I början och under uppbyggnaden av det moderna industrisamhället var det viktigt för ungdomar att snabbt läras upp i sina framtida yrkesroller i pro- duktionen. Den materiella tryggheten garanterades av att ungdomarna tidigt tog aktiv del i familjens försörjning. Det var av nöden tvunget att som barn både hjälpa till i hemmet och delta i de vuxnas arbete. Vuxenblivandet och lärandet försiggick i ett meningsfullt sammanhang som innebar en bekräf- telse på att vara till verklig nytta. Däremot fanns inte mycket utrymme för fri tid, där andra behov och värden kunde tillfredsställas. En förändring skedde dock i takt med industrialismens frammarsch och familjen omvand- lades till en konsumtionsenhet från att ha varit en produktionsenhet.80 Bak- om oss har vi alltså lämnat ett samhälle som kännetecknas av hårt arbete och produktionstänkande, av sparande och investeringar för att övergå till ett samhälle med kortare arbetsveckor och med en stark inriktning mot fritid och konsumtion.
Dagens ungdomar och unga vuxna behöver således inte i samma utsträck- ning som tidigare bekymra sig för sin materiella trygghet utan prioriterar istället andra behov och värden. Man värdesätter mer den personliga ut- vecklingen, njutningen för stunden och friheten att uttrycka sig som man själv vill.81 Denna kulturella förändring har visat sig speciellt uttalad bland unga människor inom de högre socialgrupperna.82 Thomas Ziehe diskuterar
78
Se Nilsson, P. (1996). ”Fritiden i ett föränderligt samhälle”. I: Nyberg, C. (red.). Riv reviren och realisera ungdomspolitiken. Nio inlägg i kultur- och fritidsdebatten. Svenska Kommunförbundet. Stockholm: Kommentus förlag, s. 23-42.
79
Engström (1999).
80
Bjurström, E. (1980). Generationsupproret. Ungdomskulturer, ungdomsrörelser och tonårsmarknad från 50-tal till 80-tal. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Jfr Nilsson (1996).
81
Inglehart, R. (1990). Cultural Shift in Advanced Industrial Society. Princeton: Princeton University Press.
82
Palme, M. (1990). ”Personlighetsutveckling som social strategi. Den kulturella medel- klassens reproduktionsstrategier”. I: Dahlén, P. & Rönnberg, M. (red.). Spelrum. Om lek, stil och flyt i ungdomskulturen. Uppsala: Filmförlaget, s. 275-298.
det han kallar för nya möjlighetshorisonter.83 Med detta avses att vårt nuva-
rande samhälle bl.a. utmärks av en ökad individualisering eller frikoppling, att unga människor idag kan agera utifrån en sociokulturell friställning, där de i sina livsstilar och val av aktiviteter inte längre på samma sätt som förr begränsas av traditionella tolkningsmöjligheter. Individens identitet och framtid tycks mer öppen och möjlig att påverka än tidigare, samtidigt som man förutsätts kunna handla obundet och självständigt samt ge uttryck för det personliga genom exempelvis val av musikstil och fritidsintressen.84
Sociologen och socialpsykologen Thomas Johansson framför liknande tan- kegångar när han skriver om den postmoderna människans identitet: ”Det har med andra ord blivit svårare att avgränsa olika grupper/kollektiv på grundval av ’klassiska’ demografiska variabler som t.ex. klass, kön och et- nicitet. Det har istället visat sig att andra faktorer som t.ex. värden, attityder, smak, stil, etc., har fått ett ökat inflytande i livsstilsdiskursen.”85 Argumen- teringen att kulturella värderingar inte längre kan kopplas till väl definiera- de sociala klasser är också den tyske sociologen Ulrich Beck inne på när han beskriver sociala förändringar utifrån metaforen ”hiss”.86 Han menar att förhållanden vad gäller sociala orättvisor är konstanta, men genom förbätt- ringar av levnadsförhållanden, rör sig hissen uppåt för så gott som hela be- folkningen. Detta får som konsekvens att de skillnader som tidigare kunnat identifieras mellan olika sociala klasser tonas ner och förlorar i betydelse för social identifikation. Konsekvensen av dessa förändringar menar Beck är en individualisering av sociala olikheter. Formeringen av en personlig livsstil och det individuella ansvaret för identitetsutvecklingen är avgörande för individens sociala integration och deltagande i samhället.
