Sex elever är flickor och fyra är pojkar. Sex är idrottsprofilelever, två är musikprofilelever och två är ”vanliga elever”. Enligt socioekonomisk indel- ning (SEI) kan två fäder och fyra mödrar klassas som arbetare, fem fäder och sex mödrar som tjänstemän, två fäder som högre tjänstemän och slutli- gen en far som egen företagare. Alla elever är mycket aktiva på fritiden när det gäller utövning av idrott eller musik. Endast en av dessa elever är inte
226
Ytterligare synonymer till att uppleva en lektion som positiv och tilltalande skulle kunna vara att uppfatta tillfället som bra, behagligt, trevligt, nöjsamt, trivsamt, skönt, angenämt eller attraktivt.
227
Definitionen högmotiverade elever, de som har mycket ”positiva upplevelser” i sam- band med olika lektionstillfällen, utgår från rapporter i ”ESM-formuläret” om höga fre- kvenser för variablerna; utmaningar, användande av sitt kunnande, varit koncentrerade, tyckte det de gjorde var intressant och roligt. På motsvarande sätt gäller mycket låga fre- kvenser för samma variabler för de lågmotiverade eleverna. För en sammanfattande re- sultatredovisning över dessa grupper vad gäller fördelning mellan skolor, kön, föräldrar- nas yrken, betyg, fritidsvanor och gymnasieval se Lindström, Arnegård & Ulriksson (2003), s. 90-91.
med i någon förening utan säger istället att hon gör detta på egen hand. Tre elever utövar regelbundet någon typ av friluftsliv, en i scouterna och två på egen hand eller tillsammans med kamrater. Tre av eleverna hade medelbe- tyget VG (Väl Godkänt) eller högre efter höstterminen i skolår nio. Dessa tre elever hade föräldrar som antingen var högre tjänstemän, tjänstemän eller egenföretagare. Övriga elever utom en hade i varierande grad medel- betyg G (Godkänt). En av eleverna (flicka och ”vanlig elev”) hade under godkändgränsen, fyra ämnen var inte betygsatta då hon i dessa tillsvidare inte uppnått de lokalt fastställda målen för ämnena. Åtta elever uppgav att de tänker söka till traditionellt högskoleförberedande gymnasieprogram som samhälle (fyra elever) och natur (fyra elever). De två resterande ele- verna nämner att de ämnar söka till handel-administration respektive este- tisk-bild/form.
Den flicka som inte var godkänd i alla ämnen var för övrigt den elev i den högmotiverade gruppen som inte var med i någon förening på fritiden och vars hembakgrund framstod som minst stark med avseende på studietradi- tioner. Hon upplevde skolan som ganska svår men försökte ändå kämpa på och tyckte skolan var både viktig och att skolarbetet vid vissa tillfällen kun- de vara roligt. Detta kan tolkas på mer än ett sätt. Kanske har hon fått denna inställning med sig hemifrån trots sämre studietraditioner eller kanske sna- rare på grund därav. Hon kunde känna tillfredsställelse i skolaktiviteter för deras egen skull och behövde inte få utbildningssystemets bekräftelser på samma sätt. Hon uppgav sig vara ganska aktiv på fritiden inom såväl idrott som musik, dock inte i någon förening. Hon tycks även i detta sammanhang söka en verksamhet för dess egenvärde. En annan möjlig tolkning är att hon inte ”knäckt framgångskoden” i skolan och inte lärt sig ”den dolda läropla- nen”. Därmed har hon heller inte insett (eller lärt sig inse) värdet av utbild- ningssystemets bekräftelser.
Att sitta och lyssna på läraren samtidigt som man tänker på vad denne sä- ger, att under lektioner vara mycket koncentrerad och fokuserad endast på skolarbetet, är det som under intervjuerna genomgående betonas som någon sorts förmåga man har eller något man bara gör utan att tänka på det. ”Att bara tänka på det, utan att tänka på det” är ett lite vitsigt sätt att sammanfat- ta något som verkligen ter sig signifikativt för de högmotiverade eleverna. De tänker på det de gör här och nu men reflekterar inte särskilt mycket kring ”varför” under själva aktiviteten.
