Ordet heder kan innebära olika saker för olika personer och i olika kontext. På svenska förknippas ordet med något positivt som fanns människor (främst män) emellan förr i tiden, då man var tapper, ärlig, ädel och ridderlig. ”Ära, att man står för det man tycker. När man beter sig moraliskt, behandlar folk väl” (Anna) För människor från traditionella samhällen betyder en obefläckad heder att man erhåller gruppens beskydd och respekt. Sara uttrycker sig såhär; ”Heder är någonting stort för mig, någonting jag har respekt för. […] Heder innebär att när jag ger ordet till någon på min heder, så måste jag hålla det. […] Heder är väldigt stort och jag skulle inte smutsa ner den”. Ordet heder är i hög grad ett levande begrepp i många kulturer och människornas vardagsliv struktureras kring att bibehålla heder. ”Det är ett mycket centralt begrepp vara sig man klär det i ord eller inte. Och jag tycker att det är väldigt närvarande hela tiden i vardagslivet men man kanske inte använder ordet så jättemycket, man går och säger hela tiden; det här smutsar vår heder. Men nästan alla regler som finns som styr människornas liv, tycker jag, har med det att göra” (Anna). Någon uppskattning kring omfattningen är omöjlig att göra. I många delar av världen finns hederstänkandet och det kan vara ganska dominerande i stora delar av samhället. Anna räknar upp olika regioner där hon ser att hederstänkandet är utbrett. ”Ska man nämna områden eller länder så tänker jag på Mellanöstern, Indien, Pakistan, Afghanistan, delar av Turkiet och Iran, stora delar av Afrika, delar av Sydamerika.” Hedersbegreppets innebörd och tillämpning beskriver Anna i relation till sitt yrke som en direkt översättning av det begrepp som hon menar används i många delar av världen och som går att hitta både juridiskt och kulturellt. För henne har ordets betydelse förändrats. ”Innan jag började arbeta med den här problematiken hade det kanske en mer svensk prägel, men ända sen tiden då jag bodde i Mellanöstern upplever jag det som ett ord som finns och som är väldigt levande i det arabiska språket t.e.x. så för mig är det mest en översättning av ett begrepp som är väldigt vanligt, på andra håll” (Anna).
Sara tycker inte om att man använder ordet hedersvåld/-förtryck. Hon menar att det får fel innebörd i de sammanhangen som det används i diskursen idag. Hon menar att allt egentligen handlar om könsmaktsstrukturer, mäns överordning och kvinnors underordning. ”[…] det är våld oavsett var det kommer ifrån och det är mot kvinnorna, mot de svaga i familjen, i samhället. Det är våld egentligen. Vi behöver inte hitta namn på olika våld eftersom det är, oavsett namn, det är våld. […] Så vi kan egentligen inte säga att hedersvåld är olikt annat våld. Det är det inte.” Hon menar att det egentligen inte finns någon specifik hedersproblematik, vilket går emot all litteratur vi läst som menar att det finns andra faktorer som
spelar in, t.ex. kultur och tradition. Även de andra informanternas utsagor bekräftar detta. Hon anser dock att begreppet står för någonting annat. ”Egentligen är jag kritisk till ordet hedersvåld, det är ingen heder. […] Även om man kallar det i arabiska länder så är fel ord egentligen. Det är inte heder” (Sara). Hedersvåld och hedersrelaterat förtryck har en grund i kulturen, att bl.a. kultur verkar som en förstärkande faktor. Likheten mellan män och kvinnor är överordnat och existerar över hela världen men är inte ensam förklaringsgrund till problemets existens.
5.1.1. Det kollektivistiska och patriarkaliska samhällssystemet
Avsaknaden av socialförsäkringssystem och fungerande rättsväsende i Sverige gör att familjer ser till att vara sammansvetsade genom att knyta dess medlemmar tätt till sig. ”Då måste man ju gå långt tillbaka och titta på hur de här samhällena är strukturerade, att gruppen har betytt så oerhört mycket och att individen alltid är skyldig en massa saker till sin grupp för att det finns inget socialförsäkrings- system och det finns inget rättsväsende som fungerar och så. Gruppen är så viktig för individens överlevnad på nått vis. […] Det är ju inte så att alla människor som lever under detta protesterar mot det eller önskar sig nått annat, det kan ju vara en väldig trygghet också” (Anna).
