Även bland dessa elever finner vi sex flickor och fyra pojkar. Tre är idrotts- profilelever, tre är musikprofilelever och fyra är ”vanliga elever”. Enligt socioekonomisk indelning (SEI) kan tre fäder och tre mödrar klassas som arbetare, två fäder och fyra mödrar som tjänstemän, en far och en mor som högre tjänstemän och slutligen en far och en mor som egna företagare. För tre fäder och en mor har inga uppgifter rapporterats. En tredjedel av elever- na är inte speciellt aktiva i sina framställda huvudintressen under fritiden. Övriga är aktiva och några även mycket aktiva inom framför allt idrott eller musik. Fyra av eleverna är med i en förening för sitt utövande, de andra utövar sina intressen på egen hand eller tillsammans med kamrater. Endast två elever utövar då och då någon typ av friluftsliv utanför skolan. Två av eleverna hade medelbetyget G (Godkänt) eller högre efter höstterminen i skolår nio. Den elev med högst betyg av de två hade föräldrar vilka båda var högre tjänstemän. Övriga åtta elever hade lägre medelbetyg än G. Fem elever har också uppgett att de tänker söka till traditionellt högskoleförbe- redande gymnasieprogram som samhälle (fyra elever) och natur (en elev). Övriga fem elever menar att de kommer att söka sig till respektive handel, media (två elever), drama och bygg.
Man kan verkligen fråga sig vad det beror på att dessa lågmotiverade ele- verna i minst utsträckning hade positiva upplevelser i skolan. Är det sättet att uppfatta skolan eller handlar det delvis också om något annat? Kanske har eleverna i denna grupp inte lärt sig den gällande ”koden” medan de högmotiverade eleverna lärt sig vad som är ”rätt sätt” att svara.
Det som kanske allra tydligast framkommer under intervjuerna med de lågmotiverade eleverna är deras framställningar om svårigheten att kunna koncentrera sig under lektionerna i skolan. De menar att de oftast inte tän- ker på det som de för tillfället är engagerade i under olika undervisningstill- fällen och att de då inte lär sig speciellt bra när de arbetar på egen hand. Men när de arbetar med andra kamrater har de också svårt att koncentrera sig, för då vill de bara ”socialprata” om allt annat än det lektionsinnehållet handlar om.
Om det blir massa snack i klassrummet så kan jag inte sitta tyst utan snackar med kompisarna om nåt helt annat…det måste vara tyst för att jag ska kunna jobba och lära mej…Har koncentrationssvårigheter faktiskt, beror nog på att jag inte orkar koncentrera mej. (Idrottsprofilelev, pojke, skola 1)
När läraren pratar och eleverna är med och räcker upp handen då lär jag mej fort. Så är det oftast i början av lektionerna, i ca. 15 min. Resten av tiden ar- betar vi själva och då lär jag mej inte lika bra. Då sitter jag och pratar själv i stället och har svårare att koncentrera mej. Det är svårare för läraren att ha kontroll över lektionen och vem som pratar när läraren inte själv pratar. När läraren själv pratar till klassen märks det när eleverna pratar. (Idrottsprofil- elev, ”annan” pojke, skola 1)
Dessa två pojkar skulle kunna utgöra typexempel på lågmotiverade elever. De har svårt att koncentrera sig och upplever detta som jobbigt. Om det blir något ”snack i klassrummet” kan de inte sitta tysta och arbeta utan pratar med kamrater istället. De har så ”mycket att snacka om jämt”, allt möjligt pratar de om och oftast sådant som skett någon annanstans än i skolan och som inte har med undervisningen att göra. De har allmänt svårt att fokusera sig på något. De menar själva att de måste vara ensamma i ett rum, inga kompisar, för att de överhuvudtaget ska få något gjort. Tydligen får dessa elever sällan sitta ensamma i ett rum och jobba med skoluppgifter. En av pojkarna ovan berättar att han tycker alla i klassen är oseriösa, ”de sitter och babblar hela tiden”. Man kan nog lära sig utan att behöva vara tyst menar han vidare, men då det pratas hela tiden kommer han hela tiden in på annat och så vill han prata om det i stället. Utsagorna berättar på ett slående sätt om dessa lågmotiverade elevers situation och det sammanhang de ingår i. ESM-undersökningen visade att de lågmotiverade eleverna överlag önskade att de gjort