Textavsnittet

Jag kommer att behandla Hesekiel 36:16–38 som en litterär enhet då det tycks rimligt både utifrån min egen läsning av den lite större kontexten, av kommentatorer som Block, Zimmerli, Allen och Eichrodt samt bibelöversättningar till exempel B2000 och NIV.³² Block visar dock att det finns gott om diskussioner kring hur enheterna som utgör detta längre stycke ska delas upp, diskussioner som innefattar både textkritiska och litterära argument.³³ Dessa kommer jag dock inte att behandla i denna uppsats.

Anledningen till att detta stycke ska behandlas som en sammanhängande textenhet finns fram-förallt i de profetiska formlerna i vv. 16, 22, 33, 37.³⁴ Vid en snabb genomläsning av de kapitel som omramar mina verser framgår relativt tydligt att det inledande tilltalet ”Människa!” (36:16) fungerar på en rad andra ställen i boken som en introduktion till något nytt (se till exempel 33:23; 34:1; 35:1;

36:1; 37:15), likaväl som den avslutande formuleringen ”då ska de inse...” är ord som på flera andra ställen i Hesekiels bok sätter punkt för ett stycke (33:29; 34:30; 35:15; 37:14). Den (åtminstone i Hesekiel) något mindre dramatiska formuleringen ”så säger Herren Gud” (vv. 22, 33, 37) fungerar då som en markör för något slags skifte i profetian, men inte för en helt ny litterär enhet, menar Allen.³⁵ Därför kommer jag att ge en överblick av hela textavsnittet, 36:16–38, med tyngdpunkt på vv. 25–28 för att rätt kunna förstå innebörden av det nya hjärtat.

Block ser ”Guds ära” som det tema som förenar hela detta stycke, där vart och ett av de mindre avsnitten behandlar denna fråga ur olika aspekter:

32 Block 1998, 337–367; Zimmerli 1983, 241–252.

33 Block 1998, 337–340.

34 Block 1998, 337; Zimmerli 1983, 244–245.

35 Allen 1990, 176.

Vv. 16–21: Det första vi finner är en beskrivning av den kris Guds ära befinner sig i, då fol-kets situation tycks peka på en maktlös Gud.

Vv. 22–32: Därefter utmålas Guds handlande med sitt folk samt målet med detta, nämligen att återupprätta sitt namns rykte.

Vv. 33–36: Guds namn och rykte återställs och motsvarar nu Guds person hos de omgivande folken.

Vv. 37–38: Guds namn och rykte återställs och motsvarar nu Guds person hos Israel själva.³⁶

3.3 Vers 16–21

Herrens ord kommer till Hesekiel, men ingen uppmaning ges om att ge dessa ord vidare, vilket inne-bär att profeten här inte fungerar som språkrör för Gud utan snarare som en av hans förtrogna, som en vän. Liksom Abraham fick samtala med Gud om Guds planer med Sodom och Gomorra (1 Mos 18) och Mose fick ta del av Guds planer och hans karaktär i ensamhet på berget (2 Mos 33:12–34:9), så har Hesekiel här bjudits in i JHWH:s inre cirkel, menar Block.³⁷

Gud beskriver hur landet han gav sitt utvalda folk nu har blivit orent genom folkets leverne, vilket innefattar mord och tillbedjan av gudabilder. Allen kallar detta ”a history of failure”, och menar att Hesekiel beskriver detta i enlighet med sin prästerliga tradition: Folket ådrar sig en orenhet som smittar hela landet. Han ser 3 Mos 18:24–30 som en bakgrund, där folkets potentiella orenhet smittar av sig på själva landet, som i sin tur spyr ut folket.³⁸

Själva tanken om ett orent land går tillbaka ända till Kanaan, där landets orenhet (orsakad av invånarnas ondska) angavs som själva anledningen till varför deras områden gavs till Israel (5 Mos 9:4–5). Vidare finns också varningar för att Israel kan gå samma öde till mötes som kananéerna om de tar efter deras seder och bruk (5 Mos 18:9–12), visar Block.³⁹ Som en följd av detta tömmer Gud sin vrede över folket och sprider ut dem i främmande länder, enligt vad deras gärningar förtjänade.

