En av de centrala likheterna genom tv-serierna som analyseras i denna text är det faktumet att de tre hemvändarna som det huvudsakligen ges fokus till är män. Per Löfgren (Hem till Byn), Frank Tidman (Möbelhandlarens Dotter) och Johan Steen (Skärgårdsdoktorn), alla är män som vid återvändandets skeende passerat sina pubertala år och gett sig in i den maskulint kodade mansrollen. Förvisso har de två sistnämnda döttrar med sig på sina resor som också klassas hemvändare, men då seriens fokus huvudsakligen ligger på fadersgestalterna är det deras dramatiska kurva som lägger grund till handlingen. Det är tillexempel genom Franks tillbakablickar som handlingen i Möbelhandlarens Dotter har sitt huvudsakliga syfte. Dessutom är det Johan som är den tituläre karaktären i Skärgårdsdoktorn och det är även genom hans jobb och strävan efter acceptans i den rollen som huvudsakligen ger
handlingsmässigt syfte i serien. Därför är den manliga hemvändarens kontrast till den övrigt stereotypa rurala mannen extra intressant att utforska. Det bör dock nämnas att dessa
tolkningar av maskulinitet baseras på nästintill schablonmässiga personlighetsdrag som kommer från historiskt stereotypa bilder av maskulinitet/femininet, huruvida dessa kodningar ser likadana ut i dagens samhälle och medieverk behöver inte nödvändigtvis vara sant. Frågan förblir dock, förlorar den manliga hemvändaren sin status som maskulin då han av
landsbygdsbefolkningen kan anses ha övergett de värderingar som fostrats där?
De typiska hegemoniska dragen hos den maskulina enligt västerländska värderingar brukar följa några av dessa drag: Makt, styrka, framgång, känslomässig självkontroll,
heterosexualitet och heteronormativitet.58 Den kulturellt kodade bilden av en man från landsbygden ser dock annorlunda ut än den som härstammar från staden. Normen av hur maskulinitet definieras är något som skiljer väldigt mycket beroende vilken situation det appliceras, kulturellt så finns det flera sätt att accepteras som en man av sin omgivning.59
Eftersom både Franks nya urbana miljö och de internationella platserna Johan och Per reste till ser så pass annorlunda ut än den de härstammar från så har de rättat efter och förändrats för att passa in i den maskulina normen som existerar i resmålets kulturella normer, antingen medvetet eller omedvetet. Hemvändaren hamnar därför i en spännande kontrast eftersom han inte längre ”hör hemma” i sitt ursprung.
58 Ikonen och Pehkonen, 71.
Männen anses till en början bli feminiserade av deras möte med landsbygden de återvänt till eftersom de inte längre bemästrar den, och de kan inte återvinna sin maskulinitet förens de har bemästrat miljön återigen.60 Ta Johan tillexempel som återvänder till en plats helt bemästrad av hans svärfar. Den forne skärgårdsdoktorn och en roll han nu ska ta över. De kodningarna som beskrevs ovan är han helt utan, med undantag för heterosexualiteten och
heteronormativiteten. Han har varken makt, styrka, framgång eller känslomässig självkontroll kvar ur öbornas perspektiv. Maktpositionen ligger helt hos svärfadern som har tilliten hos befolkningen. Fysisk styrka är svårt att argumentera för men psykiskt är Johan förtvivlad över separationen från sin dotters mor. Framgång är också bristande till en början då han inte accepteras professionellt, och han brottas med att balansera faderskap och arbete. Den
känslomässiga kontrollen befinner sig även den i en svacka då ovanstående problem tär. Som sagt tvingas han att balansera faderskap och yrkesrollen. Historiskt så har det varit moderns huvudsakliga syssla att uppfostra barnen medans patriarken har varit den som stått för att ha roligt med barnen efter jobbet med hjälp av diverse olika aktiviteter, detta dessutom utan de konsekventa regler som måste följas i matriarkens vardag.61 Johan måste alltså dels försöka balansera matriarkens feminint kodade sysslor i uppfostrandet av sin dotter, samtidigt som han måste sköta de maskulint kodade fadersuppgifterna. Succesivt under seriens gång vinner Johan dock tillbaka kontrollen över dessa maskulina normer, detta i takt med att han
återvinner sin roll som öbo istället för hemvändare.
Likt Johan kommer Per tillbaka till Sverige från utlandet med majoriteten av de traditionellt maskulina kännetecknen fråntagna honom. Han är utan syfte och har ingen som helst makt i byn förutom underhållningsvärdet hans återkomst har för lokalbefolkningen, de flesta är glada att se honom men är frustrerade på alla saker han tycker kan förändras i byn. Passivitet är någonting som studier visat vara mer feminint kodat än inte vid rurala mediesammanhang.62
Av denna anledning syns det även hur hemvändaren har ett hinder att överkomma för att återvinna sin maskulinitet vid hemkomst. Ett arbete eller annat syfte är därför ett av de första hindren hemvändaren kämpar att överkomma för att undkomma att ses som något atypisk.