något annat under nästan samtliga lektioner i skolan, ett resultat som bekräftas under intervjuerna. De skolämnen som man ändå framhåller som positiva och som man kan tycka om är idrott och hälsa, bild och slöjd. Till skillnad från de högmotiverade eleverna upplever de att skolan gene- rellt innebär en ganska hög utmaning. Jag tolkar det som att skolarbetet helt enkelt känns svårare och innebär ett ”tyngre” arbete för dessa elever. Den upplevda ”svårigheten” har alldeles säkert att göra med deras oförmåga el- ler ovilja till koncentration, att inte ”orka” göra det som inte känns roligt på grund av att man inte förstår eller struntar i systemets konsekvenser. Mate- matiken framstår för flera som ett problematiskt skolämne och upplevs spe- ciellt svårt. Det verkar i stor utsträckning vara just under matematiklektio- nerna som dessa elever inte tänker på det som de för tillfället gör (att räkna mattetal) eller bör göra. En av pojkarna i gruppen tycker faktiskt att skriv- ningar och prov är bra ”för då vet man var man står” och detta hjälper lä- randet menar han. Annars tycker inte heller de lågmotiverade eleverna om prov. Men det är endast under proven som dessa elever nämner att det ”fak- tiskt händer” att de är så där intensivt koncentrerade så att de kanske glöm- mer bort det mesta runtomkring. Provens och provtillfällenas tydligt be-
gränsande utformning och struktur kan å ena sidan ses som att de ”tvingar” dessa elever till ett visst mått av koncentration och ansträngning, ”men bara om man förberett sig väl innan och kan så att det bara flyter på” som en av de lågmotiverade pojkarna uttryckte det (och så länge som dessa elever stäl- ler upp på detta och andra av skolans krav). Å andra sidan kanske provtill- fällen är de enda tillfällena i skolan då det faktiskt är tillräckligt tyst och lugnt så att dessa elever för en gångs skull kan arbeta ostört. Till följd av de många störningsmomenten, ständiga avbrotten och oklara uppgiftsmål som dessutom ofta förändras är de för det mesta okoncentrerade, vilket samtidigt för med sig att de sällan ”kan”. Och när eleverna inte ”kan” är de inte kon- centrerade utan stör i sin tur och på detta sätt medverkar de själva till en ogynnsam lärmiljö. De lågmotiverade eleverna verkar inte göra något ut- över det de precis måste göra i skolarbetet för att nätt och jämt klara sig och ibland inte ens det. De verkar generellt inte ha några klara uppfattningar eller idéer om framtiden och heller inga målsättningar om vad de vill uppnå eller göra framöver. Inställningen handlar mer om att ”man får se vad det blir”.
Idrottsprofileleverna i den lågmotiverade gruppen uppger färre starka och positiva upplevelser under idrottslektionerna i jämförelse med idrottsprofil- eleverna i den högmotiverade gruppen. Emellertid anser de sig ha mycket lätt för idrott och hälsa; ”Det inte är svårt att lära sig i idrotten därför att det är kul.” De tycker det är lättare att göra saker med kroppen. Detta kan för- stås som att teoretiska inslag, som på idrottslektionerna förklaras eller dis- kuteras, får sin direkta praktiska tillämpning. Steget mellan det abstrakta och det konkreta är här aldrig långt. Omedelbarheten och möjligheten till både tydliga och frekventa växlingar mellan fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet samt återigen nya fakta, ny förståelse osv. framstår som både stor och mycket tydlig inom ämnet idrott och hälsa men även inom övriga praktisk-estetiska ämnen i skolan. I övrigt tycks inte eleverna i den lågmo- tiverade gruppen ha tänkt efter alltför mycket kring varför och hur de upp- lever olika saker eller varför de tycker om det ena eller andra. Åtminstone blir en sådan tolkning möjlig utifrån deras reaktioner och sätt att svara un- der intervjusamtalen. I sin tur kan detta indikera mindre av ett reflekterande förhållningssätt till det man gör, eller inte gör, bland dessa elever. En annan tolkning skulle vara att eleverna inte riktigt klarar av att återge en bild av sina upplevelser och sitt reflekterande i själva intervjusituationen. Det tala- de språket synes inte vara tillräckligt för dem som enda kommunikation av mening och betydelse.