Problemet är att som en följd av detta ifrågasätts också Guds rykte och Guds namn, eftersom det var en Guds uppgift i det antika främre orienten att beskydda sitt folk och sina länder.⁴⁰

Här ser vi också själva kärnan i anklagelsen, enligt Zimmerli: folket har berövat Guds namn dess helighet och vanhelgat det. Detta nästan personifierade bruket av Guds namn, som någonting separat och självständigt, tycks vara ett eko av 5 Mos 12:5 men med vissa skillnader, menar han. Där deuteronomisten använder namnet i samband med Israels kultiska centrum, platsen där offer av olika slag skulle utföras, gör Hesekiel andra kopplingar. I hans skrifter har vi fått se Guds härlighet lyftas från templet och följa med sitt folk till Babylon (11:22–25), vilket ger oss en ny förståelse av vad som

36 Block 1998, 343.

37 Block 1998, 344.

38 Allen 1990, 178.

39 Block 1998, 345.

40 Allen 1990, 178; Block 1998, 348.

är Guds egentliga boning. I stället för en plats tycks det snarare vara det folk som Gud har utvalt som sitt (20:5) som är boningen, en poäng som framträder ännu tydligare i 11:16.⁴¹

3.4 Vers 22–24

Dessa verser kan förstås som en inledning till ett frälsningsorakel (ett löfte om frälsning), menar Block, men utifrån innehållet skulle man snarare kunna förvänta sig en svidande domsprofetia. Allt börjar med en anklagelse: Överallt dit de har kommit har de vanhelgat Guds namn.⁴² Vad Gud gör här är inte någonting unikt för vare sig Gamla testamentets profeter i allmänhet eller exilprofeterna i synnerhet. Även Jesaja återger till exempel hur Gud säger ”du åkallade inte mig, Jacob ... Tvärtom betungade du mig med dina synder och tröttade mig med dina förbrytelser” (Jes 43:22–4).

Vad som däremot skiljer Hesekiel från både Jesaja och Jeremia är motiveringen till frälsnings-oraklet: varför ska Gud gripa in och rädda sitt folk? Zimmerli har i svaret på denna fråga noterat en slående avsaknad av ord som barmhärtighet, kärlek, trofasthet, rättvisa och andra liknande termer, som annars är vanliga i denna typ av texter. Där Jesaja börjar med att låta Gud utropa ”trösta, trösta mitt folk” (Jes 40:1) slår Gud i Hesekiel med all säkerhet fast att det inte är för folkets skull utan för sitt namns skull som han ska handla. Ett gott liv för Israel, där Gud hämtat hem dem till deras eget land, må vara resultatet av Guds handlande, men det är inte det primära målet.⁴³

Det kan låta hårt, vilket det kanske är, men Eichrodt ser istället en betryggande förvissning i detta uttalande. Genom att konstatera att det är för sitt namns skull som Gud ska rädda folket, förank-rar Gud detta löfte i den mest säkra grund som överhuvudtaget finns: sin egen karaktär.⁴⁴

3.5 Vers 25–28

I min läsning av dessa verser tycks det mig att v. 28b utgör en slags sammanfattning av budskapet, medan de föregående verserna med olika bilder uttrycker denna kärna, nämligen att ”ni ska vara mitt folk, och jag skall vara er Gud”. Bestänkandet av rent vatten sägs uttryckligen vara för att rena folket från deras avguderi, alltså motsatsen till att låta Herren vara deras Gud. Men också stenhjärtat kan förstås som starkt förknippat med avguderi, även om det inte sägs rakt ut i detta avsnitt. Både Wend-land och Kutsko visar med hjälp av en rad texter i Hesekiel en tydlig koppling mellan hjärtat och tillbedjan av avgudar. De falska profeterna profeterar till exempel falskt ur sina egna hjärtan i stället för att profetera Guds ord (13:1–19), de äldste som söker råd hos Hesekiel avvisas på grund av att de

41 Zimmerli 1983, 246.

42 Block 1998, 351.

43 Zimmerli 1983, 247–248.

44 Eichrodt 1970, 496–497.

har avgudar i sina hjärtan (14:1–5), och en del av Guds anklagelser mot folket är att de har burit avgudar i sina hjärtan (20:16). Genom att bära avgudarna, bilder av trä och sten (20:32), i sina hjärtan har dessa till sist antagit samma substans som föremålet för dess tillbedjan, men Gud ska mjuka upp det förhårdnade.⁴⁵ Block betonar att anden i princip fungerar som en parallell till hjärtat i detta textav-snitt, där båda uttrycker människans centrum, själva sätet för hennes känsla, vilja och tanke.⁴⁶ Det innebär att både den hjärttransplantation och den nya anden vi ser här på sätt och vis utgör en parallell till bestänkandet av rent vatten, då alla tre beskriver en resa från avgudarna tillbaka till Herren.

