Gymnasiereformens förändringar för biologiundervisningen

Det står i regeringspropositionen att skolan genomgår förändringar för att följa med i tiden för att leva upp till de krav som både elever och arbetsliv ställer på skolan. Detta försöker de att uppnå med hjälp av de propositioner som genom tiderna har bidragit till den gymnasieskola vi har idag och som åter ska förändras med den nya gymnasiereformen 2007.

Efter att ha gjort en deskriptiv innehållsanalys av tidigare reformer har jag konstaterat att det har skett stora förändringar inom gymnasieskolan under de senaste 50 åren. Under denna 50 års period har det förekommit flera regeringspropositioner som har lett till utveckling av gymnasieskolan och yrkesutbildningen.

Det har förekommit flera gymnasiereformer under denna period. Reformerna har avlöst varandra och har alla haft som mål att genom undersökningar och gediget arbete skapa den gymnasieskola som uppnår både elevens och arbetslivets önskningar.

Reformerna som har präglat de senaste 50 åren har troligtvis satt sina spår i skolans personal, där ibland biologilärarna. De stora förändringar som skett, och pågår, i vårat skolväsen innebär stor arbetsbelastning på biologilärarna. Förmodligen har en förändringströtthet

infunnit sig hos lärarna, vilket innebär att sjösättningen av denna reform kan stöta på problem. Redan under början av 1900-talet diskuterade representanterna inom de naturvetenskapliga ämnena hur den då kommande reformen inte gav tillräckligt med antal timmar i just de naturvetenskapliga ämnena (Lövheim, 2005). Med detta menar jag att redan då dök det upp motsättningar inom de naturvetenskapliga ämnena när det gäller nya skolreformer.

När den nya läroplanen infördes möttes den av motstånd på Naturvetenskapsprogrammet för att lärarna tyckte att deras undervisningsmetod fungerar bra som den är, detta tar Lundgren och Öquist (1998) upp i sin utvärdering Fem gymnasieprogram under omvandlingstryck. Detta innebar att lärarna struntade i direktiven som den då nya läroplanen stod för på grund av att eleverna, som Lundgren och Öquist (1998) beskriver det, var så studiemotiverade. Menar lärarna då att eleverna på Naturvetenskapsprogrammet inte behöver tycka att ämnena och kunskaperna är intressant, roligt och att det ger dem något mer än bara ytkunskaper?

Naturvetenskapsprogrammets lärares ovilja att förändra sin undervisning innebär för dem att de fortfarande under 1997 befann sig på linjesystemets tid vilket var 1970-talet (Lundgren och Öquist, 1998).

Hur kommer denna slutsats att påverka dagens gymnasiereform, var befinner sig

Naturvetenskapsprogrammets undervisnings metodik idag? Enligt min egna uppfattning efter praktikveckor ute på skolorna förekommer den så kallade katederundervisning fortfarande idag. Denna undervisningsmetod användes under 1970-talet.

Kan man då dra en slutsats att den svenska gymnasieskolans nationella program

Naturvetenskapsprogrammets lärare fortfarande befinner sig på linjesystemets tid. Hur ska den kommande reformen få en möjlighet att utvecklas när den möter denna tröghet till förändring? Med tanke på alla reformer som har förändrat gymnasieskolan de senaste 60 åren

funderar jag på om den nya gymnasiereformen 2007 kommer att bemötas positivt av skol- och utbildningsledare, elever och främst lärare.

Enligt Ekholm och Linnell (2000) får lärarna lägga ner mycket arbete på att strukturera kurser, administrera elevernas val och ordna praktikplatser. Det innebär med andra ord mycket jobb när man inför en ny reform, inte minst för biologilärarna. Kvaliteten på reformen styrs alltså av hur lärarna bemöter den nya reformen och hur villiga de är att arbeta enligt den. Idag är det extra viktigt att framhålla de naturvetenskapliga ämnena för enligt de

undersökningar som gjorts av bland annat OECD:s PISA-undersökning (Programme for International Student Assessment ) och TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) har det framkommit att eleverna i många I-länder inte finner de

naturvetenskapliga ämnena så intressanta längre. Detta borde vara en påminnelse om hur viktigt det är att eleverna uppfattar de naturvetenskapliga ämnena som roliga och intressanta.

Gymnasiereformen 2007 har bearbetats fram ur de utvärderingar som gjorts från det att de

nya kursplanerna infördes 2000. För biologiundervisningen kommer gymnasiereformen 2007 att innebära stora förändringar eftersom det idag finns nio biologikurser och efter

reformförändringarna blir det tre biologikurser kvar. Lärare och andra aktörer har under lång tid inom skolans område, varit och är utsatta för ett omfattande förändringstryck.

