Hesekiel 11:19-21

Det leder oss till nästa fråga: om folket inte är förmöget att skapa sig ett nytt hjärta och en ny ande och Gud väljer att gripa in och göra detta i deras ställe, har de någonting över huvud taget att säga till om? Kan de motstå detta? Utifrån v. 21 tycks det vara svårt att svara annat än ”ja” på den frågan.

Men vilka är de som håller fast vid sina gamla, avskyvärda bruk? Här finns det åtminstone två sätt att läsa texten. I kapitlen som föregår detta textavsnitt ser vi en relativt lång domsprofetia uttalas över Jerusalems ledare. Det är dessa som har fyllt och gatorna med lik (11:7) och bedrivit avgudadyrkan (8:1–16) och som trots detta tycks känna en stolthet och trygghet, som säger att det är de bortförda som är långt borta från Herren, och inte de själva (11:15). Allen visar att en möjlig läsning är att v.

21 tillsammans med v. 15 utgör en inclusio och att de som håller fast vid sina avskyvärda bruk är just de invånare i Jerusalem som Gud tidigare i kapitlet uttalat en dom över.¹⁰⁴ Detta stärks också av att formuleringen ”dem ska jag låta plikta för vad de har gjort” också används om just dessa kvarvarande invånare i 9:10 och 22:31.

Block ser också i v. 21 ett naturligt slut av det längre textavsnitt som sträcker sig genom kapitel 8–11 och att denna formulering sammanfattar Jerusalems synd.¹⁰⁵ Det skulle innebära att redan i och med exilen skiljs de som ska få ett nytt hjärta och en ny ande från dem som inte kommer att få det eftersom de tänker hålla fast vid sitt gamla bruk. Denna tolkning är inte helt ogrundad, eftersom Guds ord verkligen tycks ge de bortförda den mest hoppfulla positionen, de får vara Guds framtids folk.

Redan genom att sättas i exil tycks en grupp vara placerad i en fördelaktig position.

Detta tycks dock inte vara hela förklaringen, eftersom vi på andra ställen i Hesekiel också kan se att avgudadyrkan fortsätter även i exilen och att Gud där lovar att inte bönhöra dessa som håller fast vid sin falska tillbedjan (14:1–11). Eftersom de föregående verserna dessutom handlar om de bortförda känns det mest naturligt att läsa detta som en slags varning mitt i det hoppfulla budskapet om det nya Gud ska göra med dem. Block skriver följande angående detta: ”The prophet’s banished compatriots may not expect to inherit the blessings of covenant relationship automatically, nor simply because they are exiles. They too must abandon their abominable ways, lest Yahweh bring their con-duct upon their heads”.¹⁰⁶

104 Allen 1994, 166.

105 Block 1997, 355.

106 Block 1997, 355.

Om vi alltså endast hade kapitel 36 skulle det vara rimligt att dra slutsatsen att Gud ensam är den handlande parten, folket är inte mer än objekt för Guds gärningar. Tar vi med kapitel 11 och 18 i beräkningarna, kan vi landa i en annan slutsats. Det är sant att folket inte förmår skapa sig ett nytt hjärta och en ny ande själva, Gud är den som måste ge dem detta som en gåva, men det betyder inte att de är helt viljelösa objekt i detta, gåvan måste tas emot. Jag anser att Zimmerlis kommentar angående detta utgör en utmärkt sammanfattning: ”It is made clear in this doubling of clauses, with their logical tensions, that in the divine salvation man never appears simply as a vague object, but always as the purposeful subject of grace for a new beginning.”¹⁰⁷

4.5 Sammanfattning

Jag har i detta kapitel argumenterat för att vi i Hesekiel 36:16–38, förutom förbundsteologi också kan se spår av skapelseteologi. Vi ser att ordet רשב, som i dalen av benknotor förknippas med skapelse av liv, förekommer också här. Vidare kan vi också konstatera att חור, som på flera ställen i Gamla testamentet förknippas med Guds skapelse, även det förekommer i föreliggande text. För det tredje förstärks denna skapelsetråd av beskrivningen av landet som ett nytt Eden. Dock menar jag att Wend-land går för långt i sin kritik av tolkningar som till exempel Blocks. Det tycks mig fortfarande som om förbundsteologin är det mer dominerande stråket i dessa texter.