Eftersom det enligt litteraturen i de flesta traditionella samhällen inte finns något uppbyggt socialförsäkringssystem och ofta inte heller har ett demokratiskt styreså sätter individer all sin tillit till kollektivet för sin överlevnads skull. Kollektivet är i sin tur beroende av att individen håller sig inom de uppställda ramarna och kräver en lydnad som oftast inte är förhandlingsbar. ”Att det handlar om att släkten är väldigt viktig och att man beter sig på ett sätt så att släkten kan fortleva och kan utvecklas” (Lena). Det kollektiva sättet att organisera samhällslivet går enligt litteraturen ut på att gruppen står stark och att alla medlemmarna inordnar sig. Systemet kan stå och falla med en individ stabiliteten är bräcklig och det finns inget vidare utrymme för individuella och självständiga beslut. ”De lever mycket tillsammans, mer kollektivistiskt än vad man kanske gör i svenska familjer. Man är mer en grupp och litar till varandra, man är inte så individualistisk kanske och då är det viktigt att behålla det som man har i gruppen” (Malin). Det kollektiva livssättet kan utgöra en stor trygghet för individen och det som upplevs som problematiskt för flickan/kvinnan kanske bara utgör en lite del av en hel livsstil. ”Det är också väldigt många av de här flickorna som det är inte hela kulturen eller familjen som är problematiskt utan vissa begränsade delar i det, de vill ju inte lämna sin familj egentligen” (Lena). Lena säger även att man inte kan ta för givet att allt är dåligt i dessa familjer. Hon menar att det är väldigt många av de här flickorna som inte har problem med hela kulturen eller familjen utan vissa begränsade delar i det och att de inte vill lämna sin familj egentligen. ”Vissa saker är väldigt kontrollerande som de får utstå, men hela livet är säkert inte problematiskt. Det har säkert funnits mycket värme och gemenskap också. Varken i dessa familjer eller i andra vill man dra alla över en kam.” Det framkommer i vårt material att de traditionella familjerna ofta har en stark sammanhållning och att de består ofta av många fler personer än kärnfamiljen. Det finns en stor lojalitet och en gemenskap som upplevs som övervägande positiv för gruppens medlemmar.
Vi tycker oss se i vårt material att det verkar vara vanligt att männen vill behålla den patriarkala familjestrukturen, eftersom de drar fördelar av sin överordning.
Detta bekräftas även av informanterna. ”För dem själva kanske det också är något positivt och hålla på patriarkala strukturer och liksom hålla det vid liv” (Malin). Mannen är överhuvud över familjen och förhandlar inte med barnen kring regler, frihet och position i familjen.”Det är mannen som sitter högst upp, det är mannen som bestämmer i familjen. Tjejen är undertryckt eller förtryckt. Då kan man inte utvidga sin frihet och vilja ha sina rättigheter eftersom det fortfarande är pappan som bestämmer över familjen” (Sara). Den patriarkaliska familjestrukturen har en tydlig inbördes maktindelning. Manligt har företräde framför kvinnligt, äldre framför yngre. Sara påpekar att vi i Sverige hade ett liknande traditionellt patriarkaliskt familjesystem för inte så länge sedan, men att kampen för jämställdhet mellan könen har bidragit till att förändra detta system. ”Det är inget nytt som har kommit nyligen, utan det har funnits redan från grunden. Jag tror att om man går tillbaka till historien och läser svensk historia eller andra europeiska länder så har det varit samma sak även i Sverige. Kvinnorna i de här länderna har kämpat mer och de har fått bättre liv,” menar Malin.
Något som i vissa fall verkar bli svårt är när gruppens/familjens strävan efter sammanhållning och lydnad innebär kontroll över individer på ett sätt som av individen upplevs som problematiskt. ”[…] om inte det bibehålles, så stör man liksom hedern och då blir det något negativt utav det”(Malin). Bryter individen mot en regel skadar detta kollektivets anseende, dess heder. Det är då också kollektivets uppgift att återupprätta hedern och återställa balansen genom att bestraffa individen på ett sätt som offentliggörs för hela gruppen. Just att heder är en angelägenhet för kollektivet och vilken betydelse hedern har för gruppen nämner Sara. ”[…] det blir en uppfostran på ett kollektivt sätt och det blir så att min heder är inte bara min utan det är min familjs, mina släktingars och mina kusiner och därför vi är så rädda om heder.” Alla våra informanter säger att det främst är flickor och kvinnor som är drabbade av både det ”vardagliga” förtrycket och det offentliga, d.v.s. de tydliga markeringar som bestraffningar ofta utgör. Hederstänkandet går till stor del ut på kontroll och makt över individen av gruppen, att man inte kan styra över sitt eget liv för det finns begränsningar som någon annan har utformat och de gäller främst för kvinnor och tjejer. ”Nästan allting som familjemedlemmarna gör och inte gör är så himla styrt av det här tänkandet, framförallt då för flickor och kvinnor” (Anna). Även pojkar och män bestraffas, men inte i lika hög grad som kvinnor och flickor. ”Heder förknippar jag med, framför allt flickor, familjer och heder har för mig med makt och kontroll över flickor att göra med men även med pojkar” (Sofia). Även Anna nämner detta; ”Jag tycker att killarna är utsatta också men följderna blir inte lika allvarlig för dem, oftast.” Lena säger att man i alla kulturer är mer rädda om flickor. ”Så är det väl i alla kulturer att man är mest rädd för vad en flicka kan råka ut för, mer än en kille.” Detta kan bero på flera saker vilket vi kommer att återkomma till i avsnittet om religion och sexualitet(se sid 38).