En ärbar man och en kvinna av heder - om att leva i hederstänkande familjer

Hälsa och samhälle

En ärbar man och en

kvinna av heder

Om att leva i hederstänkande familjer

Sindis Polisi

Emelie Dyberg

An honourable man and a

woman of honour

About the life in honour focused families

Författare Polisi, S & Dyberg, E. En ärbar man och en kvinna av heder – om att leva i hederskultur.

Examensarbete i socialt arbete 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och

Samhälle, enheten för socialt arbete, 2004.

Abstrakt

Syftet med vårt arbete var att undersöka varför och på vilket sätt flickor som lever under patriarkala och hederstänkande familjeförhållanden är utsatta. Vi ville ta reda på vilka sätt hederskulturen konkret kommer till utryck samt hur denna kultur påverkar flickors frihet. De frågor vi vill ha svar på är:

- Vilka sociala mekanismer ligger bakom förtrycket av flickor i patriarkala familjer?

- Vilka uttryck kan hederskulturen ta sig?

- Varför befinner sig flickor i patriarkala familjer i en utsatt situation? Vissa familjer präglas av sitt ursprung i traditionella patriarkala system och lever även i Sverige ett liv efter traditioner och normer som stödjer hedersförtryck. De lever efter ett kollektivistiskt och gruppcentrerat system där gruppen kommer före individen. Manligt har företräde framför kvinnligt och likaså ålder medför respekt. Om en gruppmedlem bryter mot reglerna skadas kollektivets heder. Då kan släkten straffa vederbörande för att återupprätta hedern. Anledningen till att tjejer är utsatta, är att familjens heder på många sätt är avhängig flickans sexualitet, sexuella beteende och hennes kyskhet. Hedersförtryck har sin grund i kultur och kan förstärkas av faktorer såsom segregation och religion. För att hjälpa flickor som befinner sig i en problematisk situation, bör det satsas på strukturella åtgärder. Från samhällets sida bör man arbeta förebyggande med attitydförändring och utbildning. Diskussion kring jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter är insatser som vi efterlyser. Det är viktigt med samverkan mellan olika myndigheter för att kunna hjälpa flickor som lever under hedersförtryck.

Nyckelord: arrangerat äktenskap, heder, kultur, hedersförtryck, patriarkal familjestruktur, segregation/integration, utsatthet,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. FÖRORD ____________________________________________________5 2. INLEDNING_________________________________________________6

2.1. Syfte och frågeställningar ______________________________ 6 2.2. Disposition __________________________________________ 7

3. METOD _____________________________________________________8

3.1 Intervjuer_____________________________________________ 8

3.1.1. Presentation av våra informanter ___________________________ 9

3.2. Etiska överväganden __________________________________ 9 3.3. Brister i metoden ____________________________________ 10

4. TEORI ____________________________________________________ 11

4.1. Hedersbegreppet ____________________________________ 11 4.2. Hedersförtryckets mekanismer _________________________ 12

4.2.1. Hur verkar hederstänkandet i Sverige?______________________ 13

4.3. Patriarkala familjer – uppbyggnad & funktion _____________ 14

4.3.1. Individualistiska och kollektiva samhällen ____________________ 14 4.3.2. Den patriarkaliska familjestrukturen ________________________ 15

4.3.2.1. Pappan_______________________________________________17 4.3.2.2. Mamman _____________________________________________17 4.3.2.3. Barnen _______________________________________________17

4.4. Kulturbegreppet _____________________________________ 18

4.4.1. Kulturtolerans & tonårskonflikter ___________________________ 21

4.4. Leva i två kulturer – dubbelliv __________________________ 23 4.5. Religion och heder ___________________________________ 23

4.5.1. Kroppsliga gränser och könets symbolik_____________________ 24

4.6. Integration – Segregation______________________________ 26

4.6.1. Konflikten ____________________________________________ 26 4.6.2. Integrerad familjestruktur ________________________________ 26 4.6.3. Traditionell patriarkal familjestruktur ________________________ 27

4.6.3.1. Arrangerade äktenskap __________________________________30 4.6.3.2. Dubbelheten i lagstiftningen ______________________________30

4.7. Yttersta extremen – mord______________________________ 32

5. EMPIRI ___________________________________________________ 35

5.1. Hederstänkande _____________________________________ 35

5.1.1. Det kollektivistiska och patriarkaliska samhällssystemet ________ 36

5.2. Orsaksförklaring – struktur ____________________________ 37

5.2.1. Sexualitet ____________________________________________ 38 5.2.2. Religion och sexualitet __________________________________ 38

5.3. Kultur ______________________________________________ 39

5.3.1. Kunskap _____________________________________________ 39

5.4. Segregation _________________________________________ 40

5.4.1. Grupptryck, ökad kontroll ________________________________ 41 5.4.2. Möjlighet att leva vidare i den patriarkaliska familjemodellen _____ 42 5.4.3. Utanförskap – misstro mot omgivningen _____________________ 42

5.5. Hedersförtryckets yttringar ____________________________ 42

5.5.1. Förtryck, kontroll, underordnande och begränsningar___________ 42

5.6. Flickor i Sverige som lever i hederstänkande familjer ______ 43

5.6.1. Kulturkollision _________________________________________ 44

5.7. Strategier, uppbrott och skydd _________________________ 45 5.8. Förebyggande arbete och förbättringar __________________ 47

6. SLUTDISKUSSION _______________________________________ 50 7. LITTERATURLISTA_______________________________________ 52

1. FÖRORD

Vi vill framföra vårt tack till de personer som gjorde det möjligt för oss att genomföra detta arbete. Ett stort tack till våra informanter som ställde upp med så kort varsel och som försett oss med värdefull information om det valda ämnet. Genom att låta sig intervjuas, gjorde de det möjligt för oss att belysa fenomenet hedersrelaterad problematik. Tack för att ni delade med er av era tankar, erfarenheter och känslor kring ett så viktigt ämne. Vi vill också tacka Agneta, vår handledare, som med sina tips och råd har hjälpt oss framåt under arbetet.

2. INLEDNING

Vi har valt att skriva om hederstänkande och unga kvinnor som lever i eller kommer ifrån patriarkala familjestrukturer. Hedersrelaterat våld och förtryck är inte längre främmande ord för det mångkulturella Sverige, eftersom det numera är en del av vårt samhälles verklighet. Det är därför viktigt för oss att vara medvetna om problemet och att uppmärksamma det eftersom vi som blivande socialarbetare troligen kommer att träffa många ungdomar som befinner sig i utsatta situationer på grund av ett hederstänkande samhälle. Genom vårt uppsatsarbete, hoppas vi få mer kunskap och en ökad förståelse för problemet, så att vi kan identifiera det i våra blivande yrkesroller och kan hjälpa dessa ungdomar på ett professionellt sätt. Det finns olika skäl till vårt ämnesval. För det första tycker vi att det är ett intressant och aktuellt problemområde som har fått stor uppmärksamhet under den senaste tiden. Vi anser oss, för det andra, behöva mer kunskap om olika förklaringsmodeller till bakomliggande orsaker till hederstänkande, hedersförtryck och hedersproblematik. Med hederstänkande menar vi själva tanksättet och med hedersförtryck menar vi de ofrivilliga begränsningar som en individ kan utsättas för i hederns namn. Med hedersproblematik menar vi den problematik som kan uppstå t.ex. när en individ vill göra annorlunda än vad hedersnormerna säger. Det skrivs och talas mycket om invandrarungdomar i bl.a. massmedia, oftast i negativt sammanhang och vi anser att det har skapats en stereotyp bild av ”invandrarflickan” som utsatt och maktlös. I mycket av informationen som förmedlas i media kan det vara svårt att sortera och bena upp vilka begrepp som betyder vad. Ämnet känns trots en pågående debatt ännu ganska så outforskat. Begrepp som hedersrelaterat våld och förtryck debatteras och flimrar förbi, men lämnar djupa avtryck i våra sätt att betrakta omgivningen. Hedersrelaterat våld, utsatthet och förtryck mot invandrarflickor lyfts fram och reducerar ofta fenomenet till att handla om antingen kultur eller religion. Vi vill få kunskap om ämnet för att i vårt framtida yrkesliv kunna identifiera och bemöta förtryckets yttringar på ett professionellt sätt.

2.1. Syfte och frågeställningar

Vi har valt att undersöka varför och på vilket sätt flickor som lever under patriarkala familjeförhållanden är utsatta. Vi vill ta reda på vilka sätt hederstänkandet konkret kommer till uttryck, hur detta påverkar flickors frihet samt hur man kan arbeta för att förbättra deras situation. Vi har valt att skriva vår rapport utifrån ett professionsperspektiv genom att i empirin fokusera på hur yrkesverksamma personer uppfattar hederstänkandet ur olika utgångspunkter. De frågor vi vill ha svar på är:

– Vilka sociala mekanismer ligger bakom förtrycket av flickor i patriarkala familjer?

– Vilka uttryck kan hedersförtrycket ta sig?

