Bourdieu har i sin forskning ingående studerat hur människor utvecklar smak för skilda ting t.ex. inom idrottsområdet. Han ställde frågan: ”Hur får människorna ’smak’ för sporten, och för just den sporten snarare än en an- nan, såsom idrottsgren eller såsom skådespel? Mer precist, efter vilka prin- ciper väljer aktörerna mellan de olika idrottsgrenar eller former av idrotts- konsumtion som vid en viss tidpunkt erbjuds dem såsom möjliga?”92
90 Featherstone, M. (1994). Kultur, kropp och konsumtion. Stockholm/Stehag: Brutus
Östlings Bokförlag Symposion.
91 Nilsson (1994).
92 Bourdieu, P. (1991). Kultur och kritik. Anföranden av Pierre Bourdieu. Göteborg: Bok-
Denna fråga öppnar nämligen upp mot att inte bara fokusera på aktörsni- våns livsvärld utan att också ställa frågor kring överindividuella strukturer, vad som kan tänkas forma aktörernas handlingsdispositioner och hur de hänger ihop med det sociala fält som aktörerna ingår i eller uppfattas som en del av. Därmed återkommer jag till det andra av mina två teoretiska per- spektiv, vilket jag mycket kortfattat introducerade i slutet av föregående kapitel. Bourdieus begreppsapparat ger verktyg som möjliggör en analys av bakgrund, livshistoria och aktuella livsvillkor bland äventyrssportarna. Pierre Bourdieu har under lång tid bedrivit vetenskapligt arbete kring ett samhälles sociala strukturer. Hans begrepp och teorier är framsprungna ur forskning med en omfattande empiri. Att låta teorier konfronteras med em- piriskt material är det bästa sättet att lära känna teorier menar Bourdieu. De vetenskapliga verktyg han utvecklat går, enligt min mening, utmärkt att an- vända vid en analys av äventyrssportarnas livsstilsval. Han har också själv studerat och skrivit om sportens fält.
Bourdieu menar i dessa texter att de olika idrotter som finns tillgängliga i ett samhälle är sociala konstruktioner skapade av vissa sociala grupper för att tillfredställa den egna gruppens intressen och behov. Vi måste samtidigt göra åtskillnad mellan å ena sidan detta skapade eller producerade och å andra sidan hur vi människor tillägnar oss smak för vissa idrotter framför andra. Bourdieu menar vidare att vi i vår uppväxt förvärvar dispositioner för idrott och ett förhållningssätt till de olika idrotter som finns att välja bland. Skillnader i smak beror på att vi upplever att vissa idrotter är möjliga att utöva medan andra inte är det. De aktörer som kan skapa nya idrotter, eller förändra sättet att utöva dem, drivs av dispositioner och övertygelser från sina uppväxtförhållanden.93 Idrottsutbudet kommer därmed att repro- ducera sig självt. Vidare så måste principen i idrottsutövningens och sport- konsumtionens förvandlingar sökas i relationen mellan förändringarna i utbudet och förändringarna i efterfrågan. Förändringarna i utbudet är t.ex. innovation eller import av nya sporter eller sportutrustningar, omtolkningar av gamla sporter eller spel, etc. Förändringar i efterfrågan resulterar i för- skjutningar av livsstilar.94
Bourdieus arbeten kan beskrivas som en praktikernas sociologi, där ordet praktik avser sådant handlande vilket vi i allmänhet tar för givet och som
93
Bourdieu, P. (1978). ”Sport and Social Class”. I: Social Science Information, årg. 17, nr. 6, s. 819-840 och Bourdieu (1984).