Jag tänker oftast väldigt mycket på exakt vad jag gör, jag gör liksom en sak i sänder. Det som ska hända eller har hänt i helgen det får man ta sedan vid ett annat tillfälle, det har man inte tid med att tänka på just för tillfället. Hur har det blivit att du gör så?
Jag vet inte riktigt om jag ska vara ärlig. Tycker du det är bra?
Jag tycker det är ganska bra, det är trevligt.
Tänker du på att nu ska jag tänka på det här eller är det automatiskt så? Det blir så på nåt sätt…jag tycker bara det, det blir automatiskt. Har det alltid varit så?
Det vet jag inte riktigt men förmodligen. Hmm…?
Men när jag är på lektion så koncentrerar jag mej max på det jag gör för då vet jag att det blir både roligare och lättare att göra. (”Vanlig” elev, pojke, skola 2)
Denna framställning kan sägas vara utmärkande och gemensam för de högmotiverade skolungdomarna. Eleverna återger berättelser om lättheten i att kunna koncentrera sig i alla möjliga och omöjliga situationer, att endast tänka på det som är för handen, både vad gäller skolarbete och under friti- dens aktiviteter. Man verkar tycka om att koncentrera sig, det är något man vill, ett särskilt tillstånd man söker. En flicka berättar att hon bara är kon- centrerad på just den saken hon för tillfället gör och inget annat – ”tänker bara på just det och jag gör bara det”. Som exempel nämner hon främst truppgymnastiken på fritiden och lektioner i ämnet idrott och hälsa, men det händer även under övriga skolämnen.
Att du tänker på det du gör just då, är det typiskt för dej, är det ofta så? Jag vet inte. Jag brukar inte tänka så alltså.
Hur menar du, att du brukar inte tänka så?
Alltså jag brukar inte tänka på vad jag tänker på. Alltså tänka extra. Jag tän- ker bara.
Hur tror du att det har blivit så, att du är väldigt fokuserad på just det du gör?
Jag vet inte.
Har du bra betyg i skolan. Nja.
Går det bra, tycker du att du är duktig?
Ja, alltså, det känns ju som att jag kan mycket, men sedan till proven så, allt- så jag hinner inte plugga så det blir, på lektionerna hänger jag med och kan det mesta alltså.
Varför hinner du inte?
Jag är hemma en kvart kanske varje dag. (Idrottsprofilelev, flicka, skola 3)
De högmotiverade eleverna menar att de ”måste ju” koncentrera sig även då det inte är roligt för att kunna klara av proven och därför att det är viktigt med bra betyg. Prov och ”viktiga” eller svåra lektioner utgör ofta en påtag- lig yttre ”press” som tvingar prestationsbenägna elever till fokusering, de
har ju inget val då de vill prestera väl inom systemets ramar. En av de inter- vjuade högmotiverade pojkarna visar med tydlighet det jag vill lyfta fram, nämligen förmågan att vilja göra det man måste fast det inte är roligt. Är det måhända även denna förmåga som mäts på ett dolt sätt via betygen? Såle- des blir ”dygden” ”att göra det man måste är att göra det man vill” vägen till skolframgång. Under en matematiklektion pressar en av pojkarna sin koncentration till det yttersta trots att han är mycket trött och tycker det är väldigt tråkigt.
Jag försökte verkligen vara koncentrerad fast jag kände att, nej det här är ab- solut inget roligt.
Det var i botten för variabeln roligt?
Jo precis, jag måste göra det fast jag vill verkligen inte göra det egentligen, men det är såna grejer som man måste göra.
Varför måste man göra det?
För att annars så har man inte kvar sitt betyg. Är det viktigt det?
Jahaadå… (”Vanlig” elev, pojke, skola 2)
När det sedan gäller den explicita frågan om att vara så där ”intensivt kon- centrerad” (glömma allt annat som man vanligtvis är medveten om, ett flowliknande tillstånd) varierar svaren. Ett mindre antal av de högmotivera- de eleverna menar att de minst en eller flera gånger om dagen upplever en sådan intensiv koncentration både i skolarbetet och under fritiden. Övriga svarar att detta inträffar cirka en gång i veckan både under skolarbete och fritid. När dessa elever i intervjuerna fritt berättar om tillfällen då de upple- ver något som kan liknas med denna ”intensiva koncentration” tar de ofta upp exempel från fritiden228, en fritid som framför allt tycks innehålla kroppsövningsaktiviteter i form av idrottande i olika föreningar. En flicka pratar om när hon rider, då är hon intensivt koncentrerad varje gång. Hon förefaller dessutom mycket väl kunna kontrollera balansen mellan utmaning och kunnande under sitt ridande.