– Varför befinner sig flickor i patriarkala familjer i Sverige i en utsatt situation?

– Hur kan man arbeta för att förbättra livssituationen för flickor utsatta för hedersrelaterat förtryck?

2.2. Disposition

Vi inleder vår rapport med att redovisa för våra teorier kring hedersbegreppet, kultur och olika samhällssystem. Efter det följer en orsaksförklaring kring hederstänkande vilket innefattar sexualiteten och religioners syn på kvinnokroppen. Efter det följer ett avsnitt om segregation och kultur som för hederstänkande påverkande faktorer. Här tas även upp hur hedersförtryck kan yttra sig, t.ex. genom arrangerat äktenskap och hedersmord. I empiri- och analysdelen följer vi liknande upplägg och vi styrker här våra teorier med informanternas svar. Vi avslutar med en slutdiskussion där vi sammanfattar våra slutsatser. Vi har valt att inte ha ett separat avsnitt för resultat och analys, utan har istället valt att löpande i texten, både i teori- och empiridelen, analysera och dra slutsatser.

3. METOD

I detta avsnitt redogör vi för hur vi har gått till väga för att samla in materialet till rapporten. Vi redogör för vilken metod vi använt oss av och vilka svårigheter och brister som förekommit i processen.

Avsikten med vårt arbete har varit att, utifrån uppsatsens syfte och frågor, fokusera oss på ämnet hedersrelaterad problematik. Vi har genomfört studier av litteratur vilket utgör det primära datamaterialet för vår analys. Vi har identifierat teorier som vi applicerat i empiridelen. Empirin består av intervjuer. Vår intention var att intervjua yrkesverksamma personer som har kunskap och erfarenhet av vårt problemområde. Detta för att få en god inblick i ämnet ur professionsperspektiv. Genom att använda oss av både litteratur och intervjuer fick vi en stor mängd data, vilket gjorde det svårare att göra avgränsningar. Vi tycker nämligen att allt insamlat material är viktigt och relevant för denna uppsats. Vår metod har varit kvalitativt inriktad såtillvida att vi under studiens gång ständigt har försökt att identifiera mönster och kopplingar mellan teori och empiri i vårt datamaterial. Vi anser att validiteten i vår rapport är god, tack vare att vi undersökt det vi från början avsåg.

3.1 Intervjuer

Vi bestämde oss för att göra intervjuer med olika yrkesrepresentanter och experter som i sin vardag kommer i kontakt med hedersrelaterade problem. Från början funderade vi på att intervjua flickor som lever i patriarkala familjer i hederstänkande samhällen och även flickor som befinner sig i en utsatt situation.

De sistnämnda var tänkta som nyckelpersoner eftersom ”[…] genom intervjun kan de förmedla sin situation till andra och med egna ord” (Kvale 1997:70). Vi övervägde detta starkt men vi upptäckte snart att det, med tanke på att vårt ämnesval är känsligt, var svårt att finna flickor som var villiga att berätta om sin egen situation. Därför valde vi att skriva rapporten utifrån ett professionsperspektiv, alltså utifrån yrkesrollen. Vi ville också intervjua en projektledare för ett skyddat boende för utsatta tjejer, eftersom en sådan person torde ha erfarenhet av det aktuella problemet. Vi kontaktade henne via e-post. Hon kunde dock inte ställa upp på en intervju på grund av tidsbrist. Vi kontaktade telefonledes även en socialarbetare som arbetar i en invandrartät stadsdel i Malmö som vi antog var väl insatt i ämnet, men vi fick dessvärre ingen respons av henne heller. En socialrådgivare från samma stadsdel kontaktades också per telefon och tillfrågades om hon ville ställa upp på en intervju, men även hon tackade nej. På samma sätt kontaktades en manlig socialsekreterare som arbetar inom socialtjänsten men inte heller han ansåg sig kunna ställa upp på grund av tidsbrist. Han i sin tur hade frågat runt bland de anställda på socialbyrån, men ingen av dessa hade vare sig tid eller vilja att ställa upp på intervjuer. Nästan alla tilltänkta informanter som vi kontaktade (speciellt inom socialtjänsten) påpekade dock vikten av att få det aktuella ämnes belyst med motiveringen att det är ett viktigt ämne och att alla människor som arbetar med ungdomar och familjer behöver få ökade kunskaper om hedersrelaterade problem. Genom olika kontakter fick vi slutligen kontakt med fem personer som lät sig intervjuas. Med ett undantag har intervjupersonerna lång yrkeserfarenhet, professionell sakkunskapen och utbildningsmässiga kvalifikationer.

3.1.1. Presentation av våra informanter

Anna: Mellanösternvetare och projektledare inom en frivillig organisation som arbetar i ett projekt med hedersrelaterad problematik på både förebyggande nivå och med akuta situationer.

Lena: Socionom och projektledare för kommunalt kvinnofridsarbete. Arbetar även som projektledare inom socialtjänsten i ett samarbete mellan mödravård, socialtjänst, sjukvård och öppen förskola.

Sara: Socialrådgivare på ett boende för utsatta kvinnor och barn. Sofia: Kurator på grundskola åk. 6-9.

Malin: Kurator på grundskola åk. 1-9.

Utifrån en intervjuguide (se bilaga 1) har vi använt oss av semistrukturerade frågor och som upptagningsmetod använde vi diktafon (jfr Denscombe 2000:6). Vi ställde identiska frågor till informanterna, men vi tillät oss att dels ändra frågornas inbördes ordning under intervjuernas gång, dels ställa spontana följdfrågor i anslutning till informanternas beskrivningar. Vi gav, med andra ord, informanterna möjlighet att utveckla sina svar utan att avbryta dem. Det var svårt och tidskrävande att formulera intervjufrågor, inte minst på grund av att de formulerades i en tidig fas av vårt arbete då vi ännu inte var särskilt insatta i ämnet. Metoden att spela in intervjuerna på band fungerade bra förutom vid ett av intervjutillfällena. Då uppstod det nämligen ett tekniskt fel som gjorde att vi fick en bristande ljudkvalitet och som i sin tur försvårade transkriberingen. På grund av den rådande tidsbristen försökte vi inte att göra om intervjun men vi lyckades ändå transkribera nästan hela intervjun. Intervjuerna pågick mellan 45 och 60 minuter. Vi medverkade båda vid samtliga intervjutillfällen.

3.2. Etiska överväganden

Det viktigaste etiska övervägandet vi har gjort under arbetets gång är att vi medvetet avstått från intervjuer med flickor som befinner sig i en utsatt situation. Det är viktigt att ”[…] förstå saker ur de involverades synvinkel” (Denscombe 2000:6), och vi tror att deras erfarenheter skulle ha varit värdefulla för vårt syfte, men vi vägde detta mot eventuella negativa konsekvenser för flickorna. Flickor som brutit upp med sina familjer kan befinna sig på skyddat boende och de kan må både fysiskt och psykiskt dåligt och om vi hade intervjuat dessa hade det funnits risk för att de skulle må ännu sämre. Ett annat etiskt övervägande som vi har gjort är att utlova anonymitet till våra informanter och detta har vi självklart hållit fast vid under skrivandet av denna rapport. Alla informanter tillfrågades om anonymitet och eftersom en av våra informanter ville vara anonym, så bestämde vi oss för att inte använda våra informanters namn. För att underlätta för läsaren och för att kunna skilja på deras yrkesroller, har vi benämnt våra informanter med fingerade namn, nämligen: Anna, Lena, Sofia, Malin och Sara. Vi är dock, av etiska skäl, inte alltid konsekventa vid presentationen av citaten. Detta betyder exempelvis att det kan vara Anna som uttalar sig i ett specifikt citat, men att vi anger att det är Sofia.

3.3. Brister i metoden

Följande delar av den metod vi använt har eller kan ha påverkat slutresultatet negativt.

-

Vi har använt oss av en ”öppen” metod, dvs. tillåtit oss att ta in information allt eftersom vi fått ökad kunskap. Detta har gett oss mycket material samtidigt som det har varit svårt att sammanställa och relatera det till vårt syfte. Vi samlade t.ex. in mycket litteratur som senare visade sig vara utan relevans för studien.

-

Det lilla antalet informanter gör att vi omöjligen kan generalisera utifrån vårt resultat, alltså är reliabiliteten låg.

- En av intervjuerna var svår att transkribera på grund av dålig ljudkvalitet, men vi tror inte att det har påverkat studiens resultat nämnvärt.

- En annan brist som påverkat resultatet, är att intervjufrågorna formulerades i en tidig fas av vårt arbete då vi ännu inte var särskilt insatta i ämnet. Våra frågor täcker inte alla aspekter vi valt att ta upp i resultatet. Detta gäller främst avsnitten om ”Arrangerat äktenskap” och ”Hedersmord”.

- Ett allmänt problem som har påverkat hela vårt arbete är tidsbristen och de begränsningar som vi har tvingats göra på grund av denna brist.

