionen Inskränktes till a t t uppmana s t a t e r n a a t t enskilt e l l e r i s a m v e r k a n intensifiera ansträngningarna a t t avskaffa apartheidsystemet. F o r - m u l e r i n g a r n a v a r s n a r l i k a d e m f r å n 15:e och 16:e s e s s i o n e n , dock med d e n viktiga skillnaden a t t f r å g a n om hot mot internationell f r e d och s ä k e r h e t överhuvud taget inte b e r ö r d e s . F ö r s a m l i n g e n s , åtminstone till s y n e s , m j u k a r e hållning kan förefalla m ä r k l i g mot bakgrund a v d e n häftiga s t r i d e n i sanktionsfrågan under sextiotalets inle- dande t r e å r . F ö r k l a r i n g e n till nedtoningen v a r troligtvis a t t m a n inte ville s t ö r a och förekomma den rådsbehandling a v ä r e n d e t s o m nu äntligen kommit till stånd.
Vid den 19:e s e s s i o n e n fattades inga f o r m e l l a beslut a l l s , vilket berodde på den övergripande situationen i F N vid denna tidpunkt. D ä r e m o t förekom sedvanliga Överläggningar på skilda n i v å e r i sydafrikafrågan. Den S ä r s k i l d a f o r Apartheidfrågor, s o m t i l l s a t t s genom e t t principbeslut a v generalförsamlingen å r 1962, avgav r a p p o r t e r . H ä r konstaterades bl a the situation in South Africa constituted a s e r i o u s t h r e a t to the peace, thus calling f o r mandatory m e a s u r e s a s
f o r in VII of the Charter" . 18
Å r e n 1960-1964 innebar a l l m ä n t s e t t en kraftigt ökad aktivitet i sydafrikafrågan. Sanktioners införande e l l e r e j utgjorde den politiska vattendelaren i FN. T r e d j e världen, s ä r s k i l t Afrika, s a m t Östeuropa, understödde s t r ä v a n a t t i s o l e r a Sydafrika s o m e t t a t t utifrån medverka till a t t avskaffa apartheid. Å r 1962 antog general- församlingen slutligen e n resolution v a r i s t a t e r likaväl s o m s ä k e r h e t s r å d e t uppmana- d e s införa en bojkott a v Sydafrika. E n d i r e k t följd a v generalförsamlingens aktioner blev a t t f ö r d e upp f r å g a n på dagordningen. På s i k t betydelsefullt v a r l i k a s å a t t generalförsamlingen genom tillkomst fick ett p e r - manent specialorgan f ö r a t t följa sydafrikafrågan och i n i t i e r a å t g ä r d e r .
I s o l e r i n g s s t r a t e g i n konsolideras: 1965-1970
E n t r e d j e f a s inbegriper d e s e x å r e n 1965-1970. Under denna period s t a r k s
påtagligt. Nya a k t i v i t e t e r t i l l k o m m e r , bl a infor- mationsspridning s a m t biståndsgivning till offren f o r d e n sydafrikanska
ordningen. Mest iögonfallande a r e m e l l e r t i d a t t i s o l e r i n g s s t r a t e g i n vinner f a s t m a r k o c h blir det a v generalförsamlingen rekommenderade tillvägagångssättet f ö r a t t utifrån påverka Sydafrika.
Läget i Sydafrika bedömdes under perioden ifråga s o m allvarligt. Å r 1965, under den 20:e församlingen, f a s t s l o g s sålunda a t t situation in South Africa
a t h r e a t to international peace and T i d i g a r e hade rasåtskillnads- politiken betraktats m e r s o m e t t potentiellt a n s o m e t t verkligt hot. Under den t r e d j e perioden gav v a r j e s e s s i o n uttryck f o r uppfattningen, a t t situationen i Sydafrika v a r mycket oroväckande och a t t d e n utgjorde ett faktiskt hot mot internationell f r e d och säkerhet.
Generalförsamlingen uttalade s e s s i o n e f t e r s e s s i o n vikten a v införandet a v sank- t i o n e r gentemot Sydafrika. E n återkommande majoritetsuppfattning v a r a t t
under VII of the C h a r t e r of the United Nations i s essential in o r d e r t o the problem of apartheid and that universally mandatory economic sanctions a r e the of achieving a peaceful E n ekonomisk blockad f r a m - ställdes sålunda s o m d e t enda s ä t t e t a t t utan våldsanvandning utifrån l ö s a
problemet.