Regeringspropositionen (2003/04:140) beskriver elva steg (se sidan 20) och fyra av stegen anser jag vara biologirelaterade vilka beskrivs närmare i resultatdelen (se sidan 29). Ett av de steg som inte beskrivs som påtagligt relaterat till biologiundervisningen är att

gymnasieexamen ska införas. Detta verkar vara en upprepning av tidigare redan beprövad metod, studentexamen, vilket togs bort 1964 i samband med 1964 års gymnasiereform. Jag antar att regeringen har satt sig in i hur det fungerade med studentexamen och varför man valde att ta bort den.

Idag om fattar biologiämnet 9 kurser (se sidan 19) vilket är många kurser. Genom detta konstaterande kan jag dra den slutsatsen att biologiämnet är ett stort och omfattande ämne. Biologiämnet kommer att omfatta tre biologikurser. Förändringarna av biologikurserna innebär bland annat att Naturbruksprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet kommer att omfatta samma biologikurser inom ämnet biologi. Detta har inte tidigare förekommit och kan komma att innebära stora förändringar för biologiämnet. Även en förhoppning kan finnas att detta ska innebära att Naturbruksprogrammet kommer att ses med andra ögon när ett förmodat samarbete ökar kunskap om programmet.

Enligt de resultat jag har fått fram i min undersökning pekar detta tyvärr inte på någon väldigt stor positiv effekt då aktörerna inom Naturvetenskapsprogrammet inte har skrivit någonting om detta på sitt diskussionsforum (se sidan 41). Det verkar som om det endast är

Naturbruksprogrammets aktörer som har reflekterat över denna gemenskap inom

biologiämnet. Kanske kan man tolka det som att aktörerna inom Naturvetenskapsprogrammet inte tycker att denna gemenskap är något positivt.

Biologikurserna kommer av Skolverket göras större för att kunna omfatta kunskaperna som ryms i de nio biologikurser som finns idag. Innehållet i kurserna ska fördelas så det istället passar ramarna som tre kurser istället för nio rymmer. Biologikurserna kommer att utformas på ett sätt så att det inte förekommer en kunskapsstegring. Det kommer att vara ett svårt och omfattande jobb för Skolverket att lyckas med detta. Tanken med att det inte kommer att

finnas någon kunskapsstegring är att eleverna inte kommer att styra sina val för att få bättre betyg utan fritt kunna läsa alla biologikurserna.

Jag har i mitt resultat (se sidan 29)beskrivit de fyra steg som är direkt relaterade till

biologiundervisningen. Jag kommer nu att diskutera de fyra stegen i följande stycke med en anknytning till teoridelen.

1. Kursbetyg blir ämnesbetyg

Det kommer att bli stor skillnad inom biologiämnet när det blir ämnesbetyg istället för dagens kursbetyg. Idag kan eleven läsa biologikurser och få ett betyg för varje avslutad kurs men när den nya gymnasiereformen träder ikraft blir det annorlunda. Reformen innebär för

biologiämnet att det betyg som eleven senast fått i en biologikurs är det ämnesbetyg som eleven får i ämnet biologi. Nu kommer det att handla mer om hur eleven behärskar själva ämnet som en helhet. Detta kommer förmodligen inte att uppskattas av eleverna, tror jag, eftersom eleverna lättare får högre betyg i de lägre biologikurserna än i de kurser som omfattar fördjupning. Elevens val av biologikurs kan komma att påverka ämnesbetyget inom biologi.

För att inte eleverna ska upphöra att välja biologikurser som omfattar fördjupning med rädsla för att sänka sitt snitt på betyget, tycker jag att Skolverket ska försöka att göra kurserna så likvärdiga som möjligt vad gäller kunskapsstegring. Istället för kunskapsstegring bör de biologikurserna omfatta olika delar inom biologin. Även en likvärdig bedömning av eleverna på biologikurserna är viktig för att eleverna ska få ett betyg som genomsyras av validitet och reliabilitet. Den likvärdiga bedömningen gynnas om eleverna har samma lärare men det är inte självklart att det blir så eftersom lärare kan sluta och det kan även vara uppdelat från år till år vem som håller i de olika biologikurserna.

Det skrivs i regeringspropositionen att kursplanerna måste vara tydliga och flexibla för att lärarna ska kunna arbeta med en så öppen kursplan som möjligt. Det innebär för

biologilärarna att de själva ska kunna planera och genomföra sin undervisning inom de olika kurserna och få möjlighet till att rikta undervisningen till det som händer i världen, vilket kan knytas till biologiundervisningen. Även chans till infärgning gynnas av en mer öppen

kursplan vilket diskuteras mer i ett av de följande stegen.

