Hållbarhet – definition, syn och mål

Linköpings kommun uttrycker att de förhåller sig till Brundtlandsrapportens definition av hållbar utveckling. En central del inom Brundtlandsrapportens definition är att framtida generationer måste kunna tillfredsställa sina behov och att dagens samhälle inte får äventyra detta (UNEP, 1987, s.41). Linköpings kommun har även antagit Agenda 2030 och i statens offentliga utredning fastställs att en mycket viktig del i arbetet mot Agenda 2030-målen är att se till framtida generationer (Agenda 2030-delegationen, 2019b). Framtidsperspektivet framgår dock inte i de tre delarna, miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet, som Linköpings kommun definierar. I hållbarhetspolicyn nämns inget om framtida invånare, endast att nuvarande invånare ska ha det bra och leva så hållbart som möjligt. Även i kommunfullmäktiges övergripande mål saknas framtidsperspektivet i de flesta av målen. Det enda målet som nämner framtida kommuninvånare är mål 10 - en ekonomiskt hållbar kommun.

Linköpings kommuns definition av hållbar utveckling och antagandet av Agenda 2030 är tänkt att genomsyra alla kommunens verksamheter och bolag, därmed även Tekniska verken. Som konstaterat används inte framtidsperspektivet genomgående i kommunens definitioner av de tre hållbarhetsdelarna eller i de uttryckta målen. Detta är något som i sin tur påverkar Tekniska verken, som inte heller uttrycker framtidsperspektivet i sina definitioner kring hållbar utveckling eller i målen. Definitionen av hållbar utveckling stämmer således inte överens med vad som i övrigt uttrycks i Linköpings kommun och Tekniska verken. Enligt Merchant och Van der Stede (2017) kan de anställda inte

60

påverkas i den riktning ett företag avser om det inte tydligt framgår vad som förväntas av dem. För att åstadkomma det ett företag vill krävs även att de anställda arbetar efter de mål som satts upp (Merchant och Van der Stede, 2017). Avsaknaden av tydliga definitioner och mål som berör framtidsperspektivet bidrar därmed till svårigheter att följa den antagna definitionen av hållbar utveckling. För Linköpings kommuns styrning av hållbarhet saknas information som tydligt påvisar hur Linköpings kommun vill att framtidsperspektivet ska arbetas med. Diskrepansen mellan definition och uttryckta mål leder således till brist på riktning i verksamheten och i bolagen, däribland Tekniska verken. För att förbättra riktningen i arbetet med hållbar utveckling krävs därmed att definitionerna av de tre hållbarhetsdelarna samt Linköpings kommuns övergripande mål uttrycker framtidsperspektivet och hur detta ska arbetas med explicit. Även arbetet mot Agenda-2030 kan då förbättras eftersom det krävs kunskap och insyn kring framtida generationer för att nå målen.

Anthony m.fl. (2014) menar att offentliga organisationer är svåra att styra då huvudsyftet inte är att skapa vinst, det krävs en balansgång. Thomasson (2013) uttrycker att det finns en balansgång mellan vinst och samhällsnytta i offentligt ägda bolag då de är en offentligt styrd organisation och ett vinstdrivande företag. Balansgången synliggörs när Tekniska verken gör stora vinster vilket Styrelseordförande menar kan riktas viss kritik mot. Svårigheten för Tekniska verken kan vara att deras hållbarhetsarbete, som Tekniska verken menar är grunden för deras verksamhet, inte får en rättvisande bild när fokus hamnar på en stor ekonomisk vinst. Arbetet med miljömässig och social hållbarhet kan antas hamna i skymundan. Den ekonomiska vinsten i sig kan också skapa svårigheter i och med att Tekniska verken är kommunalt ägda och därmed bör fokusera på samhällsnytta. Frågan kan ställas om bolaget skulle kunna ha gjort något mer för social och miljömässig hållbarhet och återinvesterat i bolaget och därmed ökat samhällsnyttan. Det är viktigt att Tekniska verken bibehåller balansen mellan delarna samt kan påvisa vilka insatser som görs för miljö och samhälle och vad dessa delar bidrar med. Om det riktas kritik mot bolaget gällande samhällsnyttan kan det antas att kritik indirekt även riktas mot kommunen.