Uppmaningen a t t införa sanktioner riktades f r ä m s t till s ä k e r h e t s r å d e t , m e n o c k s å till enskilda s t a t e r och internationella organisationer. s ä k e r h e t s r å d e t , s o m enligt stadgan f a t t a r beslut vad r ö r FN- sanktioner, u p p m ä r k s a m m a d e s på a t t situationen i Sydafrika utgjorde e t t hot mot internationell f r e d och säkerhet. Fackorganen och ö v r i g a internationella organisationer ombads s i n a f ö r b i n d e l s e r med Sydafrika. Enskilda s t a t e r , s ä r s k i l t sådana med vittgående kontakter med Sydafrika, anmodades delta i en blockad.
I s o l e r i n g s s t r a t e g i n innehöll f l e r a element. På skilda nivåer och i olika den skulle Sydafrikas omvärldsforbindelser tvärt avbrytas. I tabell 4:2 r e d o v i s a s sådana viktigare m å t t och s t e g s o m angavs i resolutionerna under d e s e x å r e n . S t o r vikt f a s t e s vid d e ekonomiska förbindelserna; i f ö r s t a hand då vid handel, investe- r i n g a r och långivning. V i d a r e k r ä v d e s a t t till l i k s o m m i l i t ä r t s a m - a r b e t e med Sydafrika skulle stoppas. Vid den 23:e s e s s i o n e n uppmanades världens s t a t e r också a t t förhindra utvandring a v m e d b o r g a r e till d e t sydafrikanska samhallet.
I början a v sextiotalet hade generalförsamlingen a t t l ä n d e r i Sydafrikas omvärld skulle avbryta de diplomatiska relationerna med detta land ( s e Vid 25:e s e s s i o n e n , a l l t s å å r 1970, f r a m f ö r d e s ånyo ett sådant krav. Ett y t t e r l i g a r e led
T a b e l l 4:2
VIKTIGARE INSLAG I ISOLERINGSSTRATEGIN 1965-1970
Komponent session 21/66 22/67 21/70
"Avbryt förbindelser" A A A A
2. Avbryt ekonomiska relationer • M A
3. Avbryt diplomatiska förbindelser • A
4. Avbryt vapenförsäljning •
5. Avbryt militära kontakter • •
6. Förhindra immigration •
7. Stoppa transportsamverkan 8. Avbryt vetenskapligt,
kulturellt och idrottsligt utbyte1' 9. Ge ej till Sydafrika . . A 10. fackorganz ' ej lämna bistånd/ lån till Sydafrika A fackorganLJ uteslut Sydafrika • A 12. Sydafrikas credentials i FN ej godkända
Galler stater och internationella "Direkt resolution" organisationer
2) Innesluter även andra närstående institutioner
A "Indirekt resolution"
i s t r a t e g i n hade till innebörd a t t fackorgan och a n d r a närstående internationella institutioner liksom ö v r i g a internationella s a m m a n s l u t n i n g a r s k u l l e utesluta Sydafrika. E n typ a v å t g ä r d e r riktade s i g mot d e t sydafrikanska deltagandet i FN- arbetet. H ä r sökte m a n , vilket i s n a r l i k f o r m g j o r t s även under föregående period, få Sydafrikas f u l l m a k t e r ogiltigförklarade. Vid 20:e respektive 25:e generalförsamlingen
s å l e d e s s a m t l i g a delegationers " kreditiv" , e l l e r fullmakter, med undantag f ö r Syd- a f r i k a s . Detta medförde e m e l l e r t i d inte a t t landet utestängdes f r å n organisationen, m e n delegationen betraktades på många håll a l l t m e r s o m e j genuint företrädande det sydafrikanska folket.
I s o l e r i n g s s t r a t e g i n konsoliderades under d e s e x å r e n ifråga. Detta y t t r a d e s i g i bl a a t t stödet f ö r den växte i generalförsamlingen ( s e s. 103). Samtidigt kom s t r a t e - gin a t t på f l e r a punkter k o n k r e t i s e r a s och k r a v e n på isolering omfattade a l l t f l e r om- råden.
