3 Tillstånd för handel, preparering och förevisning
3.3 Handel med djur och växter – särskilda bestämmelser
3.3.1 Tillståndskrav och ansökan
För att yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte få handla med djur och växter av vilda arter krävs tillstånd enligt 26 § artskyddsförordningen. Tillstånd krävs inte för handel med odlade växter. Handel betyder enligt förarbetena bland annat
saluförande (att bjuda ut en vara till försäljning), försäljning och byte. Tillstånd enligt 26 § söks hos länsstyrelsen.
Utöver det som gäller allmänt för tillståndsansökan ska ansökan när det gäller handel innehålla följande:
• Intyg om genomgången utbildning av det slag som
Djurskyddsmyndigheten föreskrivit. Det är den butiksansvarige som ska ha genomgått utbildningen. Med det menas den som är ansvarig för en butiks dagliga drift (2 kap Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DSF 2005:8 L 80) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning med mera av djur avsedda för sällskap och hobby).
• En ritning av lokalen där verksamheten ska bedrivas.
För att sälja djur i zooaffär krävs det alltså förutom tillståndet för handel enligt artskyddsförordningen, även ett tillstånd enligt djurskyddslagen.
I de fall då en zooaffär eller annan butik, till exempel en blomaffär, har privata vilda djur av en art som lever vilt, på synlig plats i butiken krävs det ett tillstånd för offentlig förevisning enligt 37 § djurskyddslagstiftningen. Tillstånd enligt 37 § söks hos länsstyrelsen.
3.3.2 Handläggning och bedömning
Länsstyrelsens kan vägra ett tillstånd enligt 26 § artskyddsförordningen om den sökande av djurskyddsskäl inte bedöms vara lämplig att handla med djur.
I länsstyrelsens bedömning av tillstånd enligt 37 § kollas att djuren hålls på ett lämpligt sätt, till exempel att buren är tillräckligt stor eller att den till viss del är insynsskyddad. Det måste också tydligt framgå att det är privata djur som förevisas och att de inte är till salu.
Vid länsstyrelsens prövning enligt 16 § djurskyddslagen tas särskild hänsyn till om den sökande kan anses lämplig att bedriva verksamheten och lokaler och andra utrymmen för djur som används för yrkesmässig handel med sällskapsdjur
godkänns. Om sökanden har ormar eller andra reptiler kan kommunen kräva att det ska finnas ett särskilt tillstånd för det. Ett sådant tillståndskrav kan kommunen meddela genom lokala föreskrifter med stöd av 39 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Detta gäller inom detaljplanelagt område eller där områdesbestämmelser finns.
3.3.3 CITES - internationell reglering av arter som hotas av
handel
Handel med arterna i bilaga A är förbjuden. I den mån kommersiella aktiviteter ändå får förekomma krävs ett CITES-intyg, det vill säga ett intyg från
Jordbruksverket om att undantag från förbudet medges. Undantag medges bland annat då exemplaret fötts upp i fångenskap eller förökats artificiellt. Övriga fall då undantag medges finns i artikel 8.3 Rådets förordning. Ett CITES-intyg gäller bara inom EU.
3.3.3.1 IMPORT
För att importera ett djur eller växter som är upptagen på bilaga A eller B till Rådets förordning krävs ett export- eller reexporttillstånd från det exporterande landet och ett importtillstånd från importlandet. För import av exemplar som finns på bilaga C till Rådets förordning krävs uppvisande av ett export- eller
reexporttillstånd från det exporterande eller reexporterande landet. I Sverige utfärdas alla import- och exporttillstånd av Jordbruksverket och
ansökningsblanketter finns på Jordbruksverkets webbplats. För både bilaga C och D arter krävs importanmälan. Ett formulär för importanmälan kan beställas från Jordbruksverket eller fyllas i på tullkontoret.
