Hermeneutiken som en tolkande förståelse - en forskningsan- forskningsan-sats

Denna studie utgår från kvalitativ metodologi med hermeneutiken som an-sats. Ambitionen är att, utifrån ett studentperspektiv, förstå lärande i en spe-cifik situation. Den kvalitativa forskningen avser att studera egenskaper eller aspekter. Forskarens roll i det hermeneutiska perspektivet är dubbelt då fors-karen tolkar informanters tolkningar. Situationen kan uttryckas som en dub-bel hermeneutik. I ansatsen ses människan som unik och ansvarig för sina handlingar, vilket innebär att forskaren försöker förstå informanten. Under-sökningen resulterar i en beskrivning eller tolkning som kan ge en förståelse för dynamiken i en företeelse. Förståelsen i perspektivet skapas i en process där forskaren tolkar delarna, t.ex. vad det gäller språk, begrepp eller männi-skors erfarenheter, för att nå en samlad fördjupad kunskap. Förfaringsättet ses inte linjärt, utan som ett ”vandrande” mellan del och helhet. Begreppet den hermeneutiska cirkeln fångar in denna metodologi. Fallstudien är en form för forskning som passar den hermeneutiska ansatsen eftersom det här hand-lar om att nå en fördjupad förståelse av ett avgränsat fall (Watt Boolsen 2007, 32-40).

Hermeneutikern ser människan som en språklig varelse som når kunskap genom språket. Att förstå andra människor innebär att tolka språkliga uttryck (Patel och Davidson 2003, 29). Jag vill poängtera att min tolkning av begrep-pet uttryck innebär ett formulerande i ett medium. Här använder jag ett vidgat textbegrepp, som innefattar att också bilder är formuleringar som innehåller uttryck för människors förståelse av att vara i världen. Fallstudiens empiriska data består av reflektioner formulerade i text och gestaltningar formulerade i bild, vilka jag ser som mer än ett yttrande, de är reflexiva formuleringar kring erfarenheter, fenomen och ämnen. Traditionellt ses hermeneutiken som en metod för att förstå texter inom det humanistiska området men kan också ses som en grund för vårt medvetande om att ”vara i världen”. Hermeneutiken kan också användas som en kunskapsteoretisk utgångspunkt för samhällsve-tenskaplig forskning (Selander och Ödman 2004, 14-15).

Den hermeneutiska situationen, av att vara mitt i existensen, innebär att för-ståelsen begränsas av våra så kallade förståelsehorisonter. Tolka innebär då att föra samman olika förståelsehorisonter. Förstå kan i sin tur ses som att man ställs före eller framför något, före stå. Detta att stå framför något kan innebära att något framstår tydligare. Inom hermeneutiken ses själva existen-sens innebörd som en samspelande dialektisk process mellan språk, tolkning och förståelse. Utifrån den hermeneutiska utgångspunkten kan vi aldrig ställa oss utanför oss själva när vi studerar världen då vår förståelse är formad av

vårt historiska sammanhang. I den hermeneutiska forskningen finns olika grader av närhet mellan studieobjekt och forskare (Gadamer 1960/2002, 148).

I mitt fall handlar min förförståelse av studieobjektet om att jag i pedagogisk praktik arbetat med samtidskonstens undersökande och kritiskt granskande förhållningssätt^.32 Jag ser att situationen ger mig en blick för samtidskonstens pedagogiska element men det kan självklart också vara så att min blick blir styrd. Ödman (1979/2006) menar att tolkningspositionen inte behöver vara helt osäker. Hermeneutikern kan också vara skeptisk och kritisk. (Bryman 2011, 507-508). Som forskare har jag haft ambitionen att ”stå framför” studi-eobjektet och förhålla mig distanserad och främmande

Forskningsansatsen i denna studie utgår från den språkliga vändningen som ser språket som meningsskapande i motsats till enbart representerande. Per-spektivet innebär att människan skapas i språkliga relationer till sociala och kulturella föreställningar. Språket ses på så vis som handling, en så kallad språkhandling (Herbert och Bergstedt 2008,131).

Det hermeneutiska mötet kan ske både i relation till artefakter och människor.

I mötet med t.ex. texter som upplevs som existentiellt konfronterande tolk-ningsprocesser finns en möjlighet att förändra tidigare förståelse (Öd-man1979/2006, 28). Gadamer (1960/2002) ser det som att verkets horisont och tolkarens horisont smälter samman. Situationen kan ses som ett glapp eller ett ”mellanrum” där uttolkaren utökar sin så kallad förståelsehorisont (ibid., 149-155). En hermeneutiker som intresserat sig för detta ”mellanrum”

är Jean Paul Gustave Ricœur (1913-2005). Ricœur försöker inte förstå textens avsikt då den skrevs utan den mening som läsaren ger texten då den läses.

Tolkning ses här som något som sker framför texten (Selander 2004, 62). Om Gadamer utgick från en hermeneutik där medvetandet blir till i varandet i världen, en tankegång som har sitt ursprung hos Heidegger (ibid.,49-51). Så var Ricaeurs ståndpunkt att människans medvetande skapas medierat i en teckenvärld. Denna ståndpunkt utgår från den s.k. ”språkliga vändningen”, där språkets betydelse för vår förståelse om världen synliggörs. Kunskapen

32 Jag har arbetat med konstpedagogik på konsthall sedan 1987 och på kulturskola sedan 1991. I mitten på 1990-talet började vi i kollegiet utforska samtidskonstens metodologi.

1997-2001 deltog jag i ett konstpedagogiskt projekt (Riksutställningar) som hade som mål att utmana den modernistiska diskursen på fältet. Projektet utmynnade i en vandringsutställning.