Rätten a t t i Sydafrika bjuda apartheidpolitiken s p e t s e n blev under a n d r a hälften a v sextiotalet fastlagd a v generalförsamlingen i f l e r a enskilda resolutioner. Vid 20:e s e s s i o n e n uttalades sålunda a t t m a n s u p p o r t s a l l those who a r e opposing the policies of apartheid and p a r t i c u l a r l y those who a r e combating such policies in South
Några å r s e n a r e , å r 1968, inte endast r ä t t e n a t t s ä t t a s i g till m o t v ä r n , utan d ä r u t ö v e r l e g i t i m e r a d e s b e f r i e l s e r ö r e l s e r n a s existens och verksamhet:
its recognition of the legitimacy of the of the people of South Africa..
.
Calls a l l and organizations to g r e a t e r moral political and material to the South African Liberation movements in its legitimateI andra sammanhang uppmanade generalförsamlingen FN och d e s s fackorgan att ge bistånd till freedom movements in
. . .
southern Africa". 23 Under perioden ifråga växte sålunda steg för steg f r a m ett erkannande a v den väpnade revoltens väg. enskilda länder som internationella organisationer rekommen- derades a t t i skilda aktivt understödja befrielserörelserna.Utöver att förorda materiellt och moraliskt stod till offren för och motståndarna mot apartheid, beslöt generalförsamlingen under s e n a r e hälften a v årtiondet att FN skulle upprätta program för biståndsgivning till vissa ändamål. Man grundade således två skilda fonder, v a r s finansiella intäkter främst bestod i s t a t e r s frivilliga bidrag. United Nations T r u s t Fund for South Africa, som tillkom 1965 men hade sina rötter i en resolution från 1963 i generalförsamlingen, erhöll fyra bestämda arbetsuppgifter, nämligen att: 24
Lämna till det juridiska försvaret av personer som åtalats enligt and repressive
Bistå anhöriga till personer som i Sydafrika dömts for sitt motstånd mot apartheidpolitiken
Möjliggöra utbildningsinsatser for fångar, d e r a s barn och andra anhöriga
O Medverka i biståndsgivning till flyktingar från Sydafrika.
Fonden, v a r s arbetsområde efter en tid vidgades till hela Södra Afrika, skulle inte verka direkt utan genom att ekonomiskt bidrag till andra organisationer och regeringar verksamma på de fyra nämnda områdena. 25
Ett särskilt program for utbildningsbistånd upprättades vid samma tidpunkt genom ett beslut i säkerhetsrådet under å r 1964. Programmet, som 1967 integrerades med liknande sådana f o r Namibia och de portugisiska kolonierna, inriktades att ekono- miskt bistå sydafrikaner som i exil genomgick högre utbildning. Ett par hundra stipendier utdelades p e r
ä r
under tidsperioden.Ett ytterligare viktigt område för generalförsamlingen blev efter hand information och dokumentation. Ett växande antal f r å n och resolutioner skilda FN-organ bildade en stabil grund för världsorganisationens likaväl som for andra p a r t e r s opinionsbildning ifråga om apartheidpolitiken. Genom tillkomsten av Unit on Apartheid å r 1966 stärktes r e s u r s e r n a f o r upplysningsverksamhet rörande rasåtskillnadspolitiken i Sydafrika. Ett viktigt inslag i informationspolitiken ut- gjorde strävan a t t få till stånd upplysningskampanjer i de enskilda medlemsländerna. Gång efter annan uttalade generalförsamlingen a v sådana aktioner.
Genom folders, en specialdokumentserie och andra liknande åtgärder medverkade FN till a t t skapa ett av de nödvändiga villkoren för aktiv opinionsbildning internatio- nellt och inom medlemsländerna. En näraliggande typ av åtgärder utgjorde de under andra hälften a v sextiotalet planerade aktiviteterna i syfte att sprida upplysningar till befolkningen i
säkerhetsrådet och apartheid 28
säkerhetsrådet i FN uppförde endast vid några tillfallen under å r e n 1958-1970 syd- afrikafrågan på s i n ärendelista. Rådet, som enligt stadgan det yttersta ansvaret för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, uppmanades särskilt under 1960-talets senare a v generalförsamlingen om ett kraftfullt handlande gentemot Sydafrika. Utöver det vapenembargo som beslöts å r 1963, skred rådet emellertid inte i några väsentliga hänseenden till handling.