Hållbar utveckling kräver att det strävas mot miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet samtidigt. Inom en organisation behöver anställda tydliga riktlinjer för att jobba mot rätt mål (Merchant och Van der Stede, 2017). Inom Tekniska verken ses det olika på de tre delarna kring hållbarhet och kring hur mycket resurser som läggs på varje

61

del. Vice vd menar att hela Tekniska verkens verksamhet utgår från de tre delarna inom hållbar utveckling men Miljöingenjören och Avdelningschefen ser det som att det inte jobbas med alla delar lika mycket, att exempelvis social hållbarhet inte uppmärksammats i samma utsträckning som övriga. Det blir problematiskt när synen skiljer sig åt, anställda behöver styras till att ha samma uppfattningar för att de ska arbeta mot de mål som en organisation satt upp (Merchant och Van der Stede, 2017). Utan tydliga riktlinjer eller gemensam syn kan det leda till att det uppstår en bristande riktning i organisationen (Merchant och Van der Stede, 2017). Hållbarhetsarbetet inom Tekniska verken kan därmed försvåras och det kan bli svårare att uppnå de hållbarhetsmål som satts upp. Arbetet kring miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet måste således tydliggöras, något Agenda 2030 kan bidra med (Ramboll, 2018).

Implementeringen av Agenda 2030, vilket innebär att organisationen ska utgå från globala mål, kan antas fungera väl i Tekniska verken då bolaget arbetar med mål- och uppdragsstyrning samt redan arbetar mycket med hållbarhet. Antagandet av Agenda 2030 anses av respondenterna ha förändrat hållbarhetsarbetet inom Tekniska verken. Även fast Tekniska verken har haft ett tydligt hållbarhetsarbete redan innan Agenda 2030 menar Avdelningschefen och Miljöingenjören att de nya målen som de ska sträva efter ger en tydligare helhetsbild av hållbarhet där alla delar, ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet, ska vara lika viktiga. Avdelningschefen menar också på att fler engagerar sig mot hållbarhetsfrågor i och med Agenda 2030. Enligt Gustafsson, Hedström och Vasilev (2018) kan Agenda 2030 stärka tvärsektoriellt arbete och samverkan samt öka engagemang vilket styrker Agenda 2030s effekter för Tekniska verken. Både internt och externt uttrycker Tekniska verken sitt arbete med hållbar utveckling vilket även detta påverkats av Agenda 2030. Internt bidrar Agenda 2030 till målen och arbetet med hållbarhet blir mer konkret och tydligt, externt förändras hållbarhetsredovisningen till en struktur som utgår från Agenda 2030. Sådana interna och externa uttryck kan förmedla en bild av Tekniska verken kring deras hållbarhetsarbete till anställda och intressenter. Agenda 2030 kan ses som formande av kulturen då det ger en ram för hur man kan tänka och därmed påverkas värderingar och normer vilket Merchant och Van der Stede (2017) menar är kulturstyrning. En starkare kultur kan bidra till ökad riktning inom organisationen. Utan Agenda 2030 hade bolaget gått miste om dessa fördelar.

62 6.2 En politisk styrelse

Thomasson (2013) menar att kompetensen på alla nivåer i en styrkedja är en viktig aspekt i styrning av offentligt ägda bolag. Kvalifikationer och kompetens kan även underlätta implementering av hållbarhet (Engert och Baumgartner, 2016). Kompetens i Tekniska verkens styrelse är dock svår att bibehålla då styrelseledamöterna väljs om vart fjärde år och Tekniska verken utgör en bred och komplicerad verksamhet. Möjligheten till att utgå från kompetens vid urval av styrelsemedlemmar är inte samma som för ett privat bolag. Det är respektive parti som beslutar om vem av deras politiker som ska få sitta i styrelsen på de platser som partiet innehar men det finns inget krav på att personer som tillsätts har några förkunskaper. Detta tillvägagångsätt för urval och placering motsäger sig därmed vad teori på området menar, att urval och placeringsprocesser är menade att finna personal med rätt kompetens och erfarenheter (Merchant och Van der Stede, 2017). När rätt kompetens och erfarenhet inte kan säkerställas vid urval och placeringsprocesser riskerar möjligheten att agera mot organisationens mål att försämras (Merchant och Van der Stede, 2017). Bristande kompetens i en politisk organisation är således en svårighet och styrningen mot hållbarhet brister i detta avseende för Tekniska verkens styrelse. Detta kommer i sin tur påverka verksamheten i Tekniska verken då styrelsen säger VAD Tekniska verken ska göra.