4. TEORI

I teoridelen som följer härnäst redogör vi, utifrån syftet, för de teorier och begrepp som vi identifierat i studierna av litteraturen. Dessa är tänkta att ge en övergripande förklaringsgrund till hederstänkandets mekanismer och yttringar. Vi analyserar löpande i texten genom att lyfta fram resonemang och begrepp och identifiera kopplingar dessa emellan.

4.1. Hedersbegreppet

I nedanstående kapitel ska vi försöka förklara begreppet heder och dess betydelse för människor som lever i patriarkala familjestrukturer. Vi kommer att förklara vilka mekanismer ligger bakom hedersförtrycket. Hela släktens heder hänger på flickornas sexualitet. Om en flicka misstänks ha brutit mot de regler som gruppen lever efter, genom en sexuell relation kan släktens heder skadas allvarligt. Då kan hela släkten straffa flickan för att återupprätta familjens heder. Det blir en kollektiv bestraffning då det i gruppcentrerade skamkulturer är så att individen är underordnad gruppens värde. Det finns olika faktorer som kan bidra till att hederstänkandet förstärks i Sverige och det är bl.a. segregation och arbetslöshet. Ordet heder är värdeladdat i det svenska språket och utstrålar ädelhet och hjältemod. Det hänvisar till en tid då män var ridderliga, modiga och satte moraliska principer högt. Heder är sammanfogat med en individ eller ett kollektiv. Och det kan svårligen ersättas med något annat begrepp. Man skulle kunna tänka sig att respekt skulle vara synonymt med heder men det håller inte alltid. Man visar respekt för en person, eller man erhåller respekt i samhället. Heder har en annan innebörd. ”I europeisk historia, liksom i de flesta icke-västliga samhällen, har heder haft en könsdimension. […] Kvinnor hade skam, mannen ära. Männen representerade familjen utåt och förvaltade dess heder. Kvinnor å sin sida utgjorde ett hot mot männens heder i kraft av sin sexualitet” (Wikan 2004:57). Hedersbegreppet ges olika betydelser i olika samhällen. Det är beroende av bl.a. den sociala och historiska kontexten och det är därmed föränderligt över tid. Därför är det svårt att ge en allomfattande bild av hedersbegreppet. ”Begreppet är omtvistat men många forskare menar ändå att det är relevant och att kraven på kvinnlig kyskhet är ett centralt element inte bara i det så kallade kyskhetsbältet (ungefär Mellanöstern/Nordafrika) utan också i andra delar av Medelhavsområdet” (Amnesty1). I Europa liksom i Mellanöstern och många andra delar av världen har hedersbegreppet en paradoxal karaktär. Mannens heder är knuten till kvinnornas sexualitet och sexuella handlande, vilket gör honom själv väldigt sårbar när det kommer till kvinnornas uppförande. Med andra ord råder ett starkt kvinnoförtryck i samhällen som bygger på hederstänkandet.

”Kvinnor har ingen heder. Heder betraktas som något manligt: män har heder, kvinnor har skam i kroppen. Att ha skam i kroppen är att rätt kunna förvalta sin sexualitet i enlighet med hederskoden. Utan skam i kroppen kan kvinnor störta hela släkten i vanära. Men familjen kan välja att blunda för kvinnans skamlöshet – helt enkelt därför att de älskar henne, eller de avskyr den man som brutit mot reglerna och finner skäl till att lägga hela skulden på honom” (Wikan 2004:70).

1

Vad normerna angående kvinnors ärbarhet går ut på och i vilken utsträckning de tillämpas idag varierar och beror på vilken kontext de sätts in i. Men man kan säga att heder är ett kulturellt tema som spänner över alla religioner och världsdelar. Oberoende av region och religion finns det gemensamma drag i könsbundna hedersföreställningar. Hederskoden är en överordnad värdekategori. Hedern i denna betydelse är en ägodel, inte en egenskap. ”[…] heder är något man äger eller har eller förlorar; den är en del av en själv – som en kroppsdel” (Wikan 2004:247). Den är enligt Wikan (a a), lika kroppslig som vår näsa. En retorisk rest av denna hedersform i västerländsk kultur finns i talesätt som ”att förlora ansiktet” och ”högburet huvud”. Världen består för dessa människor, enkelt uttryckt, av människor med och utan heder.

Heder handlar om rätt till respekt, i betydelsen krav på respekt. Gruppen är skyldig att visa respekt för personen, förutsatt att reglerna för hederskodex följts. I motsatt fall förlorar personen sin heder (samtidigt som andra dras med av bara farten eftersom hedern är kollektiv). ”Heder kan förloras. Detta är ett utmärkande drag” (Wikan 2004:70). Reglerna för förlust och återerövrande av heder är tydligt specificerade. Reglerna i hederskodex specificerar vad man måste göra för att återvinna sin stolthet om man blivit vanhedrad. Inom gruppen råder ingen tvekan om vilka dessa är. Reglerna uppfattas som grundläggande värderingar och brott mot dessa innebär att man drar på sig skam. Individen och dennes familj anses inte bara mindervärdiga utan blir ofta även föraktade (a a). Enligt Elektra2 bygger hedern på en social känsla och används för att uppmana människor inom traditionella samhällen att upprätthålla den allmänna ordningen, att inte bryta de uppställda reglerna och att straffa dem som gör så. ”Eftersom hedern, eller mannens heder, är starkt kopplad till kvinnans sexualitet innebär detta att kvinnans beteende måste kontrolleras för att hedern skall bevaras” (Elektra2).

4.2. Hedersförtryckets mekanismer

Förtryck, tvång, våld och mord i hederns namn är, enligt Johansson (2004), ett kulturspecifikt fenomen som förekommer i samhällen som domineras av gruppcentrerat skamtänkande. Det huvudsakliga innehållet i sådana kulturer är bevarandet av hedern mot varje form av skam. Individen är helt underordnad gruppen, dvs. familjen/släkten och klanen. Kvinnor och flickor är starkt underordnade gruppen och tycks enbart tillhöra den interna sfären i varje familj, medan pojkar emellertid anses tillhöra den offentliga delen av familjens liv. Familjens/släktens heder hänger först och främst på att kvinnorna är trogna och inte skiljer sig och att flickorna (döttrarna) inte har några kontakter med motsatta könet. ”Flickor och kvinnor i alla åldrar kan anklagas för att dragit skam över sin familj eller deras samhälle på grund av sitt uppförande - allt ifrån att småprata med en manlig granne till att ha en sexuell relation utanför äktenskapet” (Amnesty) I hederstänkandet hänger familjens och släktens heder på att flickor inte har föräktenskapliga förbindelser oavsett hur oskyldiga dessa än är. Enbart misstanken om sådana förbindelser kan skada hedern allvarligt om de leder till rykten och skvaller inom gruppen. ”En kvinna tillåts inte begå misstag, och blotta misstanken om att hon är involverad i en otillåten sexuell relation med en man,

kan innebära livsfara för henne” (Amnesty). Ett misstag som görs av en

2

gruppmedlem innebär skam för hela gruppen och hela gruppens heder drabbas av detta misstag, eftersom individen i gruppcentrerade skamkulturer är helt underordnad gruppens värde. Eftersom hela familjen och släkten utsätts för skam inför andra människor som tillhör samma etniska grupp inom närområdet måste hedern återupprättas. Det är viktigt att övriga medlemmar i den etniska gruppen får veta att bestraffning har skett och godtar denna som ett medel för återupprättelse av hedern. Även män/pojkar kan skada familjens/släktens heder genom sina uppträdanden, men sådana brott kan rättas till eller bestraffas internt inom gruppen. ”När däremot kvinnor och flickor skadar familjens/släktens heder genom felsteg som betyder att hon lämnar den interna sfären (t ex. visar sig med en annan man, är otrogen, har en pojkvän, har sex före äktenskap etc.) då måste hedern återupprättas offentligt. Andra måste få veta det!” (Johansson 2004:4). Mannens heder är beroende av de andra familjemedlemmarnas uppförande och beteende och hedersbegreppet används för att legitimera våld mot eller mord på kvinnor. Särskilt viktig, och direkt kopplad till mannens och familjens heder, är de kvinnliga familjemedlemmarnas avhållsamhet. Kvinnornas avhållsamhet utgör gränsen mellan heder och skam och kvinnorna är, med andra ord, bärare av männens, familjens och hela släktens heder. Det är inte bara pappan eller maken som ställer krav utan det gör hela släkten, eftersom även den drabbas av kvinnans eller dotterns skam. Hela släkten kräver ingripanden för att återupprätta den egna hedern när en flicka eller en kvinna bryter mot regler om för- eller utomäktenskapliga förbindelser. När en flicka/kvinna skadar familjens heder genom felsteg blir det en kollektiv skam som leder till ett behov av gruppoffentlig bestraffning som i sin tur gör ”[…] att alla former av förtryck i hederns namn blir en kollektiv process som är kompromisslös och långvarig” (Johansson 2004:4).