Personliga tillhörigheter och hushållsföremål kan under vissa omständigheter importeras med ett förenklat förfarande. Det kan till exempel gälla jakttroféer, men levande djur kan få förenklat förfarande endast om de är lagligt förvärvade, hålls
för personliga, icke kommersiella ändamål och uppfyller kriterierna i artikel 37 1 a) eller b) och kraven i artikel 40 i Kommissionens förordning.
3.3.3.2 EXPORT
Vid export och reexport av arter som finns i bilagorna A-C krävs exporttillstånd från Jordbruksverket. Mottagarlandet ska utfärda ett importtillstånd för arter som finns i bilaga A till Rådets förordning och i bilaga I till CITES. Det behövs däremot inget tillstånd när arter i bilaga D ska exporteras.
3.3.3.3 FÖRVARING OCH FÖRFLYTTNING
Enligt 23§ artskyddsförordningen är det förbjudet att förflytta och förvara fåglar som lever vilt inom den europeiska unionens europeiska territorium samt de djur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen har markerats med N eller n. Undantag eller dispens kan ges av Jordbruksverket (32 § artskyddsförordningen).
För djurarter uppsatta på bilaga A till Rådets förordning och där en eller båda föräldrarna är av vilt ursprung krävs, enligt artikel 9.2 Rådets förordning, alltid ett förflyttningsintyg. Det innebär att platsen för förvar ska vara godkänd ur
djurskyddssynpunkt och att det finns lämpliga utrymmen för att hålla arten. Vid export av sådana exemplar kontrollerar Jordbruksverket förvaringsplatsen genom myndigheten i mottagarlandet. Vid import kontrollerar Naturvårdsverket, genom länsstyrelsen, förvaringsplatsen.
Det är lämpligt att en zooaffär alltid informerar sina kunder om hur en art bör skötas och förvaras.
3.3.3.4 MÄRKNING
Märkning av levande djur med transponder ska göras av en veterinär eller av Jordbruksverket godkänd person. Det finns olika typer av märkning, till exempel chip-märkning och ringmärkning. Regler om märkning finns i Kommissionens förordning (artikel 64-68). Vid kommersiella aktiviteter följer CITES-intyget i vissa fall djuret och i andra fall inte. Om CITES-intyget följer djuret eller inte bedömer Jordbruksverket.
3.3.3.5 HANDEL MED STÖRROM
Livsmedelshandeln och restauranger berörs också av lagstiftningen om artskydd och CITES. Ett exempel är handel med ”rysk kaviar”, det vill säga rom från stör. Stören har under lång tid varit utsatt för hårt fiske och är inom delar av sitt utbredningsområde helt utrotad. De länder som har exportkvoter för stör måste ha långsiktiga förvaltningsplaner för att kunna visa att fisket är hållbart. Förbud, regler och fiskekvoter gäller inte bara stör och störrom från Ryssland, utan all rom och allt fiskkött från stör. Alla störarter är upptagna på bilaga A eller B till Rådets förordning.
På bilaga A finns kortnosad stör och europeisk stör. Bland de europeiska störarna är atlantstören i det närmaste utrotad, och för den utfärdas inga CITES- intyg över huvud taget. Övriga störarter är B-listade.
För rom och andra varor av stör som påträffas i handeln och
restaurangbranschen krävs både import- och exporttillstånd när produkterna ska importeras till EU. Jordbruksverket informerade i december 1997 Fiskbranschens riksförbund och Sveriges grossistförbund om att det krävdes importtillstånd för kaviar av stör.
För eget bruk får högst 125 gram störrom per person importeras utan
importtillstånd. Enligt artikel 57 p.1 Kommissionens förordning får rommen inte användas för kommersiell förtjänst eller säljas vidare. Den får inte heller visas för kommersiella ändamål, bevaras för försäljning, saluföras eller transporteras för försäljning.
Rommen ska vara märkt. Från och med 2006 har ett nytt system för märkning av kaviar börjat gälla. Syfte är att förenkla och förbättra kontrollen av att utfärdade tillstånd stämmer överens med kaviarburkarna i handeln.