På en tågstationsperrong en vacker dag i en by utan namn anländer ett tåg. En bybo väntar med spänning, precis som att något dramatisk och ovanligt är på väg att hända. Av en annan ses tågets ankomst snarare som ett måste, han har bråttom och måste hinna med att hoppa på. Innan den i brått hoppar på tåget måste han dock avvakta tills en av tågets resenärer stigit av. Det visar sig att avhopparen är den enda av sin sort, det är med andra ord enbart en enda resenär vars slutdestination är just denna station. Karaktären som hoppade av är hemvändaren Per Löfgren. Det som kan tolkas, tack vare dessa bilder, av en tittare från denna korta sekvens som nyss skett på bild är att tåget inte anländer många gånger per dag till detta samhälle. Således kan det sägas att det inte är en destination som är besökt av den stora massan. Det är en vad som skulle kunna kallas för en klassisk mellanstation, en perrong som plockar på människor som ska in till storstaden och släpper av folk som kommer hem. Sällan något utöver det.
I Hem till byn första avsnitt introduceras ett samhälle och dess folk som inte längre anses vara relevanta för samhället i det stora hela. Scenen som ovan beskrivits är en av de tidigare scenerna från seriens första säsong och avsnitt: ”Avsnitt 1”. Den visar de skeendena som sätter igång avsnittets genomgående ark om återkomsten till sitt ursprung. Karaktären Per Löfgren fullföljer serietitelns mening, han har kommit hem till byn efter en lång flytt därifrån. Det är fyra år han spenderat borta från bygden och överraskar alla med sin hemkomst, såväl byborna på perrongen som sin familj hemma på familjegården.
Per är alltså en hemvändare i den klassiska bemärkelsen som tidigare etablerats. I och med detta blir han även en utstickande figur som de flesta i byn anser vara anmärkningsvärd. Aldrig mer tydligt blir detta än i dessa bilder när han stiger av tåget på perrongen och sedan för sig till familjehuset, i sin hand bär han nämligen på en otymplig gren fylld med klasar av bananer. En växt som inte gör sig väl hemma i Mellansveriges inhemska träd. Den är svår för Per att bära och bananer rasar från klasarna om vartannat under hans resa, det är
anmärkningsvärt och med största sannolikhet är det inte gjort helt utan mening.
Bananerna spelar i dessa bilder en stor roll i att indirekt formulera och etablera hemvändarens roll i Hem till byns första avsnitt. Utan att sätta en värdering på det som Per bär med sig så är det enbart en klase med frukt som han tagit med från sina resor i utlandet. Det vill säga med
en denotativ tolkning utan utomstående tillsatt värde placerat på bilden. Det denotativa tolkningsvärdet i en bild kan bäst beskrivas som en bilds bokstavliga mening, en slags
dokumentär bevisning på något objektivt bevisligt.52 Hemvändaren bär alltså helt enkelt på ett flertal klasar gröna och omogna bananer som han tagit med som souvenir från utlandet.
Frågan är då vad bananernas visuella mening blir om en konnotativ tolkning appliceras? Den konnotativa tolkningen är alltså den raka motsatsen till denotationens bokstavliga tolkning, konnotativa tolkningar räknar in utomstående faktorer så som historisk och kulturell kontext.53
Med en konnotations-tolkning applicerad på dessa bilder så kan det tolkas mycket mer ur faktumet att det är just bananer som Per bär med sig hem som souvenir. Först och främst så tyder de på en sorts exotism, bananer är som nämnt ingenting som kan odlas inhemskt. De är färgsprakande och söta, något som de traditionella svenska skördes-produkterna inte är. Historiskt så har det varit en restriktiv produkt, dels på grund av de långa leveranssträckorna men också på grund av det tidiga 1900-talets två världskrig. För att utrycka det krasst så betyder bananerna något utstickande, precis som hemvändaren. Frågan detta i slutändan ställer för avsnittet är om det är så att ett utstickande element likt en person som vågat ta steget att lämna byn hör hemma i ett samhälle där allt är sig likt. Samma fråga kan ställas om en klase bananer, hör de egentligen hemma i det svenska 70-talets landsbygd där
lokalproduceringen med största sannolikhet består av till mestadels rotfrukter?
I Möbelhandlarens Dotter ges ett annat helt annorlunda objekt en likvärd värdering. Huvudkaraktären Frank blev i yngre dagar upplärd av sin kommunistiske far att spela
trumpet, något han visade sig ha en talang för. Trumpeten och spelandet av den kom därmed att symbolisera uppväxten uppe i Norrland och relationen han haft med sin far. Enkelt utryckt betyder och anspelar instrumentet i dess konnotativa mening till Franks ursprung. När han i vuxen ålder, efter en flytt till Göteborg som varat i flertal år, återvänder och besöker sin far igen i avsnittet ”Del 5” visar det sig att Frank har slutat spelat trumpet och bytt ut den mot en basfiol.