4.2.1. Hur verkar hederstänkandet i Sverige?

Hedersproblematiken förstärks, enligt Johansson (2004:4), i vårt land av fyra faktorer. Den första faktorn är den långt gångna boendesegregationen. Denna innebär att många invandrare med samma etniska tillhörighet bosätter sig nära varandra. När de bor i närheten av varandra är relativt enkelt för gruppmedlemmarna att utöva kontroll över flickorna. Om en flicka inte följer gruppens regler sätter skvallret igång bland alla i den etniska gruppen inom närområdet. Då hotas familjens heder direkt och bestraffning kan bli aktuell. Även om vi håller med Johansson vill vi tillägga att flickans familj kanske inte alls tycker att en handling varit ett övertramp, de kanske har så pass stor tolerans och integrationsnivå att de tycker det är okay att ge barnen en viss frihet. Men det kollektiva hederstänkandet är troligen ofta djupare än så och det har överordnad betydelse. Vid påpekanden från andra personer i samma etniska grupp, kan dessa och hur omgivningen ser på familjen bli viktigare än familjens egna värderingar. Familjen kan därmed känna sig tvungen att agera och återupprätta sitt anseende för att markera sin grupptillhörighet.

Den andra faktorn har, enligt Johansson (2004:4), också med segregationen att göra. Den består av en rad svårigheter som vuxna invandrare (främst män) får i det nya landet. De har exempelvis svårt för att komma in på arbetsmarknaden, har språkproblem och är utsatta för boendesegregation. På grund av dessa svårigheter integreras de inte i det svenska samhället. Som en följd av dessa problem väljer de istället att stärka varandra inom de egna organisationerna och föreningarna. Detta

medför att många invandrarföreningar med mansdominans stödjer och stärker ett patriarkalt hederstänkande.

Den tredje faktorn är att hederstänkande familjer som bor i Sverige befinner sig under stor press från släkt och vänner som bor kvar i hemlandet. De sistnämnda kan ha en annorlunda syn på hur kvinnor och flickor ska bete sig jämfört med svenska synsätt. Enligt Johansson (2004:4) har de inte förståelse för att flickors och kvinnors rättigheter är olika i Sverige och i hemlandet. Därför kräver de samma lydnad och kyskhet av flickor som bor här som de kräver av flickor i hemlandet. Ibland måste föräldrar ge speciella löften till släkten i hemlandet och se till att dessa uppfylls. Om flickorna inte lyder sina föräldrar utan istället börjar kräva ökad frihet drabbas familjens och släktens heder (även i hemlandet) på ett negativt sätt.

Den fjärde faktorn, enligt Johansson (2004:4) är motsättningen mellan familjens heder och döttrarnas krav på mänskliga rättigheter. För alla invandrarungdomar sker en anpassning till den svenska kulturen och de normer som gäller för ungdomar här i landet. De invandrare som lever enligt kyskhetsidealet upplever den frihet som svenska ungdomar (både tjejer och killar) har, som en farlig frihet. För att skydda flickor från denna farliga frihet blir föräldrarnas regler hårdare och betydligt strängare än vad de är i hemlandet. Konfrontationen mellan föräldrarnas tvångsmetoder i hederns namn och flickornas troliga krav på frihet blir i och med det mycket stark.

Vi anser att det är viktigt att förstå att hedersförtryck inte är ett fenomen som förekommer bland alla invandrargrupper. I vissa etniska grupper existerar det inte alls och i andra kan det finnas men är sällsynt. ”I några invandrargrupper är dock hederstänkandet ett problem även om detta inte dominerar. Det är ändå ett så stort problem att även många inom samma etniska grupp reagerar mot detta och försöker bekämpa företeelsen” (Johansson 2004:6). Heder är fundamentalt en fråga om handlingar, inte uttalanden. Det krävs alltså något mer än offentlighet för att man ska vara tvungen att tvätta bort skammen genom att bruka våld mot kvinnor. Det som tillkommer består i att män i familjen konfronteras med sin svaghet och i och med detta provoceras. Det här visar hur viktig den sociala miljön är - vanhedern ligger inte i handlingen. Den ligger i hur kollektivet reagerar. Därför kan också kollektivet rädda en människa eller omgivningen från att tvingas verkställa den påstådda ”enda lösningen” (Wikan 2004).

4.3. Patriarkala familjer – uppbyggnad & funktion

I nedanstående avsnitt förklarar vi skillnaderna mellan kollektivistiska och individualistiska samhällen. Vi förklarar även patriarkaliska familjers ursprung och uppbyggnad, vilka individernas roller är och vilken hierarki som råder inom dessa.

4.3.1. Individualistiska och kollektiva samhällen

I ett individualistiskt samhälle har individen en stor valfrihet och tillgodoser sina egna behov, men förutsätts också ta ett stort eget ansvar. Individen representerar sig själv och har sitt eget samvete som styrmekanism för sina livsval. Den sociala kontrollen finns inom individen. Man kan känna skuld över en handling, men

även skulden är individuell och skadar ingen annan. I de individualistiska samhällena börjar kärnfamiljen förlora sin centrala roll och individen är mycket självständig i förhållande till släkt och vänner. Samhället och dess funktioner är uppbyggt på ett sätt som ersätter det gamla kollektivet.

I de flesta demokratiska länder dominerar en individualistisk samhällsordning, vilket innebär att individen bär ansvaret för sina egna handlingar. Denna individualistiska skuldkultur skiljer sig väsentligt från det kollektivistiska skam-och hederstänkandet skam-och dess kulturspecifika drag, bl.a. på grund av att individen som lever i en skuldkultur bär hela skulden för sina felsteg och dennes familj drabbas sällan av släktens eller omgivningens fördömanden. Strängt patriarkala familjer förekommer även i individcentrerade kulturer (t.ex. bland ursprungssvenskar) men felsteg från en familjemedlem skadar inte hela familjen och släkten. Det finns inga krav på bestraffning eftersom det inte är hela familjens skam och det mesta arbetet för att rätta felsteg sker internt. I andra delar av världen har man ett kollektivt tänkande och kollektivt samhällssystem. De kollektiva enheterna är där viktigare än individen. Individen får gruppgemenskap, beskydd och ekonomisk trygghet genom att tillhöra den större gruppen. Tillhörigheten är oftast villkorad på så sätt att den enskilde måste sköta sig enligt de uppställda reglerna för att inte dra skam över hela gruppen. Bryter någon mot reglerna finns det krav på bestraffning.3 ”Det kollektiva systemet bärs upp av rigida regelsystem som påverkar lag och rättstillämpning i invandrares hemländer. Och det underbyggs av rätten till kollektivt sanktionerat våld mot den som bryter mot reglerna. Våldet riktar sig i första hand mot kvinnor, men det kan också drabba män som vägrar delta i spelet” (Wikan 2004:274).

4.3.2. Den patriarkaliska familjestrukturen

Den patriarkaliska modellen har ofta sina rötter i det traditionella bondesamhället, som har behov av en samhörighet men även av en klar maktkontroll för att utöva sina huvudsakliga funktioner i det traditionella samhället. Den patriarkaliska modellen ger mannen en mycket stor makt och roll inom interna men också externa relationer. Denna makt är ofta förknippad med att mannen är familjeförsörjare och att det ekonomiska ansvaret ligger på honom. Kvinnans roll blir under sådana omständigheter att föda barn, sköta hemmet och hjälpa mannen i vissa uppgifter.

”Den här modellen har utvecklats genom historien där samhället har utgått från en manlig dominans och kvinnan som ett komplement till mannen inom familjens

ram. Samhället i många av ovan nämnda områden (d v s Mellanöstern,

Nordafrika, vissa delar av Asien och Latinamerika, men även Sydeuropa) har betonat denna modell genom att stifta lagar och regler som stärker mannens roll i familjen och i samhället […]” (Al-Baldawi 2003:111).

I många länder ses familjen som den grund på vilket hela samhället vilar. Familjen är hierarkiskt uppbyggd utifrån kön och ålder vilket innebär att ålder är överordnat ungdom och kvinnor underordnade män. I dessa samhällen är mannens betydelse och sociala anseende avhängigt faktorer såsom familjeheder och stam-eller klantillhörighet. ”Heder är kopplat till patriarkala familje- och

släktskapsrelationer och individen betraktas i första hand som en del av gruppen, klanen eller familjen” (Amnesty).

Al-Baldawi definierar familjestruktur som en modell som beskriver hur familjen ordnar sina relationer och positioner inom systemet för att uppnå stabilitet och jämvikt. Hur familjestrukturen ordnas har sin grund i kultur.”Familjen i denna bemärkelse ses som ett system av interna och externa relationer. […] Rollfördelningen och maktutövningen inom strukturen har stor betydelse för att definiera familjestrukturen” (Al-Baldawi 2003:110).