Hur är känslan när du rider och är så där koncentrerad? Det är roligt. (Idrottsprofilelev, flicka, skola 2)
Hon säger att hon inte tänker på något annat under ridningen och att hon vill känna på detta sätt varje dag. På fritiden gör hon tydligen inget annat då hon känner på liknande sätt. Hon fortsätter sedan att prata om volleyboll. Då hon spelar är det lätt att vara koncentrerad och det påminner lite om rid- ningen vad gäller att vara sådär totalt fokuserad. Hon tycker det är lätt att
228
Detta ger inte endast de högmotiverade eleverna uttryck för utan detta är något som kan sägas gälla för mer eller mindre samtliga elever i studien.
vara koncentrerad då det är roligt. Under exempelvis en svensklektion då hon skrev om en påhittad resa var hon inte lika koncentrerad som när hon rider. Att skriva under svenskan var nämligen inte lika svårt förklarar hon. När det är lite svårare ämnen i skolan då är hon mer intensivt koncentrerad.
Om någonting är väldigt lätt och samtidigt roligt, är det inte samma känsla som när det är svårt och roligt?
Nej, inte riktigt. Varför det?
Man behöver inte vara så koncentrerad då.
Men hur är den där känslan egentligen, när du är så där totalt fokuserad? Jag vet inte, man kan inte förklara.
Om du skulle berätta för dina kompisar när du varit ute och ridit t.ex., vad skulle du säja då?
Jag vet inte, men dom fattar det för dom rider också. Ni behöver bara titta på varandra?
Nja…nästan.
Ni behöver inte säja nåt? Jo…lite.
Vad säger ni då?
Jag vet inte…(lång tystnad).
Men din mamma och pappa då, när du berättar för dom? Mamma rider ju också så hon vet ju också.
Men när det sker på idrotten, kan du berätta det för någon annan? Hmm…
Förstår dom då? Ja…oftast.
Det är svårt att beskriva?
Jaaa… (Idrottsprofilelev, flicka, skola 2)
En annan flicka jag samtalar med om det intensiva koncentrationstillståndet i skolan kontra fritiden menar att hon är ännu mer koncentrerad under friti- den. Har hon match i fotboll ”går det inte ens att få kontakt med mej”, då tänker hon verkligen inte på något annat. Det är helt skilda världar tydligen, det som händer utanför matchsammanhanget och det som händer ”i mat- chen”.
Känns bara som ren koncentration på det jag gör. Hur då?
Vet inte riktigt hur det känns, känns; måste vinna, vi måste kämpa ända in… (Idrottsprofilelev, flicka, skola 1)
Denna känsla är inte alls på samma sätt i skolan. Hon tror det kanske beror på att det är roligare att spela match och att man inte får göra fel; ”det går minsann inte att stå och dagdrömma under en match, det krävs fullständig närvaro för att det ska gå vägen”. Hon jämför sedan med ett matematikprov.
Då är jag också koncentrerad fast det går ändå inte att jämföra riktigt som när man är på en match. Om jag sitter på en skrivning…och så sitter kompi- sen bredvid och frågar mej om nånting, då kan jag ändå koppla ihop vad hon säjer. Men liksom om jag är på en match…i och för sej jag hör ju om nån står och vrålar på läktaren…jättehögt och skriker mitt namn…då hör jag ju det kanske. Men jag hör inte…jag vet faktiskt inte…det är annorlunda. (Id- rottsprofilelev, flicka, skola 1)
En mycket högmotiverad idrottsprofilelev berättar under intervjun om att hon aldrig har svårt att koncentrera sig, tänker aldrig på annat än det hon för tillfället håller på med osv. Under en lektion i idrott och hälsa spelar hon volleyboll och tänker tydligen bara på volleyboll. Hon har bl.a. under ESM- studieveckan markerat i frågeformuläret att hon vid detta tillfälle kände sig: glad och pigg, engagerad och aktiv, delaktig och värdefull, stimulerad, skärpt och lugn, varken samarbetande eller tävlande.