För att åtgärda den bristande kompetensen tillhandahålls bland annat utbildningar och information till Tekniska verkens styrelse av tjänstemannaorganisationen. Dessa styrmedel kan enligt Merchant och Van der Stede (2017) kategoriseras som personalstyrning vilket enligt teorin kan hjälpa till att förbättra de anställdas möjligheter att agera i linje med organisationens mål. Brister i utbildning, tillhandahållande av resurser, urval och placering kan därmed vara problematiskt för Tekniska verken då styrelsen måste förmå att driva bolaget åt rätt strategiskt håll.

Omorganiseringen i Tekniska verkens styrelse gör att det inte kommer finnas några suppleanter som kan gå in och ta över arbetet om de ordinarie ledamöterna skulle få förhinder. Ett överskott, även kallat redundans, av suppleanter kommer därmed inte finnas. Styrelseordförande menar att omorganiseringen kommer gör det lättare att hantera styrelsen och underlätta säkerställande av kompetens. Merchant och Van der Stede (2017) menar, till skillnad från detta, att redundans kan hjälpa problem med brist på kompetens då flera personers kunskaper kan nyttjas och i de fall någon är borta finns tillgängliga

63

ersättare. Det finns således en risk att bristen på kompetens ökar när färre personer är involverade i styrelsen då mindre kunskap finns tillgänglig, vilket därmed skulle innebära att omorganiseringen i styrelsen har motsatt effekt mot vad Styrelseordförande avser. Ansvaret för att styra styrelseledamöterna delas mellan styrelseordförande och kommunens tjänstemannaorganisation i första hand. Styrelseordförande uppfattar ett ansvar över att styrelsen ska kunna göra ett bra arbete och tjänstemannaorganisationen uppfattar ett ansvar att bibehålla kompetens över tid. Tjänstemannaorganisationen hålls konstant över fler antal år och därmed kan de bidra med mycket kunskap. Samtidigt anser Ekonomidirektören att det är allas ansvar att hjälpas åt att säkerställa kompetensen. Ansvaret för vem som ska säkerställa styrelsens kompetens råder det därmed delade uppfattningar om. Även om det tas ansvar från både ordförande och från kommunen framgår det inte från någon av respondenterna exakt vilka roller varje enhet har i kompetenssäkerställandet. Merchant och Van der Stede (2017) framhåller vikten av handlingsstyrning, vilket bland annat innebär att hålla personer ansvariga. En förutsättning för lyckad bolagsstyrning är att det finns en tydlig roll och ansvarsfördelning (Clatworthy m.fl. 2000 genom Thomasson, 2013). Eftersom ansvaret för att bibehålla kompetensen är otydlig finns risken att man inte kan identifiera vilken egentlig kompetens som krävs. Risken för en bristfällig hållbarhetsstyrning av Tekniska verken ökar således när ansvar och rollfördelning är otydlig.

Thomasson (2013) menar att offentliga organisationer särpräglas av att de är politiskt styrda. Styrningen kan bli turbulent på grund av politiska maktskiften (Almqvist, Castasús och Skoog, 2011). Även då politiken inte är menad att komma in i styrelserummet sker det ibland vilket medför viss problematik. Vice vd menar att i dessa fall måste den politiska processen löpa ut innan beslut för Tekniska verken kan tas. Dessa fördröjningar för Tekniska verkens arbete är en aspekt av politiken i styrelserummet. Fördröjningarna innebär att en av kommunens viktigaste aktörer för hållbar utveckling inte kan arbeta optimalt. En styrelse med förutfattade meningar om ledamöters politiska agenda indikeras också vara ett problem som försvårar styrelsens arbete. Styrelsens beslutsfattande försvåras därmed och leder även i detta fall till fördröjningar för bolaget. Styrelseordförande menar att styrelsen måste förmå att driva bolaget framåt, men i de fall politiken kommer i vägen kan det ses som att styrelsen inte förmår att göra detta.

64

6.3 Svårigheter vid Linköpings kommuns hållbarhetsstyrning av Tekniska verken