I många samhällen i världen är den patriarkaliska modellen rådande. Något som har sin rot i ett traditionellt bondesamhälle och innebär att mannen i familjen är överhuvud, med ett ansvar för familjens sociala relationer och dess ekonomi och agerar även som representant för familjen i externa relationer. Barnen i dessa familjer fostras medvetet eller omedvetet att fungera inom de uppställda ramarna. Ramarna styrs av regler och traditioner inom vilka flickor har en sekundär roll och inom vilka det manliga könet på många plan har en viktigare roll och högre värde än det kvinnliga. Flickorna i den patriarkala familjen befinner sig i botten av det hierarkiska systemet. En individ är först och främst familjemedlem och därefter medborgare. Familjen i denna bemärkelse fungerar som en ”organisation” som ger sina medlemmar social trygghet. Familjen är i denna mening sina medlemmars livförsäkring. Familjen utgör en viss organisation av de sociala, ekonomiska och moraliska grunderna för individens funktion i samhället och därmed ökas familjemedlemmarnas ansvar för varandra (Al-Baldawi 2003). Modellen som är hämtad från Al-Baldawis artikel Migration och familjestruktur (2003:110), beskriver det sätt som familjen organiserar sina inre relationer på. Självklart kan det inom ett land innebära att familjers inre relationer ser olika ut, beroende på faktorer som t.ex. utbildningsnivå, klass och om de kommer från urbana/agrara samhällen. Men för att någorlunda kunna titta på de processer och mekanismer som pågår i familjen under migrationen, använder vi oss av denna förenklande och något generaliserande modell.

Den patriarkaliska familjen är inte bara en barn- och föräldrarelation utan familjen har även skyldigheter gentemot sin omgivning, kollektivet. Familjen har något att upprätthålla i relation till en större krets och ramar att hålla sig inom för att få fortsätta erhålla kollektivets skydd och stöd. ”I den patriarkaliska traditionella familjen är det inte bara barnen och föräldrarna som känner stort ansvar och förpliktelser mot varandra, utan varje medlem har också rättigheter och skyldigheter i förhållande till en större krets. På detta sätt utgör relationerna mellan familjemedlemmarna en grundval för individens moraliska liv. […] Familjens inflytande på individen präglar inte bara det moraliska livet utan spelar också en viktig roll i det sociala livet och därmed lär sig barnet från början att sätta familjens heder och bästa före sitt eget” (Al-Baldawi 2003:114).

4.3.2.1. Pappan

Fadern är familjens överhuvud (Al-Baldawi 2003) och har hand om alla yttre relationer, såsom kontakter med myndigheter. Pappan har sista ordet när det blir konflikter inom familjen. Inom patriarkala familjer är det pappans intressen som är grunden för hur familjelivet organiseras, detta till skillnad från demokratiska familjer där barnets bästa oftast är utgångspunkt för familjeorganisationen. I dessa traditionella samhällen stödjer samhället pappan i sin makt inom familjen genom sitt sätt att hantera familjens interaktioner med samhället. Det är närmast en självklarhet att pappan tar hand om alla yttre angelägenheter, t.ex. föräldramöten, andra skolkontakter och myndighetskontakter. Hans roll i det patriarkaliska familjelivet stärks genom sanktion från samhället.

4.3.2.2. Mamman

Mamman har historiskt fungerat som en länk mellan mannen, de äldre i familjen och barnen. Hon har förmedlat och förmildrat makten från pappan till barnen. Men hon har även haft rollen att föra vidare barnens åsikter och önskningar till pappan. Hon har lite funktionen av en känslomässig buffert som är av mycket stor betydelse och ju äldre hon blir desto mer makt får hon i familjen och i dess inre relationer, men även till viss grad i familjens yttre relationer (Al-Baldawi 2003).

4.3.2.3. Barnen

Här finns en tydlig maktordning där pojkarna är överordnade flickorna. Äldsta pojken fostras tidigt in i rollen som arvtagare av makten.

”Om det äldsta av barnen är en flicka tar pojken som följer efter henne makten. Flickor i det patriarkaliska systemet är en utsatt grupp, de ligger i botten av det hierarkiska systemet. Flickorna måste anpassa sig till makthavarna både inom sitt eget barnsubsystem och inom systemet i familjen, d.v.s. släkten och pappan. Eftersom samhället bygger på att ge mannen en mer framträdande roll innebär det att familjen i denna bemärkelse ger pojkarna mer rättigheter och friheter än flickorna att utöva saker som de tycker om” (Al-Baldawi 2003:115).

Flickor och pojkar får ofta olika uppgifter i hemmet, och de har olika förväntningar på sig både inom familjen och från omgivningen. Ett exempel är hur kravet på flickors oskuld kan få följder i de fall där flickan väljer att leva på ett annat sätt (Integrationsverket 2000). Astrid Schlytter skriver i sin artikel i Socionomen (2002:9) om de förväntningar, krav och begränsningar som drabbar

flickorna från föräldrar och släktens håll. Hon ger en bild av hur det kan vara att leva som flicka i en familj styrd av patriarkalismen.

”Flickorna ingår i ett sammanhang där det ställs krav på såväl på flickan som på föräldrarna och andra i familjen/släkten. Deras ömsesidiga relationer regleras bland annat av följande två grundläggande förväntningar: (A) att föräldrarna ska få till stånd ett passande giftermål för dottern och (B) att dottern ska vara orörd när hon gifter sig. Dessa förväntningar medför att flickan inte bör bli kär. […] Hennes liv inskränks och hon har ett ytterst begränsat privatliv utöver det hon har i hemmet eller med överinseende av någon familjemedlem” (Schlytter 2002:9). Detta innebär att föräldrarna ska kontrollera så att flickan rättar sig efter de krav som ställs på henne. Gör hon inte det så måste hedern återupprättas genom att fadern eller någon annan manlig släkting får henne att inordna sig.

4.4. Kulturbegreppet

Här nedan försöker vi sammanfatta vad kultur innebär för den enskilda individen och vad själva begreppet diskursmässigt kan stå för. Vi tar även upp kulturers föränderlighet och vilken betydelse och påverkan den kan ha i individers liv. Kultur kan definieras på olika sätt. Antropologens syn på fenomenet kultur skiljer sig ofta t.ex. från psykologens. Al-Baldawi som själv är psykiater, definierar i sin artikel kultur så här; ”Enligt min mening är kulturen summan av genom livet inlärda traditioner och normer som dominerar och utvecklas genom historien hos en folkgrupp eller nation” (Al-Baldawi 2003:108). I sin definition av kulturbegreppet försöker han betona två viktiga aspekter. För det första att kulturen består av normer, seder och traditioner som genom omgivningen matas in i människan som ett arv, en inlärningsprocess. Att definiera kultur som en inlärningsprocess innebär att ingen kultur är rätt eller fel, utan att var och en kultur har rätt att existera på sitt sätt. Men det är upp till individen att se på andra kulturer och på så sätt se vilka element i sin egen man vill behålla och kanske förstärka eller förkasta. Det kan, trots att man flyttar till ett nytt land, vara mycket svårt att gallra ut traditioner och normer som individen är beroende av för att i gruppen erhålla legitimitet och social styrka. För det andra vill Al-Baldawi betona att kulturer inte är oföränderliga. ”Det betyder att kultur, traditioner och normer påverkas av en dynamiska historisk utveckling där vissa traditioner tas bort och andra stärks samt att det skapas nya traditioner ju mer människor öppnar sig mot andras kulturer.” (Al-Baldawi a a)

Inom antropologin ser man fenomenet kultur som ett symboliskt meningssystem, ”[…] ett betydelsemönster som är strukturerat på bestämda sätt, lärs in och överförs som ett mer eller mindre gemensamt tolkningsschema. Det innebär emellertid inte att kulturella mönster är stabila eller oföränderliga eller att de är fria från inre motsättningar, paradoxer eller variationer. Jag hävdar tvärtom att symbolernas mångtydighet eller ”överskott på mening” - liksom inkonsistensen mellan olika symboliska fält och meningsnivåer – utgör själva det material som kulturella processer består av: den kontinuerliga produktionen och reproduktionen av symboliska betydelse” (Solheim 2001:32).

Masoud Kamali skriver (I Socionomen 2002:3) att det finns två ”grupper” av definitioner av kultur:

• Kultur som ett system av värderingar, symboler och tolkningsmönster • Kultur som social handling

Han menar att det vanligaste sättet att se på kultur idag är att betrakta den som social handling. Detta paradigm avser kultur som ett spektra av föränderliga sociala praktiker som sker i ett sammanhang av motsättningar, aktiva handlingar och konflikter. Därmed har ordet ”kultur” förlorat mycket av sin nationsbundna och liktydiga betydelse och det har fått stor betydelse inom samhällsforskningen. ”Kultur kom att utgöra en repertoar av färdigheter och egenskaper som liksom variablerna klass, kön och utbildning kunde förklara uppkomsten av olika sociala fenomen.” (Kamali 2002:3) Han menar vidare att kulturkompetens inte är att eftersträva eftersom det i praktiken är omöjligt att uppnå. Han menar istället att man måste ta hänsyn till att det i ett och samma geografiska område och hos en och samma folkgrupp existerar olika värderingar, normer och livsstilar. Han menar att en hjälp för att underlätta i arbetet med personer med invandrarbakgrund kan vara t.ex. nedanstående, relevanta faktorer:

• Urbaniseringsgrad • Vistelsetid i Sverige • Sociala relationer

• Familjen/släktens storlek • Etnicitet

Han menar alltså bl.a. att grupper och individer från mycket traditionella förhållanden och samhällsformer har det svårare i sin integration än de som kommer från urbana och relativt moderna samhällen. Detta beror på att människor i de traditionella samhällena till skillnad från i de moderna, inte är vana att hantera det moderna samhällets komplexitet. Detta faktum stärks av ytterligare två faktorer nämligen utbildningsnivå och liknande arbetsuppgifter, som de man utfört i hemlandet. Även Darvishpour (2004) beskriver liknande faktorer som möjligtvis kan påverka maktrelationen mellan unga flickor och deras föräldrar. ”[…] familjens socioekonomiska och kulturella bakgrund och uppväxtmiljö, föräldrarnas respektive ungdomarnas position i det nya landet, samt vistelsetiden” (Darvishpour 2004:2).