Jag har också utforskat skammens roll i Hesekiel, eftersom denna är ett av Hesekiels unika bidrag bland exilprofeterna. Lapsley argumenterar övertygande för att skammen, åtminstone till viss del, förskjuter tyngdpunkten i förbundet mellan Gud och folket. I stället för handling som det primära blir det efter förvandlingen en ny själv- och gudsförståelse som definierar denna relation ur vilken handlingar i enlighet med Guds stadgar och bud blir en följd.

För det tredje har jag utforskat spänningen mellan imperativet att omvända sig och skapa sig

”ett nytt hjärta och en ny ande” å ena sidan och Guds skapande av ett nytt hjärta och en ny ande å den andra. Jag finner att det mest troliga är att imperativet uttrycker Guds längtan och önskan snarare än en reell möjlighet. Gud är den som måste skapa detta nya, dock finns det en möjlighet för enskilda individer inom folket att motstå detta nyskapande verk.

107 Zimmerli 1979, 386.

Kapitel 5: Sammanfattning och slutsatser

Min inledande frågeställning var alltså vad innebörden i begreppet ”ett nytt hjärta” är i dess större litterära kontext, i både Hesekiels bok som helhet men framförallt Hes 36:16–18, samt vad detta uttryck säger om relationen mellan Gud och Israel i Hes 36:16–38? För att besvara detta har jag jobbat med följande tre underfrågor: Vad finns för teologiska motiv bakom uttrycket? Varför anger texten att folket ska skämmas? Vad är avhängigt Gud respektive folket i det som behöver ske för att en förvandling av folkets hjärta ska kunna äga rum?

Jag började denna uppsats med att ge en introduktion till Hesekiels bok och visade att min primära text finns i ett sammanhang när Jerusalem fallit och katastrofen inträffat på grund av folkets brott mot förbundet. Jag gjorde sedan en analys av termen ”hjärta” i Gamla testamentet och Hesekiel och kom fram till att det var ett uttryck för en individs djupaste drivkraft, som genomsyrar både tanke, känsla och vilja. I Hesekiels bok beskrivs Israels hjärta i hårda ordalag, som ett hjärta av sten. Detta hårda hjärta leder i sin tur till en förlust av både land och tempel, samt att Guds rykte skadas. Gud griper in och lovar att ge folket ett nytt hjärta, vilket leder dels till att Guds namn återfår sin rätta innebörd, både hos Israel och de omgivande folken, samt att landet blomstrar likt Eden. I denna för-vandling är Gud den handlande parten, medan folket är aktiva mottagare. Denna förför-vandling sker delvis genom en känsla av skam hos Israel, en skam som leder till en rätt förståelse av vem både Gud och de själva är. Allt detta som sker, beskrivs på ett sätt som i någon mån klingar av skapelseteologi, men ännu mer tydligt av förbundsteologi.

Litteraturförteckning

Allen, Leslie C. 1994. Ezekiel 1–19. Vol 1 av 2. WBC 28. Dallas: Word Books Publisher.

—. 1990. Ezekiel 20–48. Vol 2 av 2. WBC 29. Dallas: Word Books Publisher.

Block, Daniel I. 1997. The Book of Ezekiel, Chapters 1–24, Vol 1 av 2. NICOT. Grand Rapids, Mich-igan: William B. Eerdmans Publishing Company.

Block, Daniel I. 1998. The Book of Ezekiel, Chapters 25–48, Vol 2 av 2. NICOT. Grand Rapids, Michigan: William B. Eerdmans Publishing Company.

Fabry, Heinz-Josef, ב ֵל. . 1995. Theological Dictionary of the Old Testament. Redigerad av: Botter-weck, Johannes, Heinz-Josef Fabry och Helmer Ringgren. Översatt av: David E. Green. 7 vol.

Grand Rapids, Michigan: William B. Eerdmans Publishing Company.

Eichrodt, Walther. 1970. Ezekiel. OTL 13. Översatt av: Cosslett Quin. Philadelphia: Westminster Press. ‘

Fretheim, E. Terence. 2005. God and World in the Old Testament. A relational Theology of Creation.

Nashville: Abingdon Press.

Fee, Gordon och Douglas Stuart. 2002. How to Read the Bible Book by Book. Grand Rapids, Michi-gan: Zondervan.

Hayes, John H. & Carl R. Holladay. 1987. Biblical Exegesis. Rev. utg. London: Westminster John Knox Press.

Joyce, Paul. 1989. Divine Initiative and Human Response in Ezekiel. Journal of the Old Testament Supplement Series 51. Sheffield: Sheffield Academic Press.

Kutsko, John F. 2000. Between Heaven and Earth. Biblical and Judaic Studies 7. Indiana: Ei-senbrauns.

Lapsley, Jacqueline. 2000. “Shame and Self-Knowledge: The Positive Role of Shame in Ezekiel’s View of the Moral Self”. The Book of Ezekiel. Symposium 9. Redigerad av: Odell, Margaret S.

och John T. Strong (Red). Atlanta: Society of Biblical Literature.

Tuell, Steven. 2000. ”Divine Presence and Absence in Ezekiel’s Prophecy”.The Book of Ezekiel.

Symposium 9. Redigerad av: Odell, Margaret S. och John T. Strong (Red). Atlanta: Society of Biblical Literatur

Wendland, Christina. 2007. I Will Give You a Heart of Flesh: The Heart, Relationship, and Faithful-ness in the Book of Ezekiel. Minnesota: Faculty of Luther Seminary.

Zimmerli, Walther. 1979. Ezekiel 1. Vol 1 av 2. Hermeneia. Översatt av Ronald D. Clements. Phila-delphia: Fortress Press.

Zimmerli, Walther. 1983. Ezekiel 2. Vol 2 av 2. Hermeneia. Översatt av James D. Martin. Philadelp-hia: Fortress Press.

Appendix: Ett försök till en prosaisk slutsats

Gud bar på en vision. En vision om ett land som skulle flöda av mjölk och honung, en plats som skulle vara en glimt av paradiset. I centrum skulle stå ett folk, ett folk som levde i en exklusiv, trofast relation till sin Gud och som genom sitt sätt att leva visade världen vem denne Gud var. Så blev det dock inte. Istället för en sann tillbedjan vände de sig gång på gång till avgudar och istället för att främja livet utgöt de blod. Deras livsstil beskrevs från Guds perspektiv. Deras mest centrala drivkraft utgjordes av något så livlöst och dött som ett hjärta av sten. Som en pest spred sig deras förvridna tillstånd ut över landet, men också ut över Guds namn, vars rykte drabbades.

In i denna situation började Gud tala om att han skulle ge israeliterna ett nytt hjärta, och min inledande frågeställning var vad detta nya hjärta, i sin litterära kontext, uttrycker om relationen mellan Gud och Israel. Följande observationer har gjorts i uppsatsen:

Som den absolut primärt handlande parten griper Gud in som en kirurg och skär ut det sjuka, döda hjärtat av sten för att i dess ställe placera ett rött, varmt, hjärta som bultar av trohet och lydnad.

Gud lär dem inte bara att handla rätt, istället förvandlar han själva deras drivande, kännande, tänkande centrum till något som pulserar av sant liv och godhet. Gud är den som handlar, människorna dem som låter det ske. Detta nya hjärta pumpar inte bara ut liv i israeliternas egna ådror utan sprider sig som en välsignelse ut över landet som får karaktären av Eden, det ursprungliga paradiset. Detta sker inte som en naturlig följd av Israels sätt att leva i förbundet med Gud utan tvärtom, på trots av det.

Över blodet som flyter på gatorna bryter strömmar av Guds renande vatten fram. Genom bullret av all avgudadyrkan skär Guds skapande ord: Jag ska ge er ett nytt hjärta, ett hjärta av kött. Gud skapar ur kaoset, ännu en gång. Nu förstår de, i djupet av sina väsen, sin egen verklighets mest centrala byggsten: Herren är deras Gud, och de är Guds folk.