Andra forskare har dock framfört kritik mot detta resonemang och framhål- ler att ojämlikheten inte försvinner med individualiseringen utan att den istället antar nya former. Bland annat har man diskuterat individualiserings- processen i samhället, och då speciellt i samband med valet av livsstil pekat på vissa förändringar i den sociala strukturen som i sin tur tycks medföra förändringar i vardagslivet och i sättet att leva. Dels kan en försvagning av relationen mellan social struktur och livsstil uppfattas, dels kan en ny grup- pering i den sociala formationen som varken är traditionell medel- eller ar- betarklass märkas. Inom denna ”nya medelklass” tycks nya livsstilar eller
83 Ziehe, T. (1989). Kulturanalyser. Ungdom, utbildning, modernitet. Stockholm/Stehag:
Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
84 Se Ziehe, T. (1986). Ny ungdom. Om ovanliga läroprocesser. Stockholm: Norstedts
Förlag.
85 Johansson (1994), s. 34. 86 Beck (1998), s. 126-134.
kombinationer av gamla skapas. Olika livsstilorienteringar kan karakterise- ras som mer öppna idag; ungdomar med liknande orienteringar kommer inte alla från samma bakgrund, strukturerna är inte determinerande. Kopp- lingen till socioekonomiska faktorer är dock fortfarande stark men skillna- den i uttryckssätten ökar och är kontextuellt betingade.87
En intressant fråga i detta sammanhang blir huruvida äventyrssportarnas val av livsstil i första hand ska ses som någon form av återskapande av ur- sprungliga, eller snarare omskapande av redan ”nedärvda”, levnadsmönster, vilka kan förklaras av bakgrundsfaktorer som uppväxtförhållande, social position och kön eller om valet av livsstil snarare ger uttryck för individuel- la behov av självstyre och särskiljande i förhållande till föräldrarna och andra ungdomar eller vuxna. En viktig utgångspunkt och förklaring till va- let av fritidsstil kan vara individens värderingar. Värderingarna är i sin tur beroende av individens uppfostran och livserfarenheter men tar sig indivi- duella uttryck och framstår som individuella smakval.88
Vi lever i en utpräglad konsumtionskultur där kroppen ses som ett medel att profilera sig själv som en individ. Här behandlas kroppen som ett objekt eller som en maskin vilken kan kontrolleras och förändras genom regelbun- den fysisk träning, hälsoprogram, dieter och klädstil, allt efter behag. Såle- des har kroppen blivit som en slags arena vilken möjliggör personliga ut- tryck, ett sätt att visa vem man egentligen är, som den brittiske sociologen Chris Shilling framhåller.89 Han för också ett resonemang som tar sin ut- gångspunkt i en tidigare historisk kontext där en förändring under 1800- talet kunde urskiljas genom att kläder och sättet att visa sin kropp förändra- des från att visa på social ställning till att istället framhäva personlighet. Detta har bidragit till att människor i dagens konsumtionssamhälle verkli- gen har möjlighet till upplevelsen av att både bli ett med sin yttre kropp (bli identifierad med den) och samtidigt ständigt vara uppmärksam på möjlighe- ten att kroppen ”sviker” eller ”faller ihop” om inte regelbunden ansträng- ning sker i form av fysisk vård (träning) och granskning.
87
Reimer, B. (1993). ”Inte som alla andra. Ungdom och livsstil i det moderna”. I: Fornäs, J., Boëthius, U., Ganetz, H. & Reimer, B. (red.). Unga stilar och uttrycksformer. FUS- rapport, nr. 4, (2:a uppl.). Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförälag Symposion, s. 163-201 och Nilsson, P. (1994). Den allvarsamma fritiden. Stockholm: Statens ung- domsråd.
88
Ibid. (1994).
89
Den nya konsumtionskulturen söker också hela tiden efter att skapa varia- tion och uppmuntra till olikhet. Samtidigt erbjuder denna variation och olikhet inget värde i sig om inte detta värde kan uppfattas av andra sociala aktörer eller erkännas av vissa sociala grupperingar som något värdefullt, något som känns igen. Å ena sidan får inte ”olikheten bli så lika” att den inte uppmärksammas, alla är då olika och detta i sig skapar en sorts ”lik- het”. Å andra sidan om alla är lika ger detta definitivt inget värde eller ut- rymme för särskiljande, poängterar den brittiske sociologen Mike Feather- stone.90 Det hela handlar egentligen om att skapa distinktion, att erhålla vär-
den som legitimeras och anses som värdefulla av vissa sociala grupperingar som individen vill tillhöra, bli accepterad av eller identifieras med. Utbild- ningssystemet har tidigare utgjort ett tydligt distinktionsinstrument i sam- hället. Idag är kännedomen om och användandet av utbildningssystemet tillgängligt för så många att det inte erbjuder tillräckligt med särskiljande för att skapa sociala distinktioner mellan grupper av människor.
Jag skulle vilja påstå att valet av fritidssysselsättningar, t.ex. äventyrssport, förutom att tillgodose olika personliga behov, även utgör ett socialt distink- tionsinstrument och också kan förstås i ljuset av individens tidigare erfaren- heter.91 Pierre Bourdieus teoribyggnad och förklaringsmodeller har därvid
utgjort en teoretisk plattform.