Schlytter beskriver kultur som ett komplext ord som har många betydelser t.ex ”[…] ett socialt, folkligt, nedärvt levnadssätt” (Schlytter 2004:17). Utgångspunkten för begreppet kultur kan alltså vara hur vi lever våra liv. Kultur kan alltså vara samma sak som gruppnormer och värderingar som har sitt ursprung i olika faktorer som religion, historia, nationalitet, etnicitet och traditioner. Det finns många kulturer som mer eller mindre är olika varandra, men detta behöver inte betyda att en kultur har mer värde än någon annan. Varje kultur har sin uppfattning och sin sanning om vad som är bra och vackert. Schlytter menar ”[…] att människor lever bredvid varandra och lever efter olika gruppnormer, betyder inte att alla deras kulturella uttrycksformer per definition är acceptabla. Att alla människor har lika värde är inte detsamma som att alla kulturella uttrycksformer som människor förmedlar har det. Det finns normer inom alla kulturer som kan ifrågasättas och diskuteras” (Schlytter 2004:17-18). Vi har i våra studier av litteraturen sett att det blir konsekvenser av att ha ett kulturrelativistiskt synsätt. Det kan vara bra att förstå mekanismerna bakom ett kulturellt handlande, att förstå det system av värderingar, symboler och tolkningsmönster som kultur utgör, men det är vanskligt att tro att det finns enhetlig kulturspecifik kunskap. Att förstå ett kulturellt fenomen och att tillgodogöra sig teoretiska tolkningsverktyg är inte detsamma som att utge sig för

att vara expert och att man förstår hur och varför människor från en viss kultur, etnicitet eller religiös tillhörighet agerar. Som vi ser det finns det en fara i att kulturer betraktas som något statiskt och inte som en produkt av människors beteenden. Man riskerar att missa att kultur inte är något enhetligt och att det alltid finns personer som vill förändra dess innehåll. Såväl inifrån, interkulturellt, som utifrån, pågår kritik och alternativa diskurser till den inom kulturen dominerande. Om man utelämnar kulturens mångtydighet i tolkningen innebär det bland annat att maktförhållandena inom kulturerna inte lyfts upp. Då kan seder som könsstympning och tvångsäktenskap accepteras, eftersom de tillämpas och kanske för många av de involverade framstår som logiska.

Kamali, liksom Schlytter, hävdar att kultur är varken ”[…] statiskt och partikulär eller dymanisk och universell. Kultur skapas och återskapas genom människornas sociala praktiker och är därför kontextbunden. Detta innebär att kulturen är präglad av det sociala sammanhang den verkar i och vilken den hjälper till att reproducera” (Kamali 2002:13). Han menar att detta sociala sammanhang ändå inte ska jämställas med lokalitet dvs. med endast ett geografiskt område. Man kan inte tala om kultur i singularis för då skulle det innebära att en viss kultur tillskrivs egenskaper som skall gälla för alla medlemmar, oavsett var de bor och vilka sociala relationer de ingår i. En etnisk grupp består av olika personer och grupper som ingår i olika sociala relationer och på samma gång i en och samma grupp kan det finnas olika kulturella och subkulturella grupperingar, som kan vara både moderna och traditionella. Att de bor i ett geografiskt avgränsat område har inget förklaringsvärde i sig för gruppens socioekonomiska egenskaper. ”I ett och samma geografiska område och hos en och samma folkgrupp existerar motstridiga normer, värderingar och livsstilar. På samma sätt kan gemensamma normer, värderingar och livsstilar formas av folkgrupper som bor i skilda geografiska områden” (Kamali 2002:13).

Vi anser att det är viktigt att komma ihåg att kulturen på ett medvetet eller omedvetet plan styr och kontrollerar vårt sätt att leva, kommunicera, arbeta och producera. Detta innebär att kulturen sätter upp vissa ramar och regler som präglar vår livsstil som individer eller som grupp. Med kultur menas värderingar, ståndpunkter och idéer, alltså det som ligger bakom handlingar och som tar sig uttryck i olika beteenden. ”Kultur är vad man ser med, inte vad man ser”, lyder en definition enligt Wikan (2004:92). Hedern är en bit av kultur, ett sätt att vara. Wikan menar att det till stor del handlar om genom vilka ”glasögon” man ser. ”Om man ser genom just dessa, är hedern viktigare än en dotterns liv – under vissa omständigheter” (Wikan a a). Det handlar om ett existerande och ett handlande som har sin egen logik och som delas av en grupp. Det innebär inte att de är överens om allting eller att sättet på vilket de betraktar varandra inte låter sig förändras. Allra minst innebär det att de handlar som om de var skapade av kulturen. Människor tänker, känner, resonerar och gör val hela tiden. Wikan skriver att; ”Antingen hedersmord är på väg ut ur kulturen, som i vissa samhällen, eller på väg in, som i andra samhällen (Norden till exempel) handlar det om människors aktiva strävanden, på gott och ont. Det finns något hoppfullt i detta. Strukturer kan förändras. Tänkesätt kan förändras. Kultur är föränderlig” (Wikan a a). I Rädda barnens rapport (2003) anförs att man inte ska acceptera allt i traditionens namn för då blir det fel med det mångkulturella samhället och med demokratin. Då göms våldet bakom traditionen.

4.4.1. Kulturtolerans & tonårskonflikter

Här tar vi upp hur fördomar kring kultur och rädsla för det okända kan fungera som en orsak till att låta bli att agera. Men vi tar även upp svårigheten med att man kanske agerar förhastat just för att man antar att problemet har med kultur att göra, fast det kanske rör sig om t.ex. tonårskonflikter. Det finns även ett avsnitt om olika syn på barnuppfostran.

Wikan (a a) tar upp det faktum att man inom socialtjänst och andra institutioner har låtit bli att hjälpa ungdomar med invandrarbakgrund under förevändning att det rör sig om en kulturkonflikt. Wikan menar att man därmed nekar en betydande del av befolkningen dess mänskliga rättigheter. Det finns inom olika myndigheter exempel på att man behandlar människor olika inför lagar och riktlinjer utifrån (föreställningar om) olika kulturella aspekter. De myndighetsrepresentanter som kommer till tals, i en rapport av Integrationsverket (2000), bekräftar att det förekommer bristande utredningar när det gäller flickor med invandrarbakgrund. Bakomliggande orsaker kan vara utredarens tidigare erfarenheter av ungdomar som har använt sig av sin kulturella bakgrund för att få stöd eller utredarens bristande förmåga att bedöma flickornas berättelse. En annan orsak kan vara svårigheten att få tag i föräldrarna, framför allt om föräldrarna själva har dåligt förtroende för socialtjänsten. Det kan också handla om att socialtjänsten underlåter att gripa in i missförhållanden eller att familjer utesluts ur arbetet när man vill hjälpa ett barn som mår dåligt. Det kan handla om osäkerhet, fördomar och misstänksamhet och en missriktad hänsyn till en annan kultur än den egna. I Integrationsverkets rapport uttrycks ett behov av att finna en balans mellan att behandla alla lika inför lagen och samtidigt ge erkännande för olika kulturella eller religiösa uttryck och behov. Att hitta gemensamma avvägningar är en ständigt pågående demokratisk process som måste bygga på allas lika rättigheter i samhället (Integrationsverket a a).