60 Eriksson, 71.
61 William Douglas, Television Families: Is Something Wrong in Suburbia? (New Jersey: Routledge, 2003), 122, kontrollerad 17/5-2020,
http://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&AuthType=shib&db=nlebk&AN=80742&lang=sv&site=eds -live.
Vid berusat tillstånd föreslår Per en kväll i ”Avsnitt 1” för familjen att uppfödningen av ponnyhästar är den mest rimliga och lukrativa framtiden för samhället som ser sina bättre dagar i backspegeln. Idén är för dem som lyssnar fullkomligt löjlig. Per menar dock att detta är någonting han lärt sig utomlands. Denna alkoholiserade idé blir genom det första avsnittet något som han hånas över att ha föreslagit. Absolut är det delvis eftersom ponnyhästar på ett lantbruk inte skulle fylla en nödvändig funktion utöver det rekreationsmässiga, men den slås med största sannolikhet även ner som något löjligt på grund av den feminint kodade
värderingen ponnyhästar traditionellt besuttit. En annan värdering dessa hästar besitter är deras koppling till barn och barndom, mycket tack vare deras storlek som är väl tillämpad åt de prepubertala. John Fiske menar att maskulinitetens kulturella bild är lika kopplad till samhällets definition av att vara vuxen, män tittar tillexempel på fritiden oftare på tv-program med maskulina koder som våld.63 I western-filmer och serier syns ofta våld och action, även hästarna seriens protagonist rider på kan därför i denna utsträckning ses som maskulint. Därför blir normalstora hästar utan en feminin värdering. När Per dock föreslår med hjälp av det han hört utanför byn att de ska ta in boskap som är kodad åt både barndom och det feminina blir han sedd som otroligt avvikande, detta på grund av att han kommit tillbaka från utlandet med idéer som utmanar den rurala bilden av maskulinitet.
Trots att den rurala maskuliniteten anses vara det som är norm av landsbygdsbefolkningen i dessa tre tv-serier så har forskning i den historiska världen kommit fram till något annat. I en offentlig utredning av socialdepartementet som utförts av Susanne Stenbacka så har det nämligen visat sig att maskuliniteten så som den gör sig bemärkt inne i städerna är det som är mest normativt i landets stora hela, den hegemoniska bilden av hur en man i urban miljö ter sig är alltså det som är procentuellt mest vanligt.64 I de medieverk som analyserats är dock den rurala normen av maskulinitet det som av karaktärerna anses vara korrekt. Franks pappa Verner anser tillexempel i en scen i avsnittet ”del 5” där hans son har kommit hem att han ser ut som ett ”fruntimmer”, detta eftersom han klätt och klippt sig i tidsenlig anda med längre hår och mode. Med detta utlåtande utmanar alltså pappan sin sons heteronormativitet som var ett av den västerländska maskulinitetens kännetecknen som beskrevs ovan, detta på grund av att han inte klär sig enligt Verners rurala definition av hur en man ska se ut i. Dessutom anmärker Verner att sin son utvecklat en göteborgsdialekt, han placerar alltså en stämpel av markant utanförskap på sin son som återvänt hem dit där han härstammar från genom att håna
63 Fiske, 202-203.
honom som feminin. Frank blir därför sedd som avvikande, trots att han egentligen ser ut likt en majoritet i Sverige gjorde vid den tiden.
Varför landsbygdens syn på maskulinitet av dessa anses som det korrekta synsättet är
eftersom det i små samhällen utvecklas en lokal hegemoni. Det blir på detta viset eftersom en egen lokal norm utvecklas i liknande samhällen baserat på det som sägs i lokalmedier och den allmänna åsikten som bildas när det inte finns chans till lika vidspridda åsikter.65 Det skulle således kunna sägas att ett eget lokalt ekosystem av åsikter florerar och matar varandra i mindre samhällen utan att ta in utomstående perspektiv som i det stora hela antagligen kan anses mer normativt. Detta faktum från den historiska världen skulle alltså kunna appliceras på den fiktiva landsbygdsmannen Verner. Hans syn på hur en man ska vara klädd ses alltså ur en, som nämnt ovan, lokal ruralt hegemonisk definition.
Att se maskulinitet som ett måste för individer som definierar sig själva manligt är såklart långt ifrån just det, ett måste. Mönstret att feminint kodade avvikelser från det maskulina i dessa tv-serier är det som sätter hemvändaren i utanförskap är dock en faktor. Här kan det även återkopplas till det som nämndes ovan på sida 18 angående televisionens roll att kritiskt belysa samhällsproblem. Det blir aldrig direkt uttalat, men beroende på tittarens medtagna perspektiv kan dessa skildringar av schablonmässig maskulinitet möjligtvis tolkas som
samhällskritik. Oavsett är målet hemvändarna har att antingen direkt eller indirekt på lång sikt återfå de ovannämnda dragen som definierar det maskulina. Den nutida Franks syfte med hemvändningen i Möbelhandlarens Dotters är huvudsakligen en affärsresa, genom
handlingens gång utvecklas det dock till något mycket mer i jakten på att återvinna det som berövats han och hans far. Så även om maskuliniteten och dess återtagande inte är ett uttalat mål för den manliga hemvändaren ligger det som nästintill ett måste om han ska överkomma sitt utanförskap.