94
sker i det närmaste vanemässigt utan att ifrågasättas. Dessa handlingar med- verkar på så sätt till att olika dominans- och maktstrukturer upprätthålls och även förs vidare. I sin bok Outline of a Theory of Practice, lyfter Bourdieu fram de kunskapsformer som är närvarande i de sociala verksamhetsfäl- ten.95 Det handlar dels om sådan kunskap som bygger på objektivistiska antaganden i form av ett strukturalistiskt perspektiv, dels på subjektivistiska anspråk utifrån ett fenomenologiskt perspektiv och slutligen en form av kunskap vilken utgår från det dialektiska förhållandet mellan dessa båda. Vad Bourdieu helt enkelt försöker göra och som är själva ansatsen i hans arbeten är att komma bortom såväl objektivism som subjektivism. Med andra ord vill han inte upprätta några skarpa gränser mellan det individuella och det sociala, det medvetna och det omedvetna. Ibland brukar han därför beskrivas som en strukturalistisk konstruktivist, vilket skulle innebära något i stil med att Bourdieu tillstår betydelsen av objektiva sociala strukturer men att individen samtidigt är med och konstruerar den sociala verklighe- ten.96
Det är i de praktiker som Pierre Bourdieu empiriskt beforskar som följden av det dialektiska förhållandet mellan individuell handling och objektiva strukturer blir uttalat och synligt. I detta sammanhang blir därmed två av hans begrepp, habitus och fält, särskilt intressanta och jag ska i det följande kortfattat beröra dessa centrala begrepp. Inledningsvis tar jag hjälp av två författare som jag tycker skriver klargörande om begreppen. Sociologen Fredrik Miegel skriver följande i boken Kultursociologi om begreppens tillämpning: ”Förenklat kan man säga att han med habitusbegreppet vill kunna redogöra för handlings- eller aktörsnivån utan att hamna i subjekti- vism. Habitus är avsett att vara ett begrepp om subjektet som samtidigt in- begriper relationen med den sociala strukturen. Med fältbegreppet försöker han på motsvarande sätt redogöra för strukturella fenomen utan att hamna i objektivism, genom att låta begreppet ta hänsyn till relationen med aktörs- nivån.”97 Vidare sammanfattar Thomas Johansson mycket koncist i boken
Mardrömmar & Önskedrömmar en ingång till Bourdieus projekt: ”Bour-
dieu ritar helt enkelt en karta över det sociala livet och på denna karta pla- cerar han sedan in olika typer av aktörer (individer eller grupper). För att
95
Bourdieu, P. (1977). Outline of a Theory of Practice. Cambridge: Cambridge Univer- sity Press.
96
Bourdieu (1990), s. 55 och Bourdieu, P. & Wacquant, L. J. D. (1992). An invitation to Reflexive Sociology. Cambridge: Polity Press, s. 19-26.
97
Miegel, F. & Johansson, T. (2002). Kultursociologi. Lund: Studentlitteratur, s. 272- 273. ”Han” i citatet syftar givetvis på Pierre Bourdieu.
förklara var olika aktörer hamnar på denna sociala och kulturella karta – vilken plats de tilldelas – använder Bourdieu habitus-begreppet.”98
Habitus ska förstås som det en individ har med sig, invävt i hela kroppen
sedan uppväxten, i form av erfarenheter och minnen. Dessa inpräglade va- nor och dispositioner formar våra liv och verkar bestämmande på hur vi handlar, tänker, uppfattar och värderar i en mängd olika situationer som vi kan tänkas ställas inför. De sociala strukturerna finns med andra ord för- kroppsligade i varje enskild individ. Skilda levnadsbetingelser producerar skilda habitus och på motsvarande sätt tenderar liknande levnadsbetingelser att skapa liknande habitus.99 Habitus kan så att säga avläsas på gruppnivå såväl som på individnivå. Varje individ har således sin egen habitus men det är på gruppnivå som den visar sig särskilt tydligt då människor från samma sociala skikt, och därmed också med mer likartade erfarenheter, har en benägenhet att ha likartad habitus. De förkroppsligade strukturer vilka genererar en viss habitus blir vägledande för en persons tänkande och hand- lande. Bourdieu ser därmed kroppen som säte för känslan för praktiken.100 I habitusbegreppet finner Bourdieu följaktligen ett sätt att binda samman so- cialt ursprung och sociala erfarenheter (individens levnadsbana), mängd och sammansättning av tillgångar (ekonomiska, kulturella och sociala) med livsstil och smak.101
Människor uppfattar och erkänner därför omvärlden i ljuset av sina specifi- ka habitus. De olika sociala klasserna har inte samma uppfattning vad gäller nyttovärdet av exempelvis idrottsutövning. Vi bör vara uppmärksamma på att variationer i smak för olika idrottsaktiviteter i lika hög grad beror på skillnaden i perception och erkännande av direkta eller indirekta menings- erbjudanden, som variationer i kostnader både ekonomiskt och kroppsligt (risknivå och graden av fysisk aktivitet). Huruvida en person börjar utöva en bestämd idrottsgren är således avhängigt av perceptionen och värdering- en av den inre och yttre nyttan av, eller meningen med, respektive idrotts- gren, dvs. av individens habitus. Valet av aktivitet sker inom de ramar som definieras av det ekonomiska och kulturella kapitalet, samt av tillgången på tid.102 Således bestämmer habitus i stor utsträckning vilka valmöjligheter som tycks vara realistiska och vilken stil och smak samt vilka intressen en
98
Johansson (1994), s. 26.
