Sammanfattning: Att träda ur en iscensatt lärandesituation på samtidskonstens grund - en omtumlande erfarenhet

Svar på den andra forskningsfrågan om vilka aspekter av den transformativa lärprocessen som blir synliga i studenternas självreflektion över sitt lärande när de träder ur kursens iscensatta lärprocess framkommer i analysenhet II (kapitel 7). Här framträder uttryck för omtumlande erfarenheter när studen-terna vänder tillbaka till kursen och ser sina lärprocesser i ett längre perspek-tiv. I det infångade materialet finns uttryck för en vändande och vridande rörelse i lärprocessen i ett transformerandet av tidigare förgivettaganden vad det gäller bildpedagogik. Den vändande (vridande) aspekten innehåller di-mensioner av olika riktningar för olika studenter i empirin. Jag har valt att synliggöra tre dimensioner: bakåt-vändandet, i-vändandet och med-vändandet.

I den bakåt-vändande rörelsen riktar några studenter blicken tillbaka till de förgivettaganden som de bär med sig in i kursen. Här uttrycks en känslomäss-ig frustration framförallt i relation till avsaknaden av undervisning i bildtek-niker. I ljuset av Gustafssons (2008) begrepp motspråk känner sig några stu-denter konfronterade av kursens medieneutrala förhållningssätt. Vanemässigt tar studenterna förgivet de referensramar som de redan förfogar över vad det

gäller bildtekniker, jmf. Gustafssons (2008) begrepp det bekräftade paradig-met inom undervisning. I empirin finns uttryck för en utelämnad känsla i re-lationen till lärare. Den pedagogiska situationen är inte enkel och kan i ett relationellt perspektiv ses som en kollision mellan vad och vem, innehåll och studenter/lärare.

I-vändandet innebär för studenten ett vändande som vrider sig runt de olika föreställningar som studenten håller på att lämna och det nya perspektiv som öppnar ett nytt paradigm för bildpedagogik. I kursens material finns uttryck för detta vridande och vändande mellan förförståelse och ny förståelse. Lä-rande innebär inte en smärtfri process. Denna vridande situation visar sig som en känslomässig rörelse. Några studenter uttrycker en omskapande process där självet omförhandlas. Studenterna ställs inför frågan om vilken bildlärare de blir när de gått igenom utbildningen. Situationen kan liknas vid att ”dö en smula” som von Wright (2004) uttrycker det. Studenter ger uttryck för en tumultartad lärdom i kursen, från det mediespecifika till det medieneutrala, från ett vad till ett vem. Studenten ser de didaktiska fördelarna men efterlyser kunskap om verktyg och teknik för att förstå ett medium.

Med-vändandet innebär en medvind där studenten har fått ”nya ögon” för hur bildämnet, bildpedagogik och bildlärarens roll kan ta form. Den nya insikten har förändrat studenten själv- och omvärldsförståelse. Studenter ser här sitt vuxenlärande som en ”resa” av lärande i sig själv. När studenten träder ur kursen ser hen både sig själv, kursens iscensättning och bildämnet i nytt per-spektiv. Studenter formulerar sina nya erfarenheter och förståelse i en gestal-tad helhet med ett målande språk och i metaforer. Uttrycket tolkar som jag som transformativt lärande.

I detta sammanhang vill jag påminna om att studieobjektet är den första äm-neskurs som studenterna möter i sin bildlärarutbildning. Man kan anta att ett fullständigt transformativt lärande inte sker under dessa första veckor i kur-sen utan att proceskur-sen behöver verka under längre tid. Trots detta tycker jag mig se hos S1 (se avsnitt 7.1.3) en reflektionshöjd som indikerar en transfor-mativ förståelse av samtidskonstbaserad bildpedagogik då S1 uttrycker sin förståelse på ett helt och metaforiskt vis.

8 Diskussion

I analysen av studiens empiriska data framträder en komplex lärsituation för studenterna i den studerade kursen. Analysen har varit tvådelad där två di-mensioner i iscensatt lärprocess synliggörs. Den första dimensionen, analys-enhet I, vilar på studenters reflexiva uttryck under tiden som kursen löpt. Här svarar jag på den första forskningsfrågan om vilka aspekter av en transforma-tiv lärprocess som blir synliga i studenters texter och bilder när de befinner sig i kursens iscensatta lärprocess. Svaret bryts ner i aspekterna: motstånd, utmaning, distansering och sammanbindande. Studenterna uttrycker en tum-lande upplevelse av att vara i kursen. Den andra dimensionen, analysenhet II, formulerar jag som en omtumlande erfarenhet av att ha gått kursen, framför-allt vad det gäller att omförhandla sitt förhållningssätt till bildpedagogik från ett mediespecifikt förhållningssätt till ett medieneutralt. Man kan formulera skiftet som en rörelse från vad (innehåll såsom tekniker) till vem (kreativa och reflexiva kompetenser). Här svarar jag på den andra forskningsfrågan om vilka aspekter av den transformativa lärprocessen som blir synliga i studen-ternas självreflektion över sitt lärande när de träder ur kursens iscensatta lär-process. Jag väljer att i analysenhet II lyfta en framträdande aspekt i termer av ett ”vändande och vridande” med dimensioner som ”bakåt-, i- och med-vändandet”.

Eftersom en fullständig transformativ lärprocess kan ta tid och inte helt kan tas för given att fullbordas inom en första 10 veckors bildpedagogisk kurs, ser jag det som att studenterna befinner sig i ett inträde i en transformativ lärpro-cess. Anledningen till att jag har valt att belysa den transformativa dimens-ionen av lärande i mötet med den studerade kursen är min förförståelse av paradigmskiftet mellan en modernistiskt baserad bildpedagogik och en sam-tidskonstbaserad. Skiftet kan ses i relation till modernistisk konst med grund i expressionism och fokus på bildplanet, kontra den postmoderna samtidskons-tens undersökande av yttre sammanhang och med grund i reflexivitet. För att kunna göra meningsfulla handlingar i en samtidskonstbaserad bildpedagogik ser jag det som nödvändigt att genomföra en transformation av tidigare förgi-vettaganden om bildpedagogik.

Den tredje forskningsfrågan om vad av möjligheter och begränsningar som en lärprocess, som vilar på den samtidskonstens grund, erbjuder av lärande, diskuteras i detta kapitel under rubrikerna: Vara i spelet, Gränser och domä-ner, Abstrakta utflykter och Omförhandlingen. Därefter följer en avslutande

reflektion med frågor om utmaningar, dilemman och förutsättningar för trans-formativt lärande vad det gäller samtidskonstgrundad bildpedagogik.