Handledning och relationer

Eftersom denna handledningsform betonar vikten av relationer (Gjems, 1997) var jag nyfiken på hur lärarna såg på relationer i sitt arbete. Alla såg relationer som en central del av sitt arbete.

M: jag tycker mer och mer så att i mitt läraryrke att det är relationer det bygger på. Man kan aldrig bortse från relationer utan man måste utgå från relationer och det är ju det som är på något sätt nyckeln, att kunna skapa en positiv relation... i skolarbetet skulle jag vilja säga att det är så stor fokusering, kan jag känna på att man ska ha måluppställning och måluppfyllelse och att man tappar bort mycket av det som faktiskt är det viktigaste och det är just relationerna

J: det är ju jätteviktigt, speciellt till barnen... både till barnen och till föräldrarna också faktiskt och till andra lärare också. Det är jätteviktigt verkligen, det är typ det viktigaste

R: det viktigaste?

J: så får man kanske inte säga...men jag menar har man en dålig relation till en elev, säg att

eleven står inte ut med mig, jag står inte ut med eleven då påverkar det ju hela situationen, hela inlärningen, det påverkar ju allt så på nåt sätt är det ju det viktigaste för mig, om inte Skolverket...

Informanterna Sara och Johanna kunde även ser hur handledning kunde var till hjälp i relationsfrågor:

S: Det är ju väldigt viktigt – A och O skulle jag vilja påstå. Du stöttar ju hela tiden på det mellanmänskliga, elevrelationer, kollegarrelationer. Det är ju hela tiden utvecklande, det är inte alltid lätt och därav är handledning ganska viktig tycker jag, för att man fastnar lätt i en relationstyp med kollegor och så, ja, man kan fastna i ett mönster tillsammans, och precis som man fastnar där kan man fastna i något slags kollektivt mönster eller med sin klass

J: ja men att det kan hjälpa en med just när relationer inte fungerar med barnen att man då vaknar till liv genom handledningen. Ofta är det väl det att man tar upp ett sådant problem kring elever eller någonting och då ser man, just det, ”åmen tänk på den eleven på ett annat sätt” eller, och då kanske man i sin relation får stöd genom handledning tänker jag.

Nuvarande relationer bland deltagarna kan neutraliseras på grund av handledningsstrukturen enligt två av informanterna till den grad att alla hade svårt för att identifiera vilka roller de eller andra hade i handledningen (jämförd med i kollegiemöten).

S: jag tycker att relationerna neutraliseras av att man har den formen under handlednings tid. Det förändras i och med att man blir mera, det blir totalt jämbördigt. Vi sitter alla i samma sits där och det är det som säkert gör att det kan vara mera öppet, att man suddar ut allas bakomliggande relationer och så blir det ”amen nu sitter vi i den här gruppen” R: är det möjligt att sudda ut de här relationerna?

S: inte fullständigt, det tror jag absolut inte att det är men det gör väldigt mycket till att man kan ta bort det, att vi blir mer jämlika så att säga va?

M: så kan jag känna att det har varit en relation där jag i alla fall personligen som min person så att säga har verkligen försökt att dra ner till noll. Och det upplever jag på något sätt med de andra också. Det har varit så att säga, nedtonat.

Deltagarnas relationerna till varandra påverkades till den graden att en relation kunde förändras eller utvecklas:

S: ...det som jag tycker är roligt är att, och det handlar framför allt om en person i gruppen som jag inte känner så väl som jag har fått en jättebra annan bild av och jag vet att hon tycker det samma, vice versa tillbaka. Det har gjort en väldigt stor skillnad och det pratade vi om alla tre efteråt, att det är väldigt fint att man har fått en annan bild av varandra R: och då knyter jag till det du sa innan, om att om det är flera personer

S: - det är väldigt gynnsamt för samarbete, väldigt gynnsamt. Jag önskar att fler tog chansen

Hennes sista mening pekar på hur denna förändring i relationen kan påverka samarbetet utanför handledning och därmed påverkar organisationen på ett positivt sätt. Sara förklarar senare hur man kan ”upptäcka” sina kollegor genom handledning.