99
Bourdieu (1984), s. 169-175 och Bourdieu (1990), s. 52-79.
100
Broady, D. (1990). Sociologi och epistemologi. Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. Akad.avh., (2:a uppl.). Stockholm: HLS Förlag, s. 255.
101
Bourdieu (1984), s. 169-175.
102
individ kommer att utveckla. Man kan uttrycka det som att livsstil är habi- tus i praktiken och där smaken, vad en person ”gillar och inte gillar”, blir en indikation på en livsstil. Hur utövarna förhåller sig till sitt utövande och ser på sin egen fritid, handlar följaktligen om smak men också om att andra villkor ska vara uppfyllda för att denna smak ska få ett konkret uttryck. Livsstilsbegreppet hos Bourdieu täcker dessutom in den inställning man vill ge uttryck åt och de signaler eller tecken man vill sända till omvärlden. Sär- skilt på fritiden blir detta uttalat. De verksamheter och aktiviteter som man engagerar sig i framstår som sociala markörer.103 Äventyrssport som livsstil kan på så sätt ses som ett led i etablerandet av en identitet, vilken då synlig- görs för andra. En social image skapas och utövaren får också en social till- hörighet i kretsen av andra med samma intressen.
Fält-begreppet inbegriper de sociala sammanhang ”där människor strider
om symboliska eller materiella tillgångar som är gemensamma för dem och bara för dem”.104 Ett socialt fält kan således vara konstituerat av ett speci- fikt sammanhang där symboliska och materiella tillgångar ackumuleras, överförs och utbyts. Äventyrssporten skulle kunna utgöra exempel på ett sådant fält. Här finns nämligen tydligt identifierbara aktörer med vissa ge- mensamma intressen och en mängd tysta överenskommelser samt en påtag- lig, om än ”klädsamt” implicit, drivande kraft att stå för det ”rätta” utövan- det och för den ”riktiga” inställningen. Inte bara själva upplevelsen i sig utan också upplevelsen av att vara någon i fältet genom sitt utövande och sina prestationer, samt den prestige detta medför, kan ses som en kamp om legitimitet, tolkningsföreträde och i förlängningen makt. Makten medför bl.a. möjligheten att ta sig den ”naturliga rätten” att ompröva och omdefini- era tidigare praktiker likaväl som att etablera nya. Ett fält utmärks sålunda av sin egen logik med avseende på förhållandena mellan de olika positio- nerna inom fältet, och dess struktur avgörs i sin tur av förhållandena mellan de olika positionerna.105 I detta sammanhang måste Bourdieus begrepp ka-
pital lyftas fram.
Begreppet kapital står för värden, tillgångar eller resurser. Dessa kan vara av ren ekonomisk art eller av mer symbolisk karaktär. Den mest grund- läggande formen av kapital är enligt Bourdieu det symboliska kapitalet, ”symboliskt kapital är det som av sociala grupper igenkännes som värde-
103 Engström (1999). 104 Se Broady (1990), s. 267. 105
Bourdieu, P. (1992). Texter om de intellektuella. En antologi redigerad av Donald Broady. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
fullt och tillerkännes värde.” 106 Rykte, heder, anseende, prestige eller social status är exempel på denna art av kapital. I vårt moderna samhälle är det s.k. kulturella kapitalet den viktigaste formen av symboliskt kapital menar Bourdieu och föreligger främst i form av utbildning och examina. Förutom det kulturella kapitalet, förekommer också kapital av social eller ekonomisk karaktär, vilket i det första fallet utgörs av kontakter, vänskapsförbindelser samt släktrelationer och i det andra fallet av rent ekonomiska tillgångar. Att exempelvis tillhöra eller försöka erövra en position inom ett socialt fält är enligt Bourdieu avhängigt mängden och arten av det kapital, de ackumule- rade tillgångar av symbolisk och/eller materiell karaktär, som en person redan har eller kan förvärva.107