52 Sturken och Cartwright, 29.
Konnotation är som nämnt ett centralt synsätt att applicera för att analysera hur bilder och objekt förmedlar värderingar.54 I Möbelhandlarens Dotter har instrumenten både ett
ideologiskt värde och ett klassvärde. När han i det fjärde avsnittet ”Del 4” får trumpeten som gåva blir Frank i och med faderns kommunistiska intentioner upplärd att spela Internationalen som sin första låt. Internationalen är som väl känt den internationella arbetarrörelsens
kampsång.55 I dessa scener appliceras alltså ett starkt politiskt vänsterliggande perspektiv på instrumentet. En ideologi som i största grad är historiskt identifierad med landsbygden och arbetarklassen därifrån.
Enligt Roland Barthes synsätt bör även instrumentet därför ses som en myt. Detta eftersom han menade att något som har fått en konnotativt djupare betydelse genom värderingar eller tro bör räknas som en myt i tolkning.56
När Frank i senare dagar byter ut blåsinstrumentet mot basfiolens, vad en karaktär i serien kallar, mer borgerliga tongångar har han alltså lämnat sin bakgrund bakom sig. När bandet Hot Shots reser och uppträder genom de norrländska samhällena så blir alltså Franks roll som en utstickande urban hemvändare allt mer tydlig i och med den konnotativa värderingen som placerats på basfiolen. Det borgerliga storstadsinstrumentet gör sig inte hemma i det mer eller mindre vänsterlagda ursprunget, precis som Frank.
Hur hemvändaren gör sig bemärkt via visuella medel i Skärgårdsdoktorn är snarare genom dess frånvaro, det är i detta fall heller inte ett objekt som i de två första fallen. Det existerar visserligen en ryggsäck med afrikanskt motiv i det första avsnittet av serien ”En värld i tusen bitar” som till stor del spelar på dottern Wilmas roll som hemvändare och hur hon sticker ut i det småskaliga skärgårdssamhället. En ryggsäck som grundar i afrikansk kultur ser enligt många i klassrummet Wilma befinner sig i väldigt malplacerat ut, den är därmed verkligen något som visar upp hennes utanförskap från resten av samhället. Mycket mer intressant än denna ryggsäck är dock en frånvaro som lyser starkt och som dessutom belyser rollen av utanförskap för både Wilma och Johan.
54 Ibid., 30.
55 ”Internationalen”, Nationalencyklopedin, kontrollerad 16/5–2020,
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/internationalen.
Eva Steen är den tituläre skärgårdsdoktorns fru och mamman till deras dotter. När de två hemvändarna beslutade sig för att återvända hem till Sverige från Afrika tog hon beslutet att stanna kvar. Det är denna frånvaros konnotativa betydelse som verkligen ger Johan och Wilmas roll som hemvändare extra tyngd i handlingen, det skulle nämligen kunna menas att de inte hör hemma på ön utan henne.
Att sätta en denotativ tolkning på en frånvaro blir något svårt eftersom den per faktum inte existerar i det rumsliga, det är trots allt en abstrakt konstruktion. Enligt Sturken och
Cartwright är det dock svårt att sätta en denotativ tolkning på det mesta eftersom alla betydelser och meddelanden en bild ger ut är påverkade av tidigare kulturell vetskap.57 Det som kan sägas om mammans frånvaro ur en denotativ tolkning är att hon helt enkelt inte är där. Konnotativt betyder detta dock mycket mer.
Johan och Wilma är nämligen inte därifrån, precis som Hem till Byns Per Löfgren har de innan seriens början spenderat tid i utlandet, detta tillskillnad från Frank som flyttat inrikes till en svensk storstad. De är svenska medborgare båda två och är först och främst hemvändare till sitt land snarare än ort, de hemvänder till den frånvarande mammans ort. Mamma Evas frånvaros konnotativa betydelse ger de två en otroligt utstickande roll för de båda och en känsla av utanförskap. Hennes frånvaro från hemkomsten ger öborna en anledning att se Johan och Wilma som icke hemhörande. Av öborna ses far och dottern mer som de urbana besökarna som det ovan skrivits om. De har för all del vänt hem och återvänt till landet de kommer ifrån och även återvänt till samhället där Wilma har rötter från mammans sida, men eftersom hon inte är där så blir de två utanför och kämpandes för att ännu en gång återvinna sin plats i det lilla samhället.
Att återigen finna sin plats i landsbygdsorten de en gång kallat hem är något som alla av hemvändarkaraktärerna från dessa serier kämpar med och till viss del blir det även ett mål. Dessa bilder och objekt vars underliggande betydelse förklarats ovan spelar en viktig roll i dramaseriernas mål att placera dess huvudkaraktärer i utanförskap och att göra dem
utstickande. De ger dem ett mål att överkomma, att slutligen återvinna sin plats som en del av deras förflutna.