Det hårda hjärtat, menar Wendland, hämtar Hesekiel framför allt från Exodusberättelsen, där det är Farao som har detta hårda hjärta. Precis på samma sätt som Gud sänder Mose till Egypten för att befria folket från den förhärdade, så har Gud i Hesekiel åter en plan att befria folket från stenhjär-tat, men denna gång sitter det i deras egna bröst.⁴⁷

Löftet om det nya hjärtat har stora likheter med två andra texter i Gamla testamentet. Den ena (5 Mos 30:1–8) kommenterar jag mycket kort här, och sedan mer utförligt i diskussionen om skapelse och förbund nedan. Det vi noterar här är att medan deuteronomisten förknippar Guds upprättande verk med ett initiativ från folkets sida: Om ”du besinnar dig... så att du vänder tillbaka till Herren” (5 Mos 30:1–2) lyser folkets delaktighet i förvandlingen med sin frånvaro i Hesekiel 36. Att Gud är det ensamt handlande subjektet kommenterar även Zimmerli i samband med det nya hjärtat, men också när han talar om den ande som ska läggas i folkets bröst. Han visar att Gud både är den som fyller dem med sin ande samt är den som verkar i dem och skapar lydnad genom samma ande.⁴⁸

Den andra texten är i Jeremia 31:31–34, en text där Gud talar om att han ska lägga lagen i folkets bröst och skriva den i deras hjärtan.⁴⁹ Liksom i Femte Mosebok finns även här tanken om ett överflödande liv förknippat med detta nya förbund som Gud sluter med folket: ”Jubla av fröjd över Jacob, ropa ut din glädje över det främsta bland folken!” (Jer 31:7). ”Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem” (Jer 31:9). Liksom i Hesekiel finns tanken att Gud ligger bakom exilen för att genom denna skapa detta nya tillstånd (Jer 31:28; Hes 36:19), samt den formel som tycks eka genom hela Gamla testamentet: ”jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk” (Jer 31:33; Hes 36:28).

Skillnaderna mellan Jeremia och Hesekiel är dels att där Gud i Hesekiel ger sin egen ande till folket är det i Jeremia i stället lagen som skrivs i deras hjärtan. Läser man dessa båda texter tillsam-mans tycks framträder en koppling mellan lydnad gentemot Guds bud och intimitet med densamme.

45 Wendland 2007, 40–42; Kutsko 2000, 128–129.

46 Block 1998, 355.

47 Wendland 2007, 132.

48 Zimmerli 1983, 249.

49 Zimmerli 1983, 249.

Gud utbrister, efter att ha lovat att lägga lagen i folkets hjärtan: Då ska ”alla känna mig, från den största till den minsta” (Jer 31:34). Och omvänt, då folket i stället fylls av Guds Ande, något som kanske mer förknippas med intimitet och närvaro, blir konsekvensen ett liv i enlighet med Guds stad-gar och bud.

Denna koppling förstärks ytterligare genom att lydnaden av Guds stadgar och bud leder till att”så ska ni vara mitt folk, och jag ska vara er Gud”. Denna formulering är hämtat från juridiska sammanhang, inte minst de som beskriver äktenskapet, menar Block. Han menar därför att vi kan se en stark intimitet och överlåtelse från Guds sida även i Hesekiel och att detta sätt att relatera kan sägas vara ett av de teman som förenar hela den bibliska uppenbarelsen. Det går tillbaka ända till Abraham och hans efterföljande (1 Mos 17:7–8), vilket sedan motiverar befrielsen från slaveriet i Egypten (2 Mos 6:2–7) och förbundet vid Sinai. Denna formel, i något varierande versioner, tycks eka enom hela Gamla testamentet och vidare in i det nya (2 Kor 6:16, Upp 21:3). Vidare poängterar Block också två ytterligare saker. För det första att denna intimitet och överlåtelse från Guds sida är någonting unikt mellan Gud och Israel. Även om andra folk också hade viktiga relationer till sina gudar var det inte på denna nivå. För det andra ser han en skillnad i prioriteringsordningen: där andra gudar främst var förknippade med ett visst territorium, och enbart i förlängningen med folket som bodde där, tycks Hesekiels Gud främst ha slutit ett förbund med ett visst folk, och som en förlängning av den relationen ges också ett land som gåva.⁵⁰