I Bourdieus arbeten sägs de ”folkliga klasserna” representera ett instrumen- tellt förhållningssätt till den egna kroppen, att se kroppen som ett arbetsred- skap, vilket går igen i alla de utövningar som har kroppen som objekt. Des- sa klasser anses i högre grad än andra skikt gilla kampinsatser i olika lag- sporter. De ”privilegierade klassernas” smakinriktning står i motsats till detta, enligt Bourdieu, och går ut på att ”stilisera” livet. Genom deltagande i sporter och sammankomster som är ”gratis” och ”oegennyttiga” ges dessut- om möjligheten att ackumulera socialt kapital. Mike Featherstone är inne på liknande tankegångar i sin artikel Leisure, symbolic power and life course när han skriver; ”The new middle class is disposed towards a health- orientated hedonism in the new Californian solitary, non-team sports: trek- king, windsurfing, hangliding, orienteering etc. in which style and individu- alism are foregrounded.”108 Featherstone tar också utgångspunkt i Bourdieu och menar att den mest betydelsefulla egenskapen hos de folkliga sporterna är att de företrädesvis förknippas med ungdom, ett övergående tillstånd som utmärks av slöseri med tid och kraft. Intresset för dessa sporter upphör i samband med ingången till vuxenlivet. De mer ”borgerliga” idrotterna där- emot har det gemensamt att de går att utöva långt efter ungdomsåren, ja kanske genom hela livet.
Med de etiska och estetiska val av aktiviteter som är utmärkande för de övre samhällsskikten följer att aktiviteterna kan utövas i ensamhet och på tider
106
Broady (1990), s. 169. Se även avsnittet om symboliskt kapital i Bourdieu, P. (1995). Praktiskt förnuft. Bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Bokförlaget Daidalos, s. 97- 104.
107
Bourdieu (1984).
108
Featherstone, M. (1993). ”Leisure, Symbolic Power and Life Course”. I: Horne, J. & Jary, D. (red.). Sport, Leisure and Social Relations. Sociological Review Monograph 33. London: Routledge, s. 129.
och ställen utanför de flestas räckvidd – ”off the beaten track” – och således undviks allt tävlande. Här har man materiella och kulturella medel att få tillträde till de mest prestigefyllda aktiviteterna långt bort från de ”vulgära” folkmängderna.109 Dessa särdrag kan sägas prägla eller vara utmärkande för flera äventyrssporter. Exempelvis kommer den aristokratiska asketismen till uttryck i bergsbestigningen med dess svåråtkomliga turer. En sådan aktivi- tet innebär ett minimum av bekvämligheter och hjälp samt distans, höjd, andlig upprymdhet i kraft av känslan av att behärska sin egen kropp och en natur otillgänglig för de flesta. Härigenom skapas ett kraftfullt distinktions- värde. För att en idrotts- eller sportverksamhet ska stiga uppåt i den sociala hierarkin, i överensstämmelse med den logik som har observerats inom andra områden, förefaller det som om den hos den dominerande klassen inte får uppfattas som alltför tillgänglig och därmed innebära eventuellt oönskade kontakter.110
Inom samhällsforskningen görs ofta en indelning i olika sociala grupper eller nivåer som är hierarkiskt ordnade. Bourdieu menar dock att detta be- traktelsesätt är förenklat. Han anser att man kan konstruera en horisontell axel inom varje socialgrupp, utefter vilken man kan finna en polarisering i ekonomiskt kapital respektive kulturellt kapital. Inom det samhällsskikt som brukar benämnas den övre medelklassen finner nämligen Bourdieu skillnader i människors förhållningssätt till livet och omvärlden som är kopplade till huruvida man baserar sin sociala position på kulturellt eller på ekonomiskt kapital.111
Samhällsforskaren Mikael Palme har i studier av ungdomars kulturella och sociala strategier i samband med bl.a. skola och fritid använt sig av detta horisontella kategoriserande av socialgruppstillhörighet.112 Han har funnit
109
Bourdieu (1984), s. 212-214.