Kultur kan inte ställa några krav på respekt – inte i sig, bara i den utsträckning den främjar välbefinnande för alla, särskilt för de svaga. Den fransk-libanesiske författaren Amin Maalouf uttrycker det så här: ”Traditioner förtjänar respekt bara i den utsträckning de själva är respektabla, det vill säga förutsatt att de respekterar att de respekterar alla mäns och kvinnors fundamentala rättigheter” (I Wikan a a s247). Wikan tar upp fler exempel, bl.a. Bhikhu Parekh, en brittisk-indisk professor som instämmer i tidigare resonemang: ”Respekt för människor innebär inte nödvändigtvis att man måste respektera deras kultur, för kulturen visar kanske ingen respekt för människan” (a a s247).Schlytter (2004) hävdar att en del socialsekreterare har svårt att bedöma om en konflikt mellan en flicka och hennes föräldrar är en vanlig tonårskonflikt eller om den beror på andra faktorer, t.ex. att flickan har sociala problem med missbruk eller umgänge i kriminella kretsar, eller om det beror på föräldrarnas alltför stränga och hotfulla kontrollfunktioner. Tonårskonflikten som fenomen är kopplat till tonåringens utveckling till självständighet och tanken är att ett barn stegvis ska lära sig att stå på egna ben. Detta innebär att de tidigt ska tränas i att ta egna beslut och att barnets handlingsutrymme vidgas successivt, med hänsyn till dess ålder och mognad. Om det uppstår allvarliga oenigheter i denna process som de involverade inte klarar av att lösa själva, kan det frågan om en tonårskonflikt. Förutsättningen är en uppfattning om att de unga ska genomgå en frigörelseprocess och denna involverar flickor i samma grad som pojkar. Om föräldrarna försöker begränsa flickans handlingsutrymmen genom tvång eller misshandel av olika slag, då handlar det inte längre om en tonårskonflikt utan om en konflikt av en annan

karaktär. Orsaken till detta kan vara deras syn på barnuppfostran, speciellt flickors, och inte en tonårskonflikt, påstår Schlytter (2004). Wikan hävdar att ”Konflikten mellan jämlikhetsprinciper och ideal om frihet och människovärde å ena sidan, och en kollektiv klanstruktur som hyllar patriarkatet å den andra, har fått ny näring genom det sedernas förfall som en del invandrare (och deras infödda söner) upplever, medan flickorna vill vara fria och åtnjuta mänskliga rättigheter” (Wikan a a s104-105).

Relationen mellan barn och föräldrar påverkas mycket av vilken uppfostringsmetod föräldrarna använder mot sina barn. Det är naturligt att det samhälle man är uppvuxen i påverkar synen på barnuppfostran samtidigt som nya kunskaper och erfarenheter bidrar till omvärderingar. En auktoritär uppfostran kännetecknas av att barnen förväntas att lära sig lyda medan det i en demokratisk uppfostran finns större utrymme för dialog. Om det finns en öppen dialog behöver inte föräldrarna sätta överdrivet stränga gränser (Integrationsverket 2000). Själva reglerna och restriktionerna är inget brott i lagens mening. Det är fritt för föräldrar att sätta upp regler för sina barn. Det som kan bli/är ett brott, är vilka påföljder de som bryter mot reglerna kan drabbas av. Tonåringars strävan efter frigörelse från föräldrarna är ett allmänt fenomen. Konflikter kan lätt uppstå under frigörelseprocessen, speciellt om ungdomars vilja att få ökad frihet möts av ett motstånd från föräldrarna, i synnerhet i patriarkala familjer. Såna konflikter leder ibland till att flickor väljer att flytta hemifrån, vilket kan få stora konsekvenser för alla involverade. Det handlar ofta om svåra val och flytten från familjen kan leda till att flickan drabbas av ensamhet eftersom de på samma gång förlorar sin familj och släktingar. För familjen, å andra sidan, är separationen mycket svår och innebär ett stort misslyckande. Därför ses separationen som en mindre bra lösning. Att flickan bryter med sin familj är många gånger katastrofalt för både flickan själv och familjen och det kan leda till familjens splittring och isolering. Familjen liksom flickorna kan drabbas av skuld- och skamkänslor som kan leda till att flickorna tappar sitt kontaktnät och blir istället helt isolerade och utfrysta ur familjegemenskapen. Flickorna har ofta svårt att hantera sin nya självständighet och frihet. Ett samarbete mellan familjen och olika myndigheter och att familjen tillsammans lär sig att hantera problematiken, är en långsiktig lösning som måste eftersträvas (Integrationsverket 2000).

Många tjejer som lever i patriarkala familjer kanske vill ha ökad frihet att bestämma över sina liv. Men att de kanske inte söker hjälp och stöd för att flytta hemifrån pga. rädslan för en utredning. Det kan finnas många orsaker till varför ungdomar vill flytta hemifrån men det vanligaste skälet är relationsproblem i familjen, som kan orsakas av många olika faktorer i ungdomens omgivning. Flickor, oavsett etnisk bakgrund, kan känna sig tvingade att flytta hemifrån på grund av s.k. frigörelsebråk och framförallt för att de tycker att det är viktigt att bo för sig själva ett tag innan de bildar egen familj (Integrationsverket 2000). Om en svensk flicka väljer att flytta hemifrån kan hon fortsätta hålla kontakten med sin familj. Det tror däremot inte vi att de invandrartjejer som väljer att göra detsamma kan. Många invandrartjejer har vuxit upp i en hederstänkande familj och de är vana vid ett kollektivt liv som inkluderar många medlemmar med starka band mellan sig. Att flytta hemifrån betyder ofta för dessa flickor att bryta all kontakt med sin familj. Eftersom det blir svårt för dem att lämna sin familj så kan dessa flickor välja att istället underordna sig.

4.4. Leva i två kulturer – dubbelliv

Många invandrarungdomar, både flickor och pojkar, känner sig kluvna eftersom de i hemmet känner sig som kurder, araber osv. Samtidigt kan de känna sig som svenskar bland sina kompisar (Ericsson & Poikolainen 1995:23). De lever dubbelliv eftersom de vill ha samma rättigheter som sina jämnåriga svenska kompisar samtidigt som de vill underordna sig familjens normer för att undvika problem. ”Inom familjen lever de som i sitt gamla land men utanför familjen lever de i ett för föräldrarna helt nytt och främmande samhälle” (Ericsson & Poikolainen a a). Många flickor som lever i patriarkala familjestrukturer utvecklar olika strategier för att åtnjuta frihet (Johansson 2004). Det vanligaste är att man lever två liv; man byter om till andra kläder i skolan och klär sig som alla andra ungdomar och tar på de mer traditionella kläderna innan man går hem igen. Att leva dubbelliv kan betyda många svårigheter för flickorna i fråga. Det kan fungera så länge de inte blir upptäckta eller någon skvallrar. Om familjen, framförallt pappan, får reda på deras dubbelliv kan situationen bli hotande för flickan. Många flickor med utländsk bakgrund lever i två världar. De möter skilda värderingar i familjen och i samhället vilket kan ge upphov till konflikter. För att utvecklas harmoniskt måste flickorna få möjligheter att hitta en egen balans. Vi får emellertid känslan av att det i samhället förekommer en stereotyp bild av flickor med utländskt bakgrund, dvs. att den kulturella bakgrunden i sig skulle vara problematisk. Själva invandrarhärkomsten verkar inte vara ett problem och inte heller det faktum att många flickor lever i två världar. Det som kan vara problematiskt är hur dessa världar förhåller sig till varandra och till flickorna. Vilket enligt Johansson är det som är avgörande för flickornas situation. (Johansson a a).

Efter studier av litteraturen anser vi att det är viktigt att påpeka att dessa flickors uppfattning om svenska ungdomars ”frihet” kan vara förvrängd och inte stämma överens med de faktiska förhållandena. Flickor med invandrarbakgrund (och familjer) tror att svenska ungdomar har en total frihet, alltså att de får göra exakt vad de vill, vad som helst, när som helst och att de får vara ute hur länge som helst. Detta bygger förmodligen på okunskap om hur svenska föräldrar förhåller sig till sina barn. Det handlar om vilken syn på barnuppfostran man har och vilka uppfostringsmetoder man använder.

4.5. Religion och heder

Här tas upp om religiös tillhörighet har någon inblandning i hederstänkandet och synen på och agerandet kring flickors sexualitet. Vi tar även upp hur symboliken som omgärdar kvinnokroppen påverkar synen på hennes sexualitet.

Det fastslås i mycket av den forskning vi gått igenom att religion inte är orsaken till hedersrelaterat förtryck. Al-Baldawi menar att religion inte är en kultur utan bara ännu en påverkande faktor när det gäller människors sätt att organisera sitt samhällsliv. ”Religionen i sig kan inte vara en kultur. Religion är en faktor som påverkar olika traditioner och kulturer. Sättet som människorna umgås på, sättet att kommunicera kan påverkas av religiösa uppfattning” (Al-Baldawi 2003:109) Dock verkar det som om religion ändå är en faktor när det gäller allvaret och

intensiteten i förtrycket. I hedersdominerade familjer som är strängt religiösa, verkar förtrycket vara hårdare och mer konservativt än i religiöst mer liberala familjer. Hedersförtryck förekommer inom alla religioner, särskilt inom de monoteistiska, men är inte bundet till en särskild religiös uppfattning. Man kan alltså inte generalisera efter en viss religionstillhörighet (Wikan 2004).

”Tvång, hot, våld och mord i hederns namn är inte och jag understryker inte påtvingat av någon religion och inte heller bunden till någon särskild religion. Hedersförtryck finns både bland muslimer, hinduer, kristna och andra religioner i vårt land” (Wikan 2004:100). ”Fenomenet finns dessutom dokumenterat bland kristna, hinduer, buddhister, konfucianer och många andra” (Al-Baldawi 2003:246).