2. Yrkesutbildningarna på gymnasieskolan ska få förstärkt kvalitet

Detta steg berör yrkesutbildningen Naturbruksprogrammet och för att göra programmet intressantare för eleverna tänker regeringen förstärka kvaliteten på de veckor som eleverna har ute på en arbetsplats. Det framhålls som viktigt i propositionen att utbildningen ska kunna möta samhällets och individens behov. Med detta menar regeringen att utvecklingen ska gå framåt inom yrkesutbildningen genom ett bättre samarbete med arbetslivet.

När läroplanen kom 1994 för de frivilliga skolformerna ökades denna praktik till minst 15 veckor för de yrkesförberedande programmen och kallades då för arbetsplatsförlagd utbildning.

Att istället för arbetsplatsförlagt utbildningen kalla det för arbetsplatsförlagt lärande tycker jag verkar bra eftersom det annars kan vara svårt för arbetsplatsen att veta hur och på vilket sätt de ska bemöta eleverna. Jag tycker att denna formulering ger en tydligare beskrivning om vad

det handlar om. Meningen är att eleverna ska knyta teori till praktik när de är ute i arbetslivet för att få en större förståelse till vad exempelvis biologin handlar om. Jag tror att eleverna får ett större intresse för biologin genom att de själva kan uppleva den ute i arbetslivet. På detta viset påverkas biologiundervisningen av detta steget.

Även lärarna kan dra positiva egenskaper ur det arbetsplatsförlagda lärandet genom att besöka eleverna ute på arbetsplatsen och där hitta material till sin undervisning vilket Ekholm och Erlandsson (2000) skriver om i sin rapport Utvärdering av fem gymnasieprogram 1999. Även utlandsförlagd praktik kommer att gynnas av den kommande reformen 2007.

Regeringen tror att denna praktik ska öka samarbetet mellan de olika ämneslärarna. Ett ökat samarbete mellan ämneslärarna kan innebära större chans till infärgning mellan ämnena, vilket kommer att diskuteras i följande stycke.

3. Gymnasieskolans utbildningsinriktningar kommer att prägla kärnämnena

Detta steg handlar om att särskilt eleverna på de yrkesinriktade programmen, exempelvis Naturbruksprogrammet, ska få bättre resultat i kärnämneskurserna. Resultatet kommer att öka genom så kallad infärgning mellan kärnämnena och karaktärsämne på programmen.

Regeringens tanke är att programmets karaktärsämnen ska infärga på kärnämnen så att de blir intressantare för eleverna.

Detta är ett bra förslag tycker jag, men det borde finnas möjlighet till infärgning av

kärnämnen till karaktärsämnen. Infärgningen av exempelvis matematikämnet skulle kunna hjälpa eleverna att exempelvis beskriva sina fakta i en rapport inom biologiämnet på ett matematiskt korrekt sätt. Jag tror att det kanske kan leda till att exempelvis biologer anser att matematik är intressant när de finner en praktisk användning i den.

Ett nytt kärnämne skapas i samband med den gymnasiereformen 2007, detta kärnämne är Historia och kommer att omfatta 50 gymnasiepoäng. Detta nya kärnämne ska ge eleverna större möjlighet att kunna vara delaktiga i samhällsdebatten och följa förändringarna i världen. Biologiundervisningen kommer att påverkas av detta genom infärgningen som ska ske mellan det nya kärnämnet och biologiämnet. Infärgningen kan komma att uttryckas på det vis som jag har beskrivit i resultatet (se sidan 31).

När det nya kärnämnet Historia införs höjs det totala antalet gymnasiepoäng som kärnämnena omfattar, från 750 till 800 gymnasiepoäng. Utav alla kärnämnen är det fyra som endast omfattar 50 gymnasiepoäng. Regeringen beskriver i propositionen att alla ämnen ska omfatta minst 100 gymnasiepoäng, men att de fyra kärnämneskurserna är ett undantag (se sidan 32).

Jag tycker att det är märkligt att de väljer att låta de fyra kurserna omfattas av 50 gymnasiepoäng istället för att öka poängen till exempelvis 100 poäng.