3.6 Vers 29–30

Men även om folket återförs till landet och relationen till deras Gud återupprättas, krävs det också vissa kvaliteter av det nya livet för att Guds rykte skall vara återupprättat. Som en följd av den nya renheten som strömmar inifrån folket förvandlas också själva landet. Träden bär mycket frukt, åkern ger riklig skörd och Gud sammankallar säden (ןגדה־לא יתארקו), en formulering som påminner om en general som sammankallar sina trupper, eller en person som inbjuder sina vänner till en fest.⁵¹ Det är som om folkets nya liv väller ut som vatten ur en källa, som sedan bevattnar hela landskapet och gör det friskt.

3.7 Vers 31–32

Här förflyttas fokus från Guds frälsarverk till folkets reaktion på detta. I förhållande till det gensvar folket ger i Hesekiel gör Block en intressant jämförelse med det gensvar som finns hos de andra exilprofeterna. Jeremia utlovar att ”De skall komma till Sions höjd och jubla, de skall stråla av lycka

50 Block 1998, 354.

51 Block 1998, 358.

över allt vad Herren ger” (Jer 31:12) och att ”Då skall flickorna dansa i glädje, ynglingar och gamla fröjdas.” (Jer 31:13). Jesaja uppmanar folket att ”Gå upp på ett högt berg med ditt glädjebud, Sion, ropa ut ditt glädjebud med hög röst, Jerusalem” (Jes 40:9). Hos Hesekiel finns inte minsta tillstym-melse till denna glädje, i stället kommer folket att skämmas, avsky sig själva och blygas ända in i märgen.⁵² Detta kan säga något om frågan om vems initiativet är. Zimmerli noterar till exempel att skammen inte kommer som en förutsättning för befrielseverket, alltså en omvändelse som initierar Guds handlande; tvärtom är det Guds redan aktiva godhet som får folket att läsa sin historia och sitt förflutna i ett nytt ljus.⁵³

3.8 Vers 33–36

Här fördjupas beskrivningen av det återskapande, läkande verk Gud uträttar. Vi ser att det är en hol-istisk upprättelse: det handlar inte bara om relationen mellan Gud och folket utan detta får konse-kvenser för i princip alla livets områden. Det öde landet ska börja blomstra och ruinerna ska byggas upp, så till den grad att främlingen som går förbi ska häpna och tycka sig se en glimt av Edens lust-gård, själva paradiset. Zimmerli skriver att detta är ännu en beskrivning av hur folkets liv sprider sig ut över landet, men där vv. 29–30 mynnar ut i att folket gör en ny insikt om sig själva, är det nu i stället deras grannar som häpnar och får en ny förståelse av Gud.⁵⁴ Ryktet återupprättas hos de om-givande folken, menar Block.⁵⁵ Allen drar kopplingen till Jer 1:10 och menar att Gud blir känd som den som bygger upp.⁵⁶

3.9 Vers 37–38

För första gången i det aktuella textavsnittet ser vi hur Gud öppnar sig för folket och deras önskningar.

SFB uttrycker detta: ”Också detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem.” Tidigare har folket haft en helt passiv roll, men i detta textavsnitt antyds för första gången att de själva ber och uttrycker sin längtan inför Gud, och Gud lovar att svara dem. Block noterar att denna öppenhet från Guds sida står i skarp kontrast till tidigare textavsnitt i Hesekiel där Gud vägrar lyssna till dem som kommer för att rådfråga honom (14:3; 20:3).⁵⁷

Svaret på var denna öppenhet kommer ifrån, anser Zimmerli, kan vi finna i vers 38 där folket beskrivs som ”de heliga fåren, Jerusalems får, vid högtiderna” (SFB).⁵⁸ Bestänkandet av rent vatten,

52 Block 1998, 359.

53 Zimmerli 1983, 250.

54 Zimmerli 1983, 250.

55 Block 1998, 362–363.

56 Allen 1990, 179.

57 Block 1998, 364.

58 Zimmerli 1983, 251.

det nya hjärtat och den nya anden låter folket vara Guds folk, avskilda enbart för honom precis som offerfåren är avskilda för Gud vid högtiderna. Den lilla, förkrossade, bortförda flocken ska åter bli bönhörda av sin Gud!⁵⁹