I traditionella samhällen, även muslimska, kan man vara liberal när det gäller flickors och kvinnors sexualitet på ett sätt som inte alls stämmer med vår många gånger stereotyp bild an dessa samhällen. Problemet ligger inte i islam, arabisk eller kurdisk kultur, utan hos enskilda grupperingar på enstaka platser som försvarar traditionella ståndpunkter kring kvinnors och tjejers sexualitet och som utövar maktmissbruk genom att kräva full kontroll över flickors kroppar, som det gäller att bekämpa (Al-Baldawi a a).

Hedersproblematiken handlar om kontroll av kvinnors sexualitet och kollektivets rättigheter i förhållande till individen. Det måste också finnas en bestämd hederskod som legitimerar våld eller t.o.m. mord och belönar det med heder. Islam kan användas i ett sådant syfte och det görs i vissa folkgrupper. Men det är människorna, inte religionen som handlar. Religion kan användas i olika syften för att berättiga eller fördöma mord. Men religionen agerar inte av egen kraft utan människor måste använda sig av religionens normer och omvandla dem till handling, vilket kräver övertygelse och motivation. Då kan religion göras till nästan vad man vill (Wikan 2004). ”Därutöver ville jag också visa att de tre unga flickorna Fadime, Saras och Pelas tragedier bör förstås som delar av en specifik kontext: det handlar inte om islam eller traditionell kultur, utan om specifika överväganden som gjorts av specifika människor, präglade av ett bestämt livsmönster (livskontext). Här ingår patriarkala uppfattningar och en stamstruktur som gör kvinnor till mäns egendom och ägodelar” (Wikan 2004:104). En annan tolkning är att islam faktiskt ger utrymme för att avstå från att bestraffa en kvinna som brutit mot ärbarhetsnormerna. Det står skrivet, och sägs ofta av muslimer, att det är Guds och inte människors plikt att döma en människa. Detta fritar de närmaste från ansvaret att återupprätta hedern genom att använda våld (Wikan 2004:71).

4.5.1. Kroppsliga gränser och könets symbolik

Könssymboliken är fundamental i kulturella meningssystem, inte bara i den bemärkelsen att kön i sig är en bildlig sammansättning utan också i den meningen att könskategorier anses genomtränga hela det kulturella systemet som ett slags symboliskt klister som binder samman den bildliga meningsvärlden. Solheim (2001) skriver att två aspekter av kvinnokroppen lämpar sig för en kulturell analys av dess öppenhet, frånvaron av gränser och dess genomtränglighet. En aspekt av kvinnors öppenhet är något som hon kallar kvinnokroppens sexuella öppenhet. Detta innebär att kvinnokönet är genomträngbart från utsidan och dessutom har en

förmåga att låta sig invaderas av och inkludera en annan människa. Dessa kroppsliga metaforiseringar bidrar till att framställa det kvinnliga som något gränslöst, flytande, mångtydigt och självöverskridande. Det kvinnliga utgör oupphörligen ”[…] en förmedling mellan insida och utsida, självet och andra” (Solheim 2001:50). Inom vår västerländska kulturtradition är det främst den sexuella öppenheten som associeras med uppfattningar om kvinnlig orenhet. ”Den sexuellt öppna kvinnan, och de möjliga konnotationer hon står för när det gäller att bli öppnad utifrån, utgör utan tvekan ett underliggande tema för fascination och aversion genom hela den kristna kulturtraditionen. Denna tematik är särskilt markerad inom den katolska traditionen med dess helgande av det jungfruliga som det enda rena tillståndet, liksom sammansmältningen mellan Jungfrun och Modern som den sanna och hela kvinnligheten, där den sexuella kvinnan exkluderas” (Solheim 2001:50).

Solheim tror alltså att bilden av kvinnan som sexuellt öppen också finns djupt rotad i den protestantiska traditionen och ”[…] att den vid närmare eftertanke kan sägas tillhöra en ännu bredare kulturell kontext, som är knuten till det vi kan kalla den monoteistiska världsåskådningen” (2001:50). Hon stöder sig bland annat på den amerikanska antropologen Carol Delaney, som med utgångspunkt i sina arbeten om ära och skam i Turkiet knyter föreställningen om kvinnlig skam till en underliggande sexuell symbolisering av det feminina. Enligt Solheim blottlägger Delaney en kulturell kod som associerar kvinnan med åkern, det vill säga den öppna, väntande biten mark som måste stängas inne och omgärdas för att kunna ta emot den ” […] manliga skapande säden” (Solheim 2001:50). Den underliggande meningsstrukturen handlar om mannen som den rena och gudaktiga skaparen och om kvinnan som den defekta behållaren, vars öppna och genomträngbara gränser kan smitta ner och förstöra den symboliska och sociala ordningen. Enligt Solheim är Delaneys huvudpoäng att denna utmärkande bildliga figuration grundas på den grundläggande idén om monogenes, dvs. en enda manlig skapare.

”Detta är ett distinkt och exklusivt kulturdrag som är gemensamt för de tre religioner som har sina kulturella rötter i Mellanöstern: judendomen, kristendomen och islam. Det som är särskilt viktigt i mitt sammanhang är att denna specifika symboliska representation tycks framställa kvinnans öppenhet som något inneboende, som gör att hon själv inte är kapabel att skilja mellan inträngningarna” (Solheim 2001:51).

Även Amnesty beskriver denna könssymbolik. ”Hedersetiken grundas på föreställningen om att kvinnan har ett ansvar för att försvara hedern samtidigt som hon inte själv är kapabel att värna om sin kyskhet. Kvinnans könsliv upphör därmed att vara hennes privata angelägenhet och hålls under sträng övervakning” (Amnesty a a). Det är detta som gör det nödvändigt att tvinga fram en inneslutning för att skydda hennes renhet och därmed renheten hos den ”mansskapande avkomman”. Om denna instängning misslyckas och kvinnligheten därmed uppträder utan gränser, blir detta en första gradens synd. Denna synd ”[…] bringar vanära över såväl kvinnor som män och hotar hela den symboliska världen med oordning” (Amnesty a a).

4.6. Integration – Segregation

Här tar vi upp segregation och integration som påverkande faktorer när det gäller hederstänkandet. Vi tar upp aspekter kring mötet mellan två skilda kulturer och samhällssystem som möts. Även olika familjestrukturer och hur dessa förändras vid en flytt diskuteras. Något annat vi tar upp här är hedersmord och vad islam säger om det samt arrangerat äktenskap och dubbelheten i den svenska lagstiftningen.

4.6.1. Konflikten

Problem uppstår när människor från traditionella, kollektiva, patriarkala samhällen flyttar till ett samhälle som t.ex. Sverige. I och med en flytt tvingas man ofta göra sig av med sin sociala status, vilket i hemlandet har utgjort en trygghet för familjen. Ofta emigrerar människor till länder med en annan familjestruktur, dvs. en helt annan syn på familjen och individens roll i denna, än den man är van vid. Individen ges i det individualistiska samhället en stor plats och en viktig roll i familjen, man är mån om barns rättigheter, det finns en relativ (lagstadgad) jämställdhet mellan könen. Det svenska samhällets uppbyggnad kräver ett visst sätt att organisera familjelivet på. Alla dessa faktorer krockar med mer traditionella värderingar. Detta kan i sin tur leda till att individer, särskilt de från traditionella samhällen, drabbas av identitetskriser och att det uppstår konflikter av olika slag i samhället och som under senare tid bl.a. handlat om invandrarfamiljers maktutövning.

När familjer tagits emot i det nya landet, så använder de olika strategier för att handskas med den främmande situationen. Al-Baldawi (2003:121) har studerat 28 inflyttade familjer. I stuiden ser han tydligt hur olika familjer väljer olika familjestruktur. Vissa stannar kvar i sin traditionella patriarkala familjestruktur medan andra väljer ett mellanting, den integrerade formen av familjestruktur. Ytterligare en liten grupp bildar en assimilerad familjestruktur. Något som är intressant ur integrationssynpunkt är att lyfta fram från Al-Baldawis studie är de familjer som försöker modifiera sin familjestruktur och som kallas integrerade och den grupp som behåller den traditionella patriarkala strukturen.

4.6.2. Integrerad familjestruktur

Denna modell innehåller delar av den demokratiska formen av familjestruktur, t.ex. jämlikhet mellan föräldrarna och öppenhet gentemot barnen, men den har också inslag av den patriarkaliska familjestrukturen. ”Pappan och mamman kan anpassa sig i viss mån, men de håller sig ofta inom ramen av övergripande traditioner och kulturella normer från sina ursprungliga länder. Denna form har ofta goda förutsättningar att utveckla ett harmoniskt samspel mellan familjemedlemmarna och omgivningen” (Al-Baldawi 2003:125). Det faktum att föräldrarna har en viss utbildningsnivå och möjligheter att komma in på arbetsmarknaden spelar stor roll för familjens integration i det nya samhället. Familjer av denna typen behåller ofta ganska goda kontakter med landsmän, men de skapar samtidigt nya relationer med människor från omgivande kulturer.