Kursens iscensättning och arbetsformer

Att iscensätta undervisning innebär att göra didaktiska val om vad som ska undervisas, varför detta undervisas och på vilket sätt det valda undervisas. De didaktiska frågorna ställs medvetet eller omedvetet utifrån en pedagogisk grundsyn. Fallstudiens studieobjekt, en samtidskonstbaserad kurs inom lärar-utbildning, får konsekvenser inte bara för ett vad²⁴ och ett varför²⁵ utan också för det hur som kursen iscensätts igenom. Hur en undervisning iscensätts kan ses som de metoder och arbetsformer som används. I lärarnas beskrivningar av sin pedagogiska grundsyn formuleras en metodologi utifrån ett undersö-kande och gransundersö-kande förhållningssätt. I relation till lärares metodologi har olika arbets- och undervisningsformer valts och utformats. På schemat finns följande former: föreläsning, seminarium, workshop, assignment, galleriori-entering, gestaltningsvecka, sokratiskt samtal och reflektivt skrivande på kur-sens blogg. Arbetsformerna återkommer regelbundet i undervisningen varje vecka och är schemalagda. Oftast inleds veckan med föreläsningar, semi-narier och workshops. Föreläsningsformen känns igen som en traditionell undervisningsform inom akademin, seminariet innehåller diskussioner men också workshop där innehåll från t.ex. kurslitteratur medieras på olika sätt.

Det sokratiska samtalet binder ihop lärandesituationer men har också en vik-tig roll för utvecklingen av reflexivitetet hos de studerande. Nedan följer be-skrivningar av arbetsformerna.

Workshop innebär ett avgränsat arbete utifrån en frågeställning. Ofta används enkelt material och arbetet sker i grupp. I samband med t.ex. en föreläsning

24 Ingen teknikundervisning.

25 Styrdokument plus lärares pedagogiska grundsyn.

kan workshopen ses som ett medierande verktyg²⁶ för att fördjupa förståelsen av föreläsningens innehåll eller den litteratur som föreläsningen bygger på.

Workshopsbegreppet kan förklaras som ett undersökande gestaltningsarbete som ska utmana tidigare föreställningar och inspirerar till kreativt tänkande och gestaltande i ett enkelt material:

Man kan arbeta med ganska otraditionella material inte alltid, det kan ibland vara väldigt traditionell men man kan på något sätt slå undan idéerna om materialet, material som inte har i sig en inneboende idé om vad det skall bli det kan vara tops eller tandpetare eller sugrör. (L5)

Ett assigment²⁷ (uppdrag) i kursen är en självständig workshop eller gestalt-ningsarbete som genomförs under en dag. Asssignment skickas ut till studen-terna med email på morgonen. Det slutförda assignmentet läggs upp på blog-gen och kommenteras innan fredablog-gen, då allas assignment diskuteras i ett seminarium. Ett exempel på ett sådant öppet och tolkningsbart uppdrag är följande: ”Ta dig till en okänd plats, appropriera den, var där en ganska lång stund, försvara den, dokumentera” (kursens blogg). I ett sådant öppet uppdrag kan resultatet gestalta sig på många olika sätt och i olika medium. Nedan har student använt text och fotografi:

Bild 1. S2´s ”Ta dig till en okänd plats”.

Jag valde platsen för att den kändes inspirerande och påminde mig om när jag och X var mindre och lekte med pinnar i skogen. Vi brukade hitta ställen som man kunde bygga upp en fantasibild på. I det här fallet tänkte vi att eldstaden var en sorts borgmur man kunde skydda sig bakom för att sedan slå ner annal-kande fiender. (S2)

26 Utifrån ett sociokulturellt perspektiv ses de verktyg som människan använder som bärare av kunskap och tänkande från andra människor och tider. När människan agerar med redskap och artefakter så kan det ses som att vi gör erfarenheter medhjälp av medierande redskap som medierar verkligheten för oss (Säljö 2000, 74-81).

27 Kursen använder det engelska begreppet assignment för ett uppdrag.

S3 valde istället att måla en bild i akvarellteknik och skriva text i bilden:

Bild 2. S3´s ”Ta dig till en okänd plats”

Jag tog mig till rymden med hjälp av en pastellgrön örn. […] Bakgrunden, rymden alltså, har jag målat med akvarell, stjärnorna med akryl, de små figu-rerna har jag målat med ProMarkers. (S3)

Det sokratiska samtalet är en regelstyrd samtalsform som görs i mindre grup-per. Samtalet har till uppgift att fördjupa förståelse av det fenomen som dis-kuteras. Samtalet leds av en samtalsledare och syftet är inte konsensus utan att förstå komplexiteten i det som diskuteras. Ett sokratiskt samtal är ett ge-mensamt undersökande samtal utifrån ett samtalsunderlag. Målet är att grup-pen och individen i grupgrup-pen ska kunna fördjupa tankegångar och få fler per-spektiv. Den inledande frågan ska vara en värderingsfråga. Det finns grupp-mål och enskilda grupp-mål. Man lyfter samtalet till en metanivå om hur man ge-nomför ett bra samtal. Det finns också en avslutande större s.k. sokratisk fråga. Deltagarna har olika roller som samtalsledare, observatör och samtals-deltagare (Phihgren 2010), 49 ff). Det sokratiska samtalet genomförs varje fredag.

Varje vecka har studenterna i uppdrag att besöka något galleri eller museum.

Detta kallas galleriorientering. Studenterna beskriver sedan utställningarna på bloggen, utifrån frågorna vad, varför, hur. I slutet av kursen genomförs en gestaltningsvecka där studenterna arbetar utifrån en given ram och en fråge-ställning. Syftet är att studenterna i gestaltningsprojektet kan sätta ihop sin förståelse av kursens innehåll och övergripande syfte. Den studerade kursens övergripande mål sammanfattas till att utveckla studentens kunskaper och insikter för kommande yrkesprofession vad det gäller bildspråkliga och kommunikativa kompetenser liksom utveckla egen konstnärliga,

vetenskap-liga och undersökande förmåga (Kursplan för kurs Bild 1 för gymnasielärare, 15 högskolepoäng, vt-13). Kursen har en introducerande karaktär. Gestalt-ningsveckan i den studerade kursen genomfördes under rubriken, ”I min lä-rarväska”.

Varje vecka skriver studenterna på kursens blogg. Här finns beskrivningar och kommentarer över arbetsprocesser i kursen, bilder och fotografier av ge-staltningar och arbetsprocesser liksom en obligatorisk veckoreflektion.

Bloggskrivande innehåller två olika karaktärer på texter: beskrivande och reflekterande. Det finns texter skrivna i arbetsprocesser och texter som är metareflektion över arbetsprocesser och lärprocesser.