För mig innebar den här perioden ett omförhandlande av min förförståelse för det konstpeda-gogiska fältets metodologi. 2001-2007 utvecklade och arbetade jag, tillsammans med kolle-gor, med metoder med grund i samtidskonstbaserad konstpedagogik. 2008 startade jag kur-sen Samtidskonst i ett pedagogiskt perspektiv på Växjö universitet, nu Linnéuniversitetet.

Denna kurs är jag fortfarande kursansvarig för.

om världen är alltid förmedlad. Konsekvenserna blir att vi måste tolka allt.

Situation fångas av begreppet den hermeneutiska vändningen (Selander och Ödman 2004, 13).

5.1.1 Ett hermeneutiskt spelbegrepp

Gadamer (1960/2002) diskuterar, som jag tolkar det, en metodologi med bas i hermeneutiken där begreppet spel får en central roll. Gadamers spelbegrepp tar sin utgångspunkt i konst men frigörs från en subjektiv och underhållande förankring. Att spela är att vara i rörelse med egna och andras erfarenheter där själva spelet kan verka förändrande för de som ingår i det. Att spela är ett sätt att vara:

Spelets sätt att vara är således inte sådant, att det kräver ett subjekt, som förhåller sig spelande på det att spelet skall bli spelat. Snarare har spelandet en ursprunglig medial innebörd. Sålunda talar vi t.ex. om att något blir ’spelat’ någonstans eller någon gång, att utspelas, att något är satt i spel. (Gadamer 1960/2002, 81-82)

Som jag tolkar det så lägger Gadamer fram ett hermeneutiskt spelbegrepp som innebär att tänkande och språkligt spelande ständigt är i rörelse, fram och tillbaka. Kännetecknet på det hermeneutiska spelbegreppet är ett förhåll-ningssätt där: ”Allt spelande betyder att man spelas”. (Gadamer (1960/2002, 84)

5.1.2 Hermeneutiken som tolkande lärprocess

Genom tolknings- och läsprocessen växer den hermeneutiska erfarenheten.

Kristensson Uggla (2004) utgår från Ricœurs (1986) tolkningsbegrepp när han menar att tolka även innebär att förstå och förklara. Ricœur, menar Kris-tensson Uggla, utgår från att förståelsens lyssnande position hänger ihop med förklaringens kritiska perspektiv. Detta kan ses som den ”hermeneutiska di-stanseringens funktion”. I detta tolkningsbegrepp finns en dialektik som handlar om processer av tillägnande och distansering, förklarande och förstå-else (Kristensson Uggla 2004, 31). Att, så att säga, vara i en tolkningsprocess innebär ett slags poetisk hållning med öppenhet för dialog men det innebär inte att alla tolkningar är likvärdiga (Selander 2004, 71-75).

Selander och Gunther Kress (2010) har utvecklat ett multimodalt perspektiv på lärande.³³ I detta perspektiv ses lärande som en kommunikativ,

33 Ett multimodalt lärande innefattar multimodala ”medium eller ”teckenvärldar” som: ljud, gester, linjer rörelsemönster vilka kan formas som skrivtecken, matematiska tecken, noter, målningar, filmer etc. (Selander och Kress 2010, 26-27).

kapande aktivitet där tecken ses ingå i fler medium än skrivet och talat språk.

Människan har en mångfald av tecken som används i kommunikation. Exem-pel på tecken kan vara ljud, gester, rörelsemönster, linjer, punkter, ytor m.fl.

Tecken kan sättas samman i ett medium såsom bilder, filmer, böcker, tid-skrifter etc. Tecken och medium ingår alltid i mänskliga kommunikations- och tolkningsprocesser. Kunskap, i det multimodala perspektivet, förstås som det sätt som någon väljer att uttrycka sin kunskap på. Uttryckandet ses som en laborativ kompetens där den som uttrycker sin kunskap också laborerar med den. Kunskap innebär att en individ skapar en relation till sig själv och sin omvärld för att öka förmågan att agera i världen. Textbegreppet kan i detta perspektiv ses som vidgat och innebär att bild och talat språk också ”lä-ses” som en ”text”. Det vidgade textbegreppet tillsammans med den digitala kommunikationssituationen har förändrat kunskapsbildning i praktiken. Det finns idag många olika medium som kan användas för representation av kun-skap. Situationen innebär en förändrad syn på själva skrivandet i kunskaps-processer. Redigerings- och urvalsarbete kan också ses som ett ”skrivande”.

Dessa nya textpraktiker har förändrat synen på den skrivna representations-formen i utbildningssituationer vilket innebär att  man inte bara kan diskutera ett vidgat textbegrepp utan också ett vidgat skrivbegrepp. Situationen ses som en övergång från en skriftbaserad informationsförmedling till multimodal informationshantering på en bildskärm. Man kan säga att skrivandet idag innebär att kunna hantera komplexa system av olika representationsformer och medium för att kommunicera och skapa mening (Selander och Kress 2010, 30). En digitalt producerad text kan kräva flexibel s.k. läsordning. På en internetsida kan det vara svårt att säga var läsningen börjar och slutar. Här finns ju ofta länkar som leder till andra internetsidor där läsningen fortsätter.

Det kan också finnas möjlighet att lägga till både text och bild från olika so-ciala medier (Danielsson och Selander 2014,25).

De begrepp och förhållningssätt som jag tar med från hermeneutiken och det multimodala perspektivet in i analysarbetet är: den tolkande, spelande och väljande lärandesituationen i en samtida multimodal teckenproduktion. Jag ser det som att den tolkande lärandesituationen kräver en kompetens att kunna göra medvetna val, men också att det kan uppstå konflikter i tolk-ningsprocesser.