Varför har du rapporterat så höga värden för utmaning och kunnande, roligt och koncentration under den här lektionen?
Mmm…det var för att jag fick användning av mitt kunnande, och så var det en utmaning att spela också, vi hade match.
Hur är den känslan, när det är så där? Ja, då är jag jättekoncentrerad. Så du var koncentrerad?
Jaa…jag är inne i spelet (småskrattar)… Hur är den känslan?
Den är härlig… Känner du ofta så? Ja, rätt ofta.
Är det just inom idrott bara?
Nej, det är väl…alltså det är det som är kul…men hemma också ibland, när man sitter och pratar.
Är det någonting man känner att man vill uppleva ofta, den här känslan? Ja, det är ju roligt. (Idrottsprofilelev, flicka, skola 3)
Under en annan lektion i idrott och hälsa dagen efter rapporterar hon inte alls lika positiva upplevelser trots att idrott och hälsa är ”favoritämnet”. Hon lyssnar på läraren som har genomgång om volleyboll och tänker på det man pratar om. Berättar att hon var mycket koncentrerad men att utmaning- en och användningen av eget kunnande inte alls var stort, därför var det hel- ler inte så roligt menar hon. Vid ett tredje lektionstillfälle ett par dagar sena- re är hon i datasalen och arbetar ”teoretiskt” med ett grupparbete om idrott och hälsa. Detta upplevdes heller inte som någon stor utmaning. Dessutom var hon inte alls koncentrerad vid detta tillfälle då hon samtidigt pratade med en klasskamrat om något helt annat. Tydligen tänker hon inte ”alltid på det hon gör” utan hennes upplevelse av fokusering verkar vara avhängig aktivitetens krav, utformning och stimulans. Hon anser dock att det ”teore- tiska” grupparbetstillfället i datasalen är viktigare i förhållande till vad hon
vill göra i framtiden än de andra praktiska/fysiska speltillfällena i idrottssa- len. En rimlig tolkning av ovanstående utsagor är att ämnet idrott och hälsa överlag upplevs som stimulerande och roligt när man kroppsligen själv får utöva, till skillnad från att passivt lyssna eller endast vara teoretiskt engage- rad. De mer kroppsaktiva inslagen verkar ”automatiskt” resultera i en för- höjd koncentrationsnivå. Att hon ändå ger uttryck för att de teoretiska in- slagen skulle vara viktigare än kroppsövningsmomenten är måhända inte så märkligt trots allt. Det kan förklaras med att hon tagit till sig en diskurs där teoretisk kunskap anses ha högre värde och status än annan mera praktisk sådan och att hon därför blott svarar enligt en sådan införstådd förväntan. I intervjuerna understryker också dessa ungdomar att utmaningen under lektioner generellt inte upplevs som särskilt stor och att de heller inte får användning för speciellt mycket kunnande. Samtidigt lyckas de då för det mesta med det de gör, känner sig nöjda med sig själva, upplever kontroll, lever upp till sina egna och andras förväntningar, tycker det de gör är viktigt och även intressant många gånger. Kanhända beror just detta på att göran- det inte upplevs som en alltför stor utmaning, att det inte är för svårt. Trots dessa uttryck för ”positiva” upplevelsekvaliteter säger man att det inte är roligt under lektioner, man önskar att man gjort något annat. Oreflekterat kan detta uppfattas som mycket märkligt då eleverna på samma gång ändå säger sig ha förmåga – ”tycker inte alls det är svårt” – att koncentrera sig och inte tänka på annat än det som läraren pratar om och det som de måste arbeta med för stunden. Hur hänger detta ihop?