S: man upptäcker sina medmänniskor, sina medkollegor. Det tycker jag är väldigt positivt och det hade jag gärna önskat att man fick se fler av faktiskt.

L: man ser andra sidor av folk och det är ju positivt och då blir man mer tillmötesgående. Man lär känner varandra rätt väl när man sitter så där och det är faktiskt positivt tycker jag. Det är ju positivt att känner sig trygg med folk och att se de man kanske tror är lite mer ytliga att man ser andra sidor och djup hos de människor och det är ju bra. Det ger en mer empati och man känner sig mer trygg med de personerna

R: så relationen utvecklas på något sätt? L: ja, med de som är med

R: har du lärt dig något om gruppen?

J: vi är väldigt lika ju, men egentligen tycker jag samtidigt att vi är rätt olika men just där känns vi mycket mer lika än vad jag trodde

Även relationen med arbetsplatsen kan påverkas genom handledning:

R: har du kunnat lära dig nånting om skolan på grund av handledning?

S: ja, det tycker jag också faktiskt. För mig har den handledningen varit en del av den processen i att tycker att det är en rolig arbetsplats, en delprocess menar jag då.

Sammanfattningsvis ansåg alla informanterna att relationer utgör en central del av deras arbete som lärare och vissa kunde uttrycka hur handledning hjälpte de i detta område. Kanske kan det förklara varför de var intresserade av att delta i denna handledning och varför de var positiva till den. Relationerna i handledningsgruppen kan utvecklas så att deltagarna känner mer empati och tillit för varandra. Själva hade de svårt för att identifiera sina roller i handledning. Möjligtvis kan det kopplas till att de upplevde klimatet som positivt och att de kände sig trygga (Ögren, Apelman och Klawitter, 2008). Efter att jag lyssnade på alla sessioner lade jag märke till att en deltagare ställde faktiskt mer utmanande frågor än de andra medan en annan hade en tendens att komma med lösningar nästan direkt efter ett ärende vilket ger antydningar på roller även om det är inte så tydligt. Generellt tolkar jag det som om gruppen hade funnit en trygghet hos varandra och en vilja till att stödja varandra vid de olika ärenden. Liksom Nordström (2002) upptäckte jag att deltagarna var mindre benägna att utmana varandra och att det blev mer handledarens roll.

7.5. Innehåll

S: ...det är egentligen två olika, det ena handlar väldigt mycket om ens eget förhållande till elever som man kanske måste kämpa med liksom...och sen är det också ens förhållande till arbetsplatsen, då menar jag allt från vad som händer kollegialt eller vad som händer i organisationen.

M: jag tycker att det har handlat om svårigheter som man möter i sitt dagliga arbete, situationer som är komplicerade och som man vill försöka och penetrera mer med hjälp av handledning och komma till insikt om, att få belysta...det känns som om de frågor som har tagits upp har landat lite mer i det som kanske inte sker i klassrummet utan mer sker i kontakt med föräldrar, har lite med kollegiet att göra, medarbetare att göra...komplicerade situationer i relation till det som kanske inte har direkt med eleverna att göra.

J: Relationer, på olika sätt, elever, lärare, lärare-föräldrar, lärare-elever, elever-elever, mycket relationsfrågor...just nu i stunden tror jag att alla frågor har handlat om olika former av relationer och sen har de sett väldigt olika ut.

L: det känns som om det har varit en lite större del frågeställningar som har handlat om organisationen än om elever den här gången

Min tolkning av sessionerna är att de har haft följande innehåll:

Figur 3: tabell över innehåll i handledningen

Session Ärende om

1 (inget ärende - introduktion)

2 J – En lärares relation med eleven och elevens relation

med sina klasskamrater

3 M - Ny rektor – relation rektor-medarbetare inom

organisationens struktur.

4 J - Hur mycket plats elever (pojkar) tar i en klass

5 L - Klasslärarens syn och sätt att arbeta kontra

ämneslärarens syn och sätt att arbeta med samma klass

6 S – Gränsen mellan arbetet och det privata livet