I slutet av m a r s 1960 begärde 29 afroasiatiska medlemsländer a t t säkerhetsrådet skulle the situation arising out of the large- scale killings of unarmed and peaceful demonstrators racial discrimination and segregation in the Union of South De överläggningar som s e d e r m e r a kom till stånd v a r en direkt följd av den 2 1 m a r s i Sharpeville samma å r , då polis hade öppnat eld mot demonstrerande afrikaner. I den resolution som rådet slutligen antog beklagades att recent disturbances in the Union of South Africa should have led to the l o s s of life of s o Vidare uppmanades regeringen i Sydafrika att
m e a s u r e s aimed at bringing racial on
generalsekreterare gavs därtill i uppdrag att genom konsultationer med den sydafri- kanska regeringen söka vidta åtgärder för a t t förverkliga stadgans principer och
I rådet existerade redan från en allt annat än enighet i sydafrikafrågan. 32 Frankrike och Storbritannien motsatte sig öppet, under hänvisning till artikel 2:7 i stadgan, att säkerhetsrådet överhuvud taget befattade s i g med ärendet. Än
l i g a r e meningsmotsättningar gjorde s i g gällande när rådet övervägde de åtgärder som kunde och borde vidtas.
En grundfråga gällde huruvida internationell fred och säkerhet hotades e l l e r ej.
Å r
1960 likaväl som vid de senare tillfallen som Sydafrika behandlades, kunde man på grund av motsättningar inte såsom slutligen skett i generalförsamlingen konstatera, a t t ett faktiskt hot förefanns. Icke desto mindre skärptes efter hand säkerhetsrådetsbedömning, vilket framgår av tabell 1 9 7 0 enades rådet om att situationen i lan- det utgjorde ett potentiellt hot mot fred och säkerhet. Då man under tidsperioden inte någon gång fastlade att ett faktiskt hot förelåg, omintetgjordes en tillämpning av stadgans kapitel VII (dvs en användning a v sanktionsinstrumentet som generalförsamlingens majoritet kommit att förorda).
T a b e l l 4:3
Resolution År Situationen i Sydafrika
. . .
l "is one that has led to international friction and if continued international peace and security"
181
seriously disturbing international peace and security"182 seriously disturbing international peace and
"is continuing to disturb international peace and security"
282 a potential to international
peace and security"
Under å r e n 1963 och 1964 förekom vid sammanlagt f y r a skilda tidpunkter
Överläggningar r ö r a n d e sydafrikafrågan. På s o m m a r e n 1963 påyrkade 32 afrikanska l ä n d e r e t t s a m m a n t r ä d e med till explosive situation in the Republic of South A f r i c a , which constitutes a s e r i o u s t h r e a t t o international peace and I den resolution s o m bifölls vid d e n påföljande överläggningen i s ä k e r h e t s r å d e t uppmanades Sydafrika a t t ö v e r g e apartheidpolitiken. Det a v t r e s t a t e r , däribland Ghana, framlagda utkastet till resolution också e n anmodan riktad till a l l a l ä n d e r om e n bojkott a v sydafrikanska v a r o r . Blockadförslaget vann e m e l l e r - tid inte den nödvändiga anslutningen. D ä r e m o t bifölls e n uppmaning a t t a l l a s t a t e r s k u l l e avbryta export till Sydafrika a v vapen och ammunition s a m t m i l i t ä r a fordon. F r a n k r i k e och Storbritannien avhöll s i g f r å n a t t delta i slutomröstningen och i likhet m e d USA f ö r k l a r a d e d e s s a l ä n d e r e f t e r resolutionens antagande, a t t m a n uppfattade beslutet ha k a r a k t ä r e n a v rekommendation.
E t t h a l v å r s e n a r e fördes ånyo f r å g a n om Sydafrika upp på dagordningen. Pågående politiska rättegångar och den omfattande i n i l i t ä r a rustningen i landet bildade bakgrund till d e s s a Överläggningar. I den resolution, föreslagen a v Norge, s o m s e d e r m e r a bi- f ö l l s fördömdes Sydafrikas ohörsamhet gentemot s ä k e r h e t s r å d e t s och g e n e r a l f ö r s a m - lingens anmaningar om övergivandet a v apartheidpolitiken och frigivandet a v politiska
fångar. Vapenembargot vid s a m m a möte därigenom a t t m a n , solemnly all to c e a s e forthwith the and shipment of equipment and m a t e r i a l s f o r the manufacture and of a r m s and ammunition in
Africa!'. Slutligen t i l l s a t t e s , vilket bland a n d r a Sovjetunionen och Ghana v a r emot, en expertgrupp med uppgift a t t methods of resolving the p r e s e n t situation