Eleverna framställer sig själva både som vana, villiga och duktiga på att koncentrera sig. Detta är mycket påtagligt. Om vi utgår från Csikszent- mihályis teoretiska resonemang om optimala upplevelser och flow är var- ken leda eller ängslan, när det känns allt för lätt eller när det känns för svårt, positiva upplevelser. Utövare av olika aktiviteter verkar sträva mer eller mindre omedvetet mot att återvända till det s.k. flowtillståndet i sin utöv- ning.229 Att eleverna känner leda, att det är tråkigt och att lektionerna i sko- lan inte ger så mycket skulle då ha att göra med den upplevda utmaningen. Som framgick av intervjuerna upplevdes för det mesta lektionerna som inte särskilt krävande. Samtidigt kan dessa utsagor tyckas rymma motstridiga uppfattningar vad gäller nivån på (stor-liten) utmaning kopplat till ”rolighe- ten”. Möjligheten att kunna tolka detta till synes paradoxala förhållande ligger i att med hjälp av Csikszentmihályis resonemang söka förståelse kring elevernas uppfattningar och överväganden vad gäller just nivån på
229
utmaningen relaterat till upplevelsen av vad som är en ”lagom” nivå. Denna nästan ”magiska” nivå tycks framför allt handla om att man utan allt för mycket tvekan och relativt snabbt ska klara av det man gör samt att man dessutom verkligen ska veta (utan tvivel och få det omedelbart bekräftat) när man klarat av det hela. Bekräftelsen i form av att känna att man duger och räcker till leder till upplevelsen av kontroll vilket i sin tur verkar resul- tera i att det också känns roligt. Som en flicka beskriver det verkar roligt också handla om när man förstår och det går fort.
Att det är så roligt under idrotten och hälsan…känner du så i andra ämnen? Ibland, det beror på vad man håller på med. Som med matten den här veckan har det varit rätt svåra saker, och det har varit saker som jag inte har förstått och sånt…men är det roliga saker och sånt, då blir det inte så…
Roliga…hur är det när det är roligt då? Man förstår…och att det går fort och så där. Går fort?
Mmm…jaa. (Idrottsprofilelev, flicka, skola 3)
Hon berättar sedan att hon arbetat individuellt med att räkna på matematik- lektionerna och att hon samtidigt varit koncentrerad då hon endast tänkt på räknandet. Det framkommer sedan att det tydligen bitvis faktiskt gått rätt bra men hon tycker ändå inte att det varit roligt. Tydligen upplevs inte ma- tematiklektionen som rolig trots att den i mångt och mycket påminde om den roliga idrottslektionen med tydliga utmaningar, möjligheter till använ- dande av mycket kunnande och hög koncentration m.m. Förhållandet kan tyckas märkligt då hög utmaning och på samma gång hög färdighet samt intensiv koncentration ”borde” resultera i en tillika positiv upplevelse med tanke på flowteorin och vad som framkom i studierna om äventyrssportar- na. Givetvis kan det i exemplet ovan delvis ha handlat om stunder då flick- ans kunnande inte varit tillräckligt för att motsvara nivån på utmaningen trots hennes tappra försök och ansträngningar. Jag väntar emellertid med att diskutera andra möjliga svar på denna fråga till den sammanfattande kom- mentaren i slutet av kapitlet.
En annan flicka beskriver att hon under vissa lektioner upplever intensiv koncentration när det är svårt, men samtidigt inte upplever det som roligt. Hon menar att hon koncentrerar sig mindre när det är roligt och inte lika svårt. Samtidigt kan hon ändå vara koncentrerad och tycka det är roligt när det är något som hon känner igen. Å andra sidan menar en pojke att när han är intensivt koncentrerad (ungefär en gång om dagen och då oftast på id- rottslektionen och matematiken) beror det just på att dessa tillfällen är roli- ga; ”när jag tycker det är roligt då koncentrerar jag mej mycket, för när det
är roligt vill jag prestera bra också”. Man skulle kunna uttrycka det som att det kan vara både lätt och roligt respektive svårt och roligt, lätt och inte
roligt och således svårt och inte roligt. Jag tolkar det som att inslag av re-
gression likaväl som progression kan ingå i en stimulerande upplevelse.230 Regression skapar en atmosfär av trygghet, lugn och bekräftelse som i sin tur kan bilda en grund för den positiva upplevelsen. När det är svårt krävs dock uppenbarligen mer koncentration och när eleverna inte längre tänker på eller vill göra något annat tycks det samtidigt resultera i en rolig upple- velse.
På sätt och vis framstår faktiskt matematiklektioner som lite speciella. Des- sa undervisningssituationer beskrivs generellt som tillfällen där både utma- ningen, användning för eget kunnande och möjligheten till koncentration är uttalad. Men när det gäller just matematikämnet i skolan finns väldigt starka och skilda uttryck bland de högmotiverade eleverna huruvida dessa lektio- ner uppfattas som roliga eller ej. Att de är roliga kan förstås utifrån deras