110
Bourdieu (1991). Ett talande historiskt exempel på sådan ”distinktionsanda” i svenska fjällsammanhang är bildandet av De Lappländska Fjällkarlarnas klubb på restaurang Hasselbacken i Stockholm den 21 augusti 1920. Medlemsantalet översteg aldrig 19 per- soner då klubben var ”avsedd att ges en mycket sluten karaktär” och bestod endast av en relativt exklusiv skara män, naturligtvis, från de mer privilegierade samhällsklasserna. ”Den andra paragrafen i klubbens stadgar löd: För att bliva medlem av klubben fordras att vara lappländsk fjällman, varmed klubben menar skidlöpare, som inom det lappländs- ka fjällområdet gjort eller deltagit i minst 2 fjällfärder vintertid av sådan arghet, att klubbens styrelse anser dem berättiga till inträde. Sådan arghet skall karaktäriseras av livsfara, oundviklig kroppsskada till följd av strapatser, bestigning före någon annan av topp över 1200 meters höjd, färd ovan trädgränsen av minst 80 kilometers längd eller av minst 3 dygns varaktighet eller ock av annan därmed jämförlig prestation.” Hellström- Boström (1997), s. 74.
111
Bourdieu (1984), s. 114-131.
112
att familjer från den övre medelklassens ekonomiska pol ser utbildning som framför allt nyttig och att den måste löna sig. Tävlingsmomentet är här starkt framträdande. Utbildning är tävlan, betyg ger resultat i likhet med idrottstävlingens resultatlista. Man är mycket målinriktad i detta invester- ingstänkande och går raka vägen genom utbildningssystemet, inga avsteg eller uppehåll. Det som investeras ska ge nyttig och direkt avkastning, och det finns inte utrymme för några djupare personlighetsutvecklande verk- samheter. Kulturlivet får sparsam uppmärksamhet och då endast i de redan etablerade och av tradition sedan länge erkända institutionerna. Familjer från den kulturella polen står i stark kontrast till dem från den ekonomiska. Här är man väl förtrogen med utbildningssystemet och dess olika värden. Utbildning är en naturlig del av livet, en personlighetsutveckling över lång tid. Tävlan ses med ogillande och betyg är inget verkligt mått på framgång. Man kan här mycket väl tänka sig uppehåll i utbildningsgången och dessa uppehåll är ofta förenade med en alternativ personlig utveckling i form av resor eller arbete. Vad gäller idrott är den kulturella polens familjer ofta misstänksamma mot idrotter som premierar konkurrens och hårdhet (som vissa lagsporter) eller förutsätter stora ekonomiska investeringar. Till skill- nad från denna syn på idrott uppskattar familjer ur den ekonomiska polen mycket det instrumentella värdet av idrott där tävlandet, ansträngningen att kämpa för att vinna, utgör viktiga ingredienser.113
Förmågan att särskilja och värdera praktiker och produkter menar Pierre Bourdieu får sin betydelse i vad han själv kallar efterfrågans logik, konsum- tionens fält eller rummet av livsstilar. Han menar således att den logik med vars hjälp deltagarna orienterar sig inom fältet samt deras preferenser och icke-preferenser för olika idrottspraktiker (som exempelvis äventyrssport) inte kan förstås utan att man förstår deltagarnas dispositioner, habitus, med vars hjälp man orienterar sig i tillvaron. Detta medför att en individs sociala bakgrund och livserfarenheter har betydelse för val av fritidsaktivitet och sättet på vilket man kommer att utöva den. Det sociala liv som vi människor lever formar en habitus som sedan utformar livsstilar och preferenser för hur vi kommer att använda vår kropp.114
Som en följd av detta kommer olika sociala klasser och grupper även att utveckla olika smak för skilda kroppsövningsformer. De kommer också att på skilda sätt uppfatta de fördelar som olika aktiviteter kan ge samt de olika
113
Jönsson, I., Trondman, M., Arnman, G. & Palme, M. (1993). Skola – fritid – framtid. En studie av ungdomars kulturmönster och livschanser. Lund: Studentlitteratur, s. 81- 108.
114
sätt på vilka dessa genomförs. För att överföra Bourdieus resonemang om idrott direkt på äventyrssport skulle vi sålunda kunna säga att äventyrsspor- taren genom valet att utöva äventyrssport och sättet att göra detta på (exem- pelvis tävla eller ej), både medvetet och omedvetet, erhåller ett värde och en identitet i andra människors ögon. Vad som bland fältets egna kan tiller- kännas verklig respekt och beundran kan å andra sidan i ett helt annat sam- manhang snarare uppfattas med förundran, tvivel och misstro. Bourdieus teoretiska resonemang och begreppsapparat kommer att bilda utgångspunkt för analysen av resultaten i föreliggande kapitel.