De ovanstående stegen tycker jag har en eller flera anknytningar till detta steg vad gäller infärgning. I det steg som behandlar steget där kursbetyg ska bli ämnesbetyg har jag beskrivit hur en mer öppen kursplan kan öka möjligheterna till infärgning mellan olika ämnen. En mer öppen kursplan gör att lärarna kan samarbeta mer ämnesövergripande, vilket även har tagits upp under steget som handlar om att kvaliteten kommer att ökas på yrkesutbildningen. Detta kommer verkligen att kunna påverka biologiundervisningen på ett positivt sätt, tror jag eftersom infärgning kan öka eleverna intresse för ämnet.

4. För att skapa större sammanhang och fördjupning blir det större kurser

Förändringarna inom biologikurserna har pågått under 60 år och förmodligen kommer de att fortsättningsvis förändras.

Under 1970-talet hette dåvarande Naturbruksprogram, Jordbrukslinjen. Denna linje ingick i yrkesutbildningen och grundades 1955 av den dåvarande riksdagen. Den deskriptiva innehållsanalysen av tidigare reformer har resulterat i ett konstaterande att Jordbrukslinjen inte omfattade ämnet biologi, utan hade istället flera andra ämnen som var biologirelaterade. Under 1970-talet omfattade Naturvetenskapslinjen av sex huvudmoment inom ämnet biologi. De sex huvudmoment som ingick i biologiämnet var påfallande likt dagens kurser (se sidan 13). Huvudmomenten gjordes om till två biologikurser (se sidan 15) när 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna genomfördes, vilka omfattade sammanlagt 110 gymnasiepoäng (GyVux, 1994/95:14).

När de nya kursplanerna infördes år 2000 kom det att innebära stora förändringar för ämnet biologi på Naturbruksprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet. Inom

Naturvetenskapsprogrammet medförde det att kunskapskvantiteten har ökat och lärarna tycker inte att de hinner med allt som de ska.

Idag är det Lpf 94 och Gy2000 som gäller. Biologiämnet skiljer sig idag åt i de två

programmen Naturvetenskapsprogrammet och Naturbruksprogrammet. Det var meningen att eleverna skulle få större valmöjligheter inom biologin genom de nya kursplanerna 2000 men enligt utvärderingar som har gjorts tyckte eleverna inte att de nya kursplanerna har gett dem någon ökad valmöjlighet (Ekholm & Erlandsson, 2000).

Efter att ha utvärderat kursplanerna som infördes 2000 lyder det nya förslaget att det ska införas större kurser med mer sammanhang och fördjupning, vilket ska minska stressen för eleverna (regeringspropositionen 2003/04:140).

Naturbruksprogrammet omfattar idag, till skillnad mot Jordbrukslinjen, biologikurserna Ekologi, Kretslopp och Växt- och djurliv, Mikrobiologi och genetik och Vattenlevande organismer, (Gy2000, 2000:13) vilka tillsammans omfattar 250 gymnasiepoäng. Detta innebär att ämnet biologi har utvecklats väldigt mycket inom Naturbruksprogrammet. Idag innehåller Naturvetenskapsprogrammets biologiämne tre gemensamma kurser(se sidan 19),vilka omfattar tillsammans 200 gymnasiepoäng (Gy2000, 2000:14).

Min deskriptiva innehållsanalys visar att skillnaden kommer att bli stor på båda programmen. Resultatet visar att Naturvetenskapsprogrammets biologikurser kommer att ökas med 100 gymnasiepoäng när gymnasiereformen 2007 införs och på Naturbruksprogrammet kommer gymnasiereformen att innebära en ökning med 50 gymnasiepoäng.

Jag tror att biologiämnets minskning av kurser på Naturbruksprogrammet kommer att användas som något fördelaktigt eftersom kurserna kommer att bli desamma som på Naturvetenskapsprogrammet. Detta innebär större möjlighet till samarbete mellan de två programmen inom ämnet biologi, vilket kan utveckla biologiundervisningen ytterligare på de båda programmen.

Problemet kommer förmodligen att vara att allt för mycket kursinnehåll kommer att trängas ihop i de nya kurserna när de görs om från nio till tre biologikurser. Att regeringen önskar en mer öppen kursplan hjälper nog Skolverket att fördela de nio biologikursernas innehåll på endast tre kurser, tror jag.

Avslutningsvis kan jag hålla med om att alla biologikurser ska innehålla kursmål som klargör att eleverna bör utföra laborationer, detta är definitivt något som ska lyftas fram eftersom eleverna gynnas av praktiska återkopplingar till teorin.

6.1.1 Sammanfattning första frågeställningen

Sammanfattningsvis kan jag dra den slutsatsen att jag har besvarat den första frågeställningen och uppfyllt de syften som denna frågeställning omfattade. Jag har även diskuterat de

relevanta problemformuleringar som min första frågeställning är relaterad till.