3.10 Sammanfattning

I det textavsnitt som varit i fokus ovan har landet alltså blivit orent på grund av folkets synder som består av tillbedjan av avgudar och blodsutgjutelse, vilket leder till att Gud skingrar folket i främ-mande länder. Problemet detta medför är att Guds namn släpas i smutsen. Guds rykte förstörs bland de andra folken. Gud utlovar i detta textavsnitt en upprättelse, men inte för folkets skull utan just för att återupprätta sitt namns härlighet. Något av det mest centrala i denna befrielse är renandet av folket med hjälp av rent vatten, ett nytt hjärta och en ny ande, samt att Gud ger sin egen ande. dessa tre tillsammans återskapar det gamla idealet: Herren är nu folkets Gud, och folket är nu Herrens folk.

Folkets delaktighet i denna förvandling lyser med sin frånvaro, det är Gud som ensam åstadkommer denna förvandling. Folkets nya liv sprider sig ut över det land de fått återvända till, ett land som nu blomstrar på ett sådant sätt att det för tankarna till paradiset, Edens lustgård. Detta leder till reaktioner dels hos folket, som nu ser sin historia i ljuset av Guds godhet och skäms, dels hos de omgivande folken, som inser att det är Herren som åstadkommit detta.

59 Allen 1990, 180.

Kapitel 4: Fördjupning

4.1 Inledning

I detta kapitel kommer jag att utforska och fördjupa tre teman från föregående kapitels textanalys.

Först kommer jag att undersöka vad det ”nya” i ett nytt hjärta egentligen innebär. Förbundsteologin tycks vara det dominerande i denna text, men finns det också andra viktiga teman? Sedan kommer jag att undersöka vidare den reaktion folket uppmanas att ge på Guds befrielseverk i Hesekiel. Jag har visat hur Hesekiel skiljer sig från andra exilprofeter i denna fråga eftersom Guds handlande re-sulterar i skam från folkets sida istället för i glädje. Jag vill utforska hur skammen egentligen fungerar i denna profetiska text. Till sist kommer jag att jämföra alla de tre texter i Hesekiel som talar om det nya hjärtat och ställa mig frågan om vem som egentligen är den handlande parten i den förvandling som utlovas.

4.2 Förbund och skapelse 4.2.1 En traditionell tolkning

Centralt i löftet om frälsningen i Hesekiel 36 är alltså att folket ska få ett nytt hjärta och en ny ande, en formulering som är unik för Hesekiel. Tolkningshistorien när det gäller detta löfte, menar Wend-land, har ofta fokuserat på en inre förvandling hos Israel. Dessa har ett hårt hjärta som är oförmögna att leva upp till den lydnad som Sinaiförbundet krävde, och på grund av detta sätter Gud folket i exil och låter deras tempel förstöras. Folket är inte kapabelt att förändra sig själva och därför måste Gud gripa in och utföra en hjärttransplantation, vilket leder till en förnyad förmåga till lydnad och ett liv i enlighet med förbundet.⁶⁰ Block ser till exempel i sin bearbetning av Hesekiel 11:14–21 en slags andra chans, där folket får upprepa sin historia men med möjlighet att göra om och göra rätt med Guds hjälp. Först och främst kommer ett nytt exodus, där de som skingrats genom exilen åter befrias och samlas. På det följer ett nytt intåg: precis som israeliterna hade intagit ett orent land, Kanaan, på Josua tid, så får de göra det nu också med skillnaden att det denna gång är de själva som är orsaken till orenheten. Till sist kommer så det förnyade förbundet som innebär ett nytt hjärta och en ny ande, vilket Block, med gott stöd i texten, tolkar som en förmåga till helhjärtad tillbedjan och överlåtelse till Gud.⁶¹ Detta märks i formuleringar som ”Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem” (Hes 36:27b) och ”Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud” (Hes 36:28b). Vad Block ser i Hesekiel är alltså samma historia som i exodus-berättelsen,

60 Wendland 2007, 75–76.

61 Block 1997, 351–354.

samma förbund, med den skillnaden att folket nu får ett kraftigare stöd från Guds sida för att kunna leva upp till förbundets krav.

4.2.2 Wendlands kritik

Wendland kritiserar denna tolkning utifrån två perspektiv. För det första menar hon att Block inte tar

Wendland kritiserar denna tolkning utifrån två perspektiv. För